Europeiskt frihetspris får vänstern att leta halmstrån

I morgon kommer Sverigedemokraternas tillställning och prisutdelning av "European Freedom Awards" att hållas på Grand Hôtel i Stockholm. Inbjudna är internationella gäster ur partiets sfär, som exempelvis brittiska UKIP. Egentligen är det inte särskilt märkligt att ett parti odlar kontakter med likasinnade, men som förväntat blir det här någonting oerhört för våra vänstermänniskor. Alldeles särskilt mycket spårar, som så ofta, Aftonbladets Anders Lindberg ur, och inga paralleller är för absurda för att dras. Under den tämligen pinsamma rubriken "Rasisterna firar i Putins skugga" får vi veta:

"Valet av lokal är intressant. Som rasismforskaren Tobias Hübinette vid Uppsala universitet påpekat var just Grand Hôtel favoriten för de Nazityska ledare som besökte Sverige under 30- och 40-talen. För 81 år sedan talade exempelvis Hitlers andreman Rudolf Hess i hotellets vinterträdgård inför 700 åhörare."

Ja, ni läste rätt. Detta känns för Anders Lindberg verkligen som en intelligent och relevant attack mot SD. För bara 81 år sedan har alltså en riktig nationalsocialist talat på samma plats, vilket gör lokalen till ett "intressant val". Jag gissar att det inte på något sätt var skälet till att detta hotell valdes, särskilt då andra lokaler också var aktuella, och jag skulle också tro att en mängd förkastliga personer besökt platsen sedan dess, kanske rentav kommunister. Det är naturligtvis också komiskt att Lindberg på fullt allvar nämner Tobias Hübinette som en seriös källa, men vi kan nog anta att han även kommer att bli en av de sista som ser Henrik Arnstad på samma sätt. Trots att tillställningen ännu inte har ägt rum, kan Anders Lindberg förklara:

"Men i år blir det en annan stark ledare som hyllas under de anrika kristallkronorna: Vladimir Putin."

I detta läge brukar man normalt sett fråga om källa, men här vet vi att någon sådan inte kan finnas. För övrigt är det lite intressant att just Putin alltid används som någon sorts fågelskrämma, medan Socialdemokraterna ostört kan umgås med allt från palestinska terrororganisationer till Angolas evigt regerande statsparti. Personligen har jag större förtroende för Putin än för vänsterns Robert Mugabe, som Ingvar Carlsson gick hand i hand med.

I Europaparlamentet sitter Vänsterpartiet i samma grupp som före detta sovjetiska partier och sådana som har hammaren och skäran i partisymbolen. Framför allt tror jag inte att särskilt mycket tid kommer att läggas på att hylla Putin vid denna sammankomst. Hyckleriet är lika stort i ett senare stycke:

"På middagen, där SD har utlovat samma meny som den allra första Nobelfesten, deltar även en rad partier som står Ryssland och Putin mycket nära. Ett exempel är franska Front National som delvis finansieras via lån i en rysk bank. Ett annat är brittiska Ukip vars tidigare ledare Nigel Farage till och med fått en egen show i rysk statlig propaganda-TV."

Jag har sökt information, men inte hittat några uppgifter om att Fronten skulle delta. Med tanke på SD:s beröringsskräck och positionering i Europa är jag tveksam till att så är fallet, men jag kan förstås ha fel. Vad vi däremot vet, är att FN lånade av en rysk bank därför att alla franska banker vägrade. Vi kan också anta att den svenska vänstern skulle ha varit mycket upprörda om FN i stället lånade från Nordea eller Swedbank. Inte heller har Aftonbladet uppmärksammat eller varit särskilt besvärade av alla aktörer, däribland Saudiarabien, som förser Hillary Clinton med pengar för att uppnå det ena eller andra.

Anders Lindberg hyser ett särskilt agg mot just ryska RT, vilket förstås beror på att den ger ett annat perspektiv än svensk statlig propaganda-TV, men själv ser jag ingenting uppseendeväckande i att Nigel Farage framträder där. Lindberg tycker dock att den mest briljanta invändningen är den där kopplingen till Tredje riket, så för säkerhets skull redogörs för dessa starka band även i textens avslutning:

"Jimmie Åkesson har försökt sälja in tillställningen som en 'alternativ Nobelfest' men i historiens ljus har den nog mer gemensamt med Rudolf Hess tal 14 maj 1935. Talet finns i sin helhet bevarat och består av ett politiskt försvar för två år med naziststyre i Tyskland och en varning för vänstern. Rudolf Hess lyfter även fram den svenske statsvetaren Rudolf Kjellén som inom SD fortfarande ses som en viktig ideolog. Den högerextrema cirkeln sluts."

Anders Lindberg har uppenbarligen inspirerats av vänstersidan ETC, som i ett par dagar har förfasats över prisutdelningen. Även referensen till Rudolf Hess kommer från en av deras artiklar, vilket är lite märkligt då man knappast borde behöva stjäla för att kalla alla man ogillar för "nazister".

ETC ger oss dock ytterligare en historisk referens, även den patetisk, med fördelen att man på ett löfvenskt sätt kan få in "SS":

"Det här är inget annat än en skam för Sverige. Speciellt när morgondagens gala sjunker in i historien. Sverige har tidigare haft en huvudroll i bildandet av en mer fokuserad, evolverande rasism. Det var för 65 år sedan – 1951 – som Europas fascister och nazister sammanstrålade i Malmö för att hitta en väg vidare efter Andra världskriget. Central för denna process: Per Engdahl, som efter att ha arrangerat smuggling av SS-män till Sydamerika började formulera rasismens nya doktrin."

Uppenbarligen tror dessa människor inte själva på SD:s eller UKIP:s förfärlighet, eftersom de måste blicka decennier bakåt i tiden och hitta kopplingar till samma hotell eller åtminstone landet Sverige. För oss andra är det en oändligt mycket större skam för Sverige att vi har skänkt pengar till ett antal kommunistiska diktaturer, än att några EU- och invandringskritiska partier deltar i en prisutdelning.

Jenny Bengtsson (V)

ETC ger också utrymme åt antidemokraten och kommunisten Jenny Bengtsson, som försöker samla ett drev mot Grand Hôtel. Hon hänvisar förstås till de vanliga känslorna:

"Hotellet har ett stort arbetsgivaransvar. De känslor och det obehag som personalen kan ha för det här måste tas på allvar. Det är orimligt att våra medlemmar ska behöva känna sig rädda, kränkta, hotade eller oroliga på sitt jobb för att Sverigedemokraterna ska vara där."

Är det inte mer orimligt att de ens känner sig kränkta och rädda för att Sverigedemokraterna besöker hotellet? Detta argument är lika vanligt som det är ohederligt, eftersom det inte handlar om att Jenny Bengtsson är orolig för några fackanslutnas känslor, utan helt enkelt vill stoppa åsiktsmotståndare. Exakt samma trams om "trygghet" hördes när AlternaMedia fick en monter på Bokmässan. Jag frågade henne också om företagare bör kunna stoppa vänsterpartister, men har ännu inte fått något svar.