söndag 21 augusti 2016

Karin Olsson hyllar demokraturen


Karin Olsson tar en stund för att njuta av sin position,
där inga krav på kunskap eller stringens ställs.


När jag skriver här händer det att jag använder negativa omdömen om de jag bemöter, eller snarare om deras texter eller uttalanden, men jag motiverar alltid varför och försöker på ett logiskt sätt visa varför jag tycker att de har fel eller på vilket sätt deras argumentation är ohederlig. Som vi vet, och jag ofta påpekar, avkrävs de politiskt korrekta aldrig några relevanta analyser eller faktiska argument.

Dagens alster från Expressens kulturchef Karin Olsson är ett utmärkt exempel, där eventuella argument eller ens tankar får lämna plats för omotiverade epitet. Hon vill säga någonting om Bokmässans indragna inbjudan till Nya Tider, och redan ingressen visar upp den totala oförståelse som ska prägla hela texten:

"När Svensk Bokhandel i veckan avslöjade att Nya Tider hade bokat en monter på Bokmässan i Göteborg uppstod en rättmätig debatt. Deltagare hoppade av i protest och många oroade sig för säkerheten."

Nej, det var ingen som verkligen oroade sig för säkerheten. Ett par personer i en monter skulle knappast innebära något hot för mässans hundratals utställare och tusentals besökare. Syftet med att en förlagschef bjuder in ett antal författare för att presentera böcker är sannolikt inte heller att angripa personer som Rossana Dinamarca eller Nina Hemmingsson fysiskt. Om Karin Olsson hade varit lite kunnigare och mer nyfiken på omvärlden, skulle hon veta att vänstern ofta uppger någon diffus "otrygghet" så snart åsikter de ogillar dyker upp. I verkligheten skulle det enda hotet mot säkerheten komma från just denna vänster, som alltid har nära till våld mot var och en som de uppfattar som motståndare.


Författaren Stefan Torssells och förlagschefen Vávra Suks
närvaro var tydligen ett fysiskt hot mot hundratals människor
på Bokmässan. Foto: Nya Tider


Dessa vänsterelements krystade protester kan svårligen kallas för "en rättmätig debatt". Det finns ingenting rättmätigt i att försöka tysta andras röster och uppenbarligen blev Bokmässan utsatt för påtryckningar, och sannolikt rena hot, vilket också är svårt att se som "debatt". Även nästa passage blir synnerligen självgod:

"Vd Maria Källsson menade att det inte var något svårt beslut att släppa in Nya Tider. Årets tema är yttrandefrihet och man vill som vanligt ha högt i tak. Dessutom har mässan upplysta besökare som kan bjuda intellektuellt motstånd, resonerade hon."

Det där påståendet är så enormt förljuget på flera sätt. Det är just oförmågan att bjuda på "intellektuellt motstånd" som gör att denna vänster fokuserar på att vråla, störa och stoppa. Personer som Karin Olsson talade tidigare om att "ta debatten" när det handlade om Sverigedemokraterna, men det skulle snart visa sig att de förlorade varje debatt och saknade alla argument. Det är nämligen så att förespråkandet av en omfattande asylinvandring inte i sig själv automatiskt är sanningen, och även om de politiskt korrekta i etablissemanget gärna vill se sig som någon sorts moraliska överpräster, innebär det inte att de är intellektuellt överlägsna alla andra.

Det är också fascinerande, även om det inte är okänt, att gränsen för "högt i tak" i Sverige går vid kritik mot invandringspolitiken, medan det är alldeles självklart att bjuda in sovjetkommunister och islamister. Därefter inleder Karin Olsson sin tirad av nedsättande epitet och observera vilka exempel hon ger på "obehagliga typer":

"Bokmässan har aldrig haft någon beröringsskräck med obehagliga typer. Förra året lät man till och med representanter för Ungerns kulturfientliga regim pråla på första parkett. För tre år sedan var också Sverigedemokraterna där för att göra reklam för Jimmie Åkessons bok "Satis polito". Då besökte mässans grundare, Bertil Falck, montern för att hälsa partiledaren välkommen."

