Stefan Löfvens hånade framträdande i Agenda

När Stefan Löfven igår gästade Agenda kom kritiska kommentarer redan under sändningen. Själv är jag inte fullt lika upprörd som Alice Teodorescu, eftersom mina förväntningar på den mannen alltid är lågt ställda.

Det roliga är naturligtvis att Stefan Löfven genomgående måste bjuda på motsägelsefulla kommentarer, särskilt sett till uttalanden han tidigare har gjort. För bara några månader sedan gick det bra att tala om att asylsökande är välkomna och att man inte ska bygga några murar, men det kom ju snart att visa sig hur dåligt underbyggda och genomtänkta dessa patetiska utrop var. Det som genom hela intervjun ställer till problem för honom är att han inte vet varför han sade det ena och det andra då, och inte vet vad han ska säga nu. Programledare Anna Hedenmo gör här en utmärkt insats och det är ett nöje att höra hennes relevanta och kritiska frågor:





Det blev alltså lite märkligt redan från början. Löfven anser inte att Turkiet är ett säkert asylland, något han obegripligt nog motiverar med att det finns kurder i Sverige, vilket inte har särskilt mycket att göra med huruvida landet kan ta emot flyktingar. Samtidigt ska vi tydligen ha ett samarbete med Turkiet. Låt mig hänvisa till vad Jean-Marie Le Pen och Marine Le Pen har sagt om det föreslagna avtalet.

Det eviga mantrat om att andra EU-länder ska "ta ansvar" dyker förstås också upp. De svenska politiker som upprepar detta preciserar aldrig vilka länder de tänker sig och hur många de i så fall ska ta emot. Ska Tyskland ta emot en miljon även i år? De senaste lokalvalen signalerade inte en sådan vilja hos folket. Våra skandinaviska grannar verkar inte heller vara särskilt villiga att följa Sveriges exempel och de östeuropeiska länderna vill inte ta emot en enda. Stefan Löfven säger att det inte finns någon annan hållbar lösning, vilket inte är sant eftersom det finns en enda lösning som verkligen är hållbar; att EU:s länder slutar bevilja asylansökningar och gemensamt ser till att bevaka de yttre gränserna ordentligt. Det skulle också få stopp på den trafik på Medelhavet som Löfven oroar sig för.

Vidare är det oerhört pinsamt att Löfven fortsätter att säga att man inte ska kunna vara med i Schengen-samarbetet om man inte accepterar vissa flyktingkvoter och dessutom menar att han nu minsann "höjer tonen". Ingen bryr sig om hur mycket han höjer tonen och det finns inga mekanismer för att sparka ur länder ur Schengen, allra minst på grund av för låg asylinvandring. Det är dock festligt att han ännu en gång påpekar att man inte bara kan acceptera det som är positivt, dit asylinvandring plötsligt inte längre hör.

Agenda valde att dela upp intervjun i två delar, och det är den andra som blir mest besvärlig för statsministern. Naturligtvis kan Stefan Löfven inte förklara varför det som Tobias Billström (M) sade var "avhumaniserande", medan det går bra för honom själv att fundera kring volymer, något han faktiskt gör även i detta program. Jag tror för övrigt att få tycker att regeringen reagerade "för snabbt".

Samtidigt, vilket Anna Hedenmo också påpekade, har regeringen inte ens en linje i detta, då miljöpartistiska ministrar som Gustav Fridolin ständigt tar avstånd från den egna politiken. Som jag har sagt tidigare, är jag dock orolig för att Miljöpartiet faktiskt får igenom sin hållning att mottagningssystemen ska byggas ut så att maximala volymer kan tas emot. Risken finns, eftersom Socialdemokraterna inte har några tyngre ideologiska argument än att 163 000 asylsökande på ett år var svårt att hantera rent praktiskt.

Även överklassmänniskan och asylposören Anne Ramberg kommenterade inslaget:

Vi är nog många svenskar som tycker att välfärden, och ett fungerande samhälle i stort, är viktigare än att uppnå en maximal asylinvandring.