måndag 29 maj 2017

Ny runda om "godhet"




Mats Leijon är en asylaktivist som tydligen har tagit initiativet till att bilda någon sorts förening som kallas för White Ships Sweden, vilket troligen ska vara en referens till de vita bussarna vid andra världskrigets slut. Tydligen var avsikten att skaffa båtar för att kunna forsla människor till Sverige, eftersom inflödet aldrig kan bli tillräckligt stort och det är besvärligt att ta sig hit. I dag får han utrymme på Aftonbladets debattsida för att, under rubriken "Försök inte att sno våra ord, populister", redogöra för vilka ord som på något sätt har stulits. De ord som han äger är bland annat "godhet", samt några till. Vi har hört det förut och jag har bemött det förut, men visst, vi kan ta en runda till.

Som om det behövdes, får vi inledningsvis veta:

"Först snodde de vår flagga. Nu lägger de beslag på våra ord, och dess betydelse.
Med 'de' menar jag främst populister och högerextremister, men det sprider sig vänsterut i takt med en osäker väljarbas där fler och fler börjar anamma retoriken från höger i syfte att locka tillbaka väljare från SD."

I verkligheten är det ingen som har "snott" flaggan. Skulden ligger knappast hos dessa "populister och högerextremister", utan hos alla de som ser flaggan i sig som rasistisk och förnekar att det ens skulle finnas något svenskt. Så kommer han så till själva ärendet:

"Efter flaggviftandet var det dags för retoriken. Ord, uttryck och dess betydelse.
Vi kan börja med 'svenska värderingar' vad betyder det? Behöver, låt oss säga, en fransman som kommer till Sverige lära sig om våra svenska värderingar? Om inte, så beror det kanske på att han delar våra värderingar, utan att vara född här."

Detta avsnitt är lite roligt, eftersom Leijon inte själv riktigt förstår vad han faktiskt skriver. Vi européer har mycket gemensamt och diskussioner kring integration handlar inte om fransmän eller tyskar, utan om de kulturer vi tar emot och som ofta visar sig ha en hel del andra värderingar. Det finns ett skäl till att han inte skriver exempelvis "afghaner". Själv tycker jag att diskussioner om vad "svenskhet" egentligen är lätt blir fåniga, men det är lätt att se vad som inte är svenskt eller europeiskt. För svensken, och europén, är till exempel tankar på att en hel klan förnedras om en kvinna i släkten lever fritt, och därför ska mördas av fäder och farbröder, tämligen främmande. Islam är inte heller ett alldeles naturligt inslag i norra Europa.

"Jag tror att de flesta värderingar är universella, och det finns ingen anledning att sätta nationsbeteckning på dem."

Det är helt enkelt inte sant. Det går inte skarp gräns mellan nationer, men återigen, inflödet till Sverige kommer inte från Frankrike. Det kommer från länder där kvinnor tilldelats en undergiven roll, där homosexualitet straffas med döden, där klanen är viktigare än staten, där hederskulturen frodas, liksom uppfattningen att världen består av rättroende och otrogna. Det blir lite märkligt även när nästa ord som stulits från honom ska kommenteras:

"Integration är nästa ord. De som skriker om att skicka tillbaka människor blandar ihop integration med assimilation. Eller så skapar de en medveten begreppsförvirring där deras mål är just assimilering – inte integrering."

I själva verket talar många nationalister just om behovet av assimilering, något som alltså inte är en hemlighet eller "begreppsförvirring". Syftet är att hålla ihop ett land, vilket är svårt om det rymmer ett antal grupper med olika levnadssätt, regler och språk. För att inte tala om den där religionen som dominerar bland de asylsökande. Även assimilering har Mats Leijon lite svårt att förstå:

"Att förvägra människor dess identitet och kultur genom assimilering har gjorts förut. Oftast genom etnisk rensning, eller folkmord. Den dörren hoppas jag ska förbli stängd."

Ja, det är det inte heller någon som föreslår. Snarare handlar det om att de som bosätter sig här inte bara ska följa landets lagar, utan dessutom anamma det nya landets övriga regler, värderingar och kultur. De som vägrar göra detta ska helt enkelt inte släppas in.

Sedan kommer då favoritordet för människor av Leijons snitt, och för några månader sedan dök samtidigt ett antal artiklar upp med detta innehåll:

"Sedan har vi ord som har ändrat betydelse från något positivt till ett skällsord. Att vara god. Godhetsapostel, Godhetsknarkare. Det är väl märkligt att god har blivit ett skällsord.
Det finns inte mycket som gör högerextremisterna så arga som godhet och människokärlek. När man använder sig av benämningen Godhetsapostel, så är det i ett sammanhang där man antyder att den som är god, också är naiv."

