Marine Le Pen attackerar återigen EU:s avtal med Turkiet

Igår fördömde Marine Le Pen i Europaparlamentet ännu en gång det avtal som EU har ingått med Turkiet, där landet lovar att ta tillbaka illegala invandrare som har tagit sig till Europa, i utbyte mot pengar, avskaffade visumkrav för turkiska medborgare och återupptagna förhandlingar om Turkiets medlemskap i EU. Hon är inte ensam om att se detta som ren utpressning, där Turkiet och president Erdogan använder migrantströmmarna som ett hot och ett verktyg för att uppnå egna fördelar.

Gilles Lebreton (FN) om invandringens kostnader

Strax efter att jag i det förra inlägget hade bemött Metros påståenden om invandring, publicerade Europaparlamentets ENF-grupp ett kort anförande av Front Nationals ledamot Gilles Lebreton från i förrgår, där han ifrågasätter EU-kommissionens glädjekalkyler kring invandringens ekonomiska konsekvenser. Eftersom jag försöker att välja ut de framträdanden som kan vara av intresse för en svensk publik får invandringsfrågan en viss övervikt, men de patriotiska partiernas företrädare talar naturligtvis om alla områden som påverkar samhället, så också i Europaparlamentet. Observera att kostnaderna som Lebreton nämner alltså gäller enbart Frankrike.

Pierre Moscovici är numera EU-kommissionär med ansvar för ekonomiska och finansiella frågor, beskattning och tullar, men var tidigare Frankrikes finansminister i den socialistiska regeringen. 

Front National organiserar konferens om terrorism

Den 18 maj kommer Front Nationals ledamöter i Europaparlamentet att delta i en konferens med temat "Terroristkris i Europa: Misslyckanden och perspektiv". I nuläget finns inte mycket mer information än så, men presentationsklippet kan ändå vara värt en titt, främst för att det ännu en gång visar att det i Europa finns partier som under en längre tid har varnat för terrorismen och dessutom vill angripa dess grundorsaker.

Mohammed Merah dödade i mars 2012 tre militärer, en lärare och tre skolbarn i Toulouse. Han föddes i Frankrike, av algeriska föräldrar, och besökte tiden före attentaten bland annat Afghanistan och Pakistan. Samma år, vilket vi ser i klippet nedan, varnade Marine Le Pen för att det sannolikt fanns fler av Mohammed Merahs slag i Frankrike och att invandringsströmmarna skulle kunna rymma ytterligare andra. Som vi vet har ett antal attentat skett i Europa sedan dess, inte minst i Frankrike.

Vlaams Belang mot islamterror

I lördags höll Vlaams Belang ett möte i Antwerpen om muslimsk terrorism, eller "islamterror", som man kort och gott kallade fenomenet. Vi ska nu titta på ett sammandrag av talen som partiet självt har ställt samman, och talarna vi ser är:

Från vänster till höger:
- Anke Van dermeersch, gruppledare i senaten och ledamot av flamländska parlamentet
- Tom van Grieken, partiledare och ledamot av flamländska parlamentet
- Barbara Pas, gruppledare i det federala parlamentet
- Filip Dewinter, ledamot av det federala parlamentet

Ordet "uitburgering", som Tom van Grieken här föreslår som motsats till inburgering (ung. integration), fungerar något bättre på nederländska än vad jag kunde få till på svenska.

"Wir schaffen das" (Det klarar vi) var Angela Merkels lite lättvindiga kommentar till förra årets flyktingkris, då Tyskland tog emot en miljon asylanter.

Marine Le Pen i Télématin

Den franska TV-kanalen France 2:s morgonprogram "Télématin" har varje dag ett inslag kallat "Fyra sanningar", där man bjuder in någon från, oftast, den politiska världen. I måndags var gästen Marine Le Pen.

UMP hette det stora högerpartiet innan de bytte namn till "Republikanerna".
PS är det stora socialistiska partiet.
UMPS är det nedsättande uttrycket för den politiska eliten i UMP och PS och alltså en motsvarighet till vår "sjuklöver".

GMO står för Genetiskt modifierad organism och avser vanligen mat.

Apparu, Le Guen, Valls och Raffarin är personligheter från både PS och Republikanerna.

Statliga rådet är min översättning av "Conseil d'État", ett organ som fungerar som rådgivare till regeringen och som högsta domstol för administrativa ärenden.

