fredag 27 maj 2016

40 procent: "Alliansen har ingen plan"




I samband med detta inlägg lade jag för några dagar sedan upp en liten läsarundersökning kring vad Alliansen kunde tänkas ha för planer inför valet 2018. Det ser i nuläget ut som att de kommer att bli större än "de rödgröna", enligt den märkliga indelning Sjuklövern gör, och därför hör frågan om hur de i så fall tänker regera till den svenska politikens viktigaste. Vi väljare får dock inget seriöst besked, annat än att de söker stöd som "Alliansen".

446 personer deltog i denna enkät. 40 procent av er menar att de faktiskt inte har någon plan inför 2018 och 15 procent att de på fullt allvar tror att de då kommer att få en egen majoritet i riksdagen. De båda alternativen hänger ihop med varandra, och kanske har de ingen plan just därför att de tror på denna egna majoritet. Man kan då tänka sig en intressant stämning och diskussion när de träffas, där det mest troliga scenariot, att de inte får en egen majoritet, blir elefanten i rummet som alla tänker på, men som inte får nämnas.

Den som lägger sin röst på något av allianspartierna vet man andra ord inte alls vad den kommer att få. Rimligen röstar man på dessa partier för att man vill se deras politik tillämpas, men i en bred koalition, där till exempel Moderaterna och Socialdemokraterna ingår, lär det bli svårt att lansera ordentliga reformer. Det är en sådan konstellation som "samarbete över blockgränsen" i praktiken innebär, då Alliansen enligt dagens opinionssiffror inte skulle få majoritet med endast Miljöpartiet, samtidigt som ett samarbete med Vänsterpartiet borde vara uteslutet. Endast 8 procent av er tror på att en sådan plan finns.

Hela 20 procent tror att de tänker sig någon form av överenskommelse med vänsterblocket för att kunna regera i minoritet. Den formella Decemberöverenskommelsen kom snabbt att implodera, men kan ändå sägas leva kvar i viss mån, med tanke på Alliansens nuvarande passivitet. Att vissa partier på detta sätt väljer att dela upp makten mellan sig är djupt odemokratiskt och att det ens skedde 2014 är egentligen oerhört.

Själv tror jag att det inte alls är otänkbart att de hoppas att passivt stöd från SD kan låta dem regera i minoritet, och 11 procent av läsarna instämmer. Det skulle dock vara en mycket instabil taktik eftersom SD vid vilken omröstning som helst kan välja att sänka regeringens förslag om vänstern röstar emot. Detta alternativ hänger ihop med ett tänkt stöd av hoppande majoriteter, som är än mer instabilt. Observera att frågan alltså är vad alliansföreträdarna själva föreställer sig ska hända 2018.

Jag skulle tro att en majoritet av denna sidas läsare ser ett samarbete mellan Alliansen och SD som det bästa för landet, men knappt 2 procent tror att Alliansen tänker sig en sådan koalition. Att en opinion, med stöd av var femte väljare, på detta sätt görs helt irrelevant är tragiskt och det är minst lika tragiskt att knappast någon tror att situationen kommer att förändras.

Någon saknade ett alternativ där Alliansen inte ens vill ta över regeringsmakten, eftersom oppositionsrollen är bekväm och de ändå är väl avlönade. Det är förvisso sant, men höga löner är de vana vid och jag tror nog att partiledarna vill bli ministrar och i Anna Kinberg Batras fall statsminister.




3 kommentarer:

  1. 1. Batran och Lövfet har en överenskommelse om att fortsätta levra upp till DÖ.
    2. Valet 2018 kan mycket väl komma att ställas in, eftersom överenskommelsen innebär att man inte skall hålla valet om SD riskerar att komma in i riksdagen. Skälet som planeras att användas är 'exceptionellt opinionsläge', så förklarar man undantagstillstånd, och så blev det inget val.
    Möjligen gör man så att den utgående riksdagen får bölja den efterkommande, men inga SD-ledamöter.

