Göran Greider och högerextremisterna

Vänsterns syn på patriotiska och invandringskritiska rörelser känner vi sedan länge till, och den verkar aldrig utvecklas. Den första tanken är att dessa åsikter, den berömda "högerextremismen", ska stoppas. Den demokratiska principen att medborgare väljer representanter för att i församlingar föra sin talan har dessa vänstermänniskor mycket svårt att ta till sig. De som inte tycker att dessa åsikter helt enkelt ska bemötas med våld, hävdar istället alltid att de "högerextrema" väljarna i själva verket vill ha vänsterpolitik, men inte förstår det själva. Tanken är att människor har blivit marginaliserade av högerpolitik och skattesänkningar, men riktar frustrationen över den egna situationen mot invandring, troligen för att de inte förstår bättre.

I dag plockas detta spår, och lite till, upp av Göran Greider i Dala-Demokraten, under den självklara rubriken "Bara det jämlika samhället utplånar högerextremismen". Utgångspunkten är denna gång Nordiska motståndsrörelsens demonstration den 1 maj:

"1 maj i Dalarna kommer i år säkert att mycket bli en manifestation mot de nazister som lyckats utverka att få demonstrera i Borlänge på arbetarrörelsens stora dag. För mig är det en gåta att polisen gav dem tillstånd. I Borlänge kommer dessa nazister att angripas hårt från talarstolen och detsamma kommer jag att göra i Ängsholens Folkets Park i Gagnefs kyrkby där jag talar vid ettiden."

Ni läsare vet att jag knappast är nationalsocialist, och därför inte heller sympatiserar med NMR, men mediefigurer som Greider gör ingen större skillnad på olika rörelser och därför gäller hans resonemang oss alla, vilket också ska visa sig senare i texten.

Hur kan det vara en gåta att NMR får tillstånd att demonstrera, ens för en inbiten vänstermänniska? I Sverige har vi trots allt tryck-, yttrande- och mötesfrihet, som gäller både NMR och Socialdemokraterna. Många vänstermänniskor tror också att vissa partier aldrig borde få visa sig, eftersom deras existens i sig skulle utgöra hets mot folkgrupp. För detta lagbrott krävs dock en handling, vilket innebär att NMR har all rätt i världen att genomföra en manifestation, men kan straffas om de till exempel skulle få för sig att sträcka ut högerarmen.

Som vanligt är också vänsterns enorma fixering vid "högerextremister" märklig och intressant. Göran Greider kan redan nu förkunna att NMR kommer att "angripas hårt" från talarstolen och han kommer även själv att tala om dem. Varför? Har vänstern ingen egen historia att förmedla? På samma sätt ägnar vänstermänniskor enormt mycket tid åt att på sociala medier berätta för varandra hur dumma sverigedemokrater är, och vi har i detta land till och med en pseudo-myndighet, Expo, vars medarbetare på heltid funderar kring "högerextremister".

Det blir sedan rejält dumt, även om argumentationen inte är ny:

"Högerextremismen ska bekämpas med all kraft vi kan uppbåda. För min del räknar jag i högerextremismen också alltid in den jihadism som har sina anhängare här och var i Sverige. Islamska staten är, med sin fundamentalistiska tolkning av islam, en militant konservativ eller religiöst fascistisk rörelse – kort sagt höger. Ingen plats för demokrati. Ingen plats för klassanalyser eller jämställdhet och en grundläggande syn på samhället som en organisk enhet. Ibland glöms det där bort: Nazister och IS-krigare är i slutändan besläktade och de är båda höger, avgrundshöger."

Att på detta sätt förvrida begrepp är något av en paradgren för vänstern. Den som på 1980-talet ville diskutera diktatur och varubrist i Östeuropa med en kommunist, kunde mycket väl få förklaringen att staterna ifråga i själva verket inte var kommunistiska, utan givetvis fascistiska. Göran Greider tar denna idioti till en ny nivå, när han inte bara lyckas få in IS på den klassiska vänster-höger-skalan, utan dessutom kan slå fast att rörelsen befinner sig till höger på den. Själv har jag mycket lite insikt i hur IS ser på skattenivåer och storleken på den offentliga sektorn och måste därför erkänna att jag varken lyckas placera IS till höger eller till vänster. Det är minst lika svårt att finna några som helst likheter mellan det samhälle som "högerextremister" eftersträvar, och det som IS har skapat i Syrien och Irak.

Kopplingen är naturligtvis särskilt ful och provocerande eftersom den enda kraft som vill motverka att jihadismen slår rot i Europa är de patriotiska partierna. Det är inte Sverigedemokraterna som gör islamister till ministrar. Även i Frankrike har etablissemanget försökt göra samma koppling mellan jihadism och europeisk nationalism, ett grepp som blir än mer motbjudande om man betänker att IS i sin nättidning officiellt har utnämnt Front Nationals medlemmar till "första rangens måltavlor". När Gilbert Collard, som står partiet nära, tog upp detta hot, satt vänstern och hånskrattade i parlamentet:





Nåväl, så kommer den då, den eviga förklaringen som jag nämnde inledningsvis:

"Sedan kom åttiotalet. Thatcher och Reagan. Uppmarsch för en doktrinär, ibland fanatisk marknadsliberalism. Avregleringar och privatiseringar släppte marknad och kapitalism fria. Den inbäddade kapitalismens tid var över. Och därmed började ojämlikheten växa i stora språng, i Sverige, i Europa, i USA. Ett svar på denna enorma våg av nyliberalism blev den nya högerextremismen, vare sig det handlat om nyväckt nazism eller mer högerpopulistiska men rasistiska rörelser som Sverigedemokraterna eller franska Nationella Fronten."

Jag förstår att lockelsen att nämna Thatcher och Reagan blev så stor att Greider inte kunde stå emot, men texten skulle ha känts något mer seriös om vi fick någon form av förklaring till hur och varför svaret på en "våg av nyliberalism" blev "den nya högerextremismen". Jag tror nämligen inte alls på denna eviga vänsterteori. Dessutom ger empirin föga stöd för tesen och det är svårt att se just Sverige och Frankrike som utmärkta exempel på vågor av nyliberalism. Samtidigt var just de länder som idag demoniseras allra mest för sin patriotism och sitt invandringsmotstånd, som exempelvis Ungern och Polen, kommunistiska diktaturer under 1980-talet.

Låt mig avsluta med en egen djärv tes. Kanske har motståndet mot asylinvandring, islam och EU inte uppstått som en reaktion på varken kommunism eller nyliberalism. Kanske är motstånd mot nämnda företeelser en reaktion på just dessa företeelser?