Vlaams Belang presenterar Islamwatch.net

Idag presenterade Vlaams Belangs mångårige och frispråkige företrädare Filip Dewinter, som också är ledamot av Belgiens federala parlament, en webbsida som ska kartlägga islamiseringen av Flandern.

Medan Marine Le Pen alltid noggrant specificerar "islamistisk fundamentalism" och "kommunitarism" som orsaker till exempelvis terrordåd, utnämner Filip Dewinter själva islam till "hatets religion" och skriver på den nya sidan bland annat:

"Islam är en våldsam, intolerant och totalitär ideologi, som är oförenlig med grundläggande värderingar i vårt demokratiska europeiska samhälle."

Många siffror som presenteras på sidan borde i sig öppna en del ögon, där vi till exempel får veta att i Flanderns största stad Antwerpen är nu över 20 procent av befolkningen muslimer, där finns 47 moskéer och att 45 procent av eleverna i grundskolan också följer islamundervisning.

Föga förvånande har den belgiska myndigheten Unia ("Interfederala centret för lika möjligheter") redan idag inlett en utredning om huruvida Islamwatch.net "uppviglar till hat, våld och diskriminering", samt om sidan "bryter mot antidiskriminerings- och antirasismlagstiftningen".

Vlaams Belangs Tom van Grieken i RT

Idag gästade Vlaams Belangs partiledare Tom van Grieken den ryska nyhetskanalen RT och mötte där en politiskt korrekt etikprofessor från den flamländska staden Gent. Ämnet är de medborgarkontrakt eller lojalitetsförklaringar som diskuteras även i många andra europeiska länder, och professorn har förstås rätt i att sådana underskrifter inte är särskilt kraftfulla instrument för integration, och än mindre mot terrorism, men vi ska då komma ihåg att Vlaams Belang naturligtvis motsätter sig den destruktiva massinvandringen. Till syvende och sist är ett stopp för asylinvandring den enda effektiva åtgärden för harmoniska och fungerande europeiska länder.

Tom van Grieken har fullständigt rätt när han menar att "stigmatisering" av till exempel den muslimska gruppen främst beror på gruppen själv, snarare än det omgivande samhället. Självklart är det upp till den enskilde som beger sig till ett nytt land att intressera sig för detta och göra vad man kan för att fungera i det nya samhället.

Jean-Marie Le Pen gäst i France 3

Den 20 mars var Jean-Marie Le Pen gäst i programmet "12/13" i kanalen France 3, där han presenterade sitt nya projekt "Jeanne d'Arc, hjälp oss" (en hänvisning till ett utrop han gjorde vid förra årets 1-maj-firande). I det utdrag jag har satt samman, får vi också höra hans tankar kring terrorismbekämpning och varför han stödjer Donald Trump i det amerikanska presidentvalet.

1-maj-tåget har genomförts av Front National varje år sedan 1979 till nationalhelgonet Jeanne d'Arcs minne. När manifestationen nu avskaffades anfördes som skäl bland annat hotet från IS, som i sin nättidning utnämnde Front Nationals anhängare till "en första rangens måltavla", men ledningen menade också att avskaffandet av traditionen var en del av partiets förnyelse.

Territorialprincipen, på latin Jus soli ("jordens rätt"), är en princip för bestämmande av medborgarskap som utgår från att medborgarskap förvärvas automatiskt av ett barn när det föds i en viss stat. Motsatsen är Jus sanguinis ("blodets rätt"), som vi tillämpar i Sverige.

INSEE är den franska statens myndighet för statistik och ekonomiska studier.

Azouz Begag var "minister för lika möjligheter" i den socialistiska regeringen på 2000-talet och förde faktiskt fram tanken att antalet muslimer i landet nu borde uppgå till 15-20 miljoner, vilket han baserade på att uppskattningen av runt 5 miljoner hade legat fast i decennier, men att dessa nu hade alstrat barn och barnbarn. Han är själv algerier och angav inte detta högre tal som en varning för en destruktiv utveckling, utan som ett argument för att gruppen var underrepresenterad i samhället.

FLN (Front de libération nationale) var den algeriska självständighetsrörelsen och Jean-Marie Le Pen hänvisar till den därför att Algeriet har diskuterats i en tidigare sekvens som jag har utelämnat.


Värt att notera är också kommentaren om Tyskland och flyktingkrisen, en formulering typisk för Jean-Marie Le Pen:

"Fru Merkel hann knappt öppna famnen förrän hon tvingades föra ihop benen". 

