Den tragiska debatten om nyanlända och arbetsmarknad

Att bevittna vänstern och högern debattera sätt att få asylinvandrare in på arbetsmarknaden är en sorglig upplevelse. Båda sidor har sedan länge bestämt sig för att Sverige ska och måste ha en enorm asylinvandring, utan några analyser, men sitter sedan med problemet att hantera konsekvenserna. Att många liberaler vill använda massinvandringen för att krossa arbetsmarknaden och lönebildningen känner vi till, men de är åtminstone logiska. Vänstern, där vissa rentav vill ha helt fri invandring, drar då igång sina vanliga klagovisor om orättvisa, klassklyftor och behovet av kollektivavtal och fackföreningar. Inte heller jag vill se något låglöneproletariat, men hur tänker vänstern sig att det inflöde de alltid värnar om ska absorberas? Sin vana trogen luftar de olika statliga "integrationsåtgärder" och att alla nya arbetstillfällen ska "skapas" i offentlig sektor.

Denna strid har åtminstone fört med sig det positiva att båda sidor tvingas visa att asylinvandringen inte är någon tillgång. Om den hade varit det, skulle naturligtvis varken integrationspolitik eller anpassning av arbetsmarknaden behövas. Detta tjafs mellan höger och vänster har nu pågått ett tag, men ett debattinlägg i dagens Aftonbladet från självaste Erik Ullenhag (L) påminde mig återigen om det hopplösa läget. Ullenhag är som bekant aldrig rädd att använda floskler och lyckas dessutom stava fel på SD:s partiledares namn:

"Stefan Löfven, Jimmy Åkesson och facket väljer därmed att blunda för den stora integrationsutmaning Sverige står inför. Konkreta förslag för att se till att människor som flytt till vårt land ska komma i arbete avvisas reflexmässigt i en ohelig allians av dem som drömmer sig tillbaka till folkhemmet. Globaliseringen ställer krav på en arbetsmarknad som fungerar annorlunda än i gårdagens Sverige."

SD ville inte ha denna "utmaning" till att börja med och om partiets politik hade genomförts för något decennium sedan skulle problematiken inte heller ha funnits. Det är också enormt förljuget att som vanligt blanda ihop Sveriges destruktiva asylpolitik med globalisering. I en globaliserad värld skulle vi kunna konkurrera om välutbildad arbetskraft, vilket vi knappast gör, alldeles utan att sänka några löner. Förslagen om att "sänka trösklar" visar enbart att vi tar emot fler och sämre utbildade människor än vad vi kan absorbera. Att Ullenhag ens för in SD i denna fråga beror förstås på att högern alltid vill placera partiet på vänsterkanten, precis som vänstern alltid vill sätta det på högerkanten, en taktik som blev pinsamt tydlig när partiledarna i Almedalen fick uppgiften att placera varandra längs skalan.

Vi kan notera att Ullenhags retorik trots allt har förändrats något:

"Sverige har tagit ett stort medmänskligt ansvar i en svår tid. För att integrera alla människor som nu sökt sig en fristad i Sverige krävs stora insatser. Arbetsförmedlingen beräknar att gruppen utrikes födda snart kommer utgöra hälften av alla arbetslösa i Sverige."

Nu påminns vi tydligen inte längre om att "600 000 utlandsfödda går till jobbet varje vecka" och de som tidigare sågs som stora tillgångar kräver plötsligt "stora insatser". Det var vi många som påpekade redan när Ullenhag var integrationsminister och ljög närmast dagligen, men värre är att inga insatser i världen kan lösa denna skapade "utmaning". En nästan helt irrelevant åtgärd presenteras också:

"På kort sikt är det viktigaste att snabbt korta handläggningstiderna. Regeringen har flaggat för att asylsökande kan behöva vänta upp till två år på besked om att få stanna i Sverige."

Det finns många skäl till att förkorta handläggningstiderna, inte minst för att snabbt kunna ge avslag, men det har mycket lite med arbetsmarknaden att göra, eftersom problemet är att det i genomsnitt tar många år för den nyanlände att efter uppehållstillstånd komma in på arbetsmarknaden, om det någonsin sker. En viss ärlighet smyger sig in:

"Men den stora utmaningen är inte att sysselsätta de syriska läkarna, utan i stället hur de runt hälften av de nyanlända som saknar gymnasieutbildning ska kunna komma in på den svenska arbetsmarknaden."

Just det, arbetsmarknaden behöver dem helt enkelt inte. Här har vänstern en poäng när den menar att högern vill skapa arbeten som idag varken finns eller behövs, exempelvis personer som packar matkassar i livsmedelsbutikerna. Erik skulle dock inte vara Ullenhag om han inte direkt därefter kommer med motsägelsefullt nonsens:

"Det är bra att Sverige är ett invandringsland och att människor söker sig hit. De som nu flytt krigets Syrien kan med rätt reformer bidra till att vi blir ett rikare land. Men det förutsätter att vi för en politik som möter de utmaningar Sverige står inför."

Varför är det bra? På vilket sätt blir ett land rikare genom att utbildningsnivån sänks? Ullenhags avslutning återkommer till den där alliansen han föreställer sig:

"Den allians som nu bildats mellan SD och S som blundar för den verkliga integrationsutmaningen och vägrar sänka trösklarna in på arbetsmarknaden riskerar att göra att politiken, i stället för att ta tillvara möjligheten som de människor som flytt hit är, skapar ett stort utanförskap."

Nej, Erik Ullenhag, det är du, Fredrik Reinfeldt och några till som har skapat ett stort utanförskap och det skulle vara mer klädsamt om ni åtminstone erkände ert misslyckande och förräderi.

Dagens citat: Erik Ullenhag

"Ett öppet Sverige handlar om solidaritet men Sandviken påminner om att vi också blir rikare av öppenhet."
Twitter

Den gamle floskelministern Erik Ullenhag (FP) är numera partiets ekonomisk-politiske talesperson, men ger sig då och då in på sitt gamla område, något vi som uppskattar hans komiska kvaliteter får vara tacksamma över. Det är lite roligt, och nästan märkligt, att Ullenhag väljer att lyfta fram Sandviken som stöd för dagens floskel, eftersom exemplet har förkastats sedan länge. Läs gärna kommentarerna under tweeten och framför allt Tino Sanandajis analys av lögnen. Till och med en alliansväljare reagerar:

Det säger sig självt, och har visats i andra europeiska länder, att asylinvandring från tredje världen inte är ekonomiskt lönsam. Den största kostnaden är dock den splittring som blir följden på längre sikt.

Den försvunne integrationsministern

Mediernas fokus i samband med regeringsbildningen är minst sagt märkligt, om än förväntat. Stor uppmärksamhet har fästs kring att Alice Bah blir kulturminister och formuleringar om att hon kommer direkt från Disneyklubben upprepas i det oändliga. Hon må ha varit otippad, men verkar varken mer eller mindre intelligent än de andra i denna konstellation av medelmåttor. Hon blev medlem i Miljöpartiet för tre dagar sedan och har, för att anknyta till kulturfrågor, talat om "sådana där svartvita Kafka-filmer".

