Centerpartist bjuder på spretigt inlägg om asylpolitik

Att Martin Ådahl nu ville posera i Aftonbladet kan hänga
samman med att han kandiderar till  riksdagen i år.

I dagens Aftonbladet skriver centerpartisten Martin Ådahl "Därför är burkaförbud både dumt och farligt". Det lite roliga är att jag egentligen håller med honom i just den frågan, om än från en annan vinkel, men när han sedan svävar vidare, nästan godtyckligt, till andra aspekter av asylpolitik får vi de vanliga nonsensargumenten och föreställningarna.

Faktum är att Ådahls inlägg är så spretigt och fånigt att den enda anledningen till att jag kommenterar det beror på Jimmie Åkessons något otydliga utspel i frågan. Redan då kände jag att detta verkligen inte var någonting som SD borde lägga energi på, särskilt inte om det ska hanteras på ett tämligen tafatt sätt.

Det finns fullständigt logiska skäl till att inte tillåta maskering på allmän plats och de är så pass självklara att de inte behöver diskuteras eller kopplas till islam. En person som här använder niqab, just burka har jag aldrig sett, ska definitivt inte vara här, men att förbjuda själva symbolen är bra mycket mer tandlöst än att få ut individen ur landet. Dessutom är det en mycket liten grupp som verkligen bär just detta plagg, eftersom också de som måste manifestera sin ideologi vart de än går gärna vill vara attraktiva, kunna kommunicera med andra människor och inte se ut som fullständiga utomjordingar. Även hijabister har dock helt främmande värderingar, men det skulle vara lika meningslöst att förbjuda det plagget.

Det enda som Ådahl alltså egentligen får alldeles rätt i är att detta handlar om signalpolitik. Att förbjuda "burka" låter som ett motstånd mot islam, men i verkligheten blir det helt meningslöst om man inte bekämpar dess utbredning mer handfast.

Festligt nog, trots att han hade en liten legitim poäng, måste Ådahl blanda ihop allting redan från början:

"I dagarna har den danska regeringen kommit med ett 'burkaförbud' och de danska socialdemokraterna föreslagit 'asylförbud', förbud att söka asyl på plats i Danmark."

Det förstnämnda är verkligen signalpolitik, medan det sistnämnda är en mycket kraftfull åtgärd, som jag länge velat se i Sverige. Ådahl menar att det som förenar de båda förslagen är att de inte skulle gå att genomföra i praktiken, vilket alltid är ett mycket svagt och lite märkligt argument. Den som använder detta grepp säger att denne inte kan komma på något principiellt problem, men inte har tillräcklig fantasi för att se hur det skulle ske. Hur ett maskeringsförbud ska upprätthållas behöver inte förklaras, och ett "förbud" mot att söka asyl i landet är inte svårare än att man helt enkelt inte behandlar dessa ansökningar.

Ådahl menar dock att inte heller själva signaleringen fungerar, vilket förstås förklaras med klyschan om "originalet", som är så trött att jag hörde den redan i fransk politik för 20 år sedan, då Olivier Besancenot, ledare för Revolutionära Kommunistiska Ligan, förklarade exakt samma sak för de borgerliga partier som han menade närmade sig Front National:

"Varenda gång händer samma sak. I bästa fall går några väljare tillfälligt över från det extrema partiet, men förr eller senare stärker bara signalpolitiken det extrema 'originalet' än mer."

Jag tror inte att det stämmer, utan enbart används som ett sätt att försöka förhindra att andra partier agerar på ett visst sätt i vissa frågor. Det ligger närmare till hands att tro på det omvända scenariot, där personer som aldrig i livet skulle rösta på exempelvis Sverigedemokraterna, med allt de förknippar med namnet, gärna välkomnar liknande förslag i sitt eget parti. Att ett parti anses extremt för att det vill begränsa invandringen, är inte mycket värt när det kommer från ett parti som inte ser "30 miljoner nybyggare" som ett problem.

Ådahls eget recept är om möjligt än mer utnött:

"Den enda metod som visat sig fungera för att minska stödet för extremisterna är att våga erbjuda en annan lösning på problemen, en annan vision, som skapar en så livlig debatt att de extremas agenda får stå tillbaka."

