Självbilden som trumfar allt

Sofia Nerbrand med en annan av
Sveriges kanske finaste människor.

Det händer fortfarande att jag häpnar över vad som publiceras på de etablerade mediernas opinionssidor. Inte för att åsikterna skiljer sig från mina, utan för att resonemangen är så trötta och formuleringarna så tomma. Med de resurser som dessa mediehus har, borde de kunna bjuda på de mest genomtänkta och välformulerade alstren, men ofta verkar inga andra krav än renlärighet ställas.

Dagens DN innehåller en liten krönika som sannerligen inte tillför någonting och är så infantil att den knappt kan bemötas på ett intelligent sätt. Så snart vi ser rubriken, "Det är inget fel på att vara god", vet vi exakt vad det handlar om och hur argumentationen är uppbyggd. När ledarskribenten Sofia Nerbrand nu vill ge sin version i genren "Om det är PK att..." följer även den raljerande och självgoda tonen den vanliga mallen redan från början:

"Att vara realist är bland det finaste man kan vara. Att begripa att det ju inte går att bli fler i Sverige. Vi har inte råd. Vi har inte plats. Våra ämbetsverk och kommuner klarar inte mer."

Tanken är att de barnsliga formuleringarna ska visa hur obegåvade och oinsatta meningsmotståndare är. Faktum är att Sverige för bara tre år sedan befann sig i en situation som myndigheter inte kunde hantera och där plats inte fanns. Dessutom handlar det inte bara om att vara realist när det gäller kapacitet, utan också ifrågasätta huruvida en omfattande asylinvandring ens är önskvärd, alldeles oavsett hur mycket plats eller pengar som finns.

Jag är trött på Nerbrands tilltal redan nu, men låt oss tröska vidare, ty vi väntar ju på ögonblicket då realismens motvikt blommar ut i full prakt. Innan dess får vi också den liberala vinkeln, givetvis levererad i samma tröttsamma stil:

"Det går inte heller att förändra detta för det finns ju med rådande opinionssiffror inga möjligheter att liberalisera arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och skattesystemet så att fler skulle kunna försörja sig på eget arbete."

Det finns säkert ett antal reformer som skulle kunna främja näringsliv och arbetsmarknad, men det är tveksamt om det går att varje år absorbera tiotusentals människor som kanske saknar både språkkunskaper och utbildning.

Många nästan identiska texter har
redan skrivits i denna särskilda genre.

Nerbrand fortsätter:

"Dynamiska effekter och tillväxt på grund av invandring är bara trams."

Ja, till stor del, inte minst för att de nämns på just detta svepande och diffusa sätt. En växande befolkning gör också att BNP ökar, men det intressanta måttet är i så fall BNP per capita, som kanske inte alls stiger vid omfattande asylinvandring. Att hänvisa till en mystisk och oidentifierad "dynamik" är tämligen oseriöst. Nivån ska sjunka ytterligare ett snäpp:

"De kulturella skillnaderna är också för stora för att klara integrationen. Och vi kan inte importera fler våldtäktsmän. För alla vet att det främst är mörka, muslimska män som står för dessa avskyvärda brott."

Det känns som att Nerbrand famlar runt bland sina halmgubbar och hittar på något här och något där. Få säger i detta sammanhang att det "främst" är en viss grupp, men att vissa är mer överrepresenterade än andra är ett faktum. Självklart kan kultur i hemlandet vara ett hinder för integration, och ett tydligt exempel är det numera ständiga tjafset om slöjor, badtider och böneutrop, för att inte tala om hedersvåld och IS-resenärer.

Sedan kommer äntligen den huvudpoäng vi har väntat på:

"Godhet är bara dumheter. Tur att realisterna, Sverigevännerna, har vind i seglen. Allt tal om vikten av att vara öppna i våra hjärtan kommer väljarna att göra revolt emot. Så det är lika bra att dra igen dörren."