Jaha, Ungern och partiledaren för ett stort riksdagsparti är alltså obehagliga, medan stalinister som Sven Wollter och kriminella som Ken Ring är självskrivna gäster? Karin Olssons text blir allt mer absurd:

"Det är knappast något hot mot yttrandefriheten att nekas plats på Bokmässan. Fast var det verkligen nödvändigt att ge ynkryggarna njutningen att få kvida om censur? De hade ju ändå dränkts i mullret av det kraftfulla humanistiska samtalet på mässan. Förmodligen hade det också arrangerats en manifestation mot deras närvaro."

Beskrivningen är alldeles fantastisk, där mässan alltså besöks av hundratals intellektuellt överlägsna "humanister" och en handfull fruktansvärda människor från Nya Tider, där de senare ska dränkas i ett muller. Att en demonstration mot en utställare dessutom ses som någonting positivt säger också en del om Karin Olsson och hennes värld. Frågan om yttrandefrihet är lite intressant, eftersom en hel del figurer efter mässans besked snabbt har varit framme för att förklara att yttrandefrihet kommer från staten och att en mässa får bjuda in vem de vill. Så kan man se det, men det kräver att man helt blundar för vad som verkligen har hänt. När en mässa först bjuder in en aktör, för att sedan dra tillbaka inbjudan efter påtryckningar och hot, då naggas faktiskt yttrandefrihet och demokrati i kanten.


Oktoberförlaget deltar som vanligt och ingår
alltså i "det humanistiska samtalet".


Varför Nya Tiders representanter här kallas "ynkryggar" är obegripligt, men det kanske kom med av bara farten, färgad av ovan nämnda självgodhet kring moralisk och intellektuell överlägsenhet. När några personer från en alternativ tidning ställer sig i en monter på ett vänsterforum, för att mötas av påklistrad kränkthet som syftar till att stoppa dem, kan man sannerligen fråga sig vilka som är de egentliga ynkryggarna. Jag tvivlar på att Karin Olsson läser Nya Tider särskilt noggrant, men hon har ändå en klar bild över vilka som där tydligen "hatas":

"Det är egentligen fascinerande att högerextrema och högerpopulister ens vill åka dit. Stället är smockat av 'batikhäxor' och 'böglobby', 'kulturmarxister' och 'judelakejer', människor som de hatar över allt annat. Eller ja, inte mer än 'kulturberikare', men muslimer finns det tyvärr rätt ont om i svenska litteraturkretsar."

De där uttrycken får stå för dig, Karin, för de använder vi inte i tidningen. Observera hur hon dessutom obesvärat kan beklaga att det finns "rätt ont" om muslimer i svenska litteraturkretsar, medan en brist på patrioter anses både självklar och önskvärd. En enda representant för alternativ media ansågs vara en för mycket. Vi får en avslutande uppvisning i den där arrogansen:

"Tydligen finns det ändå något eftersträvansvärt i det så kallade etablissemanget. Bokmässan i år kunde ha blivit ett tillfälle att i den fysiska verkligheten faktiskt få se hur få och futtiga hatarna är. Och hur många vi andra är."

Vi och dom, alltså. De anständiga mot de förkastliga. Varför är vi futtiga och på vilket sätt är Nya Tiders medarbetare hatare? Det förklaras som vanligt inte och tyvärr, Karin Olsson, är det din text som i sanning är futtig.





11 kommentarer:

  1. Haha, det är klart att de inte vågar ta någon debatt. Det är bara att titta på hur lätt du pulvriserar Karin Olssons ogenomtänkta propagandaalster. De skulle ju inte ha en chans.

