Dagens patetiska attacker mot SD

Katrine Marçal

Idag bjuder två av Aftonbladets mest exponerade politiska kommentatorer på varsin attack mot SD och partiets agerande i budgetomröstningen. Låt oss börja med Katrine Marçal (tidigare Kielos), som plockar fram den där förhoppningen om att "Väljarna kan straffa SD för det här kaoset". Hon inleder med en referens till Nederländerna, där Geert Wilders PVV tappade röster vid ett nyval 2012, men hon glömmer förstås att PVV återigen är landets största parti i opinionsundersökningarna. Det blir sedan dags att referera till den viktigaste personen i alla SD-sammanhang:

"När Jimmie Åkesson i oktober meddelade att han skulle sjukskrivas förändrade det den politiska spelplanen. Men inte på det sätt som många av oss trodde. Partiet togs i stället snabbt över av den mer radikale Mattias Karlsson. Mannen som fram till dess främst varit känd för svenska folket för sitt uttalande om att Zlatan inte var svensk."

Ärligt talat tror jag inte att det finns en enda sverigedemokrat som går och funderar på huruvida Zlatan är svensk eller inte, men det är en enormt viktig fråga för journalisterna, som aldrig tröttnar. Deras analys är troligen: "Zlatan är ju en folkkär figur, och många enkla människor är säkert besatta av fotboll, så om SD säger någonting dumt om honom, så kan vi knäcka dem".

Som vanligt anser etablissemanget att en röst på Alliansens budgetförslag plötsligt, för första gången, gjorde riksdagen till en sandlåda, vilket den tydligen aldrig varit tidigare, trots alla manövrar mot SD. I Katrine Marçals värld är det så oansvarigt att inte rösta på vänsterbudgeten, att referensen till sandlådan inte riktigt räcker till:

"Att kalla det hela för sandlåda är ett hån mot alla Sveriges hårt arbetande treåringar. Det enda exempel på mer omoget beteende jag hittat i veckans nyhetsflöde var Nordkoreas hot om att beskjuta Sydkoreas julgran med artillerield. Och då var detta ändå veckan när Vladimir Putin höll sitt årliga jättetal."

Denna bild publicerar verkligen
Aftonbladet idag

En passage är intressant:

"Inte heller ligger Socialdemokraterna som parti nödvändigtvis illa till ­inför ett extra val. Kristdemokraterna kan mycket väl åka ur riksdagen och Folkpartiet går till val med samma ledning som i katastrofvalet i september. I Moderaterna har Fredrik Reinfeldt och Anders Borg lämnat efter sig ett stort hål. Den bitterhet som partiet har uppvisat sedan det förlorade ­regeringsmakten (till en före detta svetsare!) kommer inte kunna kompensera för att de inte har utvecklat några nya politiska idéer."

Visst, men hur ser det ut på vänstersidan? Den nu bevisat inkompetente Stefan Löfven är statsministerkandidat även i mars. Han går dessutom till val med samma budget som nu röstades ned, och avser att ännu en gång bilda regering med Miljöpartiet, en kombination som endast 2% av svenskarna vill ha. Jag har mycket svårt att se hur vänsterpartierna ska kunna gå framåt i mars, särskilt om Moderaterna lyckas skaka fram en ny partiledare.

Så kommer då det där om hur SD har svikit sina väljare:

"Låt oss inte heller glömma att SD nu röstade för en budget som gick tvärt­emot alla deras löften till pensionärer, vården och till arbetslösa."

Jag vill då påminna om att SD faktiskt hade en egen budget, som röstades ned. Sedan hade de att välja mellan två budgetar, som båda skulle ha inneburit svikna vallöften. I den märkliga svenska debatten är innehållet i Alliansens budget SDs fel och framför allt är det "oansvarigt" och "sandlåda" att inte helt enkelt stödja vänsterns budget. Katrine Marçal ser sig sannolikt som en intellektuell, men debattnivån hamnar mot slutet där den brukar:

"Att i några minuter få leka stora ­killen och spela med förtroendet för hela det svenska ­politiska systemet var viktigare för Mattias Karlsson."

Ovanstående rader var inte sandlåda? Mattias Karlsson har inte saboterat det svenska politiska systemet, utan följt det till punkt och pricka. Att sedan Socialdemokraterna tycker att de ska ha en maktposition som närmast är given av Gud, är en annan fråga. Få händelser under hösten lär ha skadat förtroendet för svensk politik mer än när Stefan Löfven presenterade sin regering, fullproppad med oerfarna individer, miljöpartister och till och med en islamist.

Lena Mellin

Samma tidnings eviga Lena Mellin fortsätter med sandlådereferenserna i ett än infantilare inlägg, under rubriken "SD förstår inget - trots svar på tal hela tiden". Låt oss inleda med vad hon menar med denna rubrik:

"SD-ledningen med ­vikarierande partiledaren Mattias Karlsson i spetsen har tyvärr ingenting förstått. Sverigedemokraterna sitter i riksdagen, yttrar sig i talarstolen och i utskotten – och får svar. Hela tiden, faktiskt. Inte i en enda parti­ledardebatt har Jimmie Åkessons inlägg mötts med kompakt tystnad."

I själva verket erkänner till och med många av partiets motståndare att SDs företrädare krossar de övrigas i de flesta riksdagsdebatter. Nej, man får inga svar. Underbyggda och genomtänkta inlägg och frågor från SD bemöts med "människosyn", "öppenhet" och "alla människors lika värde". Fredrik Reinfeldt, som ändå var statsminister, hade som standardsvar "jaha, Jimmie Åkesson ger sig på invandrarna".

Det är och förblir de övriga partierna och medierna som har fördummat debatten kring invandringsfrågan, genom att aldrig diskutera den sakligt, utan ständigt använda känsloargument och tomma ord som "människosyn".