Marine Le Pen i Québec: Invandring

Det utdrag ur den kanadensiska journalisten Anne-Marie Dussaults intervju med Marine Le Pen som presenterades i det förra inlägget visade sig vara uppskattat, och här kommer därför huvuddelen av det som återstår. I denna del får vi se, trots polemiska och märkliga inlägg från journalisten, hur Marine Le Pen får tillfälle att säga några sanningar om invandring. Det kan ju också tilläggas att 25 000 handplockade migranter i Kanada är en situation som inte ens kommer i närheten av Europas.






De som tycker att Marine Le Pen tog väl hand om den kanadensiska journalisten, och ni verkar vara många, finner säkert nöje i att se en intervju från 2014. Den franska journalisten här, Apolline de Malherbe, hade träffat Marine Le Pen förut och var följaktligen bättre förberedd och i allmänhet duktigare än Anne-Marie Dussault, men det räckte inte hela vägen. Intervjun är också ett av få exempel på senare år där en journalist överhuvudtaget tar upp "rasism":

BVA är ett opinionsinstitut och Jean-Luc Mélenchon är en politiker på vänsterkanten, som har långt mindre väljarstöd än Marine Le Pen.

Sciences-Po (egentligen Institut d'études politiques de Paris) är en elitskola inom statsvetenskap. Den politiska eliten går sedan ofta vidare till ENA, den yttersta elitskolan för blivande presidenter och ministrar.

Jean-Pierre Chevènement var en vänsterkandidat i 2002 års presidentval.

Marine Le Pen möter fientlig kanadensisk journalist

När Marine Le Pen intervjuas av franska journalister, brukar dessa numera alltid visa respekt och ställa relevanta frågor, dels för att hon leder landets största parti, men kanske framför allt för att de vet att alla försök att sätta dit henne eller avbryta omedelbart misslyckas.

Förra veckan tillbringade Marine Le Pen i Kanadas franskspråkiga provins Québec och framträdde då i ett antal TV-program. I klippet vi ska se försöker den synnerligen partiska kanadensiska journalisten Anne-Marie Dussault på olika sätt attackera Marine Le Pen, utan någon större framgång. Hela intervjun är en halvtimme lång, och jag har klippt ned den, men jag hoppas senare kunna lägga upp ett avsnitt av den där Marine Le Pen faktiskt får tillfälle att tala om politik och invandring under några minuter.


Kommunitarism är olika minoritetsgruppers strävan att leva för sig själva enligt egna normer och ställa särskilda krav. Marine Le Pen talar ofta om detta, och menar i klartext sannolikt muslimska grupper, men anpassar retoriken.

"Krambjörnarna" är en amerikansk (Care Bears) uppsättning nallebjörnar, som också har figurerat på film.

Marine Le Pens reaktion på attentaten i Bryssel

Presskonferens i Québec

Marine Le Pen har under de senaste dagarna rest och träffat människor i Kanadas franskspråkiga provins Québec, vilket kan förklara varför vi först igår fick en videoreaktion på attentaten i Bryssel, dessutom i form av en mobilinspelning från vad som ser ut att vara ett hotellrum.

Det är värt att notera att hon som alltid talar om "islamistisk fundamentalism", till skillnad från till exempel Geert Wilders som för det mesta talar om "islam". Sådana skillnader mellan partierna går naturligtvis den svenska journalistkåren helt förbi, som verkar ha bestämt sig för att Front National är "värst", trots att både PVV och Vlaams Belang ofta uttrycker sig hårdare. Säkerligen har även Marine Le Pen funderingar kring islams expansion och roll i Europa, men genom att begränsa måltavlan till "islamistisk fundamentalism" undviker hon onödiga attacker från medier och intresseorganisationer, i ett land där man dessutom riskerar åtal för allehanda åsikter. Vi minns hur uttalandet om att gatuböner var en sorts ockupation på samma sätt som den tyska ledde till just en sådan förföljelse, trots att det är svårt att finna någon rasism i det resonemanget.

Marine Le Pen påpekar också ännu en gång att man inte kan bekämpa terrorn utan att bekämpa dess rötter, vilket hon uttrycker som att man inte ska bekämpa vapnet, utan den som håller i det. Dessa rötter verkar de flesta politiker vara mycket ovilliga att nämna eller angripa. Det är också intressant att Marine Le Pen förespråkar ett samarbete med den syriska säkerhetstjänsten, vilket kan verka kontroversiellt, men som naturligtvis skulle kunna ge europeiska länder mycket information. Frankrike har avbrutit detta samarbete, åtminstone officiellt.

