Groteskt debattinlägg av asylfanatiker

En liten fingervisning om hur skribenten ser sig själv.
Ja, hans Facebook-sida ser verkligen ut så här.

Idag publicerar Göteborgs-Posten ett debattinlägg som inte bara är fantastiskt i sin politiska korrekthet, där det lika gärna hade kunnat vara en ledarkrönika i Aftonbladet, utan också genom fullständigt felaktiga slutsatser. Skribenten Mikael Levy presenteras som "far, medborgare och rektor", men en titt på hans Facebook-sida visar att han är närmast besatt av asylinvandring, normkritik och SD-hat. Hans huvudtanke i dagens inlägg är dels att människors oro för asylboenden är förkastlig, men framför allt att det beror på någon sorts förfärlig förskjutning i debatten:

"En långsam men stadig relativisering av människovärdet har pågått under lång tid. Att ifrågasätta, eller villkora, krigsoffers rätt till trygghet och omtanke i vårt land betraktades före sekelskiftet som en extrem hållning. I dag ser debattlandskapet helt annorlunda ut."

Som om "krigsoffers rätt till trygghet" skulle vara en neutral beskrivning. Det extrema i sammanhanget är ju snarare att den svenska debatten under så lång tid just stämplat alla försök till nyanseringar och kritik som en "extrem hållning". Tack gode gud för att debattlandskapet i någon mån har öppnats upp. Sedan får vi en alldeles felaktig slutsats:

"Det är inte längre skambelagt att hänvisa till förstörd havsutsikt och sjunkande huspriser för att avvisa asylboenden i välmående områden."

Just dessa hänvisningar visar hur tabubelagd och förljugen frågan fortfarande är, eftersom människor uppenbarligen är för fega för att ange verkliga skäl till varför de inte vill ha asylboenden i sin närhet. Det blir inte bättre av att samma människor, i samma andetag, gärna bedyrar att de är för en "generös flyktingpolitik", men att det finns särskilda skäl till varför just deras eget bostadsområde är olämpligt. Den förljugna verklighetsbeskrivningen fortsätter:

"Svenska regeringars retoriska glidning och otydlighet under två decennier har banat väg för, och legitimerat, relativiseringen av människovärdet. Från att Sverige, i både retorik och handling, har följt FN-konventionerna om mänskliga rättigheter har den ovillkorliga plikten att ta hand om de utsatta och svaga successivt omgärdats med villkor."

Under två decennier, alltså? Jag får väl då påminna om att Sverige så sent som förra året tog emot 163 000 asylsökande, vilket var själva skälet till regeringens panikåtgärder, snarare än någon "relativisering av människovärdet". Dessutom blir afghanska män, ofta från Iran, en allt större grupp, som varken är "krigsoffer" eller "utsatta och svaga".

I sin patetiska text hinner Levy pricka av en hel del av de tröttaste fraserna, bland annat den där jämförelsen som dessa människor älskar att göra:

"Ett annat perspektiv är att Libanons befolkningstäthet är tjugotvå gånger större än Sveriges, att dess BNP/person är en sjättedel av vår. Libanon härbärgerar en bra bit över en miljon flyktingar på 4 503 000 invånare. Om Sverige har nått taket för sin kapacitet, vilken nivå ligger då Libanon på?"

Då borde Sverige alltså ta emot två miljoner syrier? Det kan vi förstås göra, om vi bygger ett enormt tältläger över några kvadratkilometer i Härjedalen och slopar allt vad mottagande, bidrag och integrationsförsök heter. Jag måste tydligen ännu en gång påpeka att Libanon är ett grannland, inbäddat i Syrien, där arabiska talas och där islam är den dominerande religionen, om än knappt. På samma sätt skulle Sverige vid händelse av konflikt kunna ta emot hundratusentals norrmän. Den oundvikliga referensen kommer förstås också:

"Vi känner igen retoriken från trettiotalet med systematisk demonisering av utvalda grupper, med det påstådda hotet mot våra barn. Vi känner igen antiintellektualismen med sitt förakt mot argumentation."

