fredag 19 februari 2016

Det handlar inte om IS




För en vecka sedan skrev en beslöjad kvinna i Gävle ett inlägg på Facebook som givetvis slogs upp stort i våra medier. En annan kvinna ska vid ett tillfälle ha skrikit "Jävla muslim. Mördare" åt henne. Händelsen kan mycket väl ha inträffat och det finns ingen större anledning att försvara utfallet. Idag kände dock Expressens Sakine Madon att det var dags att lyfta saken i en krönika med rubriken "IS mördande ursäktar inte hat mot muslimer". Hennes text är relativt nyanserad och hon har sannolikt inte satt rubriken själv, men låt oss ändå börja med att bemöta den formuleringen.

Det är ju inte med Islamiska statens uppkomst som skepsis mot islam har skapats och just den rörelsen är inte på något sätt den enda företeelsen som gör att vi bör bjuda motstånd mot islams expansion i Europa. De senaste attackerna i Paris verkade ha en koppling till IS, men många fler islamiska attacker har utförts i väst innan dess. Det största problemet med islam i Europa är dock inte att några av dess följare begår terrordåd, utan den syn på majoritetssamhället och det hinder mot integration som verkar följa i ideologins spår. Bara en sådan sak som att den utskällda kvinnan i denna historia, en Hala Qatanani, insisterar på att i Sverige bära ett plagg som skriker ut hennes religionstillhörighet till alla hon möter. Det är inte bara ett tygstycke utan en mycket tydlig symbol för en ideologi som för många av oss är grotesk och som signalerar ett avståndstagande från det omgivande samhället. Det är ingen slump att Qatanani på samma Facebook-sida också skriver:

"Det glädjer mig att representera mitt älskade Palestina, men det glädjer mig mer att representera islam."

Nej, hennes främsta lojalitet ligger inte hos Sverige, ett faktum som redan klädvalet understryker. Innan Sakine Madon bjuder på några nyanserande bilder ur verkligheten, får vi först ett mycket vanligt resonemang som alltid och endast används om muslimer:

"Men inlägget påminner även om att det finns de som har svårt att skilja på fanatiker som använder religionen i syfte att förtrycka, trakassera och döda, och på det stora flertalet muslimer som vill leva sina liv i fred och frihet."

Den där skiljelinjen är i verkligheten inte så skarp och vi vet att stora delar av den muslimska gruppen omfamnar värderingar som är helt främmande i det västeuropeiska samhället. Är man anhängare till en religion eller ideologi, måste man också kunna reflektera kring att den påfallande ofta verkar "utnyttjas" eller "missförstås" för att främja till exempel terror. Samtidigt vet vi att denna åtskillnad aldrig görs för andra ideologier, där vi som vanligt kan ta den historiska och den moderna nationalsocialismen som ett exempel och där inga ansatser görs för att ursäkta fredliga nationalsocialister eller skilja dessa från personer som har begått våldshandlingar i ideologins namn. Bär man ett hakkors får man stå till svars för nationalsocialismens hela innehåll och historia, vilket rimligen borde gälla även muslimer och islam. Sakine Madon ska ha en eloge för att hon trots allt lyfter fram andra problem som inte bara har med IS att göra:

"Dagligen kan vi läsa nyheter om övertygade jihadister som åker ner till Irak och Syrien för att hugga halsen av människor och göra kvinnor till sexslavar. I svenska förorter har kvinnor larmat om hur islamister tagit över mer och mer, och kräver att kvinnor ska klä sig ”anständigt”. Hederskultur, barnäktenskap och könsstympning existerar och måste motverkas. De islamistiska hoten mot konstnären Lars Vilks är reella. Och nu på senare tid har bland annat kristna och ateister vittnat om trakasserier på stökiga asylboenden."

Just IS har även förgreningar till Gävle:

"Gefle Dagblad granskade i höstas de lokala våldsförespråkande islamisterna i läkaren Hala Qatananis hemstad. De visade sig finnas i moskéns högsta ledning. Imamen Abo Raad hade hyllat Islamiska statens terror och ansvarat för en hemsida med budskap om att homosexualitet ska straffas med döden. Enligt vittnen hade det i moskén till och med samlats in pengar till terrorsekten. Den ansvarige för moskéns missionsarbete, Ali Al-Ganas, som jobbade på en muslimsk förskola i kommunen, visade sig också hylla Islamiska staten."

Är det konstigt att vi inte vill ha denna ideologi eller dess anhängare i Sverige?




6 kommentarer:

  1. Naturligtvis måste varje moské/muslimsk organisation kon-
    trolleras och vid behov stänga moskéer och givetvis slopa
    ev. ekonomiska stöd. Svensk flathet!

    SvaraRadera
  2. Så vitt jag vet är Sverige kristet, och enligt min mening, behöver vi inga musselmaner, som talar om vad vi skall tycka eller göra !

    SvaraRadera
  3. 2016.
    Det sägs att endast 5- 10 % av muslimerna är extremister. Så det är inget att oroa sig för.
    1940.
    Det var endast 7% av tyskarna som var nazister. Så det var inget att oroa sig för.

    SvaraRadera
  4. 2016.
    Det sägs att endast 5- 10 % av muslimerna är extremister. Så det är inget att oroa sig för.
    1940.
    Det var endast 7% av tyskarna som var nazister. Så det var inget att oroa sig för.

    SvaraRadera
  5. Säger jag "gubbjävel" till en äldre man jag irriterar mig på, innebär det inte att jag ogillar alla äldre herrar.

    Det här med kränkta muslimer börjar stå mig upp i halsen.

    Islams närvaro i Europa har medfört långt fler problem än IS och terrorhandlingar. Ju fler muslimer ju fler verkar problemen bli.

    Vi kanske rent av bara sett början på något vi idag ser i muslimska länder

    SvaraRadera
  6. Sverige har ratificerat minst två konvention som bland annat handlar om religionsfrihet. Vad de flesta kanske inte är medvetna om är att dessa konventioner skyddar utövandet av religion men "utövandet" av "icke-religion". Det vill säga att inget ska påtvingas religion mot sin vilja.

    Jag hävdar att uppförandet av religiösa byggnader på allmänna platser åsidosätter min rätt att vara icke-religiös och kräver att om sådana byggnader ska uppföras så ska det ske på avskilda och undangömda platser. Det är naturligtvis en del av en lågintensiv invasion att uppföra för svenska folket främmande religiösa byggnader så centralt som möjligt. Helst skulle de vilja konvertera kyrkor, helst domkyrkor, till moskéer som man gjorde med Hagia Sofia som Mustafa Kemal Atatürk lyckligtvis omvandlade till museum efter osmanska rikets fall.

    SvaraRadera