I en diskussion med "Inte rasist men..." kan Hanne Kjöller redogöra för hur en tidning som hon uppenbarligen inte läser arbetar. Hon är sedan länge känd som en häpnadsväckande lat och slarvig skribent och ägnade i samband med Bokmässan en hel krönika åt just Nya Tider, trots att hon dels inte kände till att det i själva verket var bokförlaget AlternaMedia som var utställare, dels trodde att tidningen var någon sorts komplement till nätsidan (som i verkligheten syftar till att ge en bild av papperstidningen). Föga förvånande riktade hon inte heller någon kritik mot det faktiska innehållet. Nåväl, den lilla diskussionen började som följer:
Till att börja med är det ju tämligen komiskt att Hanne Kjöller, av alla människor, uttalar sig om källkontroll. Hon själv har tidigare bland annat har avslöjats med lögner om att en cancerdrabbad person inte borde få några pengar från Försäkringskassan, då hon menade att han ägde en lägenhet värd 12,5 miljoner kronor, när den i verkligheten visade sig vara en hyreslägenhet. Hon hånades också då hon ville visa hur mycket som hade skrivits om förorten Husby, vilket byggde på en sökning på Google där allt ifrån andra orter till en travhäst ingick.
Hanne Kjöller vet sannolikt ingenting om hur Nya Tider arbetar, men jag kan ge en liten bild. Det händer ofta att vi får tips från privatpersoner, vilket jag antar gäller även andra tidningar. Vad vi då gör är naturligtvis att tala vidare med personen ifråga, undersöka om historien har skildrats i andra medier och vanligen ställer vi sedan frågor till andra inblandade och makthavare i det aktuella fallet. Bland mina egna artiklar i tidningen kommer jag spontant att tänka på ett enda fall som byggde på en individs berättelse. Det handlade om en person som hade arbetat som lärare inom SFI och ville berätta om sina upplevelser och reflektioner. Han fick lov att vara anonym i den publicerade artikeln, men jag kände till hans namn och efter att ha talat med honom i över en timme om hans arbete och erfarenheter var det uppenbart att det verkligen handlade om en seriös person med precis den bakgrund som han uppgav sig ha. I den färdiga artikeln framgick det klart och tydligt att det handlade om en persons upplevelser, som kanske kunde vara annorlunda för någon annan.
Om vi i stället tar en mer traditionell och aktuell artikel, så skrev jag i det nummer som delades ut under Bokmässan om turerna kring asylfartyget Ocean Gala. Jag talade först med Floating Accomodations VD, som gav sin bild av hur allting hade gått till, för att sedan tala med både Härnösands kommunstyrelses socialdemokratiske ordförande och chefen för Migrationsverkets boendeenhet, för att dessa skulle kunna ge sin version. Artikeln kan också läsas på Nya Tiders hemsida.
Hanne Kjöller nämnde Nya Tider som någon sorts förolämpning mot IRM, när jämförelsen i själva verket ger den bloggen lite väl mycket oförtjänt trovärdighet. IRM skriver små fyndigheter om vad olika företrädare för SD ska ha sagt och gjort, medan Nya Tider skriver genomarbetade artiklar om allt från turerna kring ett asylfartyg, som ovan, till utvecklingen i Mellanöstern, där vi till exempel har haft egna reportrar på plats i Irak.
En annan aspekt på alternativ media kontra etablerad dito är att den stilistiska nivån är avsevärt högre inom den förstnämnda kategorin. Någonstans vill jag tro att ett väl utvecklat språkbruk indikerar såväl bättre bildning som ett mer intellektuellt förhållningssätt. Min tes är alltså att om man är noggrann inom ett område - språkbruket - är man också noggrann inom andra områden, såsom källkontroll. Som prenumerant på Nya Tider sedan starten kan jag ärligt säga att det är ytterst ovanligt med språkliga fel. Faktum är att det knappast förekommer. Jag har själv arbetat både som översättare och korrekturläsare under många år och vet vad jag pratar om. Som kontrast kan jag nämna sista året jag prenumererade på GP. Där hade många artiklar så usel svenska att det knappt gick att förstå vad de egentligen ville säga. Många meningar fick jag läsa om och om igen för att försöka förstå, ofta utan framgång. Även när det gäller källkontroll framgår det att Nya Tiders skribenter är rigorösa. Jag minns till exempel hur utrikesskribenten Christer Ericsson en gång på ett tidigt stadium hade fått nys om en stor och viktig nyhet, men innan han hade kollat och dubbelkollat med sina olika källor ville han inte skriva något. Snacka om att vara seriös och samvetsgrann! Men det är klart, det är ju gamla unkna svenska dygder som vi nu ska lämna bakom oss, och skämmas för att vi en gång har haft!
SvaraRaderaPå tal om källkontroll så kan man fråga sig hur genuin den är när det gäller PK-medias artiklar om "flyktingbarn" som t.ex. den ökända artikeln när Löfven poserar tillsammans med med sju "flyktingbarn" som han kallade för "ett oerhört drivet gäng som har mycket att bidra med".
SvaraRaderaAtt öht kalla barn för "ett oerhört drivet gäng" är komiskt och avslöjar att inte ens den antiintellektuella knäppgöken Stefan Löfven själv trodde att de var några barn.
Att kontrollera dessa ID-lösa "barns" verkliga ålder är visserligen omöjligt för en journalist men det finns något som heter SUNT FÖRNUFT. Riktiga barn har inte skäggstubb och är inte mellan 175 och 185 cm långa (ett av "barnen" var ett huvud längre än Löfven).
Sedan har vi alla snyftartiklar om asylsökande som påstår att de är syrier som flytt från krig och elände och andra påstår att de blir förföljda, torterade eller avrättade om de skickas tillbaka. I de fallen litar journaliaästerna blint på att den asylsökande talar sanning så att journalisten får levererat sin snyfthistoria.
Jag mötte ett gäng knattar som såg ut att gå i sjätte-sjunde klass ungefär. Men en lirare, en afrikan, var 2 meter lång och bred som en lagårdsdörr. Det var tragikomiskt att se att han hade krängt på sig en liknande Kalle Anka-ryggsäck som klasskamraterna hade.
SvaraRaderaMånga gånger får ju sådana här överåriga personer uppehållstillstånd och så småningom medborgarskap. Det finns ju exempel på "barn" som i verkligheten sannolikt är i medelåldern. Det kommer att bli intressant att se vad som händer i framtiden när dessa människor i verkligheten uppnår pensionsålder, och alltså borde vara berättigade till ålderspension, men enligt folkbokföringen med god marginal är i arbetsför ålder. I och för sig kommer väl en majoritet av dessa människor att leva på socialbidrag, eller motsvarande, under sin tid i landet fram till den faktiska pensionsåldern, så ekonomiskt kanske det inte gör någon större skillnad, men för de enstaka personer som faktiskt får något jobb kommer det kanske att kännas jobbigt när deras jämnåriga arbetskamrater går i pension medan de själva förväntas vara arbetsföra ända upp i 90-årsåldern.
Radera