Liberalen som söker tacksamhet

På Expressens debattsida publiceras i dag ett inlägg från liberalen Shervin Ahmadzadeh. I ingressen får vi själva kärnan:

”Jag förväntas känna tacksamhet över att jag får vara svensk – och det gör jag. Jag känner också att jag och många andra med utländsk bakgrund gör ett fantastiskt bra jobb att föra svensk kultur vidare.”

Jag tror honom, men det går samtidigt att ifrågasätta hur representativ han är. Att den iranska vågen bestod av många välutbildade och sekulära människor är välkänt, och senare tids vågor har inte riktigt sett ut på samma sätt. Det stora problemet med Ahmadzadehs inlägg är just att han vill generalisera och skapa en mycket speciell bild av den stora och heterogena gruppen "utrikes födda". Han fortsätter sålunda:

"Frågan är bara om vi också har rätt att förvänta oss tacksamhet tillbaka, för att vi är med och bidrar till samhället, för att vi är med och bär upp den svenska kulturen?"

Ärligt talat vet jag inte om vi behöver tacksamhet fram och tillbaka, särskilt inte då hela migrationsdebatten förstörs av känslor. Självklart bidrar många i gruppen till samhället, men att alla medlemmar "bär upp den svenska kulturen" är ett något häpnadsväckande påstående. Gör alla de afghanska männen det? Samtliga somaliska kvinnor?

Vi bjuds sedan på lite sifferexercis:

"Sveriges befolkning 1940 var ca 6 356 350. Utrikesfödda delen låg på någon procent. Utan invandringen hade den svenska befolkningen alltså troligt legat på samma siffra som på 40-talet. Hur hade Sverige tagit sig genom 1960- och 1970-talet utan invandring? Hur skulle Sverige ha klarat sig utan ca 3 500 000 människor med utländsk bakgrund?"

Här var det många tankefel. Till att börja med måste vi ännu en gång alltså förklara att ett lands totala befolkningsantal inte i sig är någon fördel. Afghanistan har tre gånger så stor befolkning som Sverige, Nigeria tjugo gånger, utan att dessa länder nödvändigtvis ses som förebilder. Sverige skulle förstås ha överlevt även med 6 356 350 invånare. Förljuget tankefel nummer två är att en tidigare arbetsinvandring från länder som Italien och Jugoslavien överhuvudtaget har någonting med dagens asyl- och anhöriginvandring att göra. Och ja, Sverige skulle "ha klarat sig" med noll, eller varför inte en miljon, invånare med utländsk bakgrund.

Därefter kommer en märklig siffra:

"År 2018 hade 84,6 procent av alla utrikesfödda ett jobb."

Här skulle källa vara intressant, för den andelen liknar inte alls de siffror som vanligen presenteras. Enligt exempelvis Statistiska centralbyrån är sysselsättningen för utrikes födda snarare strax över 60 procent. Det är viktigt, eftersom en lägre sysselsättningsgrad är ett av problemen med Sveriges mångkulturella experiment. Även här bör man skilja mellan olika grupper. För forna Jugoslavien ligger både utbildningsnivå och sysselsättning relativt högt, för Somalia är båda siffror mycket låga.

Texten får i mitten ett abrupt avbrott och handlar plötsligt om Sverigedemokraterna. Det är svårt att se varför, och till och med vad poängen är med de spretiga och raljerande styckena, men det mynnar så småningom ut i någonting fint:

"Vi Liberaler brukar säga 'det spelar ingen roll varifrån du kommer, det viktiga är vart du är på väg'. "

Det är inte svårt att föreställa sig hur liberaler står i grupp och riktigt njuter av denna ramsa, på samma sätt som de alltid gör vid det vanliga "för mig som liberal". För politiken bör snarare fokus vara vart folket och landet är på väg, och det är sannolikt i en riktning med fler skjutningar, ett allt större inslag av islam och allt det andra vi förväntas vänja oss vid.

När floskelmaskinen väl har kommit igång, är det lika bra att helt lämna verkligheten:

"Invandring innebär ju totalt sett fler kulturbärare. Fler som sprider svensk kultur, till och med ut i världen. Ju fler som ansluter sig desto säkrare står den svenska kulturen genom historien. Fråga Ikea om företaget har något emot att människor köper deras produkter. Svensk kultur och historia är också att likna vid en produkt. Ju fler som tar till sig och sprider den desto säkrare står den."

Rent nonsens. Om vi bortser från den idiotiska referensen till IKEA, är det frågan om det ens är önskvärt eller viktigt att svensk kultur sprids i världen. Än mer tveksamt är att ett årligt inflöde av asyl- och anhöriginvandrare på något sätt skulle öka själva massan av svensk kultur i världen. Vad vi i stället kan vara relativt säkra på är att svensk, eller för den delen europeisk, kultur utmanas allteftersom mängden främmande inslag ökar inom landet. Ahmadzadeh kan dock lugna oss på sedvanligt manér:

"Nationalisternas rädsla över att den svenska kulturen dör om den späds ut är rent ut sagt fånig. Det är liksom inte invandrarnas fel att bondskan (pitemål) främst talas av ett fåtal årsrika personer i byarna. Främsta orsaken är att föräldrar slutade lära sina barn bondska."

Har just det fenomenet ofta använts i kritik mot den förda invandringspolitiken? Nej, givetvis inte, eftersom det finns hundra andra fenomen som definitivt kan kopplas till inflödet.

Det värsta är att Shervin Ahmadzadeh med all sannolikhet vet att hans text är förljugen och rent trams. Å andra sidan belönas floskler och lögner inom det lilla partiet Liberalerna, och en liberal asylpolitik kan knappast försvaras med logik och sanningar. Mot slutet får vi ännu en bisarr passage, med ett litet citat, av någon anledning på engelska:

"Jag skulle vilja skicka en hälsning till SD:s tappre krigare Mattias Karlsson. Jag citerar Napoleon Bonaparte, 'He who fears being conquered is sure of defeat'."

Man skulle också kunna säga att första steget för att motverka en erövring är att inse att den sker.