Petter Larssons tur att kräva fler afghaner

Det är numera populärt att tala om afghaner i Sverige och vi har sett aktivister, i folkmun kallade "batikhäxor", starta olika kampanjer för "sina pojkar". Det har också framkommit att de har en liten speciell syn på dessa unga män, som vi lite snällt kan kalla för "gränslös". För afghanerna själva måste det vara en rejäl kulturkrock att plötsligt bli omfamnade av medelålders kvinnor som ibland rentav bjuder in dem till sängen.

Nåväl, i dag känner Petter Larsson att det är dags för honom att säga sitt, vilket sker på Aftonbladets så kallade "kultursida" under rubriken "Migrationsverket tricksar med utvisningarna". Redan där blir det fel, eftersom det handlar om en myndighet som endast kan följa lagen. Vi får veta:

"Sedan dess har det bara blivit värre. Ändå trappar EU och Sverige nu upp utvisningarna. EU-kommissionen räknar med att 80 000 afghaner ska utvisas, åtskilliga tusen av dem från Sverige och många med tvång. Det är en paradox, som nog snarare ska förklaras med de invandringsfientliga stämningarna i Europa än med läget i ett Afghanistan där ekonomin är i botten och kriget rasar."

Som vanligt används språket för att fördunkla situationen. Om någon har fått avslag på sin asylansökan ska denne lämna landet och om det inte sker frivilligt måste det ske med tvång. Det skulle hända även en svensk i andra länder, men här läggs ordet "tvång" in för att göra det hela extra hemskt. De som nu förfäras i de etablerade medierna låtsas också som att de inte förstår asyllagstiftningen. Att "ekonomin är i botten" är inte ett asylskäl och behöver därför inte ens nämnas, ty annars borde vi ha fri invandring från stora delar av Afrika och Asien. Varför har vi inte ett omfattande inflöde från exempelvis det mycket fattiga och farliga Centralafrikanska republiken? Varför ömmar ingen för dessa människor?

I Centralafrikanska republiken sker sammanstötningar
med muslimer. Inte heller där är den bästa lösningen att
befolkningen flyttar till Sverige.

Petter Larsson beskriver ingående situationen i Afghanistan, vilket blir lite paradoxalt eftersom han sedan använder ett annat vanligt argument:

"Den gör det möjligt att deportera personer som vuxit upp i Iran till platser i Afghanistan, som de aldrig satt sin fot på eller har någon anknytning till."

Just det, runt hälften av afghanerna kommer i själva verket från Iran, för att då inte tala om att de har rest genom ett antal säkra länder för att nå just Sverige. Petter Larsson skulle kunna beskriva Iran, men lika gärna Turkiet, Italien eller Tyskland. Han pekar ofrivilligt på ett problem med den afghanska strömmen till Sverige:

"Statsapparaten är genomkorrupt. Polis, militär och regimlojala miliser misshandlar, torterar och mördar misstänkta motståndare och man rekryterar barnsoldater. På landsbygden härskar traditionella rättssystem ofta byggda kring sharialagar. Hedersmord är vanliga, liksom försäljning av kvinnor för giftermål. Nio av tio afghanska kvinnor har utsatts för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld eller tvångsgifte. Homosexualitet är belagt med långa fängelsestraff."

Är det klokt för ett land som Sverige att ta emot tiotusentals människor som är färgade av sharialagar, hedersmord och kvinnoförtryck? Naturligtvis påverkas ett land av de personer som bor där och hedersförtrycket är redan utbrett i Sverige. Det är också intressant att ingen av dessa aktivister någonsin nämner de afghanska kvinnorna, som tydligen inte alls har samma behov av skydd som de unga männen.

Självklart ska det där terrordådet i Kabul nämnas, som dessa aktivister verkar se som en skänk från ovan, just efter att "nyheten" om verkliga åldrar avslöjades:

"Angreppet den 31 maj i Kabul, det allvarligaste på många år, är bara ett exempel."