Samtidigt har vi alltså fått in Mehmet Kaplan i regeringen, en händelse som ingen i etablerad media vågar beröra. Huruvida han ska kallas islamist är en definitionsfråga, men han är praktiserande muslim och den där gränsen mellan islamisten och "den vanlige muslimen" är inte så skarp som man alltid vill göra gällande i den offentliga debatten. Vi vet att han deltog i Palestina-demonstrationer, har åkt med på Ship to Gaza och har en överslätande inställning till terrorgrupper. Han har vidare varit ordförande för Sveriges unga muslimer och har haft kontakter med Muslimska brödraskapet.

Att den nya regeringen inte har någon integrationsminister har också skapat uppmärksamhet, eftersom den officiella linjen i Sverige är att alla problem relaterade till massinvandringen handlar om bristande insatser för integrationen från det svenska samhället.

I DN talar Amanda Björkman om att Löfven har gjort ett stort misstag:

"Integration är en av vår tids stora frågor. Ett bristfälligt etableringssystem, utmaningar inom skolan och stora skillnader mellan inrikes och utrikes föddas situation på arbetsmarknaden, är några av de många frågor som måste behandlas. Helst i går."

Och detta löses av en integrationsminister? Gjorde Erik Ullenhag det under sina fyra år? Expressens Ann-Charlotte Marteus skriver naturligtvis nästan identiskt:

"Med tanke på hur illa integrationen fungerar i Sverige är det ett oroande tecken att Stefan Löfven har skrotat integrationsministerposten."

"För det andra är Sverige uselt på integration. Om integrationen hade flutit på av sig själv, om folk hade hittat ett jobb, en lya och lärt sig språket utan större problem, då hade det kanske funnits fog för att kalla integrationspolitiken "föråldrad". Men så är icke fallet. Sverige är i princip sämst i den utvecklade världen på att få in migranter på arbetsmarknaden."

Som vanligt kan vi alltså notera att dessa mediefigurer mal på, till synes helt omedvetna om elefanten i rummet. Rimligen inser de att Sveriges exceptionella volymer på något sätt spelar in, men där går sannerligen gränsen för vad man kan skriva i demokraturens media. Alltså måste man begränsa sig till att tala om dessa "integrationsproblem" och pliktskyldigt beklaga att den där ministerposten, som skulle lösa alla problem, inte längre finns. Egentligen är det helt fantastiskt att vi gång på gång kan läsa om att Sverige är sämst på integration i Västvärlden, men utan att det någonsin sätts i samband med att vi också har det största inflödet i EU. Vad skulle denna integrationsminister göra för att absorbera 92 000 nyanlända från Afrika och Mellanöstern? Skicka ut pressmeddelanden om utmaningar och antiziganism, eller förlägga sitt kontor i Tensta under en vecka?

Marteus berör sedan en viktig aspekt, även om hon naturligtvis blir tvungen att dra irrelevanta slutsatser:

"I själva verket ter det sig snarast föråldrat att INTE ha en integrationspolitik. I Expressens serie "Det nya landet" berättar invandrare som kom hit på 1950- och 60-talet om hur integrationspolitiken såg ut då: Den fanns inte. Man kom hit, tog ett jobb och lärde sig svenska på jobbet, punkt slut.
Då handlade det om arbetskraftsinvandring från Norden och Europa, till ett industriland som skrek efter folk. I dag är Sverige ett sofistikerat, genomreglerat kunskaps- och tjänstesamhälle där man måste ha gymnasiebetyg för att få in en lilltå på arbetsmarknaden. Invandringen är större än någonsin, de flesta är flyktingar och anhöriga och många kommer från avlägsna, söndertrasade länder.
Utsikterna för att integrationen ska flyta på av sig själv i 2010-talets Sverige är minimal."

Exakt, eftersom de jugoslaviska och italienska arbetskraftsinvandrarna var efterfrågade, européer och hade ett arbete som väntade. Om Sverige hade tagit emot attraktiva individer, skulle ingen integrationspolitik behövas, eftersom en sådan individ själv skulle se till att lära sig svenska, passa in och ha sökt sig till Sverige av andra skäl än att vi råkar dela ut PUT som ingen annan. Jag har sagt det många gånger förut, men det behöver tydligen upprepas: Det finns ingen integrationspolitik i världen som kan absorbera ett årligt inflöde av tiotusentals personer från de mest avlägsna kulturerna. Marteus skriver att integrationen inte kan flyta på av sig själv, och menar med det att en integrationspolitik behövs, men sanningen är att integrationen aldrig kommer att fungera, alldeles oavsett om vi har noll, en eller två integrationsministrar.

Amanda Björkman kan vara något på spåren, när hon menar att skälet till att Löfven strukit Billströms och Ullenhags poster är att man överhuvudtaget inte vill tänka på frågan, särskilt inte efter SDs framgångar:

"Orsaken till det är att frågan är obekväm. Det går bara att spekulera om hur Sverigedemokraternas framgångar har påverkat Socialdemokraterna, men tydligt är att Löfven under mandatperioden har blivit allt mer ängslig."

Denna Amanda Björkman är initiativtagare till ännu ett av dessa politiskt korrekta projekt, Sverigesresurser.se, hittills okänt för mig:

"På Sverigesresurser.se pågår debatten om integration. Här får seriösa
debattörer ge sina svar på Sveriges viktigaste fråga."  

"Vi drivs av övertygelsen om att Sverige har mängder av outnyttjade
resurser som väntar på att frigöras. En seriös debatt är ett viktigt steg
på vägen dit."

Som vi förstår, innebär "seriösa debattörer" alla som inte är invandringskritiker, medan "resurser" betyder arbetslösa invandrare. Amanda Björkman fortsätter med en nödvändigt idiotisk formulering kring SDs framgångar:

"Man kan tycka att valets oturstal 13 procent borde ha fungerat som en väckarklocka: Invandring och integration är frågor som väljarna oroar sig över och som den nytillträdda regeringen måste formulera svar på."

Visst, lycka till med kombinationen fortsatt massinvandring och svar på människors oro. Så länge som både moderater och socialdemokrater glatt låter migrationspolitiken dikteras av Miljöpartiet är det full fart mot undergången som gäller, och det kan inte döljas genom pedagogiska pekfingrar.

Amanda Björkman, 26

En mycket typisk mening dyker upp i texten:

"En fungerande integration är en förutsättning för en liberal invandringspolitik även på sikt."

Då är det ju synd att förutsättningen för fungerande integration är ett strypt tillflöde av nya utmaningar. Det är också intressant att det i Sverige är omöjligt att vilja ha en fungerande integration för landets bästa, utan enbart för att flödet ohämmat ska fortsätta.

Dagens citat: Erik Ullenhag

"Stort grattis @birgittaohlsson och alla aktivister som jobbat åt dig till en fantastisk personvalskampanj."
Twitter

Erik Ullenhag är sannerligen en person som vet att alltid bygga sin egen verklighet, där problem blir utmaningar, ramadan en svensk högtid och Folkpartiets valresultat på något sätt kan hyllas.

I verkligheten, den som Ullenhag har levt för att prata bort de senaste fyra åren, samlade Folkpartiet 5,4% av rösterna, vilket var en nedgång med 1,7%. Partiet blir med sina 20 mandat näst minst i riksdagen, men det är ju roligt för henne själv att Birgitta Ohlsson får sitta kvar, även om hon är avskydd bland många utanför de liberala kretsarna.

