Idiotdiskussionerna rullar vidare

Det har nu gått ett par dagar utan något inlägg här och det är ju lite sorgligt. I viss mån kan jag skylla det på andra förpliktelser, men framför allt har samhällsdebatten inte bjudit på särskilt mycket spännande. Mer eller mindre idiotiska diskussioner tickar vidare, men när det gäller exempelvis Åhléns Lucia har jag sagt mitt för länge sedan. En annan sådan debatt som har gått på tomgång under en längre tid är den om "godhet", och etablissemangets skribenter har uppenbarligen inte tröttnat på att låtsas som att det är faktisk godhet som människor vänder sig emot, antagligen för att godhetssignalering utgör en så stor del av dessa mediefigurers kapital. Låt oss, trots det torftiga utbudet, göra ett litet opinionssvep.

Det är inte mycket som behöver presteras
så länge som rätt värdegrund framförs.

På Aftonbladet har Fredrik Virtanen känt sig manad att säga någonting om just "godhet", inte minst därför att ämnet behandlades i torsdagens Opinion Live. Från honom får vi de sedvanliga plattityderna från vänster:

"Men jag håller med om att allmosor är ett sätt för de rika att köpa sig fria. Alltid varit. Godtyckliga små gåvor kanske till den som behöver slanten bäst men lika troligt till den tiggare som är sötast. Detta istället för verklig jämställdhet via fördelningspolitik. Skatt anses vara stöld, självvald filantropi är borgarens livsstil och ideologi."

Detta är, som så ofta i Sverige, en skendebatt. Den som skänker en slant i muggen känner sig sannolikt som god just då, men varför det görs är egentligen tämligen irrelevant. Problemet är att tiggeriet uppenbarligen lönar sig och därför permanentar och stimulerar denna typ av resor. Konflikten mellan vänster och höger om huruvida vi ska ha en välfärd genom statliga eller privata initiativ kan inte appliceras på utländska medborgare. Möjligen vill Virtanen att Europas romer ska ha tillgång till den svenska välfärden, och vi ser en hel del förslag i denna riktning, men då har vi i sanning skapat ett incitament att resa hit. Frågan om romskt tiggeri är intressant i detta sammanhang, eftersom knappt ens ett ställningstagande för omfattande asylinvandring har varit en lika tydlig signal om godhet som några rader om Europas romer.

Virtanens korta text kommer snart till kärnan, även om han saknar förmågan att göra en relevant analys:

"Påfallande många verkar tro att denna bakofram-terminologi är ny. Inte alls. Det nya är att orwellspåket nått etablissemanget. Precis som i Danmark där högerextremistiska skällsuttryck som ”de anständiga” (”politiskt korrekta”) rann över till borgerligheten via Danskt Folkeparti har den högerpopulistiska delen av svensk borgerlighet alltmer börjat härma Sverigedemokraternas sätt att använda högerradikala ordbetydelser."

Virtanen tror antagligen på fullt allvar att dessa uttryck har uppstått i ett försök att flytta fram ondskans positioner och utmana godheten. Vad han och hans gelikar helt missar är att det är deras egen skuld, eftersom de ständigt har talat i sådana termer. Vi får höra ändlösa utläggningar om kalla vindar och mörka krafter, där samhällsfrågor inte handlar om rationella val eller kronor och ören, utan om "människosyn". I Sverige används rentav just "de anständiga" av godhetsapostlarna själva, för att markera mot främst Sverigedemokraterna, som då blir det enda oanständiga partiet. Eftersom våra meningsmotståndare inte verkar ha några faktiska argument, blir ju slutsatsen att de helt enkelt poserar, eller "godhetssignalerar" om man så vill. Som avslutning får vi ett inte alldeles ovanligt grepp:

"Jag vill kraftfullt dementera alla påståenden om godhet eller ens godhetssignalering för egen del.
Allt jag gör är av egoistiska skäl. Jag är inte feminist för kvinnors skull, inte antirasist för flyktingarnas skull och inte socialist för fattigpensionärers, arbetslösas eller långtidssjukskrivnas skull. Utan för min skull. Och jag försöker inte kokett ondhetssignalera här – jag är ingen sociopat, jag har empati med orättvist behandlade samhällsgrupper – men i första hand handlar allting om mig, mig, mig. Min uppfattning är att solidaritet gynnar mig. Det har ingenting med godhet att göra."

