söndag 13 augusti 2017

Vänsterbubblan rullar vidare




inlägget om Johannes Klenells små uppblåsta utrop av triumf på Twitter, som egentligen var ett resultat av hans egen självgodhet och ovana att debattera, resonerade jag lite kring hur vänstermänniskor går ut i världen med ett hånflin, varpå alla andra åsikter därefter kan raljeras kring eller gärna förbjudas. Följden av denna självvalda isolering blir inte bara att man är oemottaglig för nya tankar, utan också att man helt tappar förmågan att argumentera mot dessa eller ens för sina egna.

Eftersom jag själv gör allt för att ta del av vänstermänniskors och asylvurmares tankar, yttranden och texter, vet jag en hel del om hur de resonerar, medan de endast bygger sina "fiendebilder" på vad likasinnade säger, så kallade "halmgubbar". Som jag har nämnt ett antal gånger, har jag på Twitter en separat profil för alla de som har blockat mig, vilket har skapat ett särskilt flöde av endast vänstermänniskor och godhetsapostlar. Det är en märklig och lite ledsam värld, där man sitter och skickar små finurligheter till varandra om hur dumma exempelvis sverigedemokrater är, utan att någonsin höra någon sådan.

Skälet till denna inledning var en liten bild i dagens Aftonbladet Kultur, som återigen fick mig att tänka på denna situation.




Efter att jag postat detta inlägg i sin ursprungliga form, inkom bildens tecknare Pontus Lundkvist själv med berättigad kritik, där han påpekar att han inte har någonting med "någon egendomlig twitterdebatt" att göra. När jag då läste igenom min text igen, insåg jag att jag lät bilden kopplas lite väl starkt till alla övriga fenomen den påminde mig om. Intressant nog påminner hans invändning också om just vikten av att vara lyhörd inför andra röster. Att Lundkvist drar till med fel namn är fortfarande slarvigt, men att det får mig att associera till allsköns nonsens som framförts mot tidningen är inte riktigt hans fel. Jag läste alltså in mer i bilden än vad den i sig ger uttryck för, och då är det ju utmärkt att upphovsmannen har möjlighet att revidera mitt intryck.

Till att börja med gjorde referensen till Fria Tider, som så vitt jag vet aldrig deltagit på mässan, att jag kom att tänka på alla de andra fall där människor låtsades vara förfasade inför Nya Tiders medverkan, samtidigt som de inte hade ens den mest grundläggande kunskap om tidningen ifråga. Någon som ville orera kring sin förfäran över att Nya Tider var på plats på denna bokmässa, förklarade att det endast var en provokation för att öka "besöksstatistiken", vilket visade att han inte ens hade tagit reda på att publikationen, som fick honom att må så dåligt, är en papperstidning och inte en annonsstyrd nätsida med behov av många klick.

Pontus Lundkvists huvudpoäng här är att debatten, eller vad man nu ska kalla allt detta poserande, har kommit att överskugga själva mässan. Det är dock inte AlternaMedias fel, som knappast kunde ana att kulturvänstern skulle bjuda på så mycket marknadsföring. Pratbubblan om att mässan en gång i tiden handlade om böcker fick mig också att tänka på alla de röster som redan förra året ifrågasatte vad en tidning, gärna kallad "skitblaska" och liknande, gjorde på en bokmässa.

I verkligheten, som dessa människor alltså frivilligt avskärmar sig från, är det bokförlaget AlternaMedia som hyr monter, just för att presentera sina böcker och författare. Att stormen ens väcktes, var för att en lite flitigare kverulant tog reda på att förlaget också ger ut Nya Tider. Samtidigt har dessa människor aldrig ifrågasatt vad alla dessa andra organisationer gör där, eller varför ett litet hotell får vara på plats med sin Lenins barnhörna på en mässa för böcker.

Låt mig avslutningsvis ta ytterligare ett par exempel från det meningslösa bollandet med Klenell, som alltså inte är intressant i sig, utan för att ännu en gång åskådliggöra problemen som uppstår när man måste ha trygga rum och därför skapar sig egna bubblor. På Twitter klippte han alltså ut små avsnitt ur vår konversation och, fullt förvissad om sin egen briljans, lade till små kommentarer av följande sort:

När jag helt uppriktigt och nyfiket frågar en annan person
varifrån behovet att registrera och hänga ut kommer, och Klenell
känner att han riktigt trycker till mig med att hans kollega skriver
självbiografiska serier.

När jag återigen förklarar att jag inte har detta behov av att
registrera och fokusera på meningsmotståndares privatliv,
vilket besvaras av att "vi" gör det i vår "hetsjakt på asylsökande".

