När det plötsligt finns bakgrund och motiv

I lördags gick en man in med vapen i en moské i norska Baerum. Det vet vi alla, eftersom svenska medier ger händelsen omedelbar och stor uppmärksamhet, trots att inga offer föll. Rapporteringen ser ut som vi förväntar oss, och som vanligt skiljer den sig avsevärt från hur de vanliga terrordåden skildras. Om vi tittar på exempelvis dagens ledarsida i Skånska Dagbladet, får vi i rubriken "Rasistiskt dåd vid moské i Norge" också ett tydligt motiv. Vi skulle kunna fråga vilken ras som var måltavla, men vet ju att ordet inte betyder någonting. Än mer anmärkningsvärt är att medierna så pass snabbt har en klar motivbild, särskilt då gärningsmannen tydligen inte har velat svara på polisens frågor. Denna gång får vi snabbt en identitet:

"Gärningsmannen är en norsk medborgare med norsk bakgrund säger polisen."

Denna information spreds omedelbart i svenska medier, och många av dem talade om "etnisk norrman". Finns plötsligt sådana? Varför är etnicitet viktig i vissa fall, men helt irrelevanta i andra?

Mediernas förfäran är för en gångs skull så stor att känsla för proportioner försvinner:

"Hur många gånger ska det här hända? Hur många moskéer ska angripas och hur många människor ska behöva dö för att vissa unga män har förvridna tankar om religion och ras?"

Om vi inte visste att vissa offer är mer värda och vissa gärningsmän särskilt ondskefulla, skulle vi kunna tro att detta är en epidemi där mängder av människor dör varje dag. Jag har nog aldrig sett att det vid ett islamiskt dåd hänvisas till "tankar om religion". 

När skulden ska delas ut generöst går vi in i en fantasifull värld:

"Tyvärr kommer attackerna att fortsätta så länge de indirekt sanktioneras av högt uppsatta politiker. Politiker har ett ansvar när de använder en hård retorik och demoniserar religioner och grupper av människor."

Vilka högt uppsatta politiker sanktionerar sådant? Varför har vid de vanliga dåden exempelvis imamer aldrig något ansvar för hård retorik?

Den kanske viktigaste skillnaden mellan denna rapportering och den vanliga dramaturgin vid muslimska terrordåd är, i det förstnämnda fallet, betoningen av ideologi och att dådet "inte skedde i ett vakuum". Så gott som alla svenska medier var ivriga att berätta att den norske gärningsmannen hade "högerextrema" åsikter. Kanske det, men varför bjuds vi sedan inte på det vanliga relativiserandet? Vi ser inga formuleringar om att dådet skedde "i högerextremismens namn" och genomfört av någon som "missuppfattat högerextremismen". Inte en enda tidning skriver någonting om att det ju finns miljoner högerextremister, att man inte kan dra alla dessa över en kam, att de flesta högerextremister är fredliga eller att våld inte har någonting med högerextremism att göra. Naturligtvis kommer inte heller en enda tidning måla upp högerextremisterna som de verkliga offren, eller understryka vikten av att högerextremismen inte stigmatiseras. Jag behöver knappast tillägga att Expo även i dag var inbjudet till SVT för att lägga ut texten om hur hela den berömda Extremhögern fungerar.

Det är dock inte denna rapportering jag kritiserar. Jag tycker absolut att man ska titta på motiv och en eventuell ideologisk bakgrund vid liknande attacker. Men gör det då konsekvent. Rimligen har även muslimska dåd en inspirationskälla, sker inte nödvändigtvis i ett vakuum, och utförs inte varje gång av någon som missuppfattat den bakomliggande ideologin.