torsdag 2 juni 2016

"Migrationen i medierna": Alternativa medier


Kristoffer Holt


Tidigare i veckan släpptes rapporten med det något fåniga namnet "Migrationen i medierna – men det får en väl inte prata om?", som bland annat behandlar alternativ medias roll. Den har uppmärksammats av flera etablerade medier och det är intressant att se vad de, alltid inriktade på sin agenda, väljer att lyfta fram. Vänstersidan ETC nöjde sig med att slå fast att det nu hade bevisats att medier inte mörkar om invandringen, givetvis genom en felaktig analys, medan till exempel SvD tyckte att den absolut viktigaste detaljen i rapporten var att endast sju procent av de som skriver i alternativa, vilket man omvandlar till "invandringsfientliga", medier beräknas vara kvinnor.

För mig var publiceringen av denna rapport särskilt intressant, då jag var en av de tolv representanter för alternativa medier som intervjuades av forskaren Kristoffer Holt. Min medverkan handlade om denna blogg och inte Nya Tider. Vi hade ett avslappnat samtal på ett kafé och jag uppfattade honom som både seriös och öppensinnad. Jag har nu läst Holts kapitel och sett presentationen nedan, och tänkte kommentera några av de slutsatser som just Kristoffer Holt drar. Thomas Mattssons och Chang Fricks medverkan kan vi kanske återkomma till.







Till att börja med är det hederligt av Kristoffer Holt att använda begreppet "Invandringskritiska alternativmedier" (IAM), vilket kanske beror på att en forskare inte gärna kan använda uttryck som "hatsajter" om han vill uppfattas som seriös.Thomas Mattsson kommer genomgående att närmast tvångsmässigt använda ett eget begrepp som är fantastiskt missvisande, men som han uppenbarligen är mycket nöjd med; "hot- och hatmedier". När jag själv använder begreppet "alternativa medier" åsyftar även jag endast publikationer som i någon form är invandringskritiska.

En aspekt som Kristoffer Holt uppehåller sig en del vid i detta sammanhang är huruvida dessa IAM ser sig som alternativ eller komplement till de etablerade medierna. Bland de intervjuade förefaller det ha funnits en enighet om att de ännu inte kunde ersätta de etablerade, utan att deras roll är just att komplettera och justera de bilder som dessa medier ger. Jag instämmer helt och hållet i att detta är de alternativa mediernas syfte, och när det gäller min egen blogg är det förstås uppenbart, eftersom jag huvudsakligen bemöter det som skrivs i etablerad press. Den kompletterande rollen anser jag spelas av mina rapporter om utländska partier och översättningarna av deras företrädares framträdanden, då de knappast alls skildras i svensk etablerad media och vi endast bjuds på lögner och svartmålning när det någon gång sker. En dag kommer kanske de som idag ses som "alternativa" ha resurser att överta de "etablerades" roll, men där är vi ännu inte. Jag anser att Nya Tider ligger bra till inför ett sådant skifte, men då krävs just större resurser, vilket skulle möjliggöra ett utökat sidantal och daglig utgivning.

Hur jag förhåller mig till åsiktskorridoren har jag faktiskt inte funderat så mycket kring, men jag skulle nog säga att jag befinner mig bredvid den. Jag skulle gärna se att det jag här skriver läses av så många som möjligt, från olika politiska läger, men i verkligheten är de flesta av er läsare redan på samma sida som jag, vilket i sig inte är något större problem. Jag är tacksam för var och en av er och det är välgörande för själen att möta likasinnade. Vi har ju dessutom också olika uppfattningar om olika företeelser och en hel del att diskutera.

Att det inte dyker upp en mängd asylvurmare i mina kommentarsfält beror förstås på det lägrets speciella förhållningssätt till andra åsikter. De vill enbart läsa sådant som bekräftar deras världsbild och endast umgås med likasinnade människor, vilket får dem att avlägsna gamla vänner från Facebook och blockera alla kritiska röster på Twitter. Följaktligen väljer de också bort alternativa medier och skickar rentav runt listor på vilka sidor man inte får lov att besöka, eftersom det riskerar att spräcka åsiktsbubblan. Själv är jag en flitig konsument av etablerade medier och ett antal vänstersidor, vilket beror på att jag är nyfiken på vad som upptar deras tankar och hur de resonerar. Jag är inte rädd för andra åsikter och deras resonemang har hittills snarare stärkt mig i mina egna uppfattningar. Jag är dessutom övertygad om att åsiktskorridoren både kommer att vidgas, flyttas och slutligen rämna, vilket vi redan idag ser tecken på och som vi i hög grad kan tacka just alternativa medier för.