PNR (Passenger Name Record) är en databas där flygpassagerares resor registreras.

Geert Wilders reaktion på attentaten i Bryssel

Kort efter attentaten i Bryssel igår tillfrågades Geert Wilders om sina första kommentarer:






På Twitter poängterar han också sin ofta upprepade ståndpunkt att grundproblemet är islam och ger oss ett löfte:

"Om jag blir premiärminister ska jag krossa den islamiska terrorismen, stänga våra gränser och avislamisera Nederländerna."

Ministrarnas twitterreaktioner

Twittraren "Job" är en av de som har uppmärksammat de intetsägande och likalydande meddelandena som idag kommer från svenska ministrar och översätter till vad de egentligen betyder:

Det finns fler:

 Eftersom Wallström är utrikesminister skriver hon samma sak på engelska:

Uppenbarligen har de fått instruktioner om att ta med någonting om "öppenhet" i de pliktskyldiga meddelandena. Vi vet att detta ord i svensk debatt har kommit att helt enkelt betyda stor asylinvandring, vilket är grundorsaken till islamism i Europa. Samtidigt hotar terrorismen naturligtvis den verkliga öppenheten, då fler och fler säkerhetskontroller måste införas. Frankrike införde efter de senaste attackerna undantagstillstånd. Asyltrycket i sig, och frånvaron av ordentliga yttre gränser, har också lett till att den inre fria rörligheten inom EU håller på att falla samman. På sätt och vis hedrar det nästan Mehmet Kaplan att han inte har sagt någonting.

Bör man då verkligen kritisera politiker som endast ger oförargliga, om än påklistrade, kommentarer till tragiska händelser? Ja, det kan man göra, särskilt eftersom de i högsta grad är skyldiga till utvecklingen och att Sverige redan har haft sin förste självmordsbombare.

Vi hör nu också att "rasister" kommer att utnyttja situationen för sina syften, men denna terror är ju en av aspekterna som invandringskritiker länge har varnat för. Följaktligen tycker jag inte att det är det minsta stötande att patriotiska rörelser kommentarer händelserna i Bryssel. Till skillnad från de svenska socialdemokratiska ministrarna, har de varnat för detta länge och erbjuder faktiska lösningar. Efter att ha beklagat dödsoffren, skriver Vlaams Belang:

"Käre Charles Michel (premiärminister), var snäll och stäng gränserna.
Vi kan inte stoppa terrorismen om de fortsätter att vara öppna!"

Partiet uppmärksammar också att Bryssels socialistiske ministerpresident redan har sagt det som sannolikt kommer att upprepas av många liknande figurer framöver:

"Vi måste sluta stigmatisera"¨
Molenbeek är den "mångkulturella" enklaven
i Bryssel dit många av gärningsmännen i Paris
hade kopplingar.

Geert Wilders är frispråkig:

"Vi måste stänga våra gränser och i förebyggande syfte
gripa och låsa in Syrien-resenärer. Nederländernas
säkerhet går före allt annat!"

I en annan tweet skriver han:

"Jag kommer att be om en debatt med Rutte (premiärminister) om attentaten i Bryssel. Hur många debatter behövs innan man erkänner att islam är orsaken?"

Marine Le Pen har skrivit ett kort pressmeddelande:

"Rörelsen som jag leder ger sitt stöd till belgarna som i morse drabbades mycket hårt av det islamistiska barbariet. Rörelsen skänker en särskild tanke till de många offren, de skadade och vill hylla alla samhällstjänster som har mobiliserats i denna prövning.

Det är nu nödvändigt att skyndsamt, och för allas säkerhet, stänga den fransk-belgiska gränsen, en verklig stängning, inte fiktiv som det har varit i flera veckor, och återinföra kontroller vid samtliga av våra nationella gränser.

Frankrike har inte besparats laglösa områden av Molenbeeks typ. Vi måste redan idag påbörja en omfattande polisinsats i alla dessa stadsdelar i republiken och äntligen ta hand om alla vapen och sprängmedel som finns där. Vi måste tömma källarna. Släpphäntheten har varat endast allt för länge.

Inför den islamistiska fundamentalismen kräver fransmännen auktoritet, handling och viljekraft."