Visst, fri invandring som kombineras med sönderslagen arbetsmarknad och avskaffad välfärd är förvisso "en annan vision", men ett scenario som sannolikt attraherar få svenskar. Dessutom har taktiken använts i åratal, där vi matades med hur positiv all asylinvandring är, och nu befinner vi oss här där det "extrema" partiet är dubbelt så stort som Centerpartiet. För att understryka vilken föga originell tänkare han är, bjuder Ådahl förstås på den sedvanliga liberala omvärldsanalysen:

"Det är så vi sett början till en 'liberal våg' med bland annat Emmanuel Macron i Frankrike och Justin Trudeau i Kanada."

Macron valdes inte som ett resultat av en "liberal våg", utan för att han i Frankrikes valsystem kom att stå mot Marine Le Pen, som ännu inte kan samla över 50 procent av väljarna. Det var alltså inte bara liberaler som valde honom, utan även högern och vänstern. Högerkandidaten Jacques Chirac vann presidentvalet 2002 med 82 procent av rösterna, vilket inte berodde på ett rekordstort stöd för honom själv, utan på att han då stod mot Jean-Marie Le Pen, och följaktligen fick det samlade etablissemangets röster, från höger till vänster.

Justin Trudeau valdes till premiärminister 2015, men med tanke på de utspel han har bjudit på sedan dess, från feminism till förringande av terrorism, är jag tveksam till att han blir omvald.

Emmanuel Macron och Justin Trudeau på en bild som
älskades av liberaler och allehanda vänstermänniskor.

Att läsa Ådahls text är lite provocerande, eftersom där inte finns en enda tanke som inte redan har sagts av etablissemanget närmast dagligen i flera år:

"Redan i dag visar analyser av media, tvärtemot vad som ofta påstås, att vi nästan bara pratar invandringens problem och kostnader. Sällan påminns vi om att det ändå är en stor majoritet av utlandsfödda som jobbar och har gjort så länge, att prognoser visar att nyanländas jobb behövs för att klara välfärden med en äldre befolkning."

Nonsens. Gruppen utlandsfödda har lägre sysselsättningsgrad än befolkningen i helhet, vilket gör framför allt asylinvandringen till en nettoförlust, och då har vi ändå inte ens tittat på de grupper där frekvensen ligger särskilt lågt. Ohederlig argumentation kring denna fråga har vi hört sedan Erik Ullenhags mantra "600 000 utlandsfödda går till jobbet varje vecka", vilket möjligen var sant, men inte tog hänsyn till vad nettoeffekten blev.

Som den centerpartist och liberal han är, tänker Ådahl sig att allt löses med "reformer":

"Men det är en grundläggande skillnad mellan att det finns problem som skapats av en felaktig politik och att det alltid är problem med invandring, även om man gör de vettiga och riktiga reformerna."

Nej, invandring i sig behöver inte skapa problem, men det är inte en framgångsrik modell som Ådahl heller vill se. Vi skulle kunna ha en begränsad arbetskraftsinvandring av utbildade personer från välfungerande kulturer, men Centerpartiet vill fortsätta ha en enorm asylinvandring från huvudsakligen muslimska länder. Det skapar ofrånkomligen en mängd problem, alldeles oavsett hur man organiserar instegs- och låglönejobb. Ådahl är inte rädd för att leta halmstrån:

"Jämfört med Sverige har Danmark dubbelt så många jobb som nyanlända kan konkurrera om utan gymnasieutbildning. Runt om i Sverige finns goda exempel: Västra Götaland fick nyanlända specialistläkare som minskade läkarbristen. Falkenberg lyckades vända sitt ”utsatta område” så att det ströks från Polisens problemlista."

Om vi bortser från att Danmarks asylinvandring är en bråkdel av Sveriges, är en allt mindre kvalificerad arbetsmarknad inte ett framgångsrecept. Man brukar säga att man kan lösa arbetslösheten i morgon om man bara förbjuder grävmaskiner, vilket kanske inte ens är sant, men där poängen är att visa hur lätt det är att gå tillbaka i utvecklingen. Det är utmärkt om utländska läkare här kan minska en brist, men då skulle det vara oändligt mycket mer rationellt att rekrytera sådana specifikt, istället för att ta in tiotusentals helt okvalificerade i hopp om att få några läkare på köpet. Det låter också bra att ett utanförskapsområde åtminstone formellt kunde lämna kategorin, men då glömmer vi förstås de områden som ständigt tillkommer.

