Meningslöst utspel kring migration

Eventuellt finns det möjligen en potential,
även om ingen kan berätta om den.

Det finns en sorts statlig kommitté som kallas för Delegationen för migrationsstudier och vars verksamhet åtminstone lär generera inkomster för den utvalda skara som är kopplade till den. Här finner vi figurer som Kerstin Brunnberg, som även sitter i Expos styrelse, och Olof Palmes son Joakim, där ett hederligt arbete nog alltid har varit uteslutet. När jag läser delegationens presentation blir jag lite deprimerad:

"Delegationen för migrationsstudier, Delmi, inrättades i november 2013. I enlighet med kommittédirektiven (2013:102) ska Delmi bidra till att öka analys- och utvärderingskapaciteten i Sverige inom migrationsområdet och möjligheterna att använda relevanta forskningsresultat. Syftet är därmed att bidra med underlag till framtida beslut på migrationsområdet och den allmänna debatten."

Egentligen är det alldeles utmärkt att studera denna ödesfråga, men problemet är att det ju inte spelar någon som helst roll. Vi har alltså hela kommittéer som är satta att granska detta område, men ändå är det politik, kaos och vanvett som styr. Tydligen var det helt omöjligt att förutse vad Sveriges unikt generösa regler skulle leda till och plötsligt landade vi på 163 000 asylansökningar under ett år, en volym som inte ens kunde hanteras praktiskt. Staten skulle kunna betala mig för att agera enmansutredare och jag skulle kunna slå fast att en omfattande asylinvandring från Afghanistan, Mellanöstern och Afrikas horn inte är positiv för Sverige. Eller så kan man göra som nu, låta en skara experter massera material månad efter månad och sedan låta politiker göra vad de känner för, utan att avkrävas något ansvar. Fredrik Reinfeldt kunde fortsätta prata om alla tomma ängar och skogar han såg från luften, som skulle fyllas med migranter, och kunde hånskrattande förklara att 163 000 asylsökande nog inte ledde till att julgranarna brann i hemmen. Stefan Löfven kom undan med att säga att han hade varit naiv, trots att det uppenbarligen finns människor som tittar på detta på heltid.

Ett riktigt arbete var liksom aldrig aktuellt.

Idag har denna kommitté i alla fall fått en text publicerad på DN Debatt, som ska presentera "åtta viktiga frågor i den migrationspolitiska debatten". Eftersom den endast nämner problem som vi alla känner till, givetvis utan andra lösningar än de verklighetsfrämmande förhoppningar vi också är vana vid, ligger det nära till hands att tro att enda syftet med inlägget var att motivera kommitténs egen existens. Man kan kalla texten för snömos, man kalla den för önsketänkande, men man kan inte kalla den för meningsfull. Låt oss titta på de åtta punkterna, där jag har klippt ut något avsnitt för varje punkt:

1. Ta tillvara demografiska fördelar. 
"Enligt vissa beräkningar ligger den svenska ekonomins årliga tillväxttakt en halv procentenhet högre än den skulle ha gjort utan de senaste årtiondenas invandring (Delmi 2016:8). Hur kan Sverige fortsätta dra fördel av migrationens möjligheter genom en förbättrad integration på arbetsmarknaden?"

Ja, det är ju bara de där detaljerna om integration och arbetsmarknad som behöver lösas. Kör på, så kommer nog det andra sedan. Detta är tyvärr inte ett ovanligt grepp i debatten. Man talar sig varm för ett stort inflöde, för att sedan i förbigående nämna att det finns några små utmaningar som också måste åtgärdas. Det är tragikomiskt att denna delegation rentav har formulerat förbehållen som frågor. Lika bisarrt är det att man fortfarande alltså försöker hävda att ekonomisk tillväxt som sker genom befolkningsökning i sig är positiv, trots att tillväxten per capita nu har legat still i många år. Sambandet är rent matematiskt och Bangladesh har inte nödvändigtvis ett högre välstånd än Singapore. Det fortsätter på samma sätt:

2. Ta tillvara ny arbetskraft.
"Arbetskraftsinvandring har såväl historiskt som i nutid varit viktig för Sverige (Delmi 2016:1). Efter andra världskriget spelade arbetskraftsmigranter en central roll för att utveckla såväl svensk industri och näringsliv som offentlig sektor, samt att förstärka den svenska befolkningens utbildnings- och kompetensnivå. Den arbetskraftsinvandring som skett sedan 2008 års reform har inte på samma sätt gått till bristyrken och det finns exempel på att denna grupp exploaterats (Delmi 2015:9)."

Det säger sig självt att arbetskraftsinvandring ska gå till bristyrken. Att i detta sammanhang ta upp arbetskraftsinvandringen som skedde under 1950- och 1960-talen är något märkligt, eftersom vi knappast har behövt en stor införsel till industrin sedan dess. Vi skulle fortfarande kunna gynnas av att locka hit ett mindre antal experter, men det är tveksamt om Sverige är särskilt attraktivt för högkvalificerade individer.

Inlägget på DN illustreras verkligen med
italienska arbetare i Lidingö 1961.

3. Anpassa systemen för ökad integration.
"Ju längre tid det tar för integrationen på arbetsmarknaden, desto längre fördröjs dessa personers potentiella bidrag till samhällsekonomin. I vilken utsträckning som Sverige kommer att kunna utnyttja den möjlighet som migrationen ger, bygger på hur framgångsrika vi är med integrationen på arbetsmarknaden."