    SvaraRadera
  2. Det brukar vara populärt att idag tala om politiska berättelser. Varför en person ska stödja Alliansen eller de Rödgröna beror på vilken berättelse om Sverige de tror på.

    Under en väldigt lång tid delade de flesta människor S uppfattningar och instämde i det partiets berättelse om framtiden. Borgerligheten har successivt anpassat sig till och frånträtt vissa positioner. S är dock ett parti framsprunget av utvecklingen i världen.

    S var ett parti för löntagaren på den stora fabriken och deras berättelse om konflikten arbete / kapital upplevdes länge som relevant och viktig. Idag ser vi hur näringslivet genomgår stora förändringar. Allt fler arbetar i privata tjänsteföretag med kanske 40-50 anställda. Många som arbetar i dessa företag är akademiker med bra löner.

    S berättelse om konflikten arbete / kapital tror jag inte känns så särskilt relevant för en art director som arbetar på en reklambyrå med 30 anställda eller för en mellanchef som arbetar för kommunen eller staten.

    För allt fler är det väsentliga deras mikroperspektiv. Man vill leva ett bra liv fyllt av resor, ett någorlunda billigt boende (gärna villa som man kan betala av under sin livstid) och så vidare.

    S och M har i stor utsträckning konvergerat som partier. De är mycket intresserade av att hålla liv i en avsomnad konflikt mellan dessa partier. Ärligt så skiljer inte så mycket dessa partier emellan. Det mesta är retorik.

    Jag tror att folk nu söker efter en ny berättelse om Sverige. Man vill att vår regering verkar för ett gott företagsklimat, att löneläget vidmakthålls på dagens nivåer samt att det är ordning i statens finanser. I detta nya klimat kan jag inte uppleva att S och M varit så särskilt relevanta.

    De tycker likadant i de flesta frågor. I de för landet avgörande frågorna har de varit hopplösa. Därför tror jag att S och M kommer att fortsätta krympa och att SD och liknande partier kommer att fortsätta att växa i storlek och inflytande.

    SvaraRadera
  3. Vi svarar A
    Ang. utfallet av enkäten var det allra lättast att välja "ingen plan", och det även om man förstod det som att det var Alliansens egen uppfattning som efterfrågades.
    Dels verkar det ganska troligt att de inte tror de har någon, dels är det reflexmässigt lätt att snäsa att de inte (tror de) har nån, och för det tredje kan man av ren lättja välja alternativet.
    Vi svarar B
    Nu överkom jag min lättja och tänkte lite längre (nån minut) och kom till att de tror på B: ny DÖ. Och det bara för att det är det mest troliga praktiska utfallet – som ger Alliansen regering vill säga.
    …fast både och
    Så jag tror samtidigt att de inte har någon planering gjord, utan bara "lever i nuet". Partimaskinerna sätter igång ett drygt år före val ungefär.
    Man kan ju undra om de tror de kan göra nåt, om de tror att något strategiskt spelar någon roll, eller om de bara fortsätter snubbla framåt i mellanvalstider, och i valtider bara övergår till att se var de sätter fötterna?
    Alternativ Z
    Sen verkar det gå oerhörda mängder energi till interna… aktiviteter (falangstrider).
    In i dimman (Fokus okt-2015) om moderaternas interna… utveckling det senaste årtiondet. En längre läsning, men givande (man kan skumma). Baserat på en stor mängd intervjuer och interna dokument.
    (Eller givande och givande. Man kan ju förtvivla. Men insikt ger det.)
    …själv då?
    Ett konservativt parti, tack, med stor frihetlig komponent, med mindre stat, och där ändå offentlig sektor förblir: att subsidiaritet ses som ett sätt att "ge folket makt"; föra ned makten så att folk kan påverka den och därmed sin vardag och omedelbara omgivning.

    SvaraRadera