Frågan om mediemisstro är intressant. Tydligen har alla som intervjuats av Kristoffer Holt hävdat att medierna ljuger och vinklar, och att de dagligen ser exempel på detta. Det hävdar även jag och tycker att det är så fullständigt uppenbart att varenda svensk borde kunna se det. Den andra sidans motargument, vilket ETC ger uttryck för, handlar huvudsakligen om att det visst talas om migration i medierna och att man inte kunnat hitta någon formell konspiration. Då missar man i min mening helt vad det handlar om, eftersom problemet inte är att migration aldrig berörs och det inte behövs ett underskrivet avtal för att medier ska arbeta enligt vissa linjer.

Problemet med de etablerade mediernas förhållningssätt till invandring och invandringskritiska rörelser har flera aspekter, där den viktigaste inte är att brottslingars etnicitet mörkas, vilket många mediefigurer verkar tro. Kortfattat kan man i stället säga att problemet huvudsakligen består i att medierna inte tar upp massinvandringens negativa konsekvenser eller släpper fram de som varnar för dem, att de ljuger om påstådda ekonomiska vinster och andra fördelar, samt att de demoniserar och rentav för regelrätta kampanjer mot partier, rörelser och individer som vill begränsa asylinvandringen. I ett sådant klimat hörs endast argument för massinvandring och syns endast individer som pläderar för den.




När statistiken om vad alternativa medier avhandlar presenteras, ser vi bakom siffrorna ytterligare en positiv aspekt av dessa medier. I dem slipper vi i stort sett läsa om exempelvis sport, mode, dokusåpor och kändisskandaler. En rolig detalj är den manliga rösten som dyker upp vid 21:29. Han försöker framstå som intelligent och bildad, och ser sig säkert som det, medan hans frågor tyder på de motsatta egenskaperna. Jag skulle tro att han tillhör "den goda sidan" och dessutom är tämligen representativ för de tongivande inom etablissemanget.

Avslutningsvis tycker jag att Kristoffer Holts del av rapporten är intressant och det är berömvärt att någon har tittat på alternativa medier på ett seriöst sätt och dessutom talat med några av aktörerna, eftersom de annars beskrivs som skräp som endast ska ignoreras. Jag har ännu inte läst övriga delar av rapporten, men Mats Dagerlind kritiserar dessa starkt i Avpixlat och hans bild är sannolikt alldeles korrekt.




3 kommentarer:

  1. Jag önskar att jag kunde sätta mig in hur s. k. antirasister och vänstermuppar tänker men jag måste erkänna min begränsning när "de godhjärtade" socialisterna och liberalerna stämplar sajter som Avpixlat och Fria tider som "hatsajter" som de rättroende antirasisterna inte får dela på Facebook.
    Om de enbart styftar på "hatet" bland kommentarerna kan jag ha viss förståelse för att de tycker att vissa går över gränsen (fr.a. på Exponerat) men Fria Tider har ju inte ens kommentarsfunktion längre och i deras artiklar finns inte minsta lilla antydan till uppvigling eller s.k. "hat" i form av verbala kraftuttryck.
    Hur "antirasisterna" kan uppleva kalla fakta om invandringens negativa konsekvenser, upplysning om islams absurditeter och att man publicerar namn och bild på dömda brottslingar övergår mitt förstånd. Och om man inte avgudar utopin om blandkulturen och dess välsignelse så är man "hatisk", "rasistisk" och fientligt inställd till människor man ännu inte ens har mött (dvs man är "främlingsfientlig") vilket påminner om den allvarliga psykiska störning som eremiter drabbats av.
    Sverige har blivit ett mycket egendomligt land där en stor del av befolkningen intellektuellt och emotionellt befinner sig ljusår från en annan del av befolkningen trots att vi är uppvuxna i samma land, gått i samma skolor, sett på samma TV-kanaler och läst ungefär samma tidningar och böcker. Men vi befinner oss mentalt på två olika kontinenter och kommer aldrig att mötas, inte ens halvvägs.
    Det är skrämmande att ett land som för bara 20 år sedan var någorlunda harmoniskt har blivit helt fyllt av splittring, begreppsförvirring och fientlighet. Den gamla tvisten mellan moderater och sossar var rena söndagsskolan jämfört med dagens fiendskap svenskar emellan.