För den som inte är van vid att diskutera med vänstermänniskor kanske de ologiska svaren, bristen på röd tråd och den dumdryga hånfullheten är något överraskande. Det är förvisso lite fult att lägga upp dessa små klipp och kommentarer utan att jag själv, eller någon annan på "vår sida", ens ska kunna se dem, men jag är inte det minsta kränkt. Jag har förstås egna tankar kring vem som uppvisar intellektuell överlägsenhet, men i mina ögon skulle diskussionen handla om Nya Tider och dess faktiska innehåll.

Jag vill understryka att jag här inte syftar till att håna Klenell, på vänstermanér, utan visa de självvalda bubblornas problematik. Låt oss till exempel titta på de efterlysta ryggdunkar som kom efter Klenells triumferande utrop:




Det är reaktionen som är intressant. Observera hur följaren alltså enbart utgår från Klenells egna "sammanfattningar" och rentav använder samma uttryck som han har serverats. Mannen med folie är förstås jag, som i verkligheten inte förfäktar en enda konspirationsteori, medan "självskadebeteendet" består i att jag försökte ha en ödmjuk och nyfiken diskussion om en fråga. Vi kan utgå från att följaren varken har sett själva diskussionen eller har någon aning om vem jag är, men så här ser det ut i vänsterflödena. Man sitter och fnissar inför varandra om hur dumma alla andra är, vilket är desto lättare då ingen någonsin behöver höra en avvikande röst.




En annan lite speciell aspekt hos dessa vänsterfigurer är den enorma fixeringen vid personer, där man nöjer sig med att konstatera att de är sämre och framför allt dummare än en själv, eftersom man uppenbarligen besitter en ovilja att diskutera idéer och verklighet. I den långa tråden med Klenell försökte jag om och om igen föra in diskussionen på Nya Tider och på vilket sätt den skulle vara "nazistisk", medan alla svar handlade om individers halssmycken och lunchsällskap. För sina beundrare på Twitter hade han mer att bjuda på i denna genre:




Observera hur den egna bubblan och de egna fördomarna här återigen skapar speciell värld som får ersätta verkligheten. Om han vore nyfiken på den faktiska verkligheten, skulle jag kunna berätta att vi medarbetare givetvis inte sitter mitt i någon "totalitär antisemitism och rasism", utan huvudsakligen talar om det arbete som ska utföras. Visst är vi godmodiga, vilket kanske krävs om man med begränsade resurser ska försöka stå upp mot ett samlat etablissemang som styr all offentlig diskussion. Möjligen finner Klenell denna "godmodighet" märklig, eftersom den ligger så långt ifrån hans egen krets inåtvända hat och arrogans. Den som orkade kika på den tråd jag, till skillnad från Klenell, vågade länka till, kunde notera att jag genomgående höll en trevligare och mer avslappnad ton.

Personangreppen blir också patetiska. Perra Winberg har ett imponerande skägg, vilket väl ska förklara de tre förstnämnda figurerna, medan han varken till utseende eller personlighet påminner om Adolf Hitler. Detta namn har förstås slängts in för att Klenell kittlas av nationalsocialism och tycker att det är lättare att kämpa mot väderkvarnar. I verkligheten är Perra Winberg en mycket sympatisk person, en driven (före detta) medarbetare och faktiskt inte heller nationalsocialist.


Perra Winberg och Bokmässans VD Maria Källsson.


Jag tänker inte heller här sitta och förklara vad andra personer tycker och tänker, men jag tror att jag kan nämna att Perra rentav motsätter sig begreppet "högerextrem", ett uttryck som jag själv inte har några större problem med, eftersom det, trots att det i sig är fantastiskt missvisande, sätts på det mesta som jag ser som rätt och riktigt här i världen.

Det är nämligen så att vår redaktion består av ett antal olika individer, som sannolikt också har olika åsikter i en hel del frågor. Var jag själv står redovisas rätt väl på denna sida, medan jag inte har någon större kännedom om mina kollegors alla åsikter i olika frågor. Sannolikt är ett par av medarbetarna närmast opolitiska.

Nu kan någon undra varför jag tar mig tid att tjafsa med figurer som Klenell, men det beror just på att jag vägrar stänga in mig i en bubbla, där jag är lyckligt omedveten om andra människors åsikter och världsbild.




8 kommentarer:

  1. Den taffliga karikatyren slår ju mot dem själva, dvs hela vänstern, för det är ju de som har förvandlat Bok och biblioteksmässan tilll en diskussionsmässa. Det är vänstern och inte Nya tider eller sverigevänner som hetsar och ljuger om NT och det är de som genomför imbecilla manifestationer där de går på led med tejpade munnar.
    Som vanligt kan vänstern inte ta ansvar för sitt eget agerande och vad de själva har dragit igång.
    (Om man vill se världens sämsta och mest efterblivna karikatyrer utan någon vettig komisk poäng ska man googla på Pontus Lundkvist karikatyrer. Sämre tecknare får man också leta efter).

