lördag 5 juli 2014
70-tals-spöket Croneman i farten igen
Johan Croneman är egentligen ingenting mer storslaget än DNs tv-recensent, men som kommunist och kulturmänniska ser han till att få med politik i de flesta av sina alster. Eftersom han är vänster fick han också hålla i ett avsnitt av P1s program "Sommar". Några rader ur Aftonbladet om detta program ger oss en bakgrund till denna människa:
"Han knarkade och drack. Fick en hjärnblödning – och bestämde sig för att leva.
En gång, på 70-talet, var han ung, radikal, stridbar – och alternativ.
Det var om det han ville berätta.
Sitt älskade 70-tal.
Det 70-tal, som han mer än gärna drömmer sig tillbaka till och – kanske - helst av allt skulle ha velat stanna kvar i, känns det som.
Det var då allting hände.
Det var då han engagerade sig i Vietnamrörelsen, gick till skolan med ett FNL-märke på jackan – och blev attackerad, från alla håll.
Det var då han totalvägrade i lumpen – och dömdes till fängelse.
Det var då han diskuterade sig igenom Journalisthögskolan i Göteborg, för övrigt samtidigt som Janne Josefsson."
Han ville alltså vara kvar på 1970-talet och vi andra skulle väl kanske önska att detta spöke från svunna tider åtminstone inte försökte analysera dagens samhälle. Det blir nämligen alltid lika patetiskt som i dagens krönika, där han ondgör sig över att Jimmie Åkesson får frågor i Almedalen.
"Vi pratar nu inte jämförelser med 30-talet. Vi pratar 30-tal.
För fyra år sedan ville ingen ens stå i samma studio som en SD-debattör. Inte sitta i samma soffgrupp. Inte prata, eller ens andas, i samma program. Politiken vrids mer och mer åt höger. Och det är okej, det är demokrati. Eller hur?"
Självklart tycker Johan Croneman att ett sådant beteende är föredömligt. Det är alltså helt rimligt att inte "ens andas" i samma program som en representant för ett parti som stöds av var tionde svensk. Sedan använder han samma knep som alla vänstermänniskor gör, nämligen att koppla ihop SD med deras egen eviga fiende "högern" och "borgarna". Att SD bjuds in till tv-soffor har troligen mer att göra med partiets riksdagsinträde och starka opinionsstöd, än att politiken skulle vridas åt höger. Dessutom är vi nu på väg att få en regering ledd av socialdemokrater, vilket lite förtar styrkan i det argumentet. Croneman hetsar upp sig än mer:
"I veckan som gick var det Sverigedemokraternas dag i Almedalen (bara det är ju ett bra skäl till att lägga ned) – hur skendemokratisk är inte den idén?"
Principen är att de partier som har plats i riksdagen får en egen dag under Almedalen, men Croneman menar att om det innebär att något parti som han själv ogillar skulle få det, så är det ett skäl att helt lägga ned hela evenemanget. I Cronemans egen förvirrade kommunistiska värld är lika spelregler för Sverigedemokraterna "skendemokratiskt" och här ansluter han sig till den nya definitionen av demokrati, som inte handlar om fria val och yttrandefrihet, utan om vilken nivå man vill ha på invandringen.
SD fick som vanligt ett mer fientligt bemötande än exempelvis Miljöpartiet, men Croneman verkar här besviken på att man inte åtminstone spottade Jimmie Åkesson i ansiktet:
"Det var Sverigedemokraternas dag i SVT också, och vilken dag de fick! Det var ett gullande utöver det vanliga. Sverigedemokraterna är nu, i allmänhetens ögon, i journalisternas ögon, i politikens öga – en medlem, en kamrat, en kompis som vilken som helst. Vem vill, orkar, ids, påminna Jimmie Åkesson om var han kommer ifrån? Man kan ju inte bråka med folk, och störa, om vad de gjorde för tio år sedan. Det kan man väl inte?"
Det var en fantasifull beskrivning, som jag tror att få sansade människor skulle känna igen. Sedan var det snarare 20 år sedan partiet hade, vad vi kan kalla, inslag från vit-makt-miljön, och det påminner journalisterna om i tid och otid, trots att de aldrig påminner om Vänsterpartiets avskaffade "K".
"Inte en enda svensk politisk journalist har lyckats intervjua Jimmie Åkesson – de är rädda, ängsliga, fega och exakt lika populistiska som Jimmie själv. Det blev Jimmies Åkessons dag i Almedalen, det blev Jimmie Åkessons kväll i SVT – och alla är (demokratiskt) nöjda och glada."
Vad Croneman genom sin krönika fram till de sista orden visar, är att han faktiskt inte vill ha demokrati. När alla får komma till tals är det "skendemokrati", till skillnad från de "demokratiska folkrepubliker" som han privat hyllar, men är för bekväm för att själv leva i.
Etiketter:
Jimmie Åkesson,
Kommunister,
SD
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att Croneman supit skulle jag aldrig kunnat gissa..... :D
SvaraRaderaMedan Croneman vägrade värnplikt stod jag på vakt för honom och Sveriges oberoende. Konung Gustav VI Adolf manade: "Varer svenske!".
SvaraRaderaVad är det då att vara svensk? Svar: Förbundenhet med naturen, omsorg om djuren, uppfinningsrikedom, industri, konst, musik, litteratur, omsorg om utsatta grupper, kvalificerad sjukvård - nåja, den håller på att falla sönder.
"Du tronar på minnen från fornstora dar ---". Ett land, som avskaffar sig själv. Statsministern påstår att svenskt är bara barbariet och socialisten Mona Sahlin reducerar svensk kultur till löjlig dans kring midsommarstången.
I bardomens Olofström var stoltheten över svensk kultur ständigt närvarande och delades av ortens betydande estländska grupp och övriga invandrare. Alla dessa invandrare hade det gemensamt att de stolt försörjde sig genom eget arbete och att de ville vara en positiv del av det svenska folket.
Det Croneman inte förstår är att många invandrare vill behålla Sverige som det är och inte skapa ett nytt Libanon.
SD Sundbyberg har medlemmar från Chile, Danmark, Finland, Frankrike, Kina, Laos, Rumänien, Serbien, Syrien, Thailand, Ungern och Österrike.
SD av idag är inte vad rörelsen var vid starten 1988. Såväl funktionärer, väljare och partiprogram är idag helt annorlunda. Det väljer Croneman och andra s k journalister att blunda för.
SD skuldbeläggs för händelser i Tyskland på 1930-talet!
I mediahetsen mot SD gäller inkvisitionens credo att ändamålet helgar medlet.
Stellan Bojerud