Vänstern förfäras när akademiker kommer till insikt

Peter Esaiasson

I förrgår skrev professorn i statsvetenskap Peter Esaiasson om hur "Eliten satte den demokratiska lyhördheten på undantag". Det är ganska många i vårt mediala och politiska etablissemang som borde ha känt sig träffade av hans beskrivning, vilket uppenbarligen åtminstone vänstersidan Dagens Arenas Malena Rydell gjorde. Hon måste nu försöka fördöma texten, särskilt som många oppositionella sidor tydligen delade inlägget. Att just denna akademiska artikel om demokrati uppskattades av oppositionella sidor borde för övrigt visa att det inte handlar om simpla "rasistsajter", vilket förstås är benämningen Rydell använder. Jag lyfte inte upp den här, eftersom jag huvudsakligen tar upp alster som jag känner ett behov av att bemöta, men låt oss först titta på något av det Esaiasson skrev. Han inleder alldeles korrekt:

"Numer råder enighet om att asylinvandringen är en ekonomisk och social utmaning för det svenska samhället. Än så länge är det mindre diskuterat att utmaningen också gäller det politiska etablissemangets legitimitet. Det som står på spel är förutsättningarna att styra landet."

Vi får också ett tydligt exempel:

"Vid samtliga 25 mättillfällen är det fler som önskar en restriktiv politik än som önskar en generös politik. Och när motsvarande fråga ställs till riksdagsledamöterna i samband med riksdagsvalen från 1994 och framåt visar jämförelsen på större åsiktsskillnader gentemot medborgarna än i någon annan sakfråga som har undersökts."

En av hans huvudpoänger är att etablissemangets brist på lyhördhet riskerar dess företrädares legitimitet:

"När ett samlat politiskt etablissemang påstår en sak som många människor sedermera ifrågasätter uppstår legitimitetsproblem."

Vi är många som kan instämma i Peter Esaiassons slutsatser, men för en etablissemangsmegafon som Dagens Arena blir det förstås besvärligt. Under den fåniga men självklara rubriken "Den rasistiska klagokören har fått nya röster", visar Malena Rydell att hon antingen inte förstår varken artikeln eller samhällsutvecklingen, eller att hon åtminstone är beredd att låtsas som att hon inte gör det.

Malena Rydell

Försöken till analys hamnar snett tämligen omgående:

"På något vis – det beskrivs i svepande och närmast konspiratoriska ordalag för att komma från en akademiker – har det politiska etablissemanget gaddat ihop sig mot medborgarna. Att 87 procent av väljarna inte röstade på ett parti som ville minska invandringen i senaste valet är inget Peter Esaiasson tar med i sin känslomässiga bedömning av stämningen i nationen."

Det kan ju också bero på att Esaiasson överhuvudtaget inte nämnde Sverigedemokraterna, utan utgick från opinionen i just invandringsfrågan. Vi vet att inte alla som vill minska asylinvandringen röstar på SD, vilket i sin tur kan ha många förklaringar. En är att många väljare inte inser att invandringsfrågan påverkar de flesta andra samhällsområden och därför tror att de oberoende av denna kan rösta för mer välfärd eller lägre skatter. Liberalerna är åtminstone någorlunda öppna med att de samtidigt vill rasera välfärden och Centerpartiet vill ha hög invandring kombinerat med ett så billigt mottagande som möjligt. Partiet tänker sig rentav att de nyanlända ska ordna bostad själva. Vänstern lurar helt enkelt sina väljare, när de samtidigt propagerar för generös välfärd och ohämmad asylinvandring.

Det är inte bara det politiska etablissemanget som har "gaddat ihop sig" för att främja en enorm invandring, utan även det mediala och kulturella. Från sin isolerade vänsterposition blir det för Rydell också lätt att bjuda på rena faktafel:

"Det finns ett annat namn för den här teorin numera: Sjuklövern. Ordet som Sverigedemokraterna lanserade efter förra valet, i samband med att de fällde regeringsbudgeten och drev fram Decemberöverenskommelsen."

Nej, det har använts mycket längre än så och jag betvivlar att det på något sätt "lanserades" av partiet. Fenomenet blev däremot enormt mycket tydligare i samband med DÖ, då Sjuklövern nästan formaliserades som ett parti (även om Vänsterpartiet inte ingick). Den vanliga vänstertanken att exempelvis frågor om invandringen döljer den verkliga klasskonflikten luftas också, om än i andra termer:

"Att en elit står mot ett homogent »folk« är en traditionell populistisk idé som bygger på att man struntar i alla andra intressen som verkar mot varandra i en demokrati; fackförbund mot näringsliv, välfärdsvänster mot skattesänkarhöger, hbtq-aktivister mot konservativa, och så vidare. 
Den brukar väldigt sällan drivas av professorer i statsvetenskap."

I själva verket har fackförbund, näringsliv, vänster och höger, gått samman i denna fråga, vilket har gjort att vi verkligen kan tala om en klyfta mellan elit och folk, även om inte hela folket är invandringskritiskt. Den svenska utvecklingen, med denna mycket speciella form av åsiktsförtryck, är ett utmärkt ämne för en statsvetare att studera. Malena Rydell har redan genom att tala om en "rasistisk klagokör" diskvalificerat sig som seriös debattör i frågan. Som den vänstermänniska hon är, förfäras hon också av att vissa högerskribenter sent omsider har börjat skriva om frågan:

"Det är vind i seglen när inte bara de vanliga ledarskribenterna som talar om kaos och flyktingpaus bekräftar dem, utan även en universitetets man.
[...]
När Milld nu återpublicerar uppropet på sin blågultblingiga blogg är det slående hur likt det är många av de ledartexter som nu skrivs varje vecka av »det politiska etablissemanget« och som handlar om hur åsiktskorridoren hämmar människor att tala."

Ja, utvecklingen har gått så långt att även etablerade människor nu känner sig nödgade att säga något. För den vänster som Dagens Arena tillhör innebär fortfarande all kritik mot asylinvandringen att någonting har gått sönder och att en förbjuden slirning äger rum. Avslutningen om åsiktskorridoren blir:

"Det är en klagosång som har gått på repeat i trettio år.
Det enda som har förändrats är vilka som hummar med i den."

Det beror naturligtvis på att mörkläggningen har pågått i minst 30 år. Allt fler kommer att "humma med" i takt med att pendeln svänger, men dessa är opportunister och ska inte ses som några hjältar.