Den förväntade motstöten

Igår publicerades en opinionsundersökning som visade att SD når rekordsiffror. Jag funderade då lite på hur ledarsidorna skulle se ut idag. Jag förväntade mig följande inlägg:

• Vi måste nu satsa mer än någonsin på att motverka främlingsfientlighet
• Vi måste debattera integrationsfrågan, så att inte SD blir ensamma på spelplanen.
• Därför har SD fel

Dock överskattade jag mediernas finess, för idag slår man vilt med storsläggan. Aftonbladet drar till med "Resultatet - ett fiasko". Man menar att trots att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen, så är invandringspolitiken generösare än någonsin.

"Men inget av de andra partierna har lyssnat. I stället har den svenska invandringspolitiken tagit flera steg i en mer liberal riktning. Knappt ett halvår ­efter valet 2010 knöt regeringen en överenskommelse om migrationspolitiken med Miljöpartiet. Det uttalade målet var enligt de ­inblandade att stänga ute främlingsfientliga krafter."

Jaha, det här var ju ett märkligt resonemang. Folk ska låta bli att rösta på SD, eftersom resultatet blir att övriga partier då gör allt för att bedriva en motsatt politik. Jag har aldrig sett en artikel med budskapet att "det är meningslöst att rösta på Vänsterpartiet, för nu har vi fått en skattesänkning iallafall".

Erik Ullenhag känner sig också nöjd. Han lyckas (för tusende gången?), dra till med sin one-liner:

 

"Även om SD har rönt framgångar i opinionen på sistone är Ullenhag över­tygad om att taktiken – att inte på något sätt anpassa sig till deras syn på invandringen – är rätt väg att gå.

– Vi har aldrig haft så många invandrare som går till ett jobb som i dag. "

En gissning är att vi aldrig heller har haft så många invandrare som inte går till jobbet. Det verkar också som att Ullenhag blivit trött på sitt smeknamn, eftersom "600 000" lyfts ur uttalandet.

"Maria Ferm, Miljö­partiets migrationspolitiska talesperson, är övertygad om att taktiken som förs miss­gynnar SD.

– Det bästa sättet att bemöta främlingsfientlighet är att föra en mer human och öppen politik. "

Ja, vänner, där har ni det. Man har inte ett enda argument för sin egen politik - det enda som återstår är en barnslig trotsighet att åtminstone göra det som SD inte vill.