Nytt trams om SD:s mediepolitik

Oisin Cantwell

Ett inslag i Sveriges Radio, där Björn Söder (SD) talade om Polen med Birgitta Ohlsson (L), har i dag väckt en möjligen något påklistrad förfäran i medieetablissemanget. Det handlar som vanligt om att SD skulle vilja förfölja medier och avskaffa yttrandefriheten, och oron uttrycks också som vanligt av de som annars gärna angriper just fria medier. En av de som nu kände behov av att uttrycka denna rädsla var Aftonbladets Oisin Cantwell, som vanligen skriver om kriminalfall och borde hålla sig till det. Rubriken "Landets tredje största partis mediepolitik är skrämmande" visar ännu en gång att det är viktigt för dessa figurer att i vissa sammanhang framhålla att det handlar om ett "riksdagsparti" som är "tredje störst", och om exempelvis Kent Ekeroth uppmärksammas för någonting som anses olämpligt utnämns han av samma skribenter omedelbart till blivande minister. Oisin Cantwell säger sig först av allt vilja "bena ut" vad som sades i programmet, vilket tydligen innebär att omtolka det:

"Det är inte en helt enkel uppgift, då sverigedemokratiska är en speciell form av svenska där orden inte alltid betyder samma sak som för resten av oss. Så till exempel anklagade han Ohlsson för att hysa 'socialliberala värderingar' då hon försvarade grundläggande mänskliga rättigheter, pressfrihet och andra väsentliga ingredienser i den europeiska upplysningstraditionen."

Nej, i själva verket menade han att Birgitta Ohlsson blandade in sina egna värderingar i definitionen av exempelvis demokrati. Låt oss lyssna på programmet, ty detta är något av Björn Söders huvudpoäng och han har alldeles rätt:







Denna vilja att införa "värdegrund" som kriterium överallt är ett tämligen nytt fenomen, men ett mycket påtagligt sådant. SD anses inte tillhöra de demokratiska partierna, eftersom man vill begränsa asylinvandringen, medan Vänsterpartiet kan hylla och samarbeta med diktaturer och ändå få ingå där. Vi ser alltså hur demokrati inte längre handlar om olika sorters friheter och val, utan helt enkelt om värderingar. Det är festligt att höra hur Birgitta Ohlsson, när hon ska motsäga Björn Söder, inte kan låta bli att säga just "värderingar" vid varje tillfälle. Medan Birgitta Ohlsson hela tiden återkommer till "människorättsorganisationer", som har detta som uppgift, hittar Oisin Cantwell än mer suspekta exempel:

"Detta parti har utmärkt sig för en hel del sedan det förra året vann valet, bland annat genom att stifta nya lagar som fått EU-parlamentets talman Martin Schultz att förskräckt utbrista att utvecklingen påminner om en statskupp."

Som om Martin Schulz (rätt stavning) skulle ha någon som helst demokratisk legitimitet. Han blev som socialdemokrat vald till parlamentets talman av ledamöterna, efter en kohandel som gjorde kristdemokraten Jean-Claude Juncker till kommissionens ordförande. Det var en utnämning som påminner mer om en statskupp än några mediereformer i Polen. Till skillnad från honom är den polske presidenten faktiskt vald av folket. Cantwells beskrivning fortsätter:

"Journalister som inte rapporterar tillräckligt patriotiskt och regeringsvänligt har fått sparken och numera tillsätter och avsätter finansministern de högsta cheferna efter behag.
Den redaktionella friheten, av så stor betydelse i ett demokratiskt samhälle, är med andra ord inte mycket värd för Polens regering."

Ungern och Polen har länge lyfts fram i alla möjliga sammanhang där SD nämns, och Oisin Cantwell hänvisar självklart till samma uttalanden från Richard Jomshof och Kent Ekeroth som de flesta mediefigurer redan har gjort. Det märkliga i all denna oro, även om hyckleri är något av en paradgren i dessa kretsar, är att de föreställer sig att Sverige är någonting helt annat. Styrelserna för Sveriges Television och Sveriges Radio utses av, hör och häpna, den svenska regeringen. Dessa statliga medier har länge ansetts vara vänstervridna, men vi kan definitivt vara säkra på att en chef eller journalist omedelbart skulle försvinna efter att ha sagt något invandringskritiskt. SVT har till och med en extremt finkänslig ordlista på vilka uttryck som ska användas, där "invandrare" och rentav "svensk medborgare" ska undvikas, eftersom det skulle kunna få tittare att inte förstå att alla egentligen är svenskar.

Med tanke på hur statlig media i dag ser ut, där det är lika självklart att "Kakan" Hermansson deltar i en mängd program som att Mats Dagerlind inte gör det, och där mångkultur ska framhållas i de mest bisarra sammanhang, tror även jag att reformer behövs också i Sverige. Omplaceringar och nya riktlinjer skulle sannolikt leda till en större frihet och åsiktspluralism än vad som är fallet i dag. Det innebär inte nödvändigtvis att hårdföra nationalister tar över samtliga poster, utan snarare att vänsterperspektiv och kulturmarxism inte längre dominerar hela utbudet. Att de som har matat oss med lögner år efter år oroar sig för framtiden inger endast hopp hos oss andra.