När nu Erik Ullenhag tvingas lämna posten som integrationsminister, tycker jag att vi ska minnas honom för all den humor och glada skratt han bjöd oss på. Hans rödgröne efterträdare kommer inte att bli bättre för Sverige på något sätt, men exempelvis en Maria Ferm kommer nog att framkalla mer skräck och frustration, än den speciella komik som var Ullenhags signum.

Dagens bild: Erik Ullenhag i symbios med Expressen

I det förra inlägget raljerade jag kring Expressens enormt överdrivna och dagliga kampanjer mot Sverigedemokraterna. Just eftersom rapporteringen är så intensiv, saknar alla proportioner och riktar sig mot ett enda parti, kan man tycka att de flesta svenskar vid det här laget skulle se igenom kampanjen och i sitt stilla sinne hoppas att den rent av skulle kunna få en omvänd effekt.

En person som tar till sig kampanjen är förstås Erik Ullenhag, även om det är svårt att avgöra huruvida han förstår hur den är uppbyggd och endast cyniskt använder den, eller på fullt allvar tror på sina egna ord när han säger att "det alltid är Jimmies parti" när det sker skandaler.

Ullenhags användande av Expressen som seriös källa skedde då han och Jimmie Åkesson idag debatterade i Lund. När han plockar upp tidningen, säger Ullenhag på fullt allvar:

"Så här har det sett ut hela veckan när det gäller Sverigedemokraterna."

Ja, det är fantastiskt att vi bor i ett land där en av de största tidningarna avlönar en kriminell aktivistgrupp för att under månader studera kommentarsfält och sedan använda allt mot ett enda parti varje dag fram till valet. Det är dock inte vad Ullenhag menar, utan att vad han håller upp är själva verkligheten. Erik skulle inte vara Ullenhag om det inte följdes upp med ett uttalande som detta:

"Varför är det alltid ditt parti, Jimmie Åkesson? Jo, det är för att du ställer grupp emot grupp. Du drar till dig människor med dessa värderingar med den politik du för."

Som vanligt får uttalanden från Ullenhag oss att undra om han är en cynisk opportunist, vilket jag länge har trott, eller helt enkelt inte är särskilt skärpt och tror på varje floskel han själv bjuder på, vilket många menar.

Expressen

IS härjningar gör Ullenhag orolig för islamofobi

Två av artikelns (i SvD) författare:
Erik Ullenhag tillbringar nationaldagen på
Islamic Center med Bejzat Becirov.

Så här är det alltid. Varje gång det sker ett islamiskt attentat, eller denna ideologi tar sig något annat groteskt uttryck, går både religionens anhängare, och dess apologeter, direkt ut för att oroa sig för risken att det kan uppstå en negativ bild av islam och muslimer.

Från den muslimska gemenskapen, eller olika talesmän, brukar det alltid låta på samma sätt. Visst dog 52 människor idag i Londons tunnelbana, men vi muslimer i Storbritannien har nu hört talas om något fall där en muslim känt sig hotad på grund av sin religion. Jo, 191 spanjorer dog på de där tågen som sprängdes, men det viktigaste är nu att vi européer inte känner av någon islamofobi.

Madrid 2004

I dagens SvD skriver allas vår Erik Ullenhag, tillsammans med tre muslimska företrädare, på just detta tema. Vi hör dagligen talas om vad den så kallade Islamiska Staten företar sig i Irak och Syrien och Ullenhag vill därför bjuda på den viktiga uppmaningen "Låt inte islamofobin ta fart". Själv tycker jag att en sådan skrivelse är bisarr bortom alla gränser. Varje dag sker groteska halshuggningar, korsfästningar och all möjlig djävulskap denna religion och kultur lyckas locka fram ur människor, men det är viktigt att vi i Sverige inte känner någon obefogad rädsla inför ideologin, och framför allt inte inför att dess anhängare ständigt ökar sin närvaro och sitt tonläge i Sverige. De fyra artikelförfattarna (som av någon anledning tycker att det är oerhört viktigt att använda sig av förkortningen ISIL, där L står för Levanten) skriver:

"I samband med att de hemska bilderna av ISIL:s framfart sprids kan vi med oro konstatera att hatet och islamofobin mot Sveriges muslimer också tar fart. Negativa och stereotypa bilder av muslimer har spridits allt sedan terrorattackerna i New York 2001 men får förnyad styrka i och med ISIL:s övergrepp.

Muslimer skildras ofta i en negativ kontext, till exempel i samband med våldsamheter och kvinnoförtryck. Och framför allt är det populistiska, främlingsfientliga och rasistiska partier i Sverige och Europa som levererar de förenklade budskapen. Islam och muslimer ses som ett hot. Myter sprids om hur muslimer har som plan att ta över Europa, bland annat genom att föda många barn. Islam beskrivs som en primitiv religion som anses omöjlig att kombinera med demokrati."

Ja, hur kan dessa uppfattningar ha uppstått? Negativa bilder av muslimer på grund av attackerna mot New York 2001, och några tusen till sedan dess? Varför tror människor att det finns kvinnoförtryck i muslimska länder, bara för att det sker i praktiken och gäller i islamisk lag? Den sista meningen är nästan den mest förljugna, då vi alla själva till att börja med kan se att det i verkligheten verkar vara mycket besvärligt att kombinera demokrati och islam. Att vi dessutom hör en mängd företrädare själva säga att demokrati går emot islam, eller att man möjligen kan rösta på en kandidat som är muslim, oavsett parti, gör inte saken bättre.

Vi kommer sedan till kärnan av det som jag alltid tycker är märkligt med detta resonemang:

"Denna intoleranta syn klumpar ihop muslimer till ett kollektiv där alla personer med muslimsk bakgrund anses dela samma kultur och samma åsikter. Utifrån den logiken hålls svenska muslimer ansvariga för våldet som ISIL står för."

Självklart finns det olika åsikter bland de olika individerna och så vidare, men det är bara när det gäller islam man ständigt drar en så tydlig linje mellan en ideologi och dess anhängare. De som kallar sig muslimer, har trots allt det gemensamt att de är anhängare av religionen och ideologin islam. Borde man inte ifrågasätta sin tillhörighet, om den visar sig leda till våld om och om igen? Det är inte en suspekt omvärld som skapar "islamofobi", utan anhängarna själva.

Två anhängare till IS delar ut information
om kalifatet till intresserade utanför moskén
på Södermalm.

Vi kan jämföra med vilket annat fenomen i världen som helst. Drogkartellerna i Mexiko utför enormt mycket våld och rena terrorhandlingar, men vi hör aldrig någon förklara hur de egentligen är fredliga och att utövarna har missuppfattat det fredliga budskapet, eller det faktum att man är medlem i mexikansk drogkartell, inte betyder att man stödjer vad kartellen företar sig.