Varje gång någon försöker argumentera för omfattande asylinvandring blir det uppenbart hur de går tillväga. Man fastställer först att så absolut ska ske, för att sedan leta lite var som helst efter perifera eller ologiska argument. Det skulle nästan vara hederligare att helt enkelt säga att ordet "öppenhet" tilltalar en på ett filosofiskt och bildligt plan, och att det därför ska appliceras på allt, oavsett konsekvenser i den tråkiga verkligheten.

Å andra sidan älskar även Martin Ådahl att tala på detta sätt, vilket gör att vi kan avsluta med den humor som skapas av hans egen kampanjfilm:

Danmark, Sverige och Anders Lindberg

I kvällens Aktuellt visades ett inslag om Danmarks invandringspolitik, följt av ett samtal med Alice Teodorescu och nyligen befordrade Anders Lindberg. Som bekant har Danmark inte bara avsevärt lägre asylinvandring än Sverige, utan också en öppen debatt om frågan, och skillnaderna i våra länders förhållningssätt blev smärtsamt tydliga när Mads Fuglede från borgerliga Venstre intervjuades. Programledarens frågor, liksom själva rubriken, var dessutom mycket svenska:







Både intervjun och den efterföljande debatten visar på en helt avgörande skillnad. Fuglede pratar om verkligheten och konkreta följder, medan både programledaren och senare Anders Lindberg istället pratar om tonen och hur samtal ska föras. Även programledarens frågor åskådliggör problemet:

"Är det inte ganska generaliserande att säga så...?"
"Är inte det där diskriminering...?"
"Den här beskrivningen som du målar upp är ju ändå kontroversiell..?"

Att hon på fullt allvar verkligen slänger in "socioekonomiska faktorer", och hänvisar till hur Isabella Lövin (MP) ser på saken, gör inte den svenska insatsen mindre pinsam.

Därefter blir det då äntligen dags för Anders Lindberg att kommentera inslaget och han är, som sagt, helt upptagen av vad som ska få sägas, och Fugledes hela resonemang ska avfärdas på ett mycket typiskt sätt:

"Jag är lite glad att vi inte har den här drängstugenivån på samtalet i Sverige."

Han är förvisso känd för att ha alldeles fel mycket ofta, men hans första inlägg vittnar om att hans logiska tänkande ligger på ungefär samma nivå som den twittervänster han också tillhör:

"Sedan tycker jag att den argumentationen han har, den hänger inte riktigt ihop heller, för han säger så här: Svensk industri är någonting som är väldigt bra och svenskt näringsliv är väldigt bra. Det har ju också att göra med att det är exportindustri, det är ett öppet land, att vi har varit öppna mot omvärlden under lång tid."

Återigen, att ha en exportindustri har absolut ingenting med asylinvandring att göra, ens om man försöker blanda ihop allt under "öppenhet". Självklart sammanfattar Lindberg den danska "retoriken" som "obehaglig" och "konstig". Att han sedan framhåller "humanistisk grundsyn" som det väsentliga förvånar föga.

Alice Teodorescu, som vanligt betydligt skarpare än den vänstermänniska hon för tillfället ställs inför, påpekar just problemet med att hellre vilja ha en viss ton i framställningen än att angripa faktiska problem.

Anders Lindbergs oförmåga att analysera samhällsproblem är tämligen ökänd, men hans fixering vid hur "samtalet" ska föras delas av många och förklarar en hel del av Sveriges nuvarande situation. Man kan förstås tycka att det retoriskt och känslomässigt är fel att tala om att ett land "allt mer blir som Mellanöstern", men det är ett problem i verkligheten och de flesta människor förstår rätt väl vad som avses.

SVT förklarar hedersförtryck för barn

Bildsättningen var knappast slumpmässig,
lika lite som valet av intervjuperson.