    SvaraRadera
  2. Slaktaren Lenin har en egen barnhörna på mässan. Mannen som likt tsaren sände ut ukas." Det gör inget fast ni skjuter nittionio oskyldiga, bara den hundrade är skyldig."
    Hos en stor del av svensk kulturelit tycks pengen aldrig ramla ner. Baltstaterna, Kirunasvenskarna, det finns hur mycket som helst av illgärningar från kommunister i vår närhet och närtid. Anfall är bästa försvar tänk om public service gjorde ett reportage från vår närmaste huvudstad Tallinn. Huvudstad i ett land där det enligt finska befolkningssiffror fattas en halv miljon människor.
    Men som vi vet har vänstern aldrig något ansvar.
    Som Lech Walesa sa:" Skulle kommunisterna få makt över Sahara händer inget tio första åren. Sen blir det brist på sand.
    Nu händer samma sak i vänsterns för några år tillbaka, älsklingsland, Venezuela. Lika rikt på olja som Saudi. Men tystnad råder i vänsterkretsar.

    SvaraRadera
  3. DEBATTARTIKEL OM METRO OCH MIGRATIONEN -
    av Torbjörn Holmgren.



    Många anklagar media för att mörka sanningen om invandringen och dess konsekvenser. Enligt dem framställer etablerad media invandring som odelat positivt och döljer negativa fakta. Stämmer detta? Det undrade jag själv tills jag beslöt mig för att ta reda på sanningen. Som fd gymnasielärare med en gedigen akademisk utbildning och väl på det klara med allt som krävs för vetenskaplig metodik beslöt jag mig att undersöka media för att se vad som stod på.

    Jag valde tidningen Metro vilken presenterar sig som en oberoende nyhetstidning. Med början i november 2015 fram till sommaruppehållet 2016 läste jag varenda nummer noga och markerade samtliga artiklar som handlade om invandring. Allt sammanställde jag i en vetenskaplig rapport kallad ”Metro och migrationen” som jag lagt upp fritt och gratis på min hemsida, www.pilum.nu/metro

    För att kunna avgöra om en tidning är oberoende måste man ”bedöma nyheternas objektivitet” (Handbok i journalistforskning av Karlsson/Strömbäck, s191f). Objektivitet består av saklighet och opartiskhet. Vilket i sin tur delas in i sanning, relevans, balans och neutral presentation.

    Så hur står det då till med objektiviteten i Metro när det gäller invandringen? Svaret är: riktigt illa! När det gäller artiklar som framställer invandring som positivt kontra negativt är kvoten tjugo mot en. Dvs för varje artikel eller insändare som säger att pengarna till mer invandring är slut eller att kriminaliteten ökar pga invandringen, finns det tjugo artiklar som förnekar dessa fakta. Av ett material på över fyratusen sidor och 726 artiklar om invandring är invandringskritiska artiklar 6%. Samma förhållanden gäller allt annat spaltutrymme i Metro som tar upp invandringen. Kolumner, bilder, redaktionella ställningstaganden, allt pekar åt ett och samma håll: att framställa invandring som något odelat bra.

    Den vänsterinriktade stiftelsen EXPO skriver att om man ska tro invandringskritiker ”är svenska journalisters främsta uppdrag att skriva propaganda för det mångkulturella samhället” (SD har fel, s23). Och ja, det stämmer. Min vetenskapliga rapport ”Metro och migrationen” visar utan någon som helst tvekan att åtminstone den tidningens uppgift är att skriva propaganda för multikulturalism. Den som har avvikande åsikt har ingen chans att komma fram. Den som upplevt negativa sidor av invandring har inte en möjlighet att få sina erfarenheter tryckta i Metro. Som lärare under femton år har jag sett vad invandringen gjort med den svenska skolan. Metro skulle aldrig tillåta mig att berätta detta i sin tidning.

    Metro är inte en oberoende nyhetstidning utan en partsinlaga i samhällsdebatten med syftet att befrämja invandring, ju mer desto bättre. Det märks inte bara i snedfördelningen av material om invandringen utan även i framställningen. Metros reportrar drar sig inte för att manipulera resonemang genom retoriska tricks och demagogi; gärna med så osynliga knep som möjligt. Men för en utbildad lärare inte så svåra att genomskåda. Härskartekniker och försåtliga konstgrepp är väl förekommande i Metro. Metro är dessutom fylld med inkonsekvenser och självmotsägelser.