I denna genre är det alltid svårt att veta om den som skriver verkligen inte förstår vad som menas med "PK" eller "godhet", eller om de bara låtsas för att det är enklare. För den vänsterliberal som eventuellt läser detta, vill jag då förklara att när "godhet" sätts inom citationstecken avses istället falsk godhetssignalering. Jag är också tveksam till att det skulle ha varit mycket tal om "att vara öppna i våra hjärtan", då det enda exemplet man spontant kommer att tänka på är det där märkliga utspelet från Fredrik Reinfeldt. Svenskarna har också varit obegripligt tålmodiga och fogliga.

Den fina ledarskribenten fortsätter att smeka sig själv:

"Om man tillstår att man faktiskt vill vara god mot medmänniskor - oavsett om de är födda i Rättvik eller Raqqa, framstår man som ett skämt."

Nej, den bilden av dig kommer snarare ur texter som dagens. Nyckelorden här är nog "vill vara", eftersom Sofia Nerbrand troligen inte gör någonting alls för syriska flyktingar. Detta kallas godhetssignalering just för att det handlar om hur avsändaren vill betraktas. För övrigt är inte godhet motsatsen till realism, och motsatsen till ondska är inte massinvandring.

Huruvida hon simulerar eller faktiskt inte riktigt förstår frågan förblir oklart:

"För hur godtrogen får man vara? Att man faktiskt anser att det är ett fullt legitimt skäl att flytta hit därför att man vill ha ett bättre liv för sig själv och sina barn."

Frågan är snarare hur dum man får göra sig, inte minst när man vill förmedla någonting till tusentals läsare. Det är absolut förståeligt att någon vill ha ett bättre liv, men här diskuterar vi asylinvandring, och en önskan om högre levnadsstandard är fortfarande inte ett asylskäl. Samtidigt vet vi förstås att liberaler, exempelvis inom Centerpartiet, tänker sig helt öppna gränser och sedan minimalt stöd. Det är en hållning som åtminstone går ihop, men inte nödvändigtvis leder till en god framtid för landet och samhället.

Sofia Nerbrand har rentav varit gift med
Johan Norberg, vars godhet inte ligger långt
efter hennes egen.

Slutklämmen blir:

"Lugn, inte ens en godtrogen DN-skribent tror att alla kan komma hit. Men undertecknad tar sig friheten att argumentera för allas rätt till bättre livschanser. Plus att jag realistiskt bedömer att Sverige har en god chans att hysa fler."

Varför passade du då inte på att argumentera för det, istället för att tramsa om nidbilder av meningsmotståndare? Sedan betyder ju passagen ovan inte särskilt mycket. När Nerbrand i ett sammanhang som handlar om invandring till Sverige talar om "allas rätt" är det inte svårt att tolka det som att alla ska ha rätt att åtminstone försöka här. Det är rent nonsens, eftersom världen består av några miljarder människor som har lägre levnadsstandard än den genomsnittlige svensken. Den klyftan kan man tycka är en orättvisa som bör bekämpas, men att flytta dem alla till rikare länder är faktiskt inte möjligt. Om passagens sista mening vill jag återigen hävda att "en god chans att hysa fler" inte betyder att så är önskvärt.

För mig är det nästan obegripligt att en krönika som Nerbrands ens skrivs. Läste hon verkligen igenom denna korta text och fann att den inte bara var acceptabel, utan kanske också briljant? Att den sedan publiceras innebär att en chefredaktör varit nöjd, vilket är än märkligare. Nerbrand är inte heller någon ung sommarvikarie, utan har haft en mängd uppdrag på olika tidningar och i suspekta tankesmedjor.

Jag förstår inte syftet eller till vem denna spalt riktas. Inte en enda av dessa förfärliga realister kommer att omvändas för att man raljerar över dem. Om Sofia Nerbrand bara ville påminna sig själv om att hon är god, kunde hon ha skrivit det på sin egen vägg och skonat prenumeranterna.