När SVT ska förklara ett fenomen som hedersförtryck blir det förstås lite knepigt, och en viss kreativitet måste till. I Barnkanalens "Lilla aktuellt" togs ämnet upp den 8 februari, men jag noterade det först nu, genom en diskussion på Twitter.

Viktigare än att förklara fenomenet, blir i vanlig ordning att inte "underblåsa främlingsfientlighet":





Det första man reagerar på är naturligtvis att de verkligen har letat upp någon som har lämnat Jehovas vittnen för att förklara ett fenomen som sägs drabba minst 100 000 ungdomar, varav de flesta givetvis inte kommer ur kristna sekter. Värre är egentligen att de med denna manöver dessutom helt misslyckas att förklara vad hedersförtryck faktiskt innebär.

Hedersförtryck får vanligen värre följder än att man förlorar vänner på Facebook, och går längre än "utfrysning". Så vitt jag vet har ingen avhoppad Jehovas Vittne ännu blivit mördad, än mindre av hela släkten.

Till och med inslagets Rania Braimok, som alltså arbetar med frågan, känner sig tvungen att relativisera genom att understryka att "det är väldigt många olika som drabbas". I vad som kanske ska vara ett försök att beröra den förbjudna aspekten för att inte helt haverera, säger programledaren därefter att det "enligt experter" är vanligare "bland barn som är födda utomlands eller har föräldrar som är födda i andra länder", vilket också är en vilseledande relativisering. Faktiskt hedersförtryck kommer inte från Latinamerika eller Sydostasien. I de fall där döttrar verkligen har mördats i Sverige intar kurder en särställning, även om vi 2005 hade det afghanska fallet Abbas Rezai, där det istället var dotterns pojkvän som mördades.

SVT tyckte sannolikt att det var mycket listigt, och helt nödvändigt, att hitta en pursvensk, men genom valet av Vera förringar man problematiken. Jag vill inte heller förringa hennes upplevelse, och hon har säkerligen begränsats på alla möjliga sätt, men det är inget typiskt fall av hedersförtryck. De flesta som utsätts för det skulle inte ens våga visa sitt ansikte på tv, av rädsla för att elda på släktens vanheder och ilska.

För säkerhets skull avslutas inslaget med kommentaren "men hedersförtryck kan vara väldigt annorlunda för andra personer", vilket inte riktigt skapar mer klarhet.

De flesta vuxna ser sannolikt igenom SVT:s krumbukter, men ett barn har knappast hunnit lära sig hur våra statsmedier fungerar. Om SVT bara har ängslig förvirring att bjuda på, kan de hellre helt undvika att försöka förklara samhällsutvecklingen för barn.

När vänstern klagar på missvisande begrepp

Adolfo Diaz är lärare i journalistik.

På vänstersidan ETC ville i dag Adolfo Diaz säga någonting om hur språket används för att förvrida sanningen om migrationen. Eftersom han själv av allt att döma är synnerligen vänster, blir analysen därefter, och av naturliga skäl har han inte mycket att komma med. Det är något patetiskt hur upprörda dessa människor blir, och avslöjar hur bortskämda de faktiskt är i debatten, när någonting för en gångs skull inte helt presenteras enligt deras egen linje.

Särskilt komiskt är vilket uttryck som upprör Diaz:

"Beskrivningen 'illegal invandrare' sprider sig. Från att i princip bara ha använts av sverigedemokrater ropar nu även moderater, bland dem partiledaren Ulf Kristersson, efter hårdare tag mot gruppen."

Som om uttrycket "papperslös" skulle ligga närmare sanningen. Problemet är som bekant inte att dessa personer råkar sakna identitetshandlingar, utan att de befinner sig utan tillstånd i ett land. Det går nästan inte att föreställa sig ett tydligare försök att flytta sympatin till den som bryter mot regler, än att förvandla personen till ett offer för att denne saknar "papper". Ni förstår alla vad som komma skall:

"En anledning till detta är semantisk. En människa kan uppehålla sig i ett land utan tillstånd att vara där, befinna sig där illegalt. Hon kan begå illegala gärningar. Men en människa kan inte vara illegal."

