Demokratiföraktet allt naknare

Det svenska etablissemanget har under en längre tid haft minst sagt svårt för alternativa medier och oppositionella partier, men mitt intryck är att detta har uttryckts ovanligt tydligt i ett antal inlägg de senaste dagarna. Kanske var startskottet skriverierna om "råttor" och hur dessa borde "utplånas", men nu kommer kraven på censur och rentav förbud mot organisationer ett efter ett.

Samtidigt har någonting skett med den vanliga användningen av epitet. Ordet "rasistisk" har sedan länge förlorat sin koppling till faktisk rasism, medan uttryck som "främlingsfientlig" och "högerextrem" är svårare att definiera. Plötsligt verkar alla ha bestämt sig för att "nazistisk" kan användas om allt som man ogillar, trots att nationalsocialismen är en specifik ideologi som inte alls är svår att definiera. Denna senaste trend inleddes när etablissemanget unisont började kalla Nya Tider för "nazistisk" i samband med Bokmässan och kulminerade när statsministern satte denna stämpel på SD. Stefan Löfven älskar av någon anledning att använda begrepp kopplade till Tredje riket och verkar uppleva någon sorts kittling när han får uttala ord som "SS" eller "hakkors". Vänstern har nu tydligen bestämt sig för att man ska bekämpa SD genom att utmåla det som "arbetarfientligt", vilket Löfven under partiledardebatten gjorde med en kort kommentar, men sedan blev det återigen dags att förkunna att SD hade "hakkorsflaggor" på sina möten. Det är visserligen inte sant, vilket till och med Expo kunde förklara, men det tilltalade Löfvens speciella fetisch.

I gårdagens Expressen fick Veronica Palm (S), vars kognitiva förmåga och kunskapsnivå kan mäta sig med Löfvens, ett inlägg publicerat under rubriken "Fortsätt kalla SD för vad det är - rasistiskt". Så har det låtit länge, men Palm väljer att genomgående tala om ett begrepp som det denna gång inte handlade om:

"Och nu ska till också med riksdagens konstitutionsutskott tvingas behandla frågan om att Åkesson kände sig kränkt under SVT:s partiledardebatt i söndags. Jag har full förståelse för att det inte är roligt att bli kallad för rasist. Men jag har väldigt svårt att känna sympati med Åkesson och hans krokodiltårar. Om du inte vill bli kallad för rasist så är det faktiskt en osedvanligt dålig strategi att bli partiledare för ett rasistiskt parti."

Det där kallas för ett cirkelresonemang. Hon har alltså rätt att kalla Åkesson rasist, eftersom han är medlem i ett parti som hon kallar för rasistiskt. Dock handlade den senaste protesten inte om "rasistisk", vilket alla nu vet inte betyder någonting, utan om "nazistisk" och den märkliga uppgiften om hakkorsflaggor på möten. Även Palm väljer förstås, eftersom hon knappast har förmågan att göra egna analyser, att berätta om partiets tidiga år:

"Det som lockade den unge Åkessons intresse var ett litet parti befolkat av skinnskallar och några gamla nazister. Ett parti där hakkors prydde möteslokaler, som drev kravet om repatriering av alla människor som kommit till Sverige efter 70-talet och där det var helt okej att vid högtidliga tillfällen bära naziuniform."

Det roliga med dessa historier är att de ofta förändras över tid och att varje gång en person vill använda sig av dem tillkommer någon ny detalj. Vi har tidigare sett hur en filmsekvens som visar hur metallrör plockas upp, och inget mer, blivit till att filmens figuranter jagade personer med järnrör, vilket hos någon debattör rentav blev att de jagade utlandsfödda med dessa rör. På samma sätt vill Palm återanvända lögnen om hakkorsprydda möteslokaler och "naziuniformer", vad nu det är för något, men lägger själv till att dessa tydligen användes vid "högtidliga tillfällen". Denna specifikation är någonting helt nytt som åtminstone jag inte har hört förut. Var det alltså oacceptabelt att använda "naziuniform" vid mer vardagliga tillfällen?

Själv bär Veronica Palm vid högtidliga tillfällen det angolesiska
regeringspartiet MPLA:s uniform, vilket tydligen är helt oproblematiskt.

I denna anda kände även de lite märkliga figurerna från Feministiskt initiativ att det var dags för ett debattinlägg i Aftonbladet. De vill se ett förbud av "nazistiska organisationer", men det är ett särskilt suspekt initiativ med tanke på att de tillämpar den där nya definitionen av "nazism":

"Mycket har skrivits och sagts om den nazistiska tidningen Nya tiders medverkan på Bokmässan och i SVT Aktuellt, men inga höjda ambitioner märks ännu mot den alltmer självsäkra och normaliserade organiserade rasismen i Sverige. Vissa tycks till och med se det som lite kittlande och spännande att få möjlighet att mingla med förintelseförnekare och rasideologiska antidemokrater."