Aftonbladet får panik redan före de tyska valen

Idag höll tre tyska delstater val och eftersom det fanns anledning att misstänka att Alternative für Deutschland, det närmaste man idag kommer ett större patriotiskt parti i landet, skulle skörda framgångar, passade Aftonbladet på att i förebyggande syfte skriva om partiet. AfD började som ett akademikerparti som främst var upptaget av ekonomi och frågan om medlemskap i euron, men har till slut kommit att fokusera mer på invandringen, som naturligtvis är en långt mer genomgripande ödesfråga.

I Tyskland har invandringskritiska och nationalistiska partier traditionellt varit svaga, vilket brukar förklaras med landets historia på 1930- och 1940-talen. Det är en förklaring som jag själv är något skeptisk till, för även om medier gärna gör en koppling mellan invandringskritik och nationalsocialism, så torde invandringskritiker själva knappast låta sig begränsas av en sådan. Mest framgångsrikt har Tysklands Nationaldemokratiska Parti (NPD) varit. Sedan dess grundande 1964 har partiet aldrig lyckats ta sig över förbundsdagens 5-procentsspärr, men har vid olika tillfällen erövrat mandat i delstatsparlamenten. Den främsta valframgången skördade NPD i delstaten Sachsen i landets östra del, då 9,2 procent röstade på partiet. För närvarande har NPD också en ledamot i Europaparlamentet.

Wolfgang Hansson ger inledningsvis en någorlunda vederhäftig beskrivning av AfD, även om han känner att han måste jämföra det med Sverigedemokraterna. En slutsats som sannolikt är korrekt presenteras:

"Om AfD lyckas så bra i delstatsvalen som opinionsmätningarna ger vid handen kommer det att tolkas som att många tyskar tröttnat på Merkels välkomnande inställning till flyktingar."

Vi ska komma ihåg att Tyskland under förra året tog emot en miljon asylanter, en nivå som inte ligger långt efter Sveriges sett till folkmängd. Angela Merkel blev känd för slagordet "Det klarar vi", en något lättsinnig inställning till ett sådant inflöde. Mot slutet spårar Wolfgang Hanssons artikel ur så smått:

"AfD:s framgångar är bara toppen på ett isberg av ökad extremism i Tyskland.

Varje måndag demonstrerar den anti-islamska rörelsen Pegida i Dresden. Marscher som spridit sig till andra tyska städer och där Angela Merkel utmålas som den stora skurken. Det är inte bara flyktingarna som ska bort utan även Merkel."

Det är mycket märkligt att motstånd mot en asylinvandring på denna nivå, som i sanning kan kallas för "massinvandring", alls benämns "extremism". Islam och en invandring från huvudsakligen Mellanöstern borde nästan objektivt ses som mer extrema fenomen. Textens avslutande mening raderar all eventuell tidigare seriositet:

"Tyskland är inne i en utveckling som ofrånkomligt för tankarna till landets mörka historia."

Som vanligt är alltså motstånd mot islamisering helt enkelt nationalsocialism. 

På Aftonbladets "kultursida" känner sig också kommunisten Petter Larsson kallad att kommentera dagens delstatsval, vilket sker under den föga förvånande rubriken "Radikal höger på marsch". AfD må vara ett högerparti, men det är svårt att se det som särskilt radikalt, medan användandet av ordet "marsch" förstås ska få oss att associera till den historiska nationalsocialismen, som måste dras fram i dessa sammanhang, särskilt när det handlar om Tyskland. Själv tycker jag naturligtvis att det är mycket hög tid att även tyskarna reser sig och värnar om sitt land. Petter Larsson bjuder som väntat på den sedvanliga vänsteranalysen om varför människor stöder patriotiska partier:

"Ska man förstå varför, måste man börja med det politiska landskapets förändringar, som skapat ett utrymme för högerradikal mobilisering. Den första stora rörelsen kom med Gerhard Schröders röd-gröna regering, som de första åren på 2000-talet gick kraftigt till höger och i praktiken genomförde många av de reformer borgerligheten länge drömt om: sänkta pensioner, en arbetsmarknadspolitik som pressade fattiga och arbetslösa till bristningsgränsen och stora skattesänkningar."

Givetvis applicerar han exakt samma analys på alla andra länder:

"Samma fenomen kan vi se på andra håll. I Sverige accepterade socialdemokratin under 90-talet mycket av de nyliberala dogmerna, vilket följdes av de Nya Moderaternas kliv mot mitten. I Storbritannien följdes Tony Blairs högervridning av Labour av David Camerons mjuka konservatism."

