Humorlösa FI

Julia Bahner (FI)

Göteborgs-Posten  berättar om ett möte i Göteborgs kommunfullmäktige, som tidningen i ingressen beskriver så här:

"Under kommunfullmäktigemötet på torsdagskvällen fälldes ett antal kommentarer som väckte anstöt. I det absoluta blickfånget - Lars Hansson, Sverigedemokraterna."

Det låter allvarligt, faktiskt så allvarligt att GP kontaktar Gudrun Schyman, som aldrig är för blyg för att synas i media:

"Jag är inte förvånad. De är väldigt tydliga i sina uppfattningar som är väldigt fast förankrade i deras filosofi."

Vad handlar det då om? Kommunalrådet Lars Hansson (SD) skämtade med den avgående ledamoten Dario Espiga (S) om papperslöshet, och tidningen är mycket noga med att påpeka att han minsann har bott i Sverige i 40 år. Man frågar faktiskt också Lars Hansson om "händelsen" och vi får då en något mindre dramatisk bild:

"Dario och jag är kompisar. Det är min ende riktige kompis i Socialdemokraterna. Jag gick upp och höll ett avskedstal till honom. Jag sa lite skämtsamt 'du är väl inte papperslös fortfarande'. Jag blinkade till honom och han blinkade tillbaka. Du kan fråga honom själv, han är en god vän till mig och från min sida var det ett skämt."

Lars Hansson (SD), göteborgare med humor.

FI-ledamoten Julia Bahner blev förstås upprörd:

"Det här skämtet om Dario är inte bara ett skämt, det är en koppling till deras ideologi. Det visar också att han inte har några gränser och inte förstår det han säger."

Visst, i och med att SD är kritiskt till illegal invandring kan man säga att det finns en koppling till ideologin, men det gör att man också kan se kommentaren som ett uttryck för en viss självdistans. Att man skulle sakna gränser och inte förstå vad man säger bara för att man inte följer FI:s dogmer är förstås nonsens. Jag har träffat Lars Hansson vid flera tillfällen och det är en gladlynt man med humor. Vid ett annat anförande under samma debatt sade han tydligen också att FI kunde gå och fika för att han därnäst skulle prata om bilar, vilket jag själv tycker var lite roligt, men som naturligtvis inte heller får passera vänsterfiltret. Julia Bahner slår på den stora trumman:

"Det är ett demokratiskt rum där vi ska diskutera politik och så blir man förminskad till sitt kön. Det visar på en sexism som han står för och att han inte har några vettiga argument. De här mötena sänds live och vi måste stå upp för grundläggande mänskliga rättigheter. Det är en väldigt låg intellektuell nivå i många debatter."

Tja, man skulle också kunna säga att Julia Bahner härmed förminskar begreppet mänskliga rättigheter. GP frågar då hur hon kände sig och föga förvånande var hon kränkt:

"Först blev jag otroligt provocerad. Sen blev jag väldigt ledsen. Det var rena personangrepp. Jag har tänkt att vår närvaro i kommunfullmäktige ska göra att de ser vår kompetens. Jag blev väldigt provocerad när jag förstod hur stark sexismen är."

Lars Hansson kommenterar hennes uttalanden:

"Jag ställer en motfråga; hon sa inte att hon kallade oss rasister och nazister hela tiden va? Det var därför som jag valde att skoja till det."

Man kan fundera kring varför nyvänstern är så pass överkänslig och humorlös, men kanske beror det på att en mer avslappnad inställning och självdistans skulle leda till att de såg absurditeterna i sin egen linje.