Med tanke på vad Levy själv skriver, är han nog den siste som ska tala om "antiintellektualism". De flesta av oss vill inte demonisera enskilda grupper, utan vänder oss mot den enorma asylinvandringen i sin helhet. Självklart får vi också:

"Vi ser att partier som de flesta trodde stod på trygg demokratisk grund sugs in i det retoriska mörker där hittills bara SD och andra organisationer med rötter i fascism och nazism har befunnit sig."

Att tala om "mörker" innebär alltså intellektualism, men jag saknar en referens till "kalla vindar". Att upprepa mantran om "människovärde" och "30-tal" bringar knappast något ljus i debatten.

Som vanligt får vi också instruktioner om vad som ska få sägas och vilken verklighetsbild om är tillåten:

"Att ta rädslan på allvar är att stå fast vid de värden som vi har kommit överens om skall gälla i demokratin Sverige och att ge den majoritet som står bakom dessa värden en röst. Att ta rädslan på allvar är att visa på motbilder om ofta välutbildade, vuxna människor som kommer att berika oss både ekonomiskt och andligt."

"Vi" har inte alls kommit överens om vilka "värden", vilket här som så ofta betyder stor asylinvandring, som ska gälla. Det är inte vad demokrati betyder. Att denna invandring kommer att berika oss ekonomiskt är en ren lögn, medan hur det ska ske "andligt" är höljt i dunkel. Problemet är inte att grupperna som söker sig till Sverige är så oerhört välutbildade, utan att de ofta har en mycket låg utbildning. Den "motbild" som Levy vill ge oss är tämligen fantastisk:

"Det är att berätta om ensamkommande tretton-, fjorton- och femtonåringar som ofta har gått sju, åtta år i skolan, som är ambitiösa och målmedvetna."

Det är inte någon sorts genomsnittsålder för gruppen "ensamkommande". Tydligen är det nu sju-åtta års skolgång som plötsligt ska ses som "välutbildade". Lögnerna fortsätter oförtrutet:

"Att ta rädslan på allvar är att visa på att vi faktiskt behöver bli fler i vårt lilla land, att vi behöver en större inhemsk marknad och fler som betalar skatt."

Dessa aktivister borde helt låta bli att försöka röra sig på det ekonomiska området. Nigeria och Bangladesh har mycket stora inhemska marknader, vilket alltså inte i sig behöver leda till något välstånd. Det spelar ingen roll om det totalt sett blir fler som betalar skatt, om andelen som gör det blir allt mindre.

Den ideologiska drivkraften blir tydligare, ju längre texten fortsätter:

"Jag är rektor på en skola som ligger i ett område som domineras av vit medelklass. Vi har fått den stora förmånen att få ta emot nyanlända, ensamkommande flyktingbarn. Jag är helt övertygad om att det är fantastiskt bra för såväl våra svenska elever som de nyanlända och att denna typ av lösning kommer att tjäna integrationen väl."

Hur blind måste man inte vara för att tro att ett stort inslag av nyanlända på något sätt är positivt för skolundervisningen? Det är bara att titta på de skolor som har havererat, och då är inte ens alla särskilt nyligen anlända. En normal rektor, som inte drev någon sorts ideologiska agenda mot "vit medelklass", skulle naturligtvis inte önska den utvecklingen. Det mest irrelevanta "argumentet" torde vara:

"När människovärdet väl börjar relativiseras går ingen säker och det gäller i allra högsta grad demokratin som sådan. Se Ungern, se Polen."

Att vänstermänniskor och liberaler älskar att demonisera dessa länder betyder fortfarande inte att det har någonting alls med svensk asylinvandring att göra.

Någon undrar säkert varför jag överhuvudtaget lyfter fram detta nonsens, men jag menar att det är viktigt att känna till hur motståndarna argumenterar och hur tom deras retorik är. Till sitt förfogande har de enbart floskler och lögner.