    SvaraRadera
  2. Medierna har alltid präglats av en kraftig slagsida åt vänster. Ingen kan gärna förneka det. När det sedan gäller ett parti som SD är saken extrem. Jag kan inte tänka mig att någon får jobba kvar som journalist på DN, Expressen eller Aftonbladet om personen säger att han eller hon röstar på partiet. Att det inte vore ett genidrag att uttrycka sådana sympatier som anställd av Matsson eller Helin är ett enormt understatement.

    Däremot tror jag det är helt oproblematiskt att uttrycka vilka idiotiska vänsteråsikter som helst och få fortsätta sitt arbete på dessa blad. Det finns nästan inte någon aldrig så pytteliten oförrätt som kan begås mot vänstersinnade personer utan att det tar hus i helvete. De har en helt annan uppsättning rättigheter i jämförelse med andra människor.

    Även inom akademin är vänsterhegemonin stark. Det är alltid oproblematiskt att uttrycka vänsteråsikter i den miljön. Dessa människor skiter dock nästan på sig om någon gör en antydan till att vilja förändra situationen. Ett uttalande om att vi måste göra något åt de svenska medierna övertolkas som att man vill avrätta vänsterjournalister och införa diktatur. Det är det ju inte frågan om. Det handlar om att skapa lite mer balans.

    Bara detta upplever vänstern som oerhört hotfullt. De vill fortsätta predika helt oemotsagda? De vill skandalisera och sätta dit folk för att de sagt saker som kanske är helt sanna och riktiga. Bara för att man inte får uttrycka sig på det viset. Det är ju viktigt att hålla på etiketten. Det hela ligger på en väldigt barnslig nivå.

    Svenska medier är tycker jag ett stort skämt. Jag tar dem inte på allvar. Journalister är också tröttsamma eftersom de tror att de vet så mycket bättre än andra. Detta trots att en journalist inte i regel har någon djupare akademisk kunskap i något ämne. De är inte experter. Men de tror ju att bara för att de har en stor megafon och hörs mest så vet de också bäst. Så är det väldigt sällan. Ofta har journalisterna fel.

    SvaraRadera
  3. _skogsharen_2 juni 2016 23:44

    Tobbe skrev:
    'Till att börja med är det hederligt av Kristoffer Holt att använda begreppet "Invandringskritiska alternativmedier" (IAM), vilket kanske beror på att en forskare inte gärna kan använda uttryck som "hatsajter" om han vill uppfattas som seriös.Thomas Mattsson kommer genomgående att närmast tvångsmässigt använda ett eget begrepp som är fantastiskt missvisande, men som han uppenbarligen är mycket nöjd med; "hot- och hatmedier".'

    Mattsson verkar aldrig ha anstängt sig särskilt mycket för att framstå som seriös. Han vill vara boss, sheriffen som tar lagen i egna händer.

    Mattsson gör sin entré i diskussion om antolgin ovan genom att halsbrytande påstå att resultatet av forskningen i stort bekräftar "det vi redan vet". Vän av ordning sitter med hakan i knät och undrar vilken obetydlig del av Mattssons fantasivärld, befolkad av ondskefulla nättroll och ädla vänsterextremister, som han ser bekräftad. Allt är förstås en del av Mattssons spel, att utan reella argument, endast medelst retoriska knep, suga åt sig legitimitet av omgivningen.

    Trots att Mattsson redan i början av föredraget får sin "hat- och hot-"-sajtsetikett ifrågasatt och sedan när någon reser frågan om oviljan att nyansera IAM:erna gjort att medierna har sig själva att skylla att de misstänkliggörs, går kritiken honom totalt förbi. Han fortsätter att banka in sin "hat- och hot-etikett" utan att missa ett enda tillfälle.

    Som mest opportunt (läs: oseriöst) blir det när Mattsson lyfter fram den ena forskarens tvekan inför att granska IAM. Det är problematiskt proklamerar han. Och visst är det så. Men han lämnar skuldfrågan insinuant obesvarad, för att manipulativt förleda lyssnaren att själva dra slutsatsen om IAM:s skuld. Har då forskaren blivit hotad som han fruktade. "Nej" svarar han, "Inte än i varje fall." Vilket inte hindrar Mattsson från att återupprepa sin hypotetiska hotbild i SvT:s Kulturnyheterna. Och oavsett, är det IAM-redaktionernas fel om forskarna tvekar (satt Sjunnesson där i salen och blängde hatiskt på de?), eller är det spridda kommentatorer som förstör för de andra. Eller är det mest Mattssons (och hans gelikars) egna svart/vita "hot- och hat-"-sajtsretorik som skapar den oron?

    SvaraRadera