Detta eviga argument är så oerhört dumt, och de som använder det förstår inte ens semantiken. Personen ifråga har alltså invandrat illegalt, vilket gör att denne beskrivs som "illegal invandrare", där ordet snarare syftar på invandringens art än människans. Samtidigt upprörs ingen av att vi talar om "kriminella", bara för att de råkar begå kriminella handlingar.

Adolfo Diaz varnar för att beteckningen kan leda oss på farliga vägar, men att beskriva situationen som en brist på papper leder ju oss å andra sidan bort från all verklighet. Efter en irrelevant utläggning om säsongsarbetare i USA, sannolikt infogad för att vår röde vän ska kunna förkasta kapitalismen och använda ordet "profit", är det dags att redogöra för hur vägen blir farlig:

"Men det grundläggande problemet återstår. Den som klassificeras som illegal förvandlas till en brottsling, degraderas från gruppen samhällslydiga medborgare. En redan utsatt grupp får genom epitetet sin ställning försvagad ytterligare. Blir lättare att se ned på och angripa. Blir ett hot. Och det som är ett hot måste bekämpas."

I en mer verklig och rationell värld är det svårt att se någon som bryter mot samhällets lagar som "samhällslydig medborgare", men kanske betyder ovanstående rader något för en asylvurmare inom vänstern. Rånar man en bank eller bara undanhåller lite skatt, förpassas man också till den där gruppen som måste bekämpas, precis som när man bryter mot utlänningslagen.

Något som utmärker många vänstermänniskor som vill debattera är att de har svårt att hålla någon röd tråd eller ens förstå vad ett argument är. Diaz slänger in frågan om etnisk profilering med exemplet tunnelbanekontroller, vilket man absolut kan problematisera, men som inte har särskilt mycket med illegala invandrares benämning att göra, för att sedan raskt övergå till ett lite ologiskt påstående utan grund:

"Det finns också ett annat problem med föreställningen om vad som utgör ett hot som har bäring både på samhällsnivå och på individnivå. Enligt Aviva Chomsky finns nämligen risken att den negativa bilden av den 'illegale invandraren' spiller över på andra grupper av invandrare, det vill säga i första hand på dem som delar samma yttre karakteristika som den 'illegale'."

Nästan lika ogrundat kommer jag då att påstå att det snarare förhåller sig precis tvärtom, att legala invandrare som kanske har bott i landet i decennier drabbas av den ovilja som närvaron av tiotusentals illegala skapar. Om utländska ligor, falska asylsökande romer från Balkan och afghaner utan asylskäl drar runt på gator och torg, finns det förstås en risk för att alla med utländsk bakgrund dras över en kam. För övrigt finns det gott om personer med utländsk bakgrund som är kritiska till invandringspolitiken och gärna skulle se varenda illegal deporteras omgående.

För övrigt är Aviva Chomsky amerikan, och jag måste tydligen ännu en gång påpeka att man inte utan vidare kan applicera amerikanska fenomen och analyser på Europa. Jag kan tänka mig att många mexikaner lätt blandas ihop med mexikaner som befinner sig i USA illegalt, men den som ser exempelvis en arab i Sverige utgår troligen från att denne antingen är asylsökande, har fått uppehållstillstånd eller helt enkelt är svensk medborgare.

Det är dock inte svårt att misstänka att Adolfo Diaz, likt många figurer av samma snitt, ser det hela som en kamp där den goda sidan består av alla invandrare och asylvurmare, och den onda av rasister.

Att dela fyndiga bilder från AFA
är inga problem i dessa kretsar.

Som sig bör, blir det sedan dags för nästa avvikelse från en eventuell tråd, med en irrelevant referens till en amerikansk psykolog:

"Enligt honom finns det inbyggt i oss människor att i första hand lita på dem som tillhör den 'egna gruppen'. Synen på 'andra', på den som kommer från andra länder eller andra kulturer, färgas däremot oftare av en föreställning om personen som hotfull. Det som är hotfullt ger i sin tur upphov till känslor som ilska, ogillande och rädsla. Detta leder i sin tur ofta till förakt och en syn på den andre som 'sämre än vi'. En föreställning som i värsta fall kan trigga igång våld."

