Front National organiserar konferens om terrorism

Den 18 maj kommer Front Nationals ledamöter i Europaparlamentet att delta i en konferens med temat "Terroristkris i Europa: Misslyckanden och perspektiv". I nuläget finns inte mycket mer information än så, men presentationsklippet kan ändå vara värt en titt, främst för att det ännu en gång visar att det i Europa finns partier som under en längre tid har varnat för terrorismen och dessutom vill angripa dess grundorsaker.

Mohammed Merah dödade i mars 2012 tre militärer, en lärare och tre skolbarn i Toulouse. Han föddes i Frankrike, av algeriska föräldrar, och besökte tiden före attentaten bland annat Afghanistan och Pakistan. Samma år, vilket vi ser i klippet nedan, varnade Marine Le Pen för att det sannolikt fanns fler av Mohammed Merahs slag i Frankrike och att invandringsströmmarna skulle kunna rymma ytterligare andra. Som vi vet har ett antal attentat skett i Europa sedan dess, inte minst i Frankrike.

Vlaams Belang mot islamterror

I lördags höll Vlaams Belang ett möte i Antwerpen om muslimsk terrorism, eller "islamterror", som man kort och gott kallade fenomenet. Vi ska nu titta på ett sammandrag av talen som partiet självt har ställt samman, och talarna vi ser är:

Från vänster till höger:
- Anke Van dermeersch, gruppledare i senaten och ledamot av flamländska parlamentet
- Tom van Grieken, partiledare och ledamot av flamländska parlamentet
- Barbara Pas, gruppledare i det federala parlamentet
- Filip Dewinter, ledamot av det federala parlamentet

Ordet "uitburgering", som Tom van Grieken här föreslår som motsats till inburgering (ung. integration), fungerar något bättre på nederländska än vad jag kunde få till på svenska.

"Wir schaffen das" (Det klarar vi) var Angela Merkels lite lättvindiga kommentar till förra årets flyktingkris, då Tyskland tog emot en miljon asylanter.

Terrorn och närhetsprincipen

När terrordåd sker i Europa dyker numera alltid ett särskilt fenomen upp i debatten, nämligen att klaga på att attentat som sker här får större genomslag i medierna och påpeka att det minsann sprängdes i Irak några dagar tidigare, utan att någon i Sverige verkade bry sig. Så ser det ut, men det finns förstås ett antal skäl till att det förhåller sig på detta sätt.

Det första är att länder i Europa ligger närmare oss geografiskt, ett annat att terrordåd sker var och varannan dag i till exempel Irak. Än så länge är det helt enkelt en större nyhet när människor sprängs och skjuts i Paris och Bryssel än när det sker i Bagdad. Att denna nyhetsvärdering skulle bero på någon sorts rasism, och att offer i vissa länder ses som mindre värda, är i stort sett nonsens. Vad som egentligen är märkligare, är att relativt små händelser i USA ofta slås upp stort här, men det beror på vad vi kan kalla kulturell närhet, då vi i Sverige överhuvudtaget är tämligen amerikaniserade.

Fler mer eller mindre ologiska slutsatser dras, som att islam inte har något ansvar då även muslimer blir offer för våldet. Ett annat patetiskt resonemang är att, eftersom länder i Mellanöstern är mer drabbade av terror än vi är, ska vi inte heller gnälla så mycket, en hållning som tydligt exemplifieras av twitterprofilen Kim Aholas fullständigt idiotiska försök till ironi:

Även om han själv inte förstår det, berör han genom denna misslyckade fyndighet ett viktigt skäl till varför vi ska uppmärksamma terrordåd i Irak och Pakistan. I inget av dessa länder hänger terrordåd naturligtvis samman med invandring, eftersom de redan till övervägande del bebos av muslimer. Tvärtom visar kaoset och terrorn i Irak och Pakistan, liksom i Libyen, Nigeria och alla dessa länder som anses uppmärksammas för lite, att islams närvaro skapar våld. Europeiska patrioter bör vara medvetna om vad som sker på dessa platser, eftersom det ger en fingervisning om vad som är att vänta här, särskilt vid fortsatt muslimsk invandring till kontinenten.

Ett sjuttiotal personer dödades i Lahore
i Pakistan igår. Förövarna var muslimer och
dådet riktades mot kristna.

En av de mediepersoner som i dagarna har kritiserat fokusering på Bryssel, är Metros Evyn Redar.

"Som svensk med föräldrar födda i Kurdistan och ett umgänge beståendes av vänner från femtio länder så sträcker sig min närhetsprincip mycket längre än det som medierna skriver om. Sverige är ett mångkulturellt land med en befolkning som har rötter över hela världen. Ändå tvingas många söka sig till utländska medier för att få en bättre bild av vad som sker i världen." 

