Aftonbladet tar täten i grotesk skuldspridning

Susanna Kierkegaard är inte
en ensam galning, utan ingår
i ett sammanhang.

I det förra inlägget tittade vi, inte för första gången, på hur totalt annorlunda medier rapporterar om dåd beroende på vem som är gärningsman. Vid de vanliga muslimska dåden läggs mycket energi på att förklara hur gärningsmannen inte har någonting med en ideologi att göra, till den grad att ideologin ses som det egentliga offret, medan medierna vid ett dåd likt lördagens omedelbart redogör för den tänkta ideologin "högerextremism", vilket gör att skulden faller över en bred skara människor.

I dag lyckas Aftonbladets ledarsida nästan överträffa sig själv genom en övertydlig rubriksättning:

Detta är inte bara övertydligt, utan rentav en helt uppochnedvänd bild. I verkligheten kännetecknas just de dåd som svenska medier älskar att lyfta fram, Breiviks, Tarrants och nu lördagens misslyckade, av en ensam gärningsman. Ingen av dem samverkade med någon annan och fick inget tekniskt stöd från någon utomstående individ eller grupp. Det skiljer sig avsevärt från många av de större muslimska attackerna i Europa, som i Paris, Madrid eller London, där dåden har utförts av flera gärningsmän som har fått stöd från både grupper och personer i närheten.

Men det spelar väl ingen roll för offren? Nej, naturligtvis inte, men det spelar roll för samhället och dess brottsbekämpning. Framför allt är våra mediers skildringar enormt förljugna.

Observera också den typiska underrubriken, som anger temat för även Susanna Kierkegaards "analys" i dagens Aftonbladet. Så snart ett av medierna efterlängtat dåd inträffat, ska skulden delas ut så frikostigt som möjligt och inte minst läggas på var och en som kritiserar invandringspolitik, islam eller vad det nu kan vara. 

Kierkegaard fortsätter med formuleringar som inte skulle användas i något annat sammanhang:

"De som begick attackerna var ensamma, unga, vita män. De radikaliserades i nätforum och tog till handling. Den gripna gärningsmannen i Oslo var en ung miljonär – högerextremism finns i alla samhällsklasser. Det alla har haft gemensamt, är att de trott på konspirationsteorier om att vita medborgare ersätts av mörkhyade invandrare."

Jaha, nu är de ensamma. Kanske skymdes motsägelsen av behovet av att få skriva "vit". Ingen kan föreställa sig en text efter Bataclan eller självmordsbombare i Londons tunnelbana som innehåller formuleringar om "unga, bruna män" som "trott på texter från 600-talet". För övrigt är folkutbytet lite mer verklighet än konspirationsteori, vilket rena siffror visar. Eller skulle ett land med tio miljoner invånare inte påverkas av att dela ut tiotusentals uppehållstillstånd varje år?

Ni kan inte gissa vem som får skulden härnäst. Jag skojar, för det kan ni förstås:

"Efter attacken i El Paso pekade många på Donald Trump. Presidenten har trappat upp sin främlingsfientliga retorik. En genomgång av CNN visade att Trump kört över 2 200 annonser på Facebook som beskriver hur invandrare 'invaderar' USA."

Nja, illegala sådana. Halvlögnerna fortsätter:

"Uttrycken Trump använde på engelska, "invasion" och "infested", används annars för att beskriva ohyra. Trump pratar helt enkelt om människor som om de vore råttor. Det kallas avhumanisering."

Att kalla en stad "crime infested" är rätt långt ifrån att kalla människor för råttor. Till skillnad då från Sveriges egen ordförande för Advokatsamfundet, Anne Ramberg, som verkligen kallade invandringskritiker för "bruna råttor". Expressen gick rentav så långt att en krönikör fick fundera kring hur man skulle utplåna dessa, och det var inget skämt eller satir.

Mot slutet återvänder Kierkegaard till alla de i Sverige som bär skuld till en gärningsman i Norge:

"I stunden ser vi bara en riksdagsledamots aggressiva inlägg på Twitter. Kanske noterar vi en partiledares försök att vinna väljare från Sverigedemokraterna. Eller så läser vi texter av en ledarskribent med ambition att känna in Sveriges 'nya demografi'."

Dessa mediemänniskor är inte blyga. Ett misslyckat dåd i ett grannland ska göra att ingen får kritisera den svenska regeringens politik. Inte ens moderater. Då ställer de sig liksom bakom varje skytt, från USA till Norge. Om vi nu ska dela ut skuld så pass generöst kanske i stället regeringen borde få den största sleven? Jag gissar att Miljöpartiet och Aftonbladet skapar långt större ilska än SD, moderater och skribenter som vågar skriva om demografi. 

Avslutningsvis vill jag påminna om att det intensiva relativiserandet av muslimska dåd inte enbart är ett svenskt fenomen. Här skämtas det om att "islam inte har någonting med islam att göra", medan våra franska vänner bland annat har skapat bilder av mediciner man bör ta mot sina fördomar.

Cepasalislam = C'est pas ça l'islam = Det där är inte islam

Toléron = Tolérons = Vi måste tolerera (med nytt antistigmatiserande recept)

Padamalgam = Pas d'amalgame = ung. Inte blanda ihop/stigmatisera