Några dumheter från vänster

Jag har hittills uppfattat Aftonbladets krönikör Patrik Lundberg som någorlunda opolitisk, men idag gör han ett tydligt hopp ned i vänsterdiket redan med rubriken "Vi får den välfärd vi betalar för - dags att höja skatten". Formuleringen motsvarar rätt väl Vänsterpartiets eviga politik, där alla pengar i landet på något sätt egentligen tillhör staten, där utgifter aldrig ifrågasätts och där det inte finns någon gräns för eller negativa konsekvenser av skattehöjningar. Lundberg räknar upp ett antal problem, där han fokuserar på offentliganställdas löner, för att sedan sammanfatta:

"Krigsrubriker om samhällets förfall är egentligen bara för amatörer och populister.
Ändå går trenden inte att ta miste på: Någonting i Sverige håller på att gå sönder."

Visst går det utför med vårt land, men det är en utveckling som har kunnat förutspås och iakttas under en längre tid. En enda gång berör texten vad det faktiskt handlar om, men då förkastas det lika snabbt:

"Det vore lätt att skylla på flyktingsituationen. Men med handen på hjärtat, hur var läget innan förra hösten? Hur fungerade polisen, vården och skolan?"

Som om Sveriges asylpolitik blev extrem först under hösten 2015. Kriminalitet, tryck på socialtjänsten och problem i skolan är huvudsakligen resultat av flera års massinvandring. Man kan hålla med om att exempelvis poliser och lärare förtjänar högre löner, men det är inte grundproblemet. Lundbergs vänsteranalys visar sig också genom ett vanligt exempel som avslöjar synen på skatter:

"Alliansen då? Regeringen Reinfeldt genomförde skattesänkningar på 140 miljarder kronor."

Vänstermänniskor, som tycker att alla arbetsinkomster egentligen tillhör staten, tror att en skattesänkning är samma sak som en kostnad. I verkligheten innebär sänkt skatt att medborgaren får behålla lite mer av det denne själv har arbetat ihop. Med det skattetryck Sverige har, kan inte den första och enda lösningen alltid vara att höja skatten, särskilt inte när vi ser de medel som överförs till exempelvis den meningslösa Arbetsförmedlingen och det bottenlösa hålet Migrationsverket. Jag vill ha en välfärdsstat, men man måste ibland också titta på kostnadssidan. Om vi nu ska ha en omfattande asylinvandring, kan vi fortsätta höja skatterna till de når 100 procent och den siste löntagaren lämnar landet. Alternativet är förstås liberalernas dröm om låga löner och en avskaffad välfärd, vilket i och för sig också skulle minska incitamenten för migranter att ta sig hit.

På SVT Opinion skriver Europaparlamentarikern Malin Björk (V), bland annat känd för att ha ställt till besvär på ett flyg där en utvisad person befann sig, om hur "Socialdemokraterna har kapitulerat för Europas mörka krafter". Det här med att tala om politik i termer av "mörka krafter" och "kalla vindar" är så oerhört tröttsamt, även om det är mycket vanligt i den svenska debatten. Jag frågade henne på Twitter om hon anser att vissa åsikter är "mörka" och andra "ljusa", men fick inget svar. Vi ska komma ihåg att Malin Björk i Europaparlamentet sitter i samma grupp som bland annat Böhmens och Mährens Kommunistiska Parti, fortsättningen på Tjeckoslovakiens kommunistparti, en rörelse åtminstone jag inte skulle kalla för en "ljus kraft". Det som idag upprör Malin Björk är att Anders Ygeman (S) är i Bryssel för att diskutera EU-kommissionens förslag om en gemensam europeisk gräns- och kustbevakning:

"Att en socialdemokratisk och miljöpartistisk regering, med inrikesminister Anders Ygeman i spetsen, går dessa flyktingfientliga krafter till mötes med denna militaristiska politik är djupt oroande."