Eller varför inte jämföra med de berömda "nazisterna"? Jag hör aldrig någon säga att vi måste skilja mellan "nazismen" och den enskilde "nazisten". Om de historiska nationalsocialisterna, och andra världskriget, sägs heller aldrig att "det där var ingen riktig nationalsocialism", "de missbrukade nationalsocialismen för sina egna syften", eller att "de missförstod att det var fredens ideologi". Knappt någon säger ens att "de hade faktiskt miljoner anhängare över hela världen, vi kan inte dra alla över en kam".

Om islam och muslimer sägs allt detta, om och om igen, särskilt varje gång någon återigen har "missuppfattat religionen", "missbrukat religionen", eller agerat "i religionens namn", och råkat mörda och spränga. Sverigedemokrater får stå till svars så snart någon medlem skrivit någonting på Facebook och SvPare, som inte ens kallar sig nationalsocialister, är på något sätt skyldiga till illdåd under andra världskriget. Muslimer däremot, har aldrig någonting med just islam att göra, och dess följare ska inte ens behöva ta avstånd av vad som dagligen görs i dess namn.

Dagens bild: Valaffisch för Folkpartiet

Ovanstående bild har jag inte på något sätt manipulerat, utan det är en alldeles äkta valaffisch som Folkpartiet utformat för att attrahera så många väljare som möjligt. Nu är svensken, och i synnerhet folkpartisten, ofta en outgrundlig varelse politiskt, men är ovanstående individ och "budskap" verkligen de absolut ultimata magneterna?

På vår sida skämtar vi gärna om Erik Ullenhag och hans aldrig sinande ström av floskler. Det skulle dock vara mycket intressant att veta hur alliansväljare egentligen ser på honom. Uppenbarligen tyckte iallafall Folkpartiet i Stockholm att denne man borde vara ett rejält dragplåster. Bilden spreds med texten:

Självklart delar jag gärna, eftersom jag tycker affischen är underbar. Jag är också nyfiken på reaktionerna på Twitter. Erik Ullenhag lämnar där gärna någon floskel med jämna mellanrum, som nästan undantagslöst får en mängd elaka kommentarer, och inte en enda uppmuntrande. Kommer nu denna affisch åtminstone att få ett litet glatt tillrop?

Twitter

Erik Ullenhag går vilse igen

De senaste dagarna har vår integrations- och HBT-minister varit ovanligt flitig, inte nödvändigtvis med praktiskt arbete, men med en mängd uttalanden i sedvanlig stil. Idag förklarar han att regeringen tillsätter en utredning för att försöka få bort ordet "ras" ur svensk lagstiftning. Jag känner inte till i vilka fall detta ord förekommer, men jag gissar att det snarare handlar om exempelvis att ingen får diskrimineras på grund av ras, snarare än att lagarna ger riktlinjer för hur olika raser ska behandlas. Att stryka ordet ur lagtexter gör naturligtvis varken från eller till i verkligheten, där vi andra lever.

Det mest intressanta med dagens utspel är hur tondöv och frånkopplad från all debatt Ullenhag återigen visar sig vara. De som idag använder ordet "ras" dag ut och dag in, är vänstern och de så kallade "anti-rasisterna", som ständigt bjuder på utläggningar om "rasifierade" och "vita", där den förra gruppen alltid blir förtryckt av den senare. Det är därför helt logiskt att de enda som bryr sig om Ullenhags senaste utspel, är just Afrosvenskarnas riksförbund.

Erik Ullenhag verkar också helt ha missat att begreppet "rasism" idag betyder väldigt mycket mer, än den faktiskt mer korrekta definition han själv ger. Varje gång jag försöker förklara för en liberal eller vänstermänniska att kritik mot invandringspolitiken eller islamiseringen inte på något sätt har med rasism att göra, får jag höra att jag använder "en gammal definition" och att en mer modern definition också omfattar så oerhört mycket mer. Väldigt få av de partier eller individer som beskylls för rasism diskuterar olika raser, ger dem olika egenskaper, eller hävdar att en sådan indelning skulle motivera olika typer av behandling.





Självklart är Afrosvenskarnas riksförbund mycket måna om att få värna rasbegreppet, då hela deras affärsidé bygger på just det. Att de sedan, av någon obegriplig anledning, har valt en ordförande som är arab, är förvånande med tanke på deras rasmedvetenhet i övrigt. Han kommer förvisso från Nordafrika, men med "afrosvensk" menar de naturligtvis en svart person, som jag antar lika gärna kan komma från Karibien eller Brasilien. Denne Zakaria Zouhir var med och grundade den islamistiska organisationen Muslimska mänskliga rättighetskommittén, men har idag alltså funnit en ny födkrok, vilket är särskilt imponerande då han inte ens tillhör målgruppen.

SVT

Mer hyckleri med Erik Ullenhag

Denna bild har inte jag skapat, utan den är uppenbarligen
ett uttryck för hur Erik Ullenhag ser på sig själv.

I ett litet inlägg idag berättar vår HBT-minister (ja, han har missat att man numera måste lägga till ett Q) om varför han går i Pride-tåget, som om någon skulle vara förvånad över att han deltar i allt som ger politiskt korrekta poäng. Han behöver inte heller förklara varför han tillbringade nationaldagen på Islamic Center, hur bisarrt det än är.

Det är knappast någon slump att han nämner just Uganda, och framför allt inte den eviga slagpåsen Ryssland, eftersom dessa är huvudsakligen kristna länder. I Uganda förekommer hets från både medier och lagstiftare, medan läggningen inte är förbjuden i Ryssland. I muslimska länder, som Ullenhag noggrant utelämnar, är situationen värst i världen.

Vi ser här att Ullenhag väljer att nämna ett land, där homosexualitet medför ett betydande straff, och ett där det inte alls är olagligt. De muslimska länder där läggningen faktiskt innebär döden ska tydligen inte tas upp. Dessa är enligt kartan Mauretanien, Sudan, Saudiarabien, Jemen och Iran. Det finns inte heller ett enda muslimskt land som tillåter Ullenhags älskade Pride-parader.

Offentlig hängning av misstänkta
homosexuella i Iran.

Den så kallade "antihomo-lagen" i Ryssland handlade om homosexuell propaganda till minderåriga. Nedanstående rader i Erik Ullenhags text gör kanske fixeringen vid Ryssland begriplig:

"Folkpartiets kampanj i Priden heter ”låt tusen barn blomma.” Den handlar om att alla barn och ungdomar ska få lov att blomma ut, utan att begränsas av sin sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Barn har rätt till en uppväxt där samhället visar förståelse och acceptans – inte fördomar och okunskap."

Erik Ullenhag i inkonsekvent högform

Som jag här har skrivit många gånger förut, är det få politiska företeelser som stör mig lika mycket som det liberala, eller allmänt politiskt korrekta, poserandet där man är för allt som är fint och mot allt som är ont, utan någon hänsyn till sammanhang, konsekvenser eller motsägelser. Man propagerar för massinvandring från Afrika och Mellanöstern, samtidigt som man är snabb att ta avstånd från de konsekvenser denna oundvikligen får. Detta fenomen kan ses hos allt från kristdemokrater som Caroline Szyber, till miljöpartister som Gustav Fridolin, men frågan är om inte Erik Ullenhag, i sitt avstängda och monotona floskelmässande, även här är något av en mästare. Idag bjöd han på tre uttalanden, som visar upp detta beteende i all sin ynklighet.