    Avsikten med att skriva undersökningen ”Metro och migrationen” och publicera den offentligt är att vem som helst skall kunna hänvisa till den när de diskuterar invandringspolitiken och svensk massmedia. Alla skall ha fritt tillgång till material som vetenskapligt bevisar Metros ställningstaganden i invandringsfrågan. Detta är syftet.


    Torbjörn Holmgren, fd gymnasielärare,

    SvaraRadera
  4. Just omdömet ryggradslösa är intressant. Vi är fler än några "få och futtiga" som i åratal begripit att massinvandringen, och den därmed sammanhängande mångkulturella happening, som media, politiker och kändisar brinner för ,kommer att föra landet längre och längre bort från välfärdssamhället.
    Många av oss har smutskastats, avskedats och t o m förlorat livslånga vänskaper. Det har inte hindrat oss från att stå för våra åsikter. Men i vänstermaffians terminologi betyder måhända ryggradslös något annat?
    Utan skadeglädje åser vi nu hur hela godhetsprojektet är på väg att gå åt helvete! Undrar om inte många "upplysta besökare som kan bjuda intellektuellt motstånd" börjar känna en viss oro. Tänk om det inte räcker med invektiv och nedsättande överdrifter längre. Personer som Karin Olsson tycks skriva i en sorts panikslagen falsett.

    SvaraRadera
  5. Det finns ingenting så intolerant som väns­tern. Det vet väl jag. (Jan Guillou)

    SvaraRadera
  6. På tal om den fysiska verkligheten: Nya Tider brukar rapportera om den, vilket tydligen är ett hot mot yttrandefriheten. Hyckleriet inom PK-världen är gränslöst.

    SvaraRadera
  7. Karin Olssons, även Guillos, obehagliga och nedsättande språkbruk talar för sig själv. Att de sedan vägrar samtala om invandringen konsekvenser - bostadsbrist, förträngningseffekter, arbetslöshet, brottslighet m.m - är helt enkelt ryggradslöst. Att sedan brunmåla alla som vill diskutera som rasister visar på en synnerlig låg moral.

    SvaraRadera
  8. Tycker Du jämställer Sovjetkommunism med islamism.
    Men Stalin var mycket hård mot muslimernas i Sovjetunionen - läs "Hitlers Muslim Soviet Legions" på webben så framgår detta klart

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej då, jag nämner bara dessa som två olika inriktningar som skulle kunna vara kontroversiella i ett friskare land.

      Radera
  9. Stalins motstånd mot muslimerna i hans eget Sovjetunionen kan väl bero på att han i unga år deltog i utbildning att bli präst i den ryska, ortodoxa kristna kyrkan samt han inte kunde acceptera att - under 2:a världskriget - tiotusentals muslimer från de södra sovjetrepublikerna frivilligt anmälde sig som soldater i den nazityska armén "Wehrmacht" och även i elittrupperna Waffen SS. Det senare var också orsaken till att Stalin och Molotov inte litade på några muslimer i dessa områden och därför beordrade om stora deportationer av dem till avlägsna delar av Sovjetunionen efter krigsslutet. Några möjligheter för dessa muslimer att ta sig till andra länder (i stil med vad vi ser idag) fanns inte alls - Järnridån var ogenomtränglig!

    Historiker.

    SvaraRadera
  10. I grund och botten, det mest sannolika i det här sveket är att vd:innan M.Källsson blev skarpt varnad för att hon skulle råka illa ut(varnad = förtäckt hot) om hon inte löd makten.

    Eller maktens lakejer, närmare bestämt. De använder alltid bulvaner, de vill naturligtvis inte förknippas med olagligheter.
    Det är mycket mörka krafter bakom de styrande i Sverige idag.

    SvaraRadera