Det skulle å andra sidan se lite märkligt ut om samma regering som försöker minska asylströmmen till Sverige, genom bland annat ID-kontroller, samtidigt skulle motsätta sig europeisk gränsbevakning. Inte heller regeringens panikåtgärder i Sverige handlade om att gå några "flyktingfientliga krafter till mötes", utan var helt enkelt en mycket sen reaktion på själva verkligheten. Eftersom Malin Björk vill ha en okontrollerad folkvandring till Europa, är det just gränskontroller hon motsätter sig:

"Förslaget innebär att EU:s nuvarande gränspolismyndighet Frontex ska utökas kraftigt, både vad gäller budgeten och befogenheterna, för att bli en ny sorts superpolis. Från att ha kostat drygt 1,3 miljarder kronor per år ska myndigheten nu kosta 2,2 miljarder kronor. Utöver den utökade budgeten förväntas även medlemsstaterna att öka sina bidrag till den nya supergränspolisen."

Det är ju småsummor i sammanhanget, om vi till exempel betänker att det svenska Migrationsverket just har begärt 60 miljarder kronor extra för de kommande två åren. Om det är något som EU verkligen borde samarbeta kring och där unionen kan göra en insats, är det naturligtvis att bevaka våra gemensamma gränser. Björk lyckas själv förlöjliga vänstern ytterligare:

"För högern är Schengen ett prestigeprojekt men för vänstern handlar det om att bevara lagliga vägar inom Europa, en av flera pusselbitar i en human flyktingpolitik."

Nja, Schengen skapades snarare för att underlätta för européer att resa inom unionen och jag har svårt att tro att ens vänstern då drömde om att det skulle gynna migranter från Afrika och Mellanöstern. Malin Björks och Vänsterpartiets vision om vad EU ska handla om är förstås deprimerande:

"Sveriges roll kunde varit annorlunda. Vi har möjligheten att diskutera ökad vidarebosättning, humanitära visum och slopat transportörsansvar."

Slutligen vill också Gudrun Schyman säga något om "stängda gränser", men tvingas göra det på identitetsvänsterns sida "Feministiskt perspektiv". Texten handlar inledningsvis om hur krig är fel, vilket ju inte är en helt absurd hållning, men övergår snart till de vanliga fiendebilderna:

"När skyddet av mänskliga rättigheter utmålas som ett hot mot säkerhet och nationella 'värden' i det egna landet, då kränks och försvagas mänskliga rättigheter. Exemplet Polen är talande."

Självklart nämner hon Polen som exempel på kränkningar av mänskliga rättigheter och hon kunde lika gärna ha valt Ungern, eftersom hennes motstånd inte handlar om mänskliga rättigheter, utan om att dessa länder har valt att värna sina egna folk. I verkligheten är det nog snarare Vitryssland som är sämst i Europa på mänskliga rättigheter, men det landet passar mindre bra för Schymans syften. Detta hyckleri blir sedan så tydligt att det utgör ett självmål:

"När stödet för nationalismen ökar i Europa så syns det tydligast vid landets gränser. Slutenheten tar sig materiella uttryck. Murar, taggtråd, tårgas och transportörsansvar."

Då ska vi komma ihåg att Gudrun Schyman blev medlem och riksdagsledamot för Vänsterpartiet när det fortfarande hade "kommunisterna" i namnet och goda förbindelser med bland annat Östtyskland, ett land som i sanning uppförde murar och taggtrådsstängsel. Hon har även varit medlem i en organisation kallad Marxist-Leninistiska Kampförbundet, som jag misstänker inte hade några problem med Sovjetunionen eller stängda gränser. Det finns en skillnad mellan att uppföra stängsel för att hindra den egna befolkningen att ta sig ut, och att göra detsamma för att hindra en inströmning som raserar det egna landet och dess kultur.

För att skapa lite balans kan jag avslutningsvis nämna att jag idag blev blockad av Bodil Sidén, MUF:aren som lämnade förbundet eftersom det ville fälla regeringen och då underförstått göra sig beroende av Sverigedemokraterna. Hon ställde på Twitter frågan "Vilka är de bästa personerna du vet mellan 25-30 år?" varpå jag givetvis svarade Marion Maréchal-Le Pen (26). Där gick gränsen för denna toleranta människas nyfikenhet och öppenhet.

Ja, så här ser de ut, överklassmänniskorna som av
högre liberala principer hyllar massinvandringen.
Bodil Sidén, som givetvis bor på Östermalm,
och Johan Norberg.

Det är uppenbart att den enda politiska kraft som idag står för ländernas och folkens väl är "högerextremisterna".