Nedanstående tweets kom i direkt följd efter varandra under dagen:

Erik Ullenhag är en person som knappt kan parodieras. Först kommer en hyllning till Pride och homosexualitet, där vi ska bli bäst i världen, följt av en hyllning till islam, där tidigare nämnda livsstil förbjuds och ofta bestraffas med döden, och avslutningsvis ett fördömande av antisemitism, ett fenomen som ständigt ökar på grund av regeringens hämningslösa invandring och just den ideologi som hyllades några timmar tidigare.

Somaliska Mona Walter läxar upp Erik Ullenhag

Erik Ullenhag är sedan länge känd för att ohämmat sprida floskler omkring sig, utan någon som helst kunskap eller intresse av att införskaffa någon sådan. I ett inlägg i den kristna tidningen Dagen, berättar somaliska Mona Walter om sina egna erfarenheter och krossar på punkt efter punkt Ullenhags överslätande och lögnaktiga beskrivningar av "myterna" kring islam. Till skillnad från vår floskelminister, vet hon vad hon talar om, då hon har erfarenheter av att vara muslim i både Somalia och Sverige, och framför allt av att sedan vända denna religion ryggen, för att först avvisa all religion och slutligen bli kristen. Varje invånare i Europa borde läsa hela hennes inlägg och jag lägger här upp några avsnitt, vars innehåll vi känner igen från andra sanningssägare, som exempelvis Ayaan Hirsi Ali.

"Ullenhags debattartikel är anmärkningsvärd på flera punkter. Det första man reagerar på är att statsrådet uppvisar inte bara tecken på naivitet, utan också på en viss okunnighet om islam som lära, religion och politisk ideologi. Av en integrationsminister och jurist borde man kunna vänta sig mer."

"Det stämmer att det sprids en negativ bild av islam, men då borde man fråga sig i stället; varför sprids det en negativ bild av islam? Det steget i resonemanget verkar Ullenhag inte ha tagit."

"Ullenhag skriver: ”Islam och muslimer ses som ett hot. Rena myter sprids om hur muslimer har som plan att ta över Europa och skapa ett ’Eurabia’, bland annat genom att föda många barn.” Men det var just det som jag själv hörde imamerna predika i Göteborgs moskéer. Det är ingen myt, Erik Ullenhag! Imamerna talade om för oss att vi inte skulle beblanda oss med kaffersamhället (det vill säga det svenska), att vi skulle föda så många barn vi kunde och få så många släktingar som möjligt att flytta hit just med det uttalade målet att islamisera Sverige. Inte med vapen, utan genom barnafödande och invandring bli landets majoritet. Och samma uttalade strategi har man i samtliga västländer."

"Det jag fann var att islam just är en primitiv religion och fullständigt omöjlig att kombinera med demokrati."

Som sagt, Mona Walters korta inlägg krossar effektivt det nonsens som sprids av civilisationsfientliga politiker som Erik Ullenhag. Det borde läsas och spridas så mycket det bara är möjligt, då vi dagligen matas av förskönanden, dumheter och rena lögner.

Erik Ullenhag bjuder på nya "myter"!

I svensk debatt är negativa aspekter av invandringen automatiskt "myter", som det är de godas ansvar att bekämpa. Få är lika goda som Erik Ullenhag och han har följaktligen en hel lista med dessa "myter", som han ser som sin uppgift att motbevisa. Trots att han alltså väljer ut punkterna själv, lyckas han inte motbevisa dem, utan bekräftar rentav de flesta.

På regeringens hemsida har Ullenhag sedan länge en lista, som han idag har försett med fyra alldeles nya punkter. Man skulle kunna titta på hela listan, men låt oss av utrymmesskäl välja ut de viktigaste. Inför DN är herr Ullenhag inte blygsam:

"Det här är ett sätt att göra kunskap om invandring och kunskap om myterna om invandring tillgänglig. Det finns en väldig vilja att möta rasism och främlingsfientlighet och jag är övertygad om att kunskap är nyckeln."

"Jag är övertygad om att vi valt rätt väg i Sverige. I många länder har man jamsat med de främlingsfientliga partierna och i de länderna blev det främlingsfientliga partiet ofta det största i Europaparlamentsvalet."

Det sista uttalandet är egentligen fantastiskt, men det är den helt förhärskande inställningen bland Sveriges politiker. Om en oro för invandringens konsekvenser växer fram bland människor, är det viktigare än någonsin att bara köra på, för att verkligen visa folket att de har fel. Låt oss då titta på några av Ullenhags myter och hans motargument:


1. "Man får inte diskutera migrations- och integrationspolitik"

I Sverige har vi en omfattande yttrandefrihet. Migrations- och integrationspolitiken debatteras och diskuteras dagligen runt om i Sverige. Men den som argumenterar med hjälp av rasistiska och främlingsfientliga påståenden möter självklart berättigade motreaktioner.

Det är förvisso inte olagligt att diskutera invandringspolitiken, men det är inte heller vad vi menar. Problemet är hur ensidigt och förljuget alla frågor som berör invandring och integration skildras i medierna och hur människor som ställer sig kritiska till den förda politiken utmålas och behandlas. Det bevisas dessutom redan i Ullenhags egen förklaring, där han direkt avfärdar alla avvikande uppfattningar som "rasistiska och främlingsfientliga".




2. "Det pågår en massinvandring och om några årtionden kommer svenskar att vara i minoritet i sitt eget land"

Det största problemet med påståendet är att det bygger på föreställningar om att kvinnor och män med utländsk bakgrund aldrig blir svenskar och att det är ett problem om människor har en bakgrund från ett annat land. I dag är knappt 16 procent av Sveriges befolkning födda i ett annat land. Statistiska centralbyrån beräknar att andelen utrikes födda kommer att öka något de närmaste åren för att sedan stabiliseras på en nivå kring 18 procent.

"Knappt" 16%? När man talar om att bli minoritet i sitt eget land talar man förstås om etniska svenskar och då är utvecklingen ett faktum. Hög nativitet kombinerad med årlig påfyllning får just den konsekvensen, vilket kan ses rent statistiskt. Affes Statistikblogg tydliggör denna utveckling:

4. "De som får stanna i Sverige tar hit hela släkten"


Anhöriga som kan komma till Sverige är i huvudsak makar, sambor, minderåriga barn och personer som avser att gifta sig eller inleda samboförhållande med någon i Sverige. Det kan också röra sig om andra nära anhöriga.

Och därmed var "myten" helt felaktig, eller?


5. "Sverige är på väg att bli ett muslimskt land"

Uppskattningsvis bor några hundratusen personer i Sverige som har sin bakgrund i huvudsakligen muslimska länder. Den siffran säger emellertid inte något om huruvida personen är troende muslim eller inte. Enligt personuppgiftslagen (1998:204) är det som huvudregel förbjudet att behandla personuppgifter som avslöjar etniskt ursprung eller religiös övertygelse. De muslimska trossamfunden i Sverige har mellan 100 000 - 150 000 medlemmar, vilket motsvarar drygt en procent av Sveriges befolkning. I sammanhanget är det viktigt att påpeka att den svenska staten är och ska fortsätta att vara sekulär.