Det skördade ungefär lika många liv som terrordådet i Paris 2015, ett dåd som följdes av ytterligare 80 döda i Nice. Islamiska terrordåd sker med andra ord numera även i Europa, som ett direkt resultat av den invandringspolitik som har bedrivits. För att vi inskränkta svenskar ska förstå hur fel det är att skicka afghaner till ett område som anses säkert, får vi en jämförelse:

"Det är alltså som om man skulle utvisa till Jönköping när strider rasar i resten av Småland, eller till Närke medan övriga Svealand står i brand."

Är det i ett sådant fall naturligt att dessa smålänningar söker sig till ett enda land i en annan världsdel med en helt annan kultur, säg Bahrain? Inte en enda av dem skulle få medborgarskap där. Det är denna uppdelning i säkra och osäkra områden som av Petter Larsson kallas för att "tricksa", och han bjuder på sin egen lösning:

"Ett mer realistiskt synsätt vore att betrakta Afghanistan som en helhet. Då tvingas man konstatera att landet befinner sig i en så allvarlig och stadigt eskalerande väpnad konflikt, att man i princip bör ge skydd åt alla afghaner."

Absolut, landet beräknas ha runt 33 miljoner invånare, men eftersom vi endast tar emot män behöver de inte bli fler än 17 miljoner. I verkligheten skulle förstås inte alla dessa ta sig till Sverige, men vi kan vara säkra på att de där 35 000 som kom 2015 snabbt skulle bli kanske 50 000 eller varför inte 100 000. Att Migrationsverket har gjort ett uttalande om asylregler avvisas med:

"Det stämmer inte. De internationella konventionerna är minimiregler. Inget hindrar en stat att göra mer generösa bedömningar av asylskäl. Det gjorde Sverige tidigare. Varje stat gör också sin egen bedömning av säkerhetsläget i ett land, vilket exemplet med Tyskland understryker."

Visst, det gjorde Sverige tidigare, men var det intelligent? Är ett inflöde på 163 000 personer per år en rimlig nivå för ett land av Sveriges storlek? Tyskland är knappast ett föredöme. Det märkliga fokus vårt etablissemang har visas också upp:

"Det sista Afghanistan behöver är att ytterligare tiotusentals människor utvisas från Europa. Under många år motsatte sig också den afghanska regeringen tvångsdeportationer från EU. Först sedan EU i höstas vred om armen på dem, genom att i praktiken villkora sina biståndspengar, har man nu tecknat ett så kallat återtagandeavtal."

Det är dock vad Europa behöver och denna kontinent är europeiska politikers ansvar, precis som Sverige är svenska politikers ansvar. Att på detta sätt "villkora" biståndspengar är alldeles självklart. Petter Larsson kan inte heller låta bli att försöka sig på de där ekonomiska resonemangen som aldrig går ihop:

"Som grupp har de två stora fördelar. De är ofta unga och kan få sin utbildning eller omskolning här och bidra till att de närmaste decenniernas demografiskt betingade underskott på arbetskraft."

Ett sådant underskott finns ju inte, lika lite som vi behövde ett stort inflöde från andra kontinenter när 40-talisterna gick i pension, ett argument som hördes för några år sedan. Dessutom innebär det afghanska inflödet att demografin blir könsmässigt snedvriden, något vi också ser redan i dag. Det största problemet är dock, som alltid, den kulturella aspekten och vi behöver knappast mer hederskultur, sexuella övergrepp och islam.

Denna fixering vid afghanerna är egentligen bisarr. Vi ser alltså hur det i ett specifikt land, och Iran, har uppstått en trend där de unga männen söker sig till ett annat specifikt land på andra sidan jorden. Enligt lagstiftningen saknar de flesta asylskäl, men för aktivisterna är det relevanta att de nu befinner sig här. Det är för övrigt denna princip som gör att människor dör på Medelhavet, eftersom de inte har laglig rätt att resa in i de aktuella länderna, men väl där kan få uppehållstillstånd. Det skulle vara klädsamt om dessa aktivister och skribenter helt enkelt erkände att ett stort inflöde är målet, för deras egen position eller självbild, i stället för att försöka motivera det med ologiska och förljugna argument.