Tre korta om "ensamkommande flyktingbarn"

Bilan Osman klargör läget

I dagens Expressen berättar tidningens mångfaldskrönikör Bilan Osman att hon äntligen ska resa på semester till Somalia. Vi får bland annat veta:

"För även om Somalia inte är mitt hemland, och inte heller någonsin kommer att bli det, är det ett land jag värnar om. Inte för min skull, inte för idén om nationalstatens skull, men för min familjs skull. För mamma som ibland fortfarande, 25 år senare, talar om att hon på ålderns höst vill flytta hem igen."

Just hennes mamma, som själv ska ha kommit som ensamkommande, är också lyrisk:

Vad jag naturligtvis vill komma till, är att om människor åker på semester dit kanske Sverige äntligen kan betrakta landet som säkert och framför allt sluta bevilja uppehållstillstånd för denna grupp, idag ofta del av kategorin "ensamkommande flyktingbarn". Repatriering är en större fråga, som vi inte behöver behandla här, men detta är en grupp som i så fall bör bli aktuell. Dessutom finns sedan 15 år ett alldeles fredligt grannland, den tidigare delen av Somalia som idag kallas Somaliland, dit det borde vara mer naturligt att bege sig än allra längst upp i norra Europa. Ett återtåg skulle ju också bli en vinst för alla parter; för Sveriges del av naturliga skäl, för somalierna eftersom de inte längre behöver uppleva kränkningar av islam eller ständigt vara offer för vithetsnormen. Det finns ingen anledning att vänta till "ålderns höst", även om det i Somalia kan bli svårt att försörja sig som "föreläsare på Expo" eller "handledare för ensamkommande flyktingbarn".


Viktor Banke i farten igen

Det går knappt en dag utan att asylaktivisten Viktor Banke, under sin juridiska täckmantel, ges utrymme i media. I dagens Metro får vi ett svårslaget pekoral om den härliga gruppen "ensamkommande flyktingbarn" och förstås också om främlingsfientliga svenskar som protesterar mot asylboenden. Vi får ett medgivande, men poängen är att vi ska vara toleranta inför det mesta:

"Visst finns det vuxna som utger sig för att vara barn. Det finns även de som bråkar och begår brott. Allt annat vore mycket märkligt, med tanke på den trångboddhet, oro och sömnlöshet de nu måste hantera. Att en individ begår misstag gör dock inte att hennes behov av omsorg upphör. I synnerhet inte om individen är minderårig."

Dessa ensamkommande kallas föga förvånande för "nya svenskar", samtidigt som ansvaret ligger på ursprungsbefolkningen:

"Denna generation nya svenskar, oftast födda mellan 1999 och 2002, behöver nu läka och få stöd. De behöver vår hjälp för att kunna bli en del av samhällsgemenskapen. De behöver vår förståelse, inte kollektiv demonisering. Att vi försöker förstå barnen står inte i motsats till att låta dem omfattas av samma regler som övriga samhällsdeltagare. Däremot är förståelse sannolikt det bästa sättet att undvika onödiga motsättningar. Motsättningar som i sin tur ökar risken för just sådana oroligheter som många svenskar tycks vara rädda för."

Nej, ingen individ ska behöva demoniseras utifrån en grupptillhörighet, men vi kan ifrågasätta om gruppen, som grupp, är en positiv tillförsel för Sverige. Dessutom handlade det under bara förra året om 35 000 personer, som i stort sett alla saknar asylskäl, vilket en asylrättsjurist borde känna till. Många läsare menar att Viktor Banke helt enkelt talar i egen sak, eftersom hans affärsaktivitet gynnas av att Sverige bedriver en omfattande asylinvandring. Jag är inte så säker på att han med syfte att påverka inströmningen ständigt uttalar sig på detta sätt, då det också kan handla om att han vill göra sig ett namn i branschen och helt enkelt poserar för att säkra sin plats i den mediala värmen.



Kristdemokrat vill ha en "nationell socialkrisjour"

På SVT Opinion föreslår Emma Henriksson (KD), ordförande i socialutskottet, en lösning på problem kring gruppen "ensamkommande flyktingbarn". Vi får några rader om en situation vi alla är alltför medvetna om:

"Redan i höstas larmade flera kommuner och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) om att situationen på flera håll höll på att bli ohållbar."

Hon bjuder också på en humanistisk gardering:

"Vart och ett av de barn som kommit har rätt att få sin asylansökan prövad och det är vårt ansvar att de under den tiden får sina rättigheter enligt barnkonventionen tillgodosedda."

Observera att hon ingenstans kommenterar det faktum att många av dessa inte har någonting med barnkonventionen att göra och än mindre föreslår några ålderskontroller. Vi får vara tacksamma för att hon åtminstone inte säger någonting om "en fantastisk resurs". Så kommer den då, den stora lösningen:

"Vi står inför en utmaning som går utöver vad socialtjänsten normalt hanterar. Därför räcker det inte med att bara försöka skala upp befintliga resurser. En ny situation kräver nya insatser. Kristdemokraterna föreslog före jul att en nationell socialkrisjour därför måste inrättas under Statens institutionsstyrelse."

Jag är mycket skeptisk till att mer byråkrati eller administrativa reformer skulle avhjälpa problematiken i särskilt hög grad. Sverige tar emot en stor del av de ur denna grupp som kommer till Europa och antalet har ökat varje år. Det beror inte förändrade förhållanden i världen, utan förstås på att konceptet och tillvägagångssättet blivit allt mer känt i främst Afghanistan. Nu vill jag förstås stoppa all asylinvandring, men avvisandet av denna grupp borde inte ens vara kontroversiellt.