Vi tar det igen. God har inte blivit ett skällsord, utan "god", på det sätt som exempelvis Malena Ernman är det. Att Mats Leijon dessutom verkligen skriver "godhet" och rentav "människokärlek", utan några citationstecken eller självdistans, gör hela passagen närmast parodisk. Det blir inte bättre av att han presenterar sig som "oberoende opinionsbildare för ett rättvisare och mer inkluderande samhälle". Det låter ju fantastiskt, tills man inser att ingen hävdar att de vill se ett orättvisare samhälle.

Ja, jag tycker att man är naiv om man vill ge amnesti för alla som vistas i landet illegalt, eller känner att vi nu snabbt måste komma upp i de där 163 000 asylansökningarna per år, något som för de goda absolut aldrig kommer att skapa några problem. I Mats Leijons värld är det endast bostäder som saknas, något som ju kan byggas bort, vilket han har förklarat på Feministiskt perspektiv. Det förljugna pladdret fortsätter:

"Vilket för mig till nästa ord: är man god, så är man naiv. Det vet väl alla. Är man ansvarsfull så är man realistisk. Då stänger man gränser och försvårar återförening av familjer. Hävdar man människors rätt att söka asyl, så är man naiv. Asylrätten var ju aldrig meningen att den skulle användas i nån större omfattning. Lite som en försäkring. De flyende glömde läsa det finstilta."

Här försöker Mats Leijon raljera, men det blir något misslyckat, eftersom mycket av ovanstående faktiskt stämmer. En svensk politiker som vill styra landet på ett ansvarsfullt sätt släpper inte in 163 000 asylsökande på ett år, skapar inte en gräddfil för afghanska män och ger inte amnesti för alla som saknar asylskäl. Det är inte bara naivt, utan framför allt enormt ansvarslöst och destruktivt.

Det är också alldeles sant att asylrätten inte skapades för folkvandringar av nuvarande omfattning, utan exempelvis för en och annan författare som tvingades lämna Sovjetunionen. Det är inte realistiskt att öppna Sverige för världens fattiga, eller ens för alla som har asylskäl. Vi hör att Sverige ska "ta sitt ansvar", ofta i kombination med att också övriga länder i EU ska ha samma politik, det vill säga "ta sitt ansvar", men vi hör aldrig vad utomeuropeiska länder har för ansvar. Det är mycket besynnerligt att det naturliga resmålet för personer från andra sidan jorden är ett litet land i norra Europa. I den genre som Mats Leijon här ansluter sig till, ingår ofta ytterligare ett uttryck som ska missförstås:

"Vad kännetecknar någon som är PK? (Politiskt korrekt) Det är väl god uppfostran? Att inte medvetet såra eller kränka är en vana jag tänker fortsätta med."

Nej, det är inte vad uttrycket betyder. Det används om personer som noggrant förser sig med varje åsikt som är mest opportun, exempelvis för karriären eller det sociala livet. Hittills har det bland annat omfattat just asylvurmande, men i ett annat klimat skulle många människor som Malena Ernman och Henrik Schyffert inta den motsatta hållningen.

Som sagt, allt detta har hörts förut och även om det säkert finns de som verkligen missuppfattar ord som "godhetsapostlar" och "politisk korrekthet", är jag övertygad om att de flesta som plitat ned liknande rader helt enkelt låtsas göra det. Det är roligare att fortsätta se sig som god, än att inse att man är "god".




3 kommentarer:

  1. "Godhetsapostlar" som poserar fanns det redan i Bibeln i Nya Testamentet. De benämndes "Fariseer". Jesus var mycket kritisk mot dessa som poserade offentligt med sin "godhet".

    SvaraRadera
  2. Jag tror, är dock inte säker, att det var etnologen Karl-Olov Arnstberg förklarade vissa människors behov av att posera med sin förmenta godhet. I samhällen finns en allmänt vedertagen norm som bland annat innefattar empati. De som själva upplever att de inte riktigt når upp till den måste på något sätt förbättra sina "poäng". Till skillnad mot de "redan goda" som utför sitt värv utan åthävor så måste de offentligen visa hela världen vilka stordåd de utför. Att sedan "stordåden" i sin tur genererar ondska och lidande är inte intressant.

    Så nästa gång ni stöter på en Leijon, ta en funderare på om och vad som saknas denne.

    SvaraRadera
  3. Det föds minst en idiot varje dag - använd kondom !

    SvaraRadera