Ännu ett verklighetsfrämmande krav för ökat inflöde

Fina människor med goda krav.

På Aftonbladet debatt skriver i dag ett antal obskyra organisationer, tillsammans med några kända posörer, om ett av de där fallen där en afghansk man från Iran riskerar avslag på sin asylansökan. Det är ett enskilt fall, men undertecknarna vill naturligtvis göra någon sorts generell poäng. Här handlar det inte om "barn", men ett av de vanliga argumenten känns igen:

"Sverige vill utvisa Abdolah till Afghanistan, ett land han aldrig varit i och ett land där homosexualitet kan ge dödsstraff." 

Som sig bör dyker också det könsneutrala fikonspråket upp: 

"Om en lyckas ta sig till Sverige finns det en stor rädsla för att berätta för andra att en är hbtq-person." 

Med normal svenska blir meningen märklig, eftersom de inte menar att det hänger på om en enda person tagit sig till Sverige. Roligt är dock att textens författare missar tillfället då det faktiskt krävs ett könsneutralt pronomen:

"Tillsammans med hans vän Samiaullah Amiri har..."

Här ska det vara "sin", som härligt nog kan syfta på både man och kvinna. Möjligen har just den skildrade individen goda skäl att lämna Iran, men snart kommer då det generella kravet:

"RFSL har under många år riktat kritik mot Migrationsverket på grund av stora säkerhetsbrister i hanteringen av hbtq-personers ärenden. Att det på Migrationsverket saknas kompetens kring bemötande av hbtq-personer gör det än svårare för flyende att berätta sin historia, samtidigt som den asylsökande måste svara på integritetskränkande frågor för att göra sin hbtq-identitet trovärdig. Trots högljudd kritik från jurister, frivilligorganisationer och hbtq-rörelsen, är det väldigt vanligt att Migrationsverket avslår ansökan om uppehållstillstånd."

Eller så ska en myndighet bemöta alla människor på samma sätt. Självklart kan man kalla frågor kring riktiga eller påhittade asylskäl "integritetskränkande", men vad ska Migrationsverket göra? Undertecknarna kräver inget mindre än att alla "hbtq-flyktingar" ska få uppehållstillstånd, utan integritetskränkande frågor, vilket givetvis skulle leda till att den afghanska strömmen skiftar karaktär från "17-åringar" till "homosexuella". Ett skäl som långt fler nationaliteter då kan använda.

Det mest provocerande i sammanhanget är att figurer av undertecknarnas snitt aldrig behöver tänka ett steg längre eller försvara några konsekvenser. Ingen kommer att fråga Rickard Söderberg eller Maxida Märak om hur samhället ska absorbera miljoner människor som säger sig vara hbtq. De sätter sitt namn under någonting fint, får lite uppmärksamhet och nya uppdrag. Självklart kan många hbtq-personer, eller 17-åringar, ha det svårt på olika platser i världen, men varför presenteras alltid en flytt till Sverige som den enda och rimligaste lösningen?