Visst, om vi nu låtsas att det har med saken att göra, kan det finnas en sådan aspekt vid synen på personer med utländsk bakgrund. Det är dock ett egentligen naturligt fenomen, och fördomar lär skapas i alla kulturer mot de som avviker på något sätt. Vi får åtminstone tacka Diaz för att vi denna gång slapp det obligatoriska "förr var man misstänksam mot någon från grannbyn".

Det ska mot slutet bli precis så patetiskt som det kan bli när asylvurmare uttalar sig i frågan:

"Eller som EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström svarade när Donald Trump på Twitter kritiserade AP:s beslut att förbjuda termen 'illegal invandrare' och undrade vad de annars skulle kallas:
'Vad sägs om ’människor’?"

Mycket fint och helt meningslöst som alternativ. Det är inte svårt att förstå varför dessa människor så ogärna diskuterar asylfrågan. Mot slutet får vi några termer som Diaz menar "balanserar mellan beskrivning och värdering", i verkligheten sådana som han inte tycker överensstämmer tillräckligt väl med den egna värdegrunden:

Flyktingström
Har använts för att namnge de migrationsrörelser från konfliktdrabbade områden till säkrare regioner, men kan också skapa bilder hos mottagaren av miljontals människor som okontrollerat tar sig över det egna landets gränser och i slutänden bilden av ett hot.

Han ska egentligen vara tacksam även för detta ord, eftersom det också förskönar verkligheten, och invandringskritiker istället talar om "migrantströmmar". Det är ju långt ifrån alla som verkligen kan kallas "flyktingar", från personer från fattiga länder i Afrika till våra egna afghaner från Iran. Observera hur Diaz bara inte kan låta bli att ljuga ens i sina små förtydliganden, där alla dessa migranter som egentligen söker sig till bättre levnadsvillkor i största allmänhet, plötsligt alla kommer från konfliktdrabbade områden. Att det behövs miljontals människor för att tala om "ström" är förstås nonsens, då även 163 000 personer är en hel del för ett land som Sverige.

Kvotflyktingar
En kvotflykting kan betraktas som en person som ett land tvingats ge uppehållstillstånd, men har i praktiken beviljats uppehållstillståndet av samma orsaker som den som fått det via en asylprocess.

Det vet vi alla, och som vanligt är analysen helt felaktig. I själva verket är en kvotflykting i avsevärt högre grad "en riktig flykting", jämfört med de personer som bara råkar komma till Sverige med olika sorters historier. Det ordet är nog det sista en asylvurmare ska klaga på.

Flyktingkris
Betecknar precis som ovan de migrationsrörelser som uppstod i kölvattnet efter kriget i främst Syrien, men till skillnad från andra 'kriser' i närtid – till exempel flyktingkrisen i samband med Jugoslavienkriget i början 1990-talet, då fokus låg på att minska mänskligt lidande – kom 2015 års 'flyktingkris' i första hand att beteckna ett europeiskt problem, något som drabbade Europa, inte de flyende. På samma sätt blev flyktingkrisen i Sverige också en 'svensk kris' i svensk media.

Också detta är en mycket utnött och fånig analys, även om vi här slapp raljerandet kring "systemkollaps". Självklart blir det en kris för Sverige och Europa när fler människor kommer än som ens praktiskt går att hantera. Lika självklart är att situationen är värst för de som måste fly, men europeiska politiker har faktiskt endast ansvar för de egna länderna och befolkningarna. Irans ledare ligger inte sömnlösa över gängkrigen i Mexiko.

Låt mig avslutningsvis ge några exempel på när begrepp i högsta grad har använts för att förvrida verkligheten, och de skulle kunna bli många fler. De är inte nya för er, men jag lyfter dem som en kontrast till vad vänstern tycker är missvisande. Här är några av de vanligare och deras egentliga innebörd:

Öppenhet
Omfattande asylinvandring

Rasism, främlingsfientlighet, högerextremism, fascism
Kritik mot förd invandringspolitik

Utmaning
Problem

Ensamkommande
Afghansk/iransk man utan asylskäl

Människosyn
Att förespråka omfattande asylinvandring

Alla människors lika värde
Alla människors rätt att bosätta sig i Sverige


Just det, kära asylvurmare, är ni säkra på att ni verkligen vill skärskåda språkets användning?