Guillou analyserar terrorn i Frankrike

En sannare illustration av terror

Jan Guillou är, förutom själva arketypen för ordet "pösmunk", en mytoman av stora mått. Hans alldeles egen specialitet är att helt enkelt förneka varje fenomen som inte passar in i, vad vi kan kalla, hans världsbild. Eftersom exempelvis hedersmord riskerar att belysa kulturella konflikter, eller "underblåsa främlingsfientliga krafter", har Guillou ofta hävdat att det faktiskt inte finns någon hederskultur, och än mindre några mord kopplade till den.

Jag har inte hunnit täcka in alla de reaktioner som har följt på terrorattackerna i Frankrike, men vi kan väl i korthet säga att de har varit de förväntade, från de förväntade. Som vid varje islamistisk terrorhandling är det absolut viktigaste att skildra muslimers oro för att bli stigmatiserade, gärna kompletterade med en verklig eller möjlig vandalisering av en moské.

De svenska tidningarnas bildval har ofta också varit intressanta, minst sagt. Igår skrev Natalia Kazmierska om terrordåden, och av alla terrorister man kunde välja, till exempel Frankrikes senaste, valde man självklart: Anders Behring Breivik. Jan Guillous text blir naturligtvis oändligt mer bisarr, och bildvalet därefter. Denna gång är den verkligt skyldige Björn Söder (sd), som alltså får pryda en text om islamisk terror.

"Det var fullt logiskt att riks­dagens andre vice talman hade svårt att hålla tillbaka sin förtjusning efter terrorattacken mot satirtidningen Charlie Hebdo. Med sin deklaration på Facebook att ”fredens religion visar sitt rätta ansikte” formulerade andre ­vice talmannen bara en av Sverige­demokraternas huvudteser, att ­islam är en terroristisk ideologi snarare än en religion snarlik kristendom och judendom. Och i så fall är det ju rätt att bränna ner moskéer."

Men i verkligheten, den som Guillou alltid vill undvika, är det väl ingen som nu har bränt ned någon moské? Det är väl knappast heller så att Björn Söder har förordat det? Huruvida "de tre abrahamitiska religionerna" har samma tendens till terror är ett kapital för sig, men vi kan här nöja oss med att konstatera att det finns en anledning till att medierna älskar att dra upp Breivik och dessutom kalla honom för en "kristen terrorist". Påståendet att Björn Söder blev förtjust, skulle sannolikt kunna leda till en rättsprocess i just Frankrike, men det är ett viktigt spår för Guillou:

"Så galen har nu vår värld blivit att terroristiska massmord hälsas med samma glädje bland islamistiska ­extremister som bland Europas ”nationalistiska” högerpopulister."

Även jag förstår att Guillou menar att de berömda högerextremisterna borde glädja sig över att deras världsbild bekräftas, men det är inte exakt samma sak som att det faktiskt har skett. Har någon sett några "högerextremister" som har glatt sig över de döda i Frankrike, dessutom i samma grad som islamister? Det finns ingenting överraskande eller "äntligen" över de senaste dagarnas mördande. Det sker dag ut, dag in, året runt, och det enda de varnande stämmorna kan göra är att ledsamt konstatera att det har skett ännu en gång och att man tydligen måste fortsätta varna.

Nåväl, Jan Guillous huvudpoäng är att vi nu har att välja mellan mer eller mindre demokrati. Han definierar mindre demokrati som "en allt mer drakonisk lagstiftning, att exempelvis straffbelägga allt deltagande i krig utomlands, liksom förberedelse, stämpling eller medhjälp", medan mer demokrati är "att införa likhet inför lagen i Sverige". Som exempel på problem med olikhet inför lagen nämner Guillou ett antal rättegångar som inte nått ända fram, men han glömmer förstås någonting viktigt: I många fall har underrättelsearbete förhindrat attentat och än fler hade kunnat förhindrats. Ty i Guillous värld är attentaten i sig sekundära, då det finns en mycket större fara:

"Att öppna den på nytt leder till ett avlyssningssystem av amerikanska dimensioner och dessutom till en allt tydligare diskriminering av den muslimska minoriteten i landet, det är ju inte precis sverigedemokrater som ska avlyssnas."

Guillou må säga sig vara en förkämpe för likhet inför lagen, men någon likhet inför proportioner känner han knappast:

"Att införa likhet inför den ­existerande lagen är en bättre väg. För som det nu är förefaller det ­tillåtet att bränna ner moskéer i Sverige. Trots mer än ett dussin ­sådana attacker förra året har ­ingen enda gärningsman gripits. ­Bara en liten del av Anders Thornbergs ”stora ­resurser” hade ordnat den saken. Men Säpo har alltså ­prioriterat ­andra uppgifter än mordbränder med politiska, självklart terroristiska, motiv."

Tydligen har, återigen i en parallell värld, ett dussintal moskéer bränts ned i Sverige, men det är faktiskt illegalt redan idag. Det är alltså inte tillåtet. Sedan kommer vi till det här med proportioner. Graffiti på en moskévägg, eller en molotovcocktail mot densamma, är kriminellt, men bör kanske inte jämföras med vad vår egen självmordsbombare Taimour Abdulwahab hade tänkt sig, i form av tiotals döda. För att slutligen, i typisk guillousk anda, förringa och förlöjliga offren, bjuds vi på en liknelse:

"Terroristerna kan skada byggnader, döda och skada enskilda, även om de hittills i den svenska statistiken visat sig mindre farliga än risken att sätta kycklingben i halsen."