Jag tror inte alls på att invandringskritiska partier skulle nå framgångar för att alla andra partier samlas i mitten. Den ena delen av den analysen handlar om att högerpartierna alltså rör sig mot vänstern och att ett tomrum då skulle uppstå, men det fungerar endast om man accepterar tanken på invandrings- och EU-kritiska partier som "högerextrema". Den andra delen, som förfäktas av personer som Petter Larsson, Anders Lindberg och många fler, är att vänstern inte förmått förklara för allmogen att striden står mellan arbetare och kapital och att de dumma "missnöjesväljarna" röstar "främlingsfientligt" för att de inte förstår att de egentligen vill ha vänsterpolitik. Via de vanliga nyckelorden "rasist" och "främlingsfientlig", redogör Petter Larsson på sitt sätt för AfD:s utveckling:

"Den mer liberalt sinnade ledningen utmanades snart öppet av de växande högerkrafter, som helt korrekt insett att ett akademiskt eurokritiskt parti aldrig skulle kunna bli lika populärt som ett folkligt, nationalistiskt och främlingsfientligt [...] Det är invandringen, ständigt invandringen, som är vägen till folkets hjärta."

Ännu en gång måste jag alltså påpeka att det beror på att det är en helt avgörande fråga som påverkar alla andra politiska områden. Att diskutera eurons för- eller nackdelar, utan att ta tag i invandringsfrågan, är inte seriöst. Lite uppgivet, och med en referens till svenska journalisters mest älskade filmklipp, konstaterar Larsson:

"Precis som Sverigedemokraterna – minns järnrörsnatten – kan Afd-politikerna säga nästan vad som helst utan att förlora stöd. Politikens normala lagar gäller inte dem."

Det beror på att vi inte, särskilt inte i Sverige, har några alternativ. Vi anser att asylinvandringen för landets överlevnad måste stoppas och då leder knappast publiceringen av en lite fånig film till att vi plötsligt ska rösta för fortsatt massinvandring.

När rösterna nu har räknats skördade AfD mycket riktigt stora framgångar. I Baden-Württemberg blev partiet tredje störst med 15 procent av rösterna, liksom i Rheinland-Pfalz med 12,4 procent. I Sachsen-Anhalt, i landets östra del, blev AfD näst största parti, med 24,3 procent. I ingen av delstaterna var det relativt nya partiet tidigare representerat. 

Jean-Marie Le Pen om Merkel och Trump

I gårdagens avsnitt av Le journal de bord de Jean-Marie Le Pen berördes bland annat Angela Merkels roll i förhandlingarna mellan EU och Turkiet och Donald Trumps ställning i de republikanska primärvalen:






Vad jag möjligen inte kan hålla med om är att Europa skulle vara underbefolkat, då kontinenten är synnerligen tätt befolkad. Det känner naturligtvis även Jean-Marie Le Pen till, och jag tolkar hans uttalande som att han menar att Europa har en befolkning som man kan hantera ekonomiskt och socialt.

Marine Le Pen attackerar EU:s samarbete med Turkiet

Idag gick Marine Le Pen i Europaparlamentet till angrepp mot det avtal EU har slutit med Turkiet, där landet ska stävja invandringen till Europa i utbyte mot pengar, avskaffande av visumtvånget för turkiska medborgare och en påskyndad process för medlemskap i unionen.

Jayda Fransen konfronterar islamistpredikant

Britain Firsts orädda vice partiledare Jayda Fransen har ännu en gång sökt upp den muslimske hatpredikanten Anjem Choudary för att konfrontera honom i hans hem.

Anjem Choudary har paktistansk bakgrund, men är född i Storbritannien. Han har startat ett par salafistiska organisationer, som Al-Muhajiroun, och gör ständigt utfall mot västvärlden, samtidigt som han kräver att Storbritannien ska införa sharia i dess helhet:

"Som muslimer förkastar vi demokrati, vi förkastar sekularism, frihet och mänskliga rättigheter. Vi förkastar allt som ni ser som ideal. Det finns ingenting i islam som kallas för republik. När vi talar om sharia, talar vi om endast sharia."

Varför han trots allt väljer att bo i Storbritannien, har han besvarat med:

"Vi kommer hit för att civilisera människor, få dem att lämna mörkret och orättvisan för islams skönhet."

