Anders Lindberg maler vidare om terrorismen

I ett par inlägg har vi redan tittat på etablissemangets förljugna utläggningar om terrorismens mål, men opinionsskribenterna känner sig naturligtvis ännu inte helt klara. Även i dag vill Aftonbladets Anders Lindberg säga någonting, vilket sker under rubriken "Ingen människa föds till terrorist". Det är förstås sant och det krävs att en ideologi tillförs under uppväxten eller senare.

Texten inleds faktiskt med en saklig beskrivning av ett dåd:

"18-åringen ropade 'Allah Mohammed' när han leddes till polisbilen i Tampa, Florida. Strax innan hade han skjutit ihjäl två av sina rumskompisar med en halvautomatisk pistol.
Enligt utredarna motiverade 18-åringen morden med att han var tvungen eftersom hans muslimska tro förolämpats."

Så långt inga konstigheter, men de kommer snart, eftersom Anders Lindberg egentligen vill tala om "nazism" som det stora hotet:

"I början hade allt varit frid och fröjd mellan de fyra vännerna. De var alla aktiva nynazister och i lägenheten hittades vapen, ammunition och vit maktpropaganda. Bland annat fanns ett porträtt av terroristen Timothy McVeigh som 1995 bombade en federal byggnad i Oklahoma City och dödade 168 människor. I garaget hittades utrustning för tillverkning av bomber, bland annat sprängmedel."

Vi vet att det har förekommit terrordåd utan islamiska förtecken, och vi påminns konstant om Anders Behring Breivik, men det handlar om en helt annan omfattning. Breivik förblir närmast unik i Europa, något man inte kan säga om gärningsmännen i Manchester, Paris, Madrid, London, Bryssel, Stockholm och på en mängd andra platser. Syftet med att nämna ovanstående dåd för 22 år sedan är som vanligt att blanda bort korten:

"Steget från nazism till islamistisk extremism är förmodligen kortare än man kan tro. Det är samma svartvita världsbild, samma apokalyps och i grunden samma metoder."

Det är ytterst få av de islamiska gärningsmännen som har en bakgrund i det som brukar kallas för vit makt-rörelsen. Gemensamt för dem är, hör och häpna, islam. Men visst, den som är fascinerad av våld kan förstås hitta ett utmärkt utlopp i just denna ideologi. Som vanligt ska detta förnekas, enligt mallen som sarkastiskt brukar kallas "islam har ingenting med islam att göra":

"Hur djup hans muslimska tro är kan man naturligtvis fundera över. Uttrycket 'Allah Mohammed' låter mest som ett hopkok från internet. Men hans nya identitet var uppenbarligen tillräckligt viktig för att han skulle döda för den."

Just denna identitet visar sig om och om igen vara tillräckligt viktig för att döda och rentav själv dö. Sedan blir det dags att återvända till den vanliga analysen, men jag vill ge Anders Lindberg lite beröm för att han denna gång kommer med en hänvisning:

"Att angripa en konsert med just Ariana Grande ligger i linje med IS uttalade ideologi. Efter terrordådet i Paris 2015 publicerade organisationen en artikel med rubriken 'Radera gråzonen' i sin engelskspråkiga tidskrift Dabiq. Tidningen är numera nedlagd men tanken är fortfarande att slå mot de platser, den 'gråzon', där människor möts över gränser."

Att en organisation som IS inte vill se sekulära muslimer är självklart, men att "radera gråzonen", det vill säga människor som inte är tillräckligt fromma enligt deras uppfattning, är inte riktigt samma sak som att "alla islamiska terrorister har som mål att skapa splittring mellan människor och motvilja mot muslimer, så att dessa söker sig till IS", den ständiga analysen från de etablerade tyckarna. Lindberg upprepar även detta:

"Enligt IS dogmer kan inte kristna och muslimer leva tillsammans och genom attackerna vill de skapa hat och misstänksamhet så att fler muslimer radikaliseras och ansluter sig till deras sak."

Han kan inte hålla fingrarna borta från sin egen favoritfiende:

"Ofta triggar extremister varandra. Efter terrordådet i Manchester, liksom efter exempelvis Drottninggatan, tog högerextremister omedelbart chansen att dra alla muslimer över en kam. Det hetsades och hatades friskt långt innan gärningsmannen ens var namngiven.
Islamistisk extremism och högerextremism möter varandra i ett gemensamt förakt för den liberala demokratin och det öppna samhället."

Passagen är lite rolig, och ett stort hyckleri, eftersom han samtidigt drar alla "högerextremister" över en kam. Ordet används om alla som uttrycker minsta kritik mot invandringspolitik och den mångkulturella ideologin, och innebär inte på något sätt att man föraktar demokratin eller det som luddigt kallas för "det öppna samhället". Själv vill jag att samhället ska vara så öppet som möjligt och skulle gärna slippa exempelvis procedurerna på flygplatser. Vi ska ha internationell handel och turism, men behöver inte därför nödvändigtvis asylinvandring.

Vad är då huvudpoängen i mitt något spretiga inlägg? Att kritik mot asylinvandring och dess konsekvenser inom etablissemanget fortfarande ses som värre än att spränga 22 människor till döds under en konsert, där närvaron av islamister på en bokmässa passerar obemärkt, medan närvaron av en tidning som vill lyfta sådant som förtigs av övriga medier leder till veckor av ramaskri.