Vi är många som ofta söker oss till utländska medier för att få en sannare bild av skeenden än vad som ges i svenska. Att pakistanska medier berättar mest om dådet i Lahore är inte särskilt märkligt. För Evyn Redar handlar allting om representation:

"Jag vet också ansvaret en bär som underrepresenterad i dessa hus. Hade det funnits en bredare representation inom redaktionerna så hade det även speglat nyheterna. När det läggs ett värde i vilka terrordåd som bör uppmärksammas mest så säger det även till svenska folket att vissa människoliv här är mer värda än andras. Att vissas familj och vänner, betyder mer än andras familj och vänner. Vi måste förstå att den närhetsprincip som en gång gällde inte är densamma som i dag. Mediehusen måste öppna sina dörrar. Om er roll är att spegla Sverige så klarar ni er inte utan oss längre."

Som vanligt reducerar identitetsvänstern människor till deras ursprung och här blir alltså tanken att man endast kan skildra världen om en redaktions etniska sammansättning gör det, där varje medlem på något sätt ska lyfta fram sin egen region.

För övrigt är muslimer de sista som ska beklaga sig över sned mediebevakning, då de själva enbart skulle vilja höra om muslimska offer. De kan heller inte klaga över bevakningen av Palestina, där varje offer slås upp större än tiotusen döda i Afrika eller i knarkkrigens Mexiko. Själv tycker jag att det är bevakningen av Europa som är mest eftersatt. Vi kan dagligen läsa om de amerikanska primärvalen, men hur många svenskar är insatta i det politiska skeendet i Tyskland, Storbritannien eller Spanien?

"Huliganer" protesterar mot islamisk terrorism i Bryssel

Efter att en planerad demonstration "mot rädsla" i Bryssel ställdes in på grund av just rädsla, gick idag istället några hundra, en uppskattning talar om 450, personer ut för att protestera mot den islamiska terrorismen i stadens centrum. Deltagarna uppges komma ur fotbollskretsar och även det identitära slagordet "On est chez nous!" (Vi är hos oss/det här är vårt hem) ska ha skanderats.

Polisnärvaron är massiv, sannolikt eftersom
myndigheterna har avrått från demonstrationer.

En journalist har publicerat en filmsnutt på Twitter:





I nuläget har belgiska medier inte mycket mer att berätta, men spontant är det lätt att känna en glädje över att det finns personer som på detta sätt står upp för Europa och gör motstånd mot islamismen. När samhället inte förmår skydda folket, och till och med en manifestation mot rädsla ställs in, måste patriotiska medborgare själva agera.

Marine Le Pens reaktion på attentaten i Bryssel

Presskonferens i Québec

Marine Le Pen har under de senaste dagarna rest och träffat människor i Kanadas franskspråkiga provins Québec, vilket kan förklara varför vi först igår fick en videoreaktion på attentaten i Bryssel, dessutom i form av en mobilinspelning från vad som ser ut att vara ett hotellrum.

Det är värt att notera att hon som alltid talar om "islamistisk fundamentalism", till skillnad från till exempel Geert Wilders som för det mesta talar om "islam". Sådana skillnader mellan partierna går naturligtvis den svenska journalistkåren helt förbi, som verkar ha bestämt sig för att Front National är "värst", trots att både PVV och Vlaams Belang ofta uttrycker sig hårdare. Säkerligen har även Marine Le Pen funderingar kring islams expansion och roll i Europa, men genom att begränsa måltavlan till "islamistisk fundamentalism" undviker hon onödiga attacker från medier och intresseorganisationer, i ett land där man dessutom riskerar åtal för allehanda åsikter. Vi minns hur uttalandet om att gatuböner var en sorts ockupation på samma sätt som den tyska ledde till just en sådan förföljelse, trots att det är svårt att finna någon rasism i det resonemanget.

Marine Le Pen påpekar också ännu en gång att man inte kan bekämpa terrorn utan att bekämpa dess rötter, vilket hon uttrycker som att man inte ska bekämpa vapnet, utan den som håller i det. Dessa rötter verkar de flesta politiker vara mycket ovilliga att nämna eller angripa. Det är också intressant att Marine Le Pen förespråkar ett samarbete med den syriska säkerhetstjänsten, vilket kan verka kontroversiellt, men som naturligtvis skulle kunna ge europeiska länder mycket information. Frankrike har avbrutit detta samarbete, åtminstone officiellt.

PNR (Passenger Name Record) är en databas där flygpassagerares resor registreras.

Geert Wilders reaktion på attentaten i Bryssel

Kort efter attentaten i Bryssel igår tillfrågades Geert Wilders om sina första kommentarer:






På Twitter poängterar han också sin ofta upprepade ståndpunkt att grundproblemet är islam och ger oss ett löfte:

"Om jag blir premiärminister ska jag krossa den islamiska terrorismen, stänga våra gränser och avislamisera Nederländerna."