Så om någon inte deltar på arbetsmarknaden, bidrar de inte till samhällsekonomin? Det hade även jag kunnat skriva, alldeles utan att vara professor i statsvetenskap. Observera hur det återigen talas om "potentiella" bidrag och någon diffus "möjlighet", där den enda svagheten är att de inte finns i verkligheten. Den avslutande frågan blir därför:

"Hur kan flyktingmottagandet, utbildningssystemet och arbetsmarknadens organisering anpassas så att integrationen går snabbare och bättre inte minst för kvinnorna?"

Flyktingmottagandet skulle kunna anpassas genom att sättas till noll, men det är förstås ingenting en statlig kommitté av detta snitt kan lyfta. Då återstår att rasera arbetsmarknaden, sänka löner samt skapa den där armén av hembiträden och trädgårdsmästare som liberaler drömmer om. Det blir sedan dags för en ren lögn:

4. Förstärk migrationens ekonomiska mervärden. 
"Migranter bidrar genom sina språkfärdigheter och kunskaper om andra länder till företagens internationalisering (Delmi 2015:4). Migranter skapar dessutom en ökad handel genom att efterfråga produkter från andra delar av världen. Fler migranter är sammankopplat med mer utrikeshandel. Företag ökar sin export när de har fler utlandsfödda personer som anställda."

Nej, det finns knappt ett sådant samband alls. Vi har stor handel med länder som USA och Tyskland, men nästan ingen med Somalia, Irak och Afghanistan. Att vi eventuellt skulle importera mer livsmedel eller kläder, för det är inte elektronik eller bilar det handlar om, från dessa regioner, gynnar inte Sverige på något sätt. Om företagen enkelt kunde öka sin export genom att anställa utlandsfödda, skulle de naturligtvis göra det. Inte heller har vi behov av tusentals fler människor med kunskaper i dari, somali eller ens arabiska.

5. Öka säkerheten för migranter.
"Hur kan Sverige agera, också på europeisk nivå, för att lagföra de kriminella aktörerna och organisera säker migration för dem som befinner sig utanför EU?"

Det är mycket enkelt, men så frågar ingen heller mig. Genom att inte bevilja några asylansökningar i EU och patrullera gränserna ordentligt, försvinner också incitamenten. Båtar ska givetvis tvingas tillbaka till ursprungshamnarna och inte lotsas till de europeiska kusterna. Att organisera säker migration till EU ska vi absolut inte göra, ty då kommer flödet omedelbart att överstiga alla hanterbara nivåer.

6. Underlätta för remitteringar. 
"Att kunna skicka tillbaka pengar till anhöriga i ursprungslandet (så kallade remitteringar) är ofta ett starkt motiv för migration (Delmi 2015:1)."

Den kanske märkligaste punkten, inte minst då den inte har någonting med vår utveckling att göra. Behövs det ens underlättas? Den som vill skicka pengar till människor utomlands, kan väl göra detta? För övrigt är det tveksamt om vi verkligen vill öka incitamenten för migration hit.

7. Minska risken för radikalisering.
"Hur minskar vi riskerna på kort sikt utan att rasera de positiva krafter som verkar på lång sikt?"

Här är författarnas tanke att västerländska idéer om demokrati och jämlikhet på något sätt ska spridas tillbaka till ursprungsländerna, vilket alltså är den långsiktiga positiva kraften. Det är tveksamt om en sådan finns, men även om det vore så, är det närmast irrelevant för oss. Radikalisering här behöver vi inte ens fundera på, eftersom vi inte ska någon muslimsk invandring till Europa. De eventuellt radikaliserade som redan finns på plats ska övervakas och bestraffas, i väntan på repatriering.

8. Berätta om den nationella politikens begränsningar.

Denna punkt är så illa utvecklad att den är närmast obegriplig. Frågeställningarna är inte heller glasklara:

"Hur kan Sverige bäst utnyttja den handlingsfrihet som fortfarande finns? Hur kan vi agera internationellt för att påverka vårt handlingsutrymme?"

Möjligen åsyftar detta det berömda samarbetet på EU-nivå, men att det inte fungerar vet vi redan. Ingen kan få exempelvis Ungern att "ta sitt ansvar" och det ska de inte heller göra. Precis som Ungern kan även Sverige agera nationellt, genom att sätta ett omedelbart stopp för asylinvandringen. Vi lär knappast bestraffas för det.

Inläggets avslutande rader blir en utmärkt sammanfattning av hela textens meningslöshet:

"På kort sikt finns stora kostnader och avsevärda risker. Tas migrationens möjligheter tillvara kan dock flyktingkrisen få betydande positiva effekter på det svenska samhället på lång sikt."

Vilka är dessa betydande positiva effekter, dessutom på lång sikt? Att skriva lite löst om diffusa "möjligheter" kan vi alla göra, om vi inte behöver redogöra för dem. Man skulle kunna diskutera en mängd samhällsområden på detta sätt. Vi skulle kunna ha ett skattetryck på 0 procent, om vi bara löste finansieringen av gemensamma åtaganden på något sätt. Här finns en stor potential och möjlighet om vi hittar stora oljefyndigheter.

Själv skulle jag säga att det är främst på längre sikt som de negativa konsekvenserna av asylinvandringen kommer att synas. Den direkta kostnaden för mottagande kan vi hantera, men vi kan uppenbarligen inte hantera den arbetslöshet, kriminalitet och islamisering som fortsätter in i nästa generation. Information om anslagen till Delmi är inte omedelbart tillgängliga på delegationens hemsida, men vi kan notera att de åtminstone har ett kansli med nio anställda. Borde de inte kunna prestera bättre än så här?