Återigen använder Ullenhag ledigt en siffra, "några hundratusen", som om den var helt marginell. Den sista gången en folkräkning gjordes där religion noterades var 1930, och då uppgav 15 personer att de var muslimer. Nu är alltså 100 000 - 150 000 medlemmar i ett muslimskt samfund, samtidigt som vi fortsätter att ha en mycket stor årlig invandring från huvudsakligen muslimska länder. Att Erik Ullenhag påpekar att den svenska staten ska fortsätta vara sekulär betyder dessvärre mycket lite när denna andel har uppnått en kritisk massa. Vi såg för övrigt hur han själv, och hans kollega Birgitta Ohlsson, var noga med att utropa "Ramadan Kareem!" för ett par dagar sedan. I den sekulära staten Sverige firade också denne minister själva nationaldagen i en moské.

6. "Alla utrikes födda som kommer till Sverige lever på bidrag"

Nej, det är det ingen som tror. Den myten har du hittat på alldeles själv.


Detta var fem av Ullenhags totalt tjugo myter. Vi kan återkomma till de övriga vid ett senare tillfälle.

Dagens citat: Erik Ullenhag

"Ramadan kareem!"

Erik Ullenhag känner denna dag att han på Twitter vill dela med sig av sin uppspelthet inför denna nya, spännande och inte minst svenska tradition. Nu vill jag se att du också sköter fastan, Erik, ty annars vore det fel att fira Eid-al-Fitr om någon månad. Det kommer att bli mycket om Ramadan dessa dagar, lite mer varje år.

Erik Ullenhag samlar mot "islamofobin"

Integrationen av invandrare i Sverige bedöms vara sämre än i de allra flesta andra EU-länder. Politiker vill då gärna låta påskina att det handlar om rasism och diskriminering, eller att vi behöver ha lägre trösklar in på arbetsmarknaden och en mängd insatser med praktikplatser och instegsjobb. Ingen av dessa politiker kan naturligtvis yppa att det kan bero på att volymerna som kommer till Sverige är så enorma, jämfört med övriga EU-länder.

Eftersom vår integrationsminister Erik Ullenhag knappast kan göra någonting för att på allvar förbättra integrationen, består hans arbete av ren symbolpolitik; att flytta kontoret till ett utanförskapsområde för en vecka, att med jämna mellanrum publicera små floskeltyngda alster om rasism, berikning och mångfald, samt, som idag, "bjuda in till ett rundabordssamtal". På SvDs "Brännpunkt" skriver Ullenhag:

"I dag bjuder jag in till ett internationellt rundabordssamtal om islamofobi. Runt bordet har jag samlat forskare, organisationer, civilsamhället och regeringskanslier för att diskutera islamofobi i Europa och hur den kan bekämpas. Vi måste lyfta frågan för runt om i Europa har krafter som hetsar mot muslimer stärkts."

Så länge som vi kan ta del av islams faktiska yttringar runt om i världen, och integrationsproblematik i Europa, kommer naturligtvis ett sådant här rundabordssamtal varken göra från eller till. Det är svårt att hitta något land i världen, med betydande muslimska minoriteter, där dessa inte orsakar inbördeskrig och terrorism; från Filippinerna, till Thailand, till Nigeria. I Frankrike utmanar religionen den historiskt konfessionslösa staten, med bland annat krav på slöjbärande och halalmat i skolorna. I Storbritannien hörs krav på sharia och icke-muslimer trakasseras i utropade sharia-zoner. Det är alltså något löjeväckande att tala om en fobi, då det snarare handlar om en skepsis och ett rationellt motstånd, som är mer motiverat än etablissemangets eviga fixering vid "nazism".

Storbritannien

Ullenhag fortsätter sin hets mot majoritetsbefolkningarna:

"Muslimer i Sverige och Europa utsätts för hat, hot, diskriminering och fördomar. Moskéer och föreningslokaler attackeras och vandaliseras och många muslimer drabbas av rasism i vardagen. Kvinnor med slöja utsätts för verbala påhopp men ibland också för fysiska angrepp i form av att personer försöker rycka av dem slöjan."

Jag undrar hur vanliga dessa fenomen egentligen är. Historien som gav upphov till det så kallade "hijab-uppropet" visade sig med all sannolikhet vara uppdiktad. Det finns å andra sidan ingen anledning att fylla landet med moskéer och slöjor. Jag försvarar inte på något sätt attacker mot andra människor, men sådana skulle drabba även den som exempelvis bar ett hakkors på offentlig plats.

Österrike

"Vi måste vara uppmärksamma på bilden som sprids av islam och muslimer. Det är ofta en gravt förenklad och negativ bild som med kraft förmedlats allt sedan terrorattackerna i New York 2001. Muslimer skildras alltför ofta i en negativ kontext, till exempel i samband med våldsamheter och kvinnoförtryck."

Varför kopplar många islam till våldsamheter och kvinnoförtryck? Då ingen har samma uppfattning om exempelvis buddhismen, kanske det inte nödvändigtvis är en fördom gripen ur luften? Det har för övrigt gått över ett decennium sedan New York 2001, och om vi håller oss till Europa, har vi sett självmordsbombare och halshuggare i London, en självmordsbomare i Stockholm, sprängda tåg i Madrid och nu senast mord på judiska museibesökare i Bryssel, en händelse som Erik Ullenhag själv var snabb att utnyttja mot, i praktiken, Sverigedemokraterna, inför Europavalet. De patriotiska partierna tas återigen upp:

"Och framför allt är det populistiska och främlingsfientliga partier i Sverige och Europa som levererar de förenklade budskapen. Islam och muslimer ses som ett hot. Rena myter sprids om hur muslimer har som plan att ta över Europa och skapa ett ”Eurabia”, bland annat genom att föda många barn. Fördomar om islam som en primitiv religion och att islam är omöjlig att kombinera med demokrati florerar. Det handlar om en intolerant syn där muslimer klumpas ihop till ett kollektiv där alla personer med muslimsk bakgrund anses dela samma kultur och samma åsikter."

Övertagandet av Europa och det höga barnafödandet är naturligtvis ingen medveten strategi från varje muslim som befinner sig på kontinenten, men resultatet blir i praktiken att islam flyttar fram sina positioner år efter år. Vi tror inte heller att alla personer med muslimsk bakgrund delar samma kultur och samma åsikter. Många med denna bakgrund är sekulariserade, medan andra håller religionen inom den privata sfären. En stor muslimsk invandring medför dock en inte oansenlig mängd fundamentalister, radikaler och islamister. Det finns ingen integrationspolitik i världen som kan skapa ett harmoniskt samhälle under de förutsättningarna.

Sverige

"Redan före Europaparlamentsvalet var det tydligt att islamofobin måste bekämpas, men med tanke på att valresultatet var en succé för flera främlingsfientliga, nationalistiska och populistiska partier blev det än viktigare. Jag som så många andra förfäras över att partier som nazistiska partiet Gyllene gryning gått framåt. Och att Front national, som har djupa rötter i antisemitismen och för en aggressiv retorik mot muslimer, blev största parti i Frankrike. Totalt är det runt hälften av EU:s medlemsländer som kommer att representeras av främlingsfientliga eller populistiska partier. Det är sorgligt att Sverige tillhör den gruppen i och med att Sverigedemokraterna tar plats i parlamentet."

Ja, Erik, det måste vara besvärande att det faktiskt är medborgarna som väljer de personer som ska representera dem. Eftersom liberaler har den absolut finaste värdegrunden och människosynen, borde man ju egentligen skicka 20 personer av er typ till Bryssel utan att blanda in fördomsfulla medborgare.

Det blir slutligen dags för Erik Ullenhag att visa att han inte bara är god i tanken, utan verkligen agerar med skattebetalarnas pengar:

"Från regeringens sida har vi under senare år kraftigt höjt ambitionsnivån när det gäller kampen mot främlingsfientlighet och intolerans såsom islamofobi. Vi satsar drygt 60 miljoner de närmaste fyra åren. Regeringen för kontinuerligt samtal med muslimska företrädare och frågor som lyfts fram är bland annat fördomar, diskriminering, hatbrott och säkerhetsfrågor."

Dessa muslimska företrädare måste ha svårt att hålla sig för skratt när en svensk minister kommer till dem, med böjd rygg, och ber om ursäkt för att den inte är tillräckligt böjd.

Dagens bild II: Stefan Löfvens nationaldagsfirande

Stefan Löfven firar denna dag, tillsammans med andra sjuklövare, i Rinkeby, ackompanjerad av ett spännande mångkulturellt program. Erik Ullenhag, som just har talat på Islamic Center i Malmö, bjuder sedan på lite extra tragikomik, i ett svar till Mehmet Kaplan, av alla människor:

Dagens bild: Erik Ullenhags nationaldagsfirande

Erik Ullenhag valde dagen till ära att tala på Islamic Center i Malmö. Jag har skickat en fråga till hans politiskt sakkunniga Kristina Sahlén om det finns möjlighet att ta del av manus eller inspelning av detta anförande, då jag är mycket nyfiken på hur han för fram budskap mot antisemitism och för tolerans av homosexuella till denna grupp. Observera att han även är HBTQ-minister.

Själv kommenterar han, närmast parodiskt ullenhagskt:

"Nationaldagstalade nyss på Islamic Center i Malmö. Den svenska friheten, jämställdheten och öppenheten är värd att fira."

Och dessa ideal firas bäst på en islamisk institution?

Regeringskansliet

"SDs politik är sverigefientlig"

Eftersom det idag är Sveriges nationaldag, såg Erik Ullenhag igår ett ypperligt tillfälle att få synas i sin paradgren; meningslösa och lögnaktiga floskler. Han inleder med en ny fras som han uppenbarligen är mycket nöjd med, då den upprepas vid varje tillfälle, och därmed kan sägas vara hans nya "600 000":

"I dag på Sveriges nationaldag välkomnas nya svenska medborgare runt om i vårt land. Tillsammans ska vi skapa ett Sverige där vi bygger vår samhörighet på var vi har vår framtid och inte var vi har vår historia. Men detta ifrågasätts av Sverigedemokraterna, det sverigefientliga partiet."

Förutom att få visa upp sin nya fyndiga plattityd om samhörighet, hoppas han troligen att "det sverigefientliga partiet" kommer att sätta sig i folkmedvetandet, vilket knappast kommer att hända. Sedan följer de rena lögnerna:

"Men samtidigt som jag firar det Sverige jag är stolt över skräms jag av att SD försöker kidnappa svenskheten och ger en falsk beskrivning av vad som Sverige är och har varit. SD kallar sig det sverigevänliga partiet. Men SD står för en politik som i verkligheten är sverigefientlig då partiet förnekar viktiga svenska traditioner såsom jämställdhet, öppenhet och tolerans." 

Hur många gånger ni än upprepar det, så har inte Sverige alltid varit ett mångkulturellt land. Några hundra valloner på 1600-talet, eller tyskar på medeltiden, är inte samma sak som tiotusentals asylinvandrare varje år. Den sista gången medborgarna i Sverige ombads uppge religion var 1915 och då såg sig 15 personer som muslimer. 2010 uppskattades att 451 000 personer hade bakgrund i muslimska länder, även om alla inte nödvändigtvis var praktiserande.

Att SD inte skulle stå för jämställdhet eller öppenhet mot omvärlden är naturligtvis en ren lögn. Jag skulle även säga att partiet står för tolerans, men självklart inte den typ av "tolerans" som Ullenhag representerar, vilken i praktiken innebär massinvandring och eftergifter för muslimska påtryckningar. Dessutom så krävs ett invandringsstopp för att vi ska kunna behålla jämställdhet och tolerans, då det största hotet mot dessa ideal idag kommer från islams framryckning.

Slutligen blir det än mer motsägelsefullt, även om Erik Ullenhag inte själv förstår det:

"Men målet måste vara att vi alla strävar mot att skapa en gemensam framtid."

"De har aktivt valt att bli en del av detta land."

Ett stort problem är just att ytterst få flyktingar har valt att bli en del av detta land. De har sökt sig just hit, därför att de har gjort bedömningen att här fanns störst möjligheter att få uppehållstillstånd, eller för att de redan har släktingar här. Om dessa verkligen skulle ha sökt sig hit för att de älskar Sverige, svenskar och svensk kultur, skulle vi inte se en enda moské eller slöja. Många verkar verkar vilja ha svensk välfärd, men behålla varje detalj i hemlandets kultur, från klädesdräkt till klantillhörighet och syn på familjens heder. Då blir det svårt att skapa en gemensam framtid.

Aftonbladet

Dagens citat: Erik Ullenhag

"Vi måste höja krisberedskapen mot rasism. Här om bra exempelsamling från expo."

Erik Ullenhag tar krafttag mot rasism genom att skriva en rad på Twitter och hänvisa till den närmast kriminella organisationen Expo. Han länkar sedan till en liten artikel på Sveriges Radios hemsida.

"Mjölbys spelare deltar i kampanjen mot rasism och ger
främlingsfientligheten rött kort". Barn ska förstås dras in
i dessa imbecilla kampanjer.

I SRs inslag säger Ullenhag bland annat:

"Vi måste ha en bättre krisberedskap från samhällets sida. Ytterst är rasism och främlingsfientlighet ett hot mot demokrati och mänskliga rättigheter."

Det som idag benämns med dessa begrepp, det vill säga kritik mot den förda invandringspolitiken, är knappast ett hot mot demokratin, utan snarare ett uttryck för den. Ett riktigt hot mot demokratin är dock att i rask takt skapa ett etniskt splittrat samhälle, med ett stort inslag av islam. Hittills har exempelvis kraven på sharia-lagstiftning varit lågmälda, men positionerna flyttas fram stegvis.





Expos Mohammed Tuffaha tycker det är viktigt att man bearbetar "värdegrunden" hos barn:

"Alltså det är föreningslivet, fotbollsklubbar och den riktar sig mot 12-13 åringar för att arbeta med värdegrundsfrågor. På så sätt når man ju ut till väldigt många väldigt fort och där har vi alltså kommunen tillsammans med Malmö FF och organisationen Ungdom mot rasism arbetat dels för att arrangera årliga fotbollsturneringar, och fortlöpande föreläsningar och studiecirklar. Och det tycker jag är oerhört spännande."

Personligen tror jag att sådana här kampanjer kanske gör gott för Ullenhags själ, men varken gör från eller till i verkligheten. Invandringskritik, eller för den delen riktig främlingsfientlighet, uppstår snarare på grund av den alltför omfattande invandringen.

Dagens citat: Alexandra Pascalidou

 "Bra jobbat med Vitboken. Låt den nu ta plats i skolundervisningen."

Alexandra Pascalidou är en i raden av fina människor, som på Twitter vill posera med sin uppskattning av den där "vitboken" om svenskars övergrepp mot romer. Tillropet är riktat till Erik Ullenhag, som i dagar nu varit fullt upptagen med, att på samma forum, tacka för allt fint stöd han har fått. Till Pascalidou svarar han:

"Jo det är tanken - att vi på något sätt ska ta fram ett skolmaterial av vitboken."

Självklart kommer ni att prioritera det, samtidigt som elevernas kunskaper sjunker i ämnen som exempelvis matematik. Vi har redan en befolkning som skulle vinna PISA, om det handlade om vit skuld, så är det inte dags att, vågad tanke, släppa politisk skolning för eleverna, för att istället lära dem saker som behövs i en global värld? När lille Kalle en dag söker den där positionen som säljansvarig för Taiwan, kommer ingen att fråga honom om hans kunskaper i behandling av romer.

Jag tycker att vi ska låta barnen vara helt fria från politisk uppfostran, men göra allt vi kan för att ge dem kunskaper i språk, matematik och så vidare. Redan på min tid hade vi faktiskt mycket politik på agendan, och den gick ut just på vit skuld. Vi fick lära oss hur vita hade tagit svarta slavar. Hur vita förtryckte svarta i Sydafrika. Vi genomförde en övning med kex, där vissa fick fler än andra, för att visa hur vita fick äta mer än svarta. På 1980-talet genomled Etiopien en svältkatastrof, varför vi i princip fick lära oss att svarta barn inte fick någonting att äta, eftersom vi fick det. Vi åt upp deras mat.

I vuxen ålder kan jag faktiskt känna en viss bitterhet över att vi tillbringade så mycket tid åt att ge barn ångest över att vi gjorde att andra barn svalt. I vuxen ålder har jag lärt mig att den etiopiska regimen (svart och marxistisk) använde svält som ett vapen mot uppstudsiga regioner. Vi hade åtskilliga lektioner som ägnades åt den goda regimen i Nicaragua (Sandinisterna under Daniel Ortega) och den onda i Chile (under Augusto Pinochet). På lektionstid lyssnade vi på Mikael Wiehe och Björn Afzelius. Visst, tryck in er senaste vitbok på schemat, men tänk om ni skapar ytterligare en klase högerextremister?

Lyssna på budskapet och betänk att nedanstående ingick i min skolgång:

Erik Ullenhag motsätter sig försörjningskrav. Förstås.

Formellt sett finns det sedan fyra år faktiskt ett formellt krav på att den invandrare som vill ta hit anhöriga, måste kunna försörja sig själv. Kravet kom från Moderaterna, givetvis med motstånd från de mindre partierna, inte minst Kristdemokraterna.

I praktiken visar sig dock denna princip knappt gälla alls, utan endast för en procent, där många av de övriga anhöriga kommer till hushåll med endast försörjningsstöd som inkomst. Problemet verkar vara att det finns en mängd undantag från kravet, som resulterar i att 99% slipper undan. Moderaterna tillsatte en arbetsgrupp, vars resultat nu är klart och som innehåller ett mer omfattande försörjningskrav. Föga förvånande gör detta Erik Ullenhag (fp) ledsen:

"Nej, det tror jag inte är en väg framåt. Vi har öppnat för ett visst försörjningskrav, risken om man öppnar ytterligare är att du hamnar i en situation där du splittrar barnfamiljer. Det är ingen bra start i Sverige att vara skild från ett barn, att ha ett barn på andra sidan jordklotet."

Och? Erik Ullenhag tycker alltså att det är ganska lagom att 1% tvingas försörja sina egna anhöriga. Liknande resonemang är ju inte direkt ovanliga i dagens Sverige, men det visar tydligt hur snedvridet klimatet är i detta land. Det är säkert tråkigt för många människor runt om i världen att vara skilda från sina barn, men för det har svenskarna inget som helst ansvar och de har framför allt inte någon skyldighet att svara för deras försörjning. Svensken har inte heller något ansvar för att en somalisk kvinna skaffar tio barn till att börja med, eller att hon sedan väljer att åka själv till Sverige. Hon har alltid möjlighet att återförenas med dem i Somalia, om saknaden blir för stor. Eller varför inte i exempelvis Kenya, varifrån många tar det där flyget till Sverige.

Ullenhag ställer sig dock positiv till Moderaternas förslag om någon sorts upplysning för invandrare kring barnuppfostran, jämställdhet och tolerans. Vi får anta att han på allvar tror att några pekpinnar vid ankomsten suddar ut generationer av klankultur, hederskultur och islam. Om kurdiska fäder fick veta att vi är skeptiska till mord på döttrar, så skulle de se ljuset och slippa besvärliga situationer med fängelsestraff och andra tråkigheter. Om Sverige istället låtit bli att fokusera på jordens allra värsta kulturer, hade naturligtvis någon sådan undervisning inte behövs, lika lite som obligatorisk svenskundervisning. Vi förstår att undervisning om jämställdhet och tolerans inte är riktad till kanadensare och holländare.

Erik Ullenhag har funderat kring dessa frågor på sitt eget barnsliga sätt:

"Man kommer hem till mamma och pappa och säger ”Jag ska vara ute på stan sent i kväll”, och så säger mamma och pappa ”Nej, det får du inte, du ska vara hemma”. Då säger barnen, som har kommit in snabbare i svenska samhället, att ”Om jag inte får vara ute, då kommer socialen och tar mig”. Där finns tydligt ett kunskapsunderläge, där barnet vet mer om det svenska samhället än föräldrarna."

Han förklarar:

"I rollen hur du uppfostrar barn i Sverige är det viktigt att vi är tydliga med det regelverk som finns, men också att vi är tydliga med att du som förälder faktiskt har ett ansvar för att uppfostra dina barn."

Det skall vi alltså vara tydliga med? Jag vill dock i vanlig ordning ifrågasätta om en stor invandring av dessa grupper verkligen är odelat positiv för Sverige. Varför inte ställa lite krav från början på den som invandrar, avseende både kultur och utbildning, och avskaffa allt vad integration och undervisning heter, eftersom det inte behövs för de människor som faktiskt kan bli en tillgång för vårt land?

SvD

Både Tobias Billströms och Erik Ullenhags funderingar är egentligen ointressanta. Själv ser jag diskussioner kring försörjningskrav och undervisning i västerländskt leverne som helt irrelevanta, eftersom grupperna det handlar om överhuvudtaget inte skall komma hit. Dessutom kommer Alliansen med all sannolikhet att försvinna i september, varefter vi får en ny upplaga av Miljöpartiets migrationspolitik, då istället med stöd av Socialdemokraterna.