lördag 11 augusti 2018

Morgonsoffornas rebeller


Trots sitt utanförskap gästar Maxida Märak
påfallande ofta morgonsofforna.


När jag skrev det förra inlägget, om hur politiska utspel ofta handlar om att göda den egna självbilden, hade jag ännu inte tittat in hos TV4. Festligt nog visade sig morgonsoffan där bjuda på en hel del av just detta fenomen.

Musikern Maxida Märak presenteras ofta som någon sorts samisk aktivist, men framstår snarare som vilken figur ur Stockholms nyvänster som helst. När hon i morse framträdde fick vi ännu en fantastiskt förljugen, och direkt komisk, bild av "motstånd" och hur svårt det är för en artist att ta ställning för allt som medierna älskar.







Visst, ser man de egna hållningarna som "kärlek", som står mot kyla och kalla "högervindar", blir valet förstås enkelt. Möjligen var det omedvetet, men låt oss skicka en liten eloge till programledaren för att han trots allt omvandlar dessa "högervindar" till "sådant som du inte tycker är bra", en lite sannare beskrivning. Att hon tydligen har mycket nazism i vardagen är uppseendeväckande, och det blir inte mindre roligt av att Märak tydligen tror att "neutralisera" betyder "normalisera".

Genom hela intervjun framställer hon sig som någon sorts obekväm sanningssägare, samtidigt som varje åsikt är den mest opportuna som tänkas kan. På fullt allvar lägger hon ut texten om att folk provoceras av att hon "inte vänder kappan efter vinden", samt att hon är hård och radikal. På samma sätt kan hon sedan berömma sig själv för att hon "är ganska duktig på att säga sin åsikt", som om någon deklaration om att man känner sig allmänt vänster eller vill se omfattande asylinvandring skapar stora problem i kulturetablissemanget.

Särskilt avslöjande är en annan passage:

"Vi lever ju också i ett klimat där alla har något slags sjukligt behov av att recensera allting och måste uttrycka sig även om det är dåligt. Min mamma sade alltid när jag var liten att om du inte har någonting bra att säga ska du hålla tyst, men det blir nästan...det är ett tvärtomklimat i dag."

Detta är så oerhört typiskt för denna intoleranta nyvänster. Samtidigt som Maxida Märak känner sig kallad att kommentera allt och alla, kommer andra åsikter ur "ett sjukligt behov" att säga sin mening. Det beror på att det Märak säger är "bra", medan de som säger någonting annat, alltså någonting "dåligt", ska hålla tyst. Det är precis detta tankesätt som gör att vänsterpartister vill störa andras möten och att twittervänstern febrilt blockerar de som någon gång har kritiserat eller ifrågasatt deras påståenden.

Maxida Märak får torgföra vilka åsikter hon vill, men det är så fruktansvärt falskt och dumt att med den slentrianmässiga etiketten "feminist och antirasist" se sig som någon sorts rebell som går emot strömmen. Redan en inbjudan till TV4:s morgonsoffa är en indikation på att man nog positionerat sig helt rätt i den berömda korridoren.


Här med någon annan ödmjuk eldsjäl.


Denna intervju påminde mig om ett tidigare, nästan identiskt, inslag i SVT:s morgonsoffa 2013. Den gången var rebellen Silvana Imam, som på ett minst lika diffust sätt ser sig som någon sorts vänster. Faktiskt refererade hon rentav till dessa mystiska "högervindar", när hon gavs öppet mål genom en fråga om varför "främlingsfientliga krafter" växer:

"Det är ju högervindar, liksom."








2 kommentarer:

  1. "Ida Amanda Märak, känd som Maxida Märak, född 17 september 1988 i Skarpnäck i Stockholm, är en svensk-samisk sångerska, rappare, jojkare, skådespelare och aktivist." (Wikipedia)

    Björn Söder har rätt även om det är osmart i rådande debattklimat att inleda en filosofisk diskussion om nationalitet. Vissa människor, speciellt om de inte är "renrasiga", tenderar att gå in i och ut ur nationaliteter efter behag. Man är svensk när det passar och lönar sig och något annat då de lönar sig bättre. Gemensamt för systrarna Märak är att de har en svensk pappa och troligen, med tanke på folkblandningen i övre Norrland, en inte fullt samisk mamma och är uppväxta på Södermalm.

    I Sverige finns någonstans mellan 10 000 och 20 000 människor som betraktar sig som samer varav drygt 6 000 fått registrera sig för sametingsvalet. Fått är rätta ordet då Börje Salming godtogs men inte hans bror Stig. En liten men högljudd del av denna minoritet vill ta kontrollen över 60% av landet med dryga miljonen invånare för att de påstår att de varit först på plats. I så fall en prestation av bibliska mått då inlandsisen låg halvannan kilometer tjock i vägen för deras resa medan de som befolkade norden söderifrån bara hade att följa avsmältningen. Dessutom hade en god andel av deras förfäder inget att göra med Sverige från det att vi förlorade östra landsändan till Ryssland och till dess att storfurstendömet Finland förhindrade nomader att återvända efter sommarbetet vid atlantkusten i mitten av 1800-talet och svenska regeringen lät dem bosätta sig i landet.

    Den svenska lagstiftningen är baserad på en romantiserad bild av detta nomadiserande folk utan fast bosättning som flyttar med sin kåta, fru och barn i renrajder medan verkligheten är fast bosatta affärsmän i subsidierade ekonomiska föreningar som har vetorätt över delar av landet och som använder djurtransporter, djurfoder, snöskotrar, helikoptrar och motorcyklar. Distansen de fick av kronan 1927 att jaga och fiska till husbehov vill de genom juridiska finter omvandla till ett monopol så att de kan bedriva guidade jaktturer för rika utlänningar och som skulle förneka den verkliga lokalbefolkningen den kanske enda anledningen att bo där de bor.

    SvaraRadera