Anders Lindberg får ny luft

Ovanstående rubrik har jag satt eftersom jag inte vill vara mindre fyndig än Aftonbladets Anders Lindberg, som idag bjuder på "Löfvens andrum ger bara andnöd". Det är alltid något irriterande när dessa figurer försöker raljera kring orden "andrum" eller "systemkollaps". Vi minns också alla hur Fredrik Reinfeldt, alltid extremt infantil i denna fråga, menade att det inte kunde finnas något problem så länge som inte julgranen hade brunnit upp. Ni läsare förstår ju det här, men för Anders Lindberg får jag väl förklara att det inte var Stefan Löfven som behövde ett andrum, utan främst Migrationsverket och dess mottagningssystem. Naturligtvis skulle det svenska samhället i stort, i form av exempelvis skolor och socialtjänster, behöva flera års paus, men det är en annan fråga.

Det som idag ger Anders Lindberg lite extra syre är Migrationsverkets senaste prognos, där "huvudscenariot" nu är 60 000 asylsökande under 2016. Man skulle kunna se denna lägre, ty jag vägrar kalla den "låg", nivå som någonting positivt, men så fungerar som bekant Lindberg inte riktigt:

"Det så kallade ”andrummet” i flyktingmottagandet som Stefan Löfven utlyste i höstas bör därmed kunna mildras. Vi borde börja kunna andas igen."

Det finns någonting tämligen sjukt i hur dessa figurer resonerar. Om den förväntade nivån av asylinvandrare sjunker, måste olika åtgärder till för att återigen höja den. Volymen ska alltid maximeras. Att Lindberg dessutom får lättare att andas ju större inflödet blir, gör inte hans inställning mindre bisarr.

Det finns dessutom två viktiga aspekter som är värda att notera i detta sammanhang. Den viktigaste är förstås att detta är en prognos och att utfallet i verkligheten kan bli vad som helst. Migrationsverket förutspådde i april förra året inte att det årets slutresultat skulle bli 163 000 asylsökande. Den andra aspekten man bör betänka är att, även om "huvudscenariot" är 60 000 personer, sträcker sig prognosens spann från 40 000 till 100 000. Sedan dyker en lite intressant mening upp:

"Eftersom prognoserna skrivs ner sjunker kostnaden med 93 miljarder till 2020."

Vänta nu. Finns det kostnader i dessa sammanhang? Varför talar Anders Lindberg aldrig annars om dessa miljarder? Jag har fått lära mig att det snarare är en investering, som kommer att löna sig rikligt i framtiden och motverka en åldrande befolkning. Ett uttryck som är lika populärt som det är missvisande dyker också upp:

"Fästning Europas murar har aldrig varit högre."

Om vår kontinent är en fästning, måste det i så fall vara historiens mest porösa. Det är inte en handfull människor som tar sig in i Europa, utan miljoner. Även jag förstår att "fästning" och "murar" utgör någon form av bildspråk, men att tala om murar, när människor i själva verket åker båt till någon grekisk eller italiensk ö, förblir fånigt.

Molenbeek i Fästning Europa

Ytterligare en överdriven jämförelse hinns med, i ett stycke som kan sägas sammanfatta textens budskap:

"Det rimliga efter Migrationsverkets nya prognos är att dra i nödbromsen för den skärpta flyktingpolitiken. Den behövs inte längre eftersom EU:s alla gränser nu stängs, från Medelhavets järnridå av krigsfartyg till återinförda kontroller vid medlemsstaternas gränser."

"Järnridå av krigsfartyg", alltså. Visst, varför hålla igen, när man istället kan ta i ordentligt? De gränser man normalt sett kallar "järnridå" var de mellan Öst- och Västeuropa, och jag vågar påstå att de var bättre tillslutna än Medelhavets kuster. Dessutom är det väl fortfarande så att de fartyg som plockar upp migranter, för dessa till Europa snarare än till ursprungshamnarna. Lindberg tar sedan upp en aspekt som alla inom vänstern älskar och har ältat i veckor:

"Ingen remissinstans har gett grönt ljus. 'Barnfientlig' skrev Barnombudsmannen i sitt remissvar. Svenska kyrkan har aktivt lobbat för att stoppa förslagen, liksom i stort sett alla organisationer med sakkunskap om barns villkor."

Själv förstår jag inte ens varför ovan nämnda organisationer blir remissinstanser, för vad ska de tillföra? Självklart säger Barnombudsmannen att alla åtstramningar är barnfientliga, medan det är lika självklart att Svenska kyrkan vill att alla ska få komma till vår famn. Överhuvudtaget är jag, och sannolikt många med mig, enormt trött på Svenska kyrkans ständiga inblandning i politiken. Att vi dessutom har en ärkebiskop som är mest intresserad av att främja islams framfart gör inte saken mycket bättre. När Lindberg fortsätter på barnspåret, vilket tydligen är dagens skäl för att maximera volymerna, bjuds vi på en klassiker:

"Vi vet att tillfälliga uppehållstillstånd och hinder för återförening av familjer drabbar barnen värst och försämrar integrationen i det svenska samhället."

Just det "argumentet" har alltid använts mot tillfälliga uppehållstillstånd, men jag är mycket tveksam till att "vi vet" att det förhåller sig så. Den grundläggande frågan är ju vad landet egentligen vill med sin migrationspolitik. Om vi vill ge människor tillfälligt skydd från en konflikt, spelar förstås integrationen av dem mindre roll. Å andra sidan dras detta resonemang alltid upp av personer som egentligen vill ha en konstant massinvandring.

Anders Lindberg tycker att regeringen verkar ha drabbats av "personlighetsklyvning", eftersom Barnkonventionen ska bli svensk lag samtidigt som andra barn drabbas av dessa fästningar och murar:

"Och en annan lagstiftning som avsiktligt bryter precis samma principer, splittrar familjer och ger ett stort antal barn sämre livsvillkor."

Därmed är vi återigen inne på det här med ansvar. Sverige ger inga barn utomlands sämre villkor och Sverige splittrar inga familjer utomlands. Egentligen är det förstås fantastiskt att det verkligen finns personer som tycker att hela världen är svenska folkets ansvar och att de, istället för att vara marginaliserade, i så hög grad dominerar den offentliga debatten.

När personer som Anders Lindberg nu så snabbt som möjligt vill upphäva tidigare inskränkningar, avslöjar de sig själva och sin agenda. Det enda som räknas i deras värld är nivån på asylinvandringen och den ska alltid vara så hög som möjligt.