På sätt och vis är detta inte en dum utgångspunkt. Virtanen har inte riktigt fått till budskapet här, men vad vänstermänniskor brukar vilja säga med liknande resonemang är att omsorg om de svagaste skapar ett bättre samhälle för alla. Det är i sig en fullt rimlig hållning och dessutom bör politiska målsättningar höja sig över den egna plånboken. Värnandet av samhället som helhet är också det stora skälet till att motsätta sig massinvandringen, som inte nödvändigtvis drabbar en själv i vardagen.

Virtanen är dock inte heller här alldeles ärlig. Varken romsk tiggeriturism eller asylinvandring gynnar nämligen svenskarna, om man nu inte verkligen tror på det där om försörjning av en åldrande befolkning. På ett sätt stämmer det emellertid att Virtanen endast ser till sin egen välfärd, eftersom han på Aftonbladet är tvungen att sjunga massinvandringens lov för att kunna behålla sin inkomst och upprätthålla sin livsstil. Asylinvandringen är i sig destruktiv och hans skriverier lär inte omvända särskilt många, men de gynnar honom själv och endast honom.

Det finns ännu tydligare exempel på när det bara handlar om signalering. Anne Ramberg kommer att klara ålderdomen oavsett vad som sker, och jag betvivlar att hon gör någonting praktiskt i det fördolda för utsatta människor i världen, men genom att profilera sig med denna "anständighet" kan hon så småningom komma att få den där åtråvärda ministerposten. På samma sätt betvivlar jag att Henrik Schyffert egentligen är särskilt engagerad i invandringsfrågan, men genom att posera med den har han plötsligt efter 20 år i medieskugga blivit högaktuell.

Fenomenet människor som har en större plattform än deras kognitiva förmåga egentligen motiverar återkommer också i dagens andra ämne som jag skulle vilja hinna med i detta inlägg. Camilla Läckberg, av alla människor, blev nämligen oerhört provocerad av att Jimmie Åkesson läser Astrid Lindgren för sin son:

"Och hela min själ gör ONT när jag ser hur SD:s partiledare försöker claima Astrid Lindgren som 'sin'. Förlåt men hur fräck och okunnig kan man vara??? VET han inte vad Astrid stod för? Jag kände henne inte personligen men jag har hela mitt liv beundrat kvinnan, människan, författaren Astrid Lindgren." 

Observera hur Läckberg inte har några problem att själv göra anspråk på (uttrycket vi som inte behöver dölja bristande språkkunskaper med anglicismer kan använda) Astrid Lindgren, men det beror förstås på att hon har rätt värdegrund och syftet därför är oantastligt. Det är ingen slump att både "ont" och "själ" dyker upp. I verkligheten sade Jimmie Åkesson om bokläsningen:

"Nu gör jag det varje dag. Jag är väldigt glad för det. Jag tror att det är väldigt bra för barn att läsa just Astrid Lindgren, för det är på en så fantastisk nivå. Dessutom är det en så viktig del av vårt kulturarv. Det beskriver vårt lands utveckling på ett sätt som få andra barnboksförfattare egentligen har lyckats med, så jag tycker det är jättebra."

Jag är alltid skeptisk till att påstå att den ena eller andra avlidna personen skulle ha haft en viss uppfattning i en aktuell fråga, men det gjorde inte heller Jimmie Åkesson. Vill man vara snäll, och det vill man ju ibland, skulle man kunna säga att Läckberg läser in någonting som inte finns där. Visst, våra förorter har hamnat ganska långt från Bullerbyn, men ingen av oss har någon rätt att säga vad Astrid Lindgren skulle ha sagt och gjort idag. Det är lika fel av Camilla Läckberg att hävda att Astrid Lindgren skulle ha förespråkat ohämmad asylinvandring 2016. Hennes skriverier är dock, till skillnad från Läckbergs, ett stycke svensk historia. Det är nog inte fel om dagens barn får reda på att det har funnits ett Sverige med svenskar, men utan islam, alldeles oavsett hur Astrid Lindgren som person skulle ha sett på utvecklingen.