    Dessa vänstertroll lever inte bara i en självgod och självbedräglig bubbla utan i sin desperata jakt efter självförtroende är de utstuderat elaka. Och de njuter uppenbarligen av sin egen ondska. Att t.ex. skriva att NT:s Perra Winberg ser ut som en korsning mellan Greatful Dead, jultomten och Adolf Hitler är enbart elakhet. (Hur kan man vara lik både jultomten och Hitler....???). Denne omhuldade Hitler ska alltid komma med på ett litet hörn hos dessa röda smygfascister som använder hans propagandaministers ökända retotik.

    Det blir en enorm paradox när dessa godhetsnarkomaner talar om tolerans, öppenhet, humanitet och fördomsfrihet när de samtidigt uppvisar ett så totalt okontrollerat hat, kränkningsbehov och en så sjuk mallighet över sin "värdegrund". Det blir som att se en "from" kristen framföra sitt kristna kärleksbudskap genom att slå en ateist på käften.

    Egentligen ska man kanske tycka synd om sådana här dekadenta figurer för någon gång i en avlägsen framtid kanske de mognar och blir någorlunda normala och anständiga men de har alltid detta med sig i bagaget. Livet ut! Det blir som att ha varit våldtäktsman eller pedofil i ett tidigare leverne och sedan ska försöka leva upp till att vara en normal människa.

    SvaraRadera
  2. Det är ju tur att Perra Winberg inte är "antirasist" eller "kvinna" , och det är tur att Klenell inte röstar på SD för då skulle det ju betraktas som "näthat" och "personligt påhopp" när han drar in Winbergs utseende som något slags "argument".

    Nu är Winberg "höger" , medan Klenell är "vänster" och då är det ju tydligen inte vare sig näthat eller personligt påhopp utan ett relevant argument.


    - Hur märker man att någon är vänster och PK ?
    - Genom den totala avsaknaden av logik och konsekvens.

    /
    kk

    SvaraRadera
  3. "En lite lustig poäng har dock bilden, nämligen att debatten, eller vad man nu ska kalla allt detta poserande, har kommit att överskugga själva mässan."

    - Det är ju det som är den avsedda poängen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tar till mig denna kritik och ser att bilden, som fick mig att associera till ett antal andra historier, istället verkar framställas som en del av alla dessa. Jag omarbetar.

      Radera
  4. Ville bara påpeka att Grateful Dead var namnet på ett band, inte på en person. Alldeles som Pink Floyd. Den person som nog avsågs hette Jerry Garcia. /Fiat Lux

    SvaraRadera
  5. Jag är tacksam för att du tar dig tid att kommunicera med dessa figurer så att jag slipper. Men, som talesättet lyder: Mot dumheten kämpa de kloka förgäves.

    SvaraRadera
  6. Märkligt att så mänga vänsterdebatörer hänvisar till lågutbildade o arbetslösa när de vill förringa o trycka ner någon!

    SvaraRadera
  7. Ett etablissemang av alla de slag vill nog egentligen absolut inte att staten Sverige skulle bli en muslimsk stat, med sharialagar, så många av de olika etablissemangens uttalade och demonstrerade avsky, både verbalt och i talkörer i skrikiga demonstrationer mot s.k. folkliga demonstrationer som framför kritiska synpunkter på en invandringspolitik, samt även då kritiska synpunkter mot en islam, är då kanske i själva verket mest ett slags spel för gallerierna...?

    Att förakt, en misstro mot en islam vill kultiveras inom en folkopinion med dess olika framträdande personer som t ex Merit Wager och Helena Edlund och många, många andra s.k. invandringskritiska sidor på internet, är nog kanske egentligen då någonting som etablissemanget egentligen (och i smyg?), väldigt mycket faktiskt välkomnar....?..


    Etablissemangen tror sig själva om att kunna, och vill då därför försöka att därför aktivt försöka att förändra unga muslimer och försöka förvandla dem till feminister?..
    Vill försöka att få dem att överge sin islam, samt att känna tacksamhet mot staten Sverige och vilja få dem att ansluta sig till den feministiska staten Sveriges huvudideologi?...En feminism?...


    Men öppet vill etablissemangen inte kritisera varken islam eller muslimer på något som helst sätt, vad än några av dem än företar sig..?...

    Företrädare för staten Sverige hoppas istället att kunna värva dem (många unga muslimer), till sin sida, till statens sida, till en feminisms sida, med hjälp av ord och handlingar som ser ut att vilja stödja invandrande muslimer...

    Ett etablissemang som då ser ut att stödja, och som verkar vilja ställa sig solidariskt på - deras (invandrares, muslimers), sida - , men som då i en verklighet nog aboslut inte egentligen alls har så mycket till övers för deras islam eller för deras sharialag, kan alltså anses bedriva ett utstuderat politiskt - spel för gallerierna - ....

    - The show must go on - ... (?)...

    JB

    SvaraRadera