Ser ni hur självklart ordet "nazistisk" här petas in? Jag har skrivit spaltmeter om detta trams redan före Bokmässan, men låt mig ta det igen i bara ett par meningar. Tidningen i sig har ingen färg, då det är en nyhetstidning med ett antal olika skribenter, och om målet hade varit att propagera för nationalsocialismen skulle vi naturligtvis ha sagt det. Precis som med andra tidningar kan dock ledarsidan sägas berätta om tidningens officiella linje, men inte heller där tror jag att något nationalsocialistiskt innehåll någonsin har presenterats. I nästa stycke blir det dags att räkna upp alla dessa offer, och de är inte för blyga för att inkludera sig själva genom ett "oss":

"Den organiserade rasismen utgör ett allvarligt hot mot demokratin och innebär en begränsning av det offentliga rummet för alla oss som är föremål för deras hat och våld; hbtq-personer, afrosvenskar, romer, judar, muslimer, men även politiska motståndare; feminister och antirasister."

Observera hur man som vanligt glatt sätter exempelvis muslimer, feminister och hbtq-personer inom samma goda kollektiv. Även den något nya definitionen av "nazism" används förstås:

"Nazister tilläts demonstrera på Raul Wallenbergs torg i Stockholm, strax efter synagogans gudstjänst."

Denna gång är det alltså "Folkets demonstration" som tydligen faller under denna ideologi. Syftet med hela inlägget är att kräva att allt som kallas "rasistiskt" eller "nazistiskt", vilket ju är en hel del, ska förbjudas. Nåväl, ett en gammelkommunist som Gudrun Schyman vill förbjuda åsiktsmotståndare och att en person med Veronica Palms svårigheter svamlar hit och dit är inte förvånande. Kanske är det trots allt mer talande att Anders Lindberg på Aftonbladets ledarredaktion, som kan anses vara en tyngre röst, även om han i stora läger ses som något av ett skämt, idag deklarerar att "S och M måste isolera Åkesson". Egentligen är redan den lilla frasen helt fantastisk, även om vi svenskar kanske måste påminna oss om det absurda. De två största traditionella motståndarna ska alltså samarbeta för att ett tredje parti inte ska få något inflytande. Decemberöverenskommelsen kom snabbt att bli impopulär bland många borgerliga politiker, som inte riktigt förstod varför deras främsta uppgift skulle vara att stödja en rödgrön regering, men nu kan Aftonbladet stoltsera med att man redan då förespråkade den:

"Aftonbladets ledarsida skrev redan före Decemberöverenskommelsen att det största blocket bör få regera Sverige på det sätt Fredrik Reinfeldt tidigare föreslagit. Vi krävde därför att M ­skulle lägga ner rösterna och släppa fram Stefan ­Löfven och hans budget. De demokratiska partierna har en skyldighet att försvara den liberala demokratins principer och allas lika värde från fascistiska och rasistiska idéer."

Denna underbara omvända värld, där alla andra partier anses demokratiska och just därför ska se till att begränsa demokratin till sig själva. Dessutom är tanken på "största blocket" sedan länge förlegad. Principen är att några partier ska komma överens att om det ena klustret samlar 34 procent, och det andra 33 procent, ska den förstnämnda grupperingen regera och den sistnämnda göra allt för att stödja deras regering. Då har vi faktiskt lämnat den parlamentariska demokratin.

Festligt nog, med tanke på mitt senaste inslag från Belgien, skriver Anders Lindberg sedan:

"På franska används begreppet 'cordon sanitaire', smittskyddslinje, när demokratiska krafter på detta sätt säger 'hit men inte längre' och isolerar partier som Sverigedemokraterna."

När jag själv befann mig i Belgien minns jag hur bisarrt jag tyckte det var att samtliga partier i Antwerpen, från knallröda till blå, verkligen gick samman för att det då största, Vlaams Belang, inte skulle få något inflytande. Att man dessutom använde uttrycket "cordon sanitaire" tyckte jag var höjden av självgodhet.

Det intressanta är hur vi ska tolka dessa utspel. Vittnar de om en ökad självsäkerhet hos Sveriges fiender eller snarare just desperation? Vad vi definitivt vet är att när man medvetet vill utesluta en femtedel av befolkningen från allt inflytande, och dessutom skapa ett system där alla övriga partier samarbetar och turas om att byta ministrar, då har man i stort sett avskaffat demokratin. När man därtill vill förbjuda alla andra former av opposition, från manifestationer som "Folkets demonstration" till medier som Nya Tider, då råder faktiskt en form av diktatur. Det kanske är lika bra att de en gång för alla släpper masken, så att den verkliga striden om landet kan börja.