Efter terrorattackerna den 11 september 2001 kallade han gärningsmännen för "magnifika martyrer" och han vägrade naturligtvis sedan att fördöma bombdåden i Londons tunnelbana 2005. Han menar att sharia kommer att införas i Storbritannien antingen genom att landet erövras av ett muslimskt land eller genom det ökade antalet inhemska muslimer, något han exemplifierade genom att påpeka att vissa muslimska familjer får mellan 10 och 12 barn.

Föga förvånande stöder han också Islamiska staten och har kallat dess ledare Abu Bakr al-Baghdadi "alla muslimers kalif och de troendes prins".

Sammankomst för frihet i Bryssel

Geert Wilders (PVV), Tom Van Grieken (VB),
Machteld Zee (forskare) och Chris Janssens (VB).

Igår kväll anordnade Vlaams Belang en sammankomst för frihet, där man även hade bjudit in bland andra Geert Wilders och Machteld Zee från Nederländerna. Den sistnämnda är statsvetare och jurist och har forskat om Storbritanniens shariadomstolar. Detta möte var det tredje i en serie, där tidigare teman har varit självständighet och identitet.

På sin hemsida skriver Vlaams Belang om tilldragelsen:

Försvara våra friheter!

Den europeiska civilisationen omfattar en frihet att tänka, tala och göra som man vill, vilket är unikt i världshistorien. Denna frihet, vars kamp har krävt många offer, är inte bara dyrbar, utan också sårbar.

Fyra hot

I sin inledning presenterade mötesordförande Chris Janssens de fyra hoten mot vår frihet. På första plats kommer konstruktionen Belgien, som begränsar flamländarnas frihet att bestämma över sin egen framtid. Ett andra hot kommer från EU, som utvecklas till en superstat och alltså ett stort Belgien. Det tredje hotet är massinvandringen, och den islamisering som följer av denna, som gör att vissa västerländska principer och och landvinningar sakta men säkert äventyras. Som fjärde och sista hot nämnde Janssens den lättsinniga "bort med oss"-mentaliteten och den politiska korrektheten med sina tanke- och yttrandeförbud.

Ingen rätt, utan orätt

Genom ett praktiskt exempel, framför allt de shariadomstolar varav redan ett åttiotal finns i Storbritannien, visade doktor Machteld Zee hur mångkulturalismen förhindrar kritisk analys. Anhängare av mångkulturalismen har nämligen en tendens att ge en romantiserad bild av sådana shariaråd. Det heter att muslimer måste ha friheten att välja för sin egen "rätt", men denna romantiska syn bortser från de negativa handlingar och den ideologi som gömmer sig bakom denna "rättsform", menar Zee. I praktiken handlar det nämligen om ofrihet och särskilt för kvinnor: 

- Medan i Europa civilrätten de senaste decennierna har anpassats för att gynna jämlikhet och frihet, sugs muslimska kvinnor, under ledning av islamister och mångkulturalister, in i ett teokratiskt rättssystem där deras beroende av mannen är centralt.

Gazaremsa i Europas hjärta

Geert Wilders, partiledare för nederländska Partij Voor de Vrijheid och gästtalare denna kväll, kallade framgångarna för partier som PVV och Front National, samt Vlaams Belangs återuppståndelse, ett tidens tecken:

- Etablissemanget klarar sig inte längre. De har slut på bensin, deras tank är tom. 

Han menade att vi lever i en historisk tid:

- Det handlar inte längre om ett ekonomiskt problem. Ett hål i budgeten kan man täppa till. Detta handlar om existentiella frågor. Kommer Nederländerna och Flandern finnas, som vi nu känner dem, om tio år? Kommer våra döttrar här fortfarande leva i frihet? 

Wilders sade vidare att vaksamhet nu krävs:

- Islam erövrar och förtrycker. Det står för motsatsen till den frihet vi värderar. Gör man inte motstånd, då får man Molenbeek, er egen Gazaremsa i Västeuropas hjärta.

Uppnå, återvinna och försvara friheten

I sitt avslutande tal påpekade Vlaams Belangs partiledare Tom Van Grieken att dessa tre sammankomsters teman - identitet, självständighet och frihet - inte har valts godtyckligt. Tvärtom är detta de teman som de kommande åren kommer att dominera den politiska debatten och är sammanbundna med varandra:

- Precis som frihet är en ofrånkomlig del av vår identitet, måste ett folk ha friheten att sätta gränser för att säkra sin identitet, för att säkerställa sina friheter och landvinningar. Varje folk har en ofrånkomlig rätt till ett eget hem, en plats där det är tryggt och verkligen kan känna sig hemma. Detta hem är, särskilt i tider av accelererande globalisering, nationalstaten.

Vlaams Belang har som mål att uppnå vår frihet, att återvinna och försvara den:

- Vi väljer en flamländsk stat, fri från Belgien, eftersom endast ett självständigt Flandern kan ge flamländerna det som tillhör dem. Vi väljer också en flamländsk stat därför att vi inte vill bli en minoritet i eget land. Kort sagt, vi väljer ett fritt och flamländskt Flandern i ett fritt Europa!

Vlaams Belang har också publicerat en liten sammanfattning av talen, där man har klippt ihop anföranden av Geert Wilders, Tom Van Grieken och parlamentsledamoten Chris Janssens:

I samband med detta möte gjorde man också en trevlig presentationsfilm, där vi får se våra vänner i gruppen Nationernas och frihetens Europa. Det är också intressant att se att Vlaams Belangs Filip Dewinter tydligen har besökt Ungerns gräns och att partiets ende ledamot i Europaparlamentet Gerolf Annemans har varit på den italienska ön Lampedusa, som genom sin närhet till Nordafrika är en stor destination för migranter:

Att Geert Wilders frihet är kraftigt begränsad på grund av den hotbild han lever under förstår vi alla. Så här ser det ut när han visar sig i offentligheten, där alla andra är livvakter:

Samtidigt är yttrandefriheten under tryck i just Nederländerna, där polis har gjort hembesök hos människor som har yttrat sig kritiskt om asylboenden på sociala medier, något jag skrivit om i Nya Tider.

Bilder: Marine Le Pen på jordbruksmässa

Marine Le Pen besökte idag en jordbruksmässa och blev som vanligt väl mottagen och följd av ett medieuppbåd. Även utomeuropeiska områden hade sina särskilda montrar och jag tycker att bilderna därifrån borde vara intressanta för de som fortfarande tror att Front Nationals politik på något sätt handlar om ras. Departementen och territorierna i bland annat Karibien, Indiska oceanen och Stilla havet ses helt enkelt som delar av Frankrike och deras invånare som fransmän, även av Front National. Inga sura miner eller fåniga motdemonstranter:

Guadeloupe

Mayotte

Franska Guyana

Martinique

Här är lite rörliga bilder från mässor 2015.

"De europeiska nationernas återkomst"

Front National skickar varje vecka ut ett nyhetsbrev och denna vecka tyckte jag att det var särskilt relevant:

De europeiska nationernas återkomst!

Utopin om ett politiskt Europa som grundas på fri rörlighet (av kapital, varor och människor) håller på att störta samman framför Bryssels teknokrater, som är förkrossade av att se hur deras ödesdigra projekt för att upplösa nationerna stöter på folkens motstånd.

I Storbritannien har anhängarna av Brexit vind i seglen. De britter som är för ett utträde ur EU bedömer korrekt att deras land måste återta den totala kontrollen av sina gränser för att stoppa en kaotisk invandring, minska socialbidragen för utlänningar, avlasta de offentliga systemen och, slutligen, införa den legitima nationella prioriteten på arbetsmarknaden.

Denna törst efter frihet inspirerar den tjeckiske premiärministern Bohuslav Sobotka, som också planerar att hålla en folkomröstning om sitt lands utträde ur EU. Ungern, som motsätter sig mottagandet av illegala invandrare på sin mark, kommer att hålla en folkomröstning om den europeiska planen att "omplacera" migranter i EU:s medlemsländer. De polska och slovakiska styrande kräver å sin sida att gränserna mellan Grekland, Bulgarien och Makedonien stängs, för att drastiskt minska inflödet av så kallade "flyktingar" som anländer från Turkiet.

Dessa styrande anstränger sig på detta sätt för att skydda sina länder mot den okontrollerade invandringen därför att de har kunnat se och bedöma konsekvenserna i Västeuropa: sociala och ekonomiska problem, splittring i grupper, otrygghet, och numera islamistisk terrorism. 

Definitivt sammanbundna av en gemensam magnifik civilisation, har också våra europeiska nationer en identitet, en historia, en kultur som tillhör dem och där det är upp till oss att laga varje spricka. För att uppnå detta måste vi först, och omgående, skydda länderna från en översvämning av migranter som blir allt värre.

Nicolas Bay, generalsekreterare