Mer nonsens om öppenhet och terrorns syfte

Vi har redan vid tidigare islamiska attentat hört att förövarna vill slå till mot det "öppna" samhället och vid de senaste attackerna i Paris påstods rentav att målet var "den mångkulturella staden". Islamisten Omar Mustafa var en av de som först plockade upp detta tema idag:

Jag har bott i Bryssel och det är inte en stad där lika stora grupper av buddhister, mormoner och hinduer lever i en regnbågsfärgad harmoni, utan en plats som likt andra europeiska städer präglas allt mer av muslimer och de senaste åren av islamiska terrordåd. Redan vid tidigare dåd som har visat sig ha någon form av koppling till Islamiska staten, har många politiker och mediefigurer ur etablissemanget förklarat att IS har som mål, hur de nu kan veta det, att Europa ska bli mer "slutet" och framför allt ta emot färre muslimska asylanter, vilket enligt denna mycket långsökta teori syftar till att de avvisade migranterna då villigt ansluter sig till IS. Följaktligen måste vi fortsätta att bedriva en omfattande muslimsk invandring, då det i sig innebär att trotsa terrorns mål. Min egen uppfattning är förstås att det för IS och liknande organisationer är bättre ju fler muslimer som bosätter sig i Europa.

Dan Hallemar

Mycket av ovan beskrivna nonsens uttrycks idag bland annat av Expressens Dan Hallemar, under den givna rubriken "Bevara Bryssels öppenhet". Förljugenheten är total:

"Det som är under attack är just den tillåtande rörelsen av olikhet. Det är gatornas, och platsernas öppenhet mot länder och kulturer."

Om det vet inte heller Hallemar någonting, men det passar in i hans egen agenda och då blir inga påståenden för absurda. Bryssel, eller Paris, Madrid, London och Stockholm, väljs naturligtvis inte för att de har "öppenhet mot kulturer", utan för att de är huvudstäder i västvärlden och länderna väljs helt enkelt för att det är där förövarna befinner sig. Det är dock "öppenheten mot länder och kulturer", vilket här betyder asylinvandring, som skapar en jordmån för och rekryter till jihadismen. Ett i detta sammanhang bisarrt exempel på "slutenhet" dyker också upp:

"Där viljan att förhindra den fria rörelsen blir det som styr staden, som till exempel vid identitetskontrollerna i Öresund."

Den mycket märkliga "analytikern" Lena Mellin bjuder idag på ett alster som redan har blivit omtalat och ökänt bland oppositionella. Under den lika självklara rubriken "Vi gör exakt som terroristerna vill" talar även hon om en attack mot demokratin, men det är de avslutande raderna som innehåller den totala genomklappningen:

"Men enligt regeringens samordnare mot våldsbejakande extremism, Mona Sahlin, ska man komma håg att de mord som utförts av extremister under de senaste tjugo åren har utförts av högerextremister, inte av jihadister. En gnutta hopp denna tunga dag."

Det är naturligtvis fullständigt häpnadsväckande och ologiskt hur det skulle kunna vara en källa till hopp. Dessutom är bilden missvisande. När vänstern vill ursäkta våldsvänstern brukar en handfull mord räknas upp, där gärningsmännen har haft det gemensamt att de har haft någon koppling till skinheads eller "vitmakt-miljöer", men där dåden sällan har varit planerade utifrån något politiskt motiv. Det är som om man skulle sätta alla mord som har begåtts av muslimer på jihadismens konto.

I själva verket är det ren tur som har gjort att inte också Sverige har fått tiotals döda i ett muslimskt terrordåd, vilket skulle ha blivit följden om självmordsbombaren i Stockholm lyckats bättre med laddningen. Framför allt inträffar islamiska dåd om och om igen runtom i Europa.

Låt mig avslutningsvis påminna om hur svenska politiker reagerade vid ett tidigare tillfälle då Bryssel drabbades av terror. När ett antal personer sköts ihjäl vid stadens judiska museum var det inte svårt att förstå ur vilken miljö attentatsmannen kom, men antagligen är många svenskar så hjärntvättade av propaganda att tankarna direkt gick till de berömda "högerextremisterna". Att dådet inträffade precis innan valet till Europaparlamentet gjorde också att det fanns poäng att hämta, vilket visas av några exempel:

Caroline Szyber (kd):
"Fruktansvärda attacken i Bryssel visar att det är viktigt att rösta imorgon. För demokrati och värderingar som gör skillnad & mot hat."

Alexandra Pascalidou:
"Tragiskt med antisemitiska mord på Judiska Museet i EUs hjärta, Bryssel. Väck dem som sover i Europa! Rasismen kostar liv."

Erik Ullenhag (fp):
"Tre personer mördade i antisemitisk attack i Belgien. Vedervärdigt och obegripligt. En påminnelse om vikten av att i dag rösta för tolerans."

Ett par dagar senare blev det känt att den 32-årige islamisten Mehdi Nemmouche hade gripits. Efter att jag här tagit upp detta hyckleri, kände sig Erik Ullenhag föranledd att gå ut på Twitter och förklara ungefär att han talade om all typ av intolerans. När jag då frågade honom vilka islamistiska partier vi inte skulle rösta på fick jag inget svar.

Jag kan ännu en gång avsluta med vad jag skrev då:

Jag föraktar dessa liberala och socialistiska hycklare, som arbetar för maximal muslimsk invandring till Europa, för att sedan gråta över dess följder och skuldbelägga dem som försöker stoppa den. Är man för massinvandring, måste man också erkänna att man accepterar dåd som det i Bryssel och självmordsbombare i Stockholm, tillsammans med alla andra negativa konsekvenser. 

Ministrarnas twitterreaktioner

Twittraren "Job" är en av de som har uppmärksammat de intetsägande och likalydande meddelandena som idag kommer från svenska ministrar och översätter till vad de egentligen betyder:

Det finns fler:

 Eftersom Wallström är utrikesminister skriver hon samma sak på engelska:

Uppenbarligen har de fått instruktioner om att ta med någonting om "öppenhet" i de pliktskyldiga meddelandena. Vi vet att detta ord i svensk debatt har kommit att helt enkelt betyda stor asylinvandring, vilket är grundorsaken till islamism i Europa. Samtidigt hotar terrorismen naturligtvis den verkliga öppenheten, då fler och fler säkerhetskontroller måste införas. Frankrike införde efter de senaste attackerna undantagstillstånd. Asyltrycket i sig, och frånvaron av ordentliga yttre gränser, har också lett till att den inre fria rörligheten inom EU håller på att falla samman. På sätt och vis hedrar det nästan Mehmet Kaplan att han inte har sagt någonting.

Bör man då verkligen kritisera politiker som endast ger oförargliga, om än påklistrade, kommentarer till tragiska händelser? Ja, det kan man göra, särskilt eftersom de i högsta grad är skyldiga till utvecklingen och att Sverige redan har haft sin förste självmordsbombare.

Vi hör nu också att "rasister" kommer att utnyttja situationen för sina syften, men denna terror är ju en av aspekterna som invandringskritiker länge har varnat för. Följaktligen tycker jag inte att det är det minsta stötande att patriotiska rörelser kommentarer händelserna i Bryssel. Till skillnad från de svenska socialdemokratiska ministrarna, har de varnat för detta länge och erbjuder faktiska lösningar. Efter att ha beklagat dödsoffren, skriver Vlaams Belang:

"Käre Charles Michel (premiärminister), var snäll och stäng gränserna.
Vi kan inte stoppa terrorismen om de fortsätter att vara öppna!"

Partiet uppmärksammar också att Bryssels socialistiske ministerpresident redan har sagt det som sannolikt kommer att upprepas av många liknande figurer framöver:

"Vi måste sluta stigmatisera"¨
Molenbeek är den "mångkulturella" enklaven
i Bryssel dit många av gärningsmännen i Paris
hade kopplingar.

Geert Wilders är frispråkig:

"Vi måste stänga våra gränser och i förebyggande syfte
gripa och låsa in Syrien-resenärer. Nederländernas
säkerhet går före allt annat!"

I en annan tweet skriver han:

"Jag kommer att be om en debatt med Rutte (premiärminister) om attentaten i Bryssel. Hur många debatter behövs innan man erkänner att islam är orsaken?"

Marine Le Pen har skrivit ett kort pressmeddelande:

"Rörelsen som jag leder ger sitt stöd till belgarna som i morse drabbades mycket hårt av det islamistiska barbariet. Rörelsen skänker en särskild tanke till de många offren, de skadade och vill hylla alla samhällstjänster som har mobiliserats i denna prövning.

Det är nu nödvändigt att skyndsamt, och för allas säkerhet, stänga den fransk-belgiska gränsen, en verklig stängning, inte fiktiv som det har varit i flera veckor, och återinföra kontroller vid samtliga av våra nationella gränser.

Frankrike har inte besparats laglösa områden av Molenbeeks typ. Vi måste redan idag påbörja en omfattande polisinsats i alla dessa stadsdelar i republiken och äntligen ta hand om alla vapen och sprängmedel som finns där. Vi måste tömma källarna. Släpphäntheten har varat endast allt för länge.

Inför den islamistiska fundamentalismen kräver fransmännen auktoritet, handling och viljekraft."

Expressens intressanta förstasida

Idag får vi ett tydligt exempel på när tidningarnas uppfordrande krönikor råkar kollidera med själva verkligheten. På Expressens förstasida ser vi hur den senaste terrorattacken på europeