Vilken väg går Vlaams Belang?

"Det här är VÅRT land". Filip Dewinter vid podiet.

Europavalet blev som bekant en stor framgång för många EU- och invandringskritiska partier på hela kontinenten, men för Belgiens Vlaams Belang blev det ett nederlag, då man gick från 10% 2009, till 4% i söndags, och därmed med nöd och näppe lyckades behålla ett enda mandat. Partiet har de senaste åren fått lämna över väljare till det betydligt mer liberala nationalistpartiet Nieuw-Vlaamse Alliantie, som blev även detta vals vinnare med 17% och fyra mandat. Samma dag hölls även val till Belgiens federala parlament, där den nedåtgående trenden blev än tydligare. Vlaams Belang gick från 12 till 3 av 150 mandat, medan N-VA ökade från 27 till 33.

Valförlusten ser nu ut att leda till konsekvenser inom partiet. I måndags avgick Gerolf Annemans, som varit partiledare sedan 2012. Han är dock innehavaren av det kvarvarande mandatet i Europaparlamentet och spelar nu en viktig roll i Marine Le Pens försök att bilda en partigrupp.



Kritik har också riktats mot den långvarige partitoppen Filip Dewinter, särskilt sedan han för en vecka sedan gjorde uttalandet att problemet i Belgien inte var vergrijsing (grånande, en åldrande befolkning), utan verbruining (förbruning, en allt mörkare befolkning).

Gerolf Annemans anser nu att det är dags för generationen med honom själv och Filip Dewinter att "försvinna från förgrunden" och genomföra "en radikal föryngringsoperation". Han menar att detta är det enda sättet att på nytt bli ett trovärdigt parti och få tillbaka de unga väljarna från N-VA. Både Annemans och Dewinter har varit aktiva i partiet sedan 1980-talet.

De Standaard

Personligen hoppas jag att Vlaams Belang kan återta initiativet från N-VA, då det är ett mer genuint EU- och invandringskritiskt parti. Så sent som 2004 blev partiet Flanderns största, med 24% till det flamländska parlamentet. Låt oss hoppas att en föryngring, samt striden med N-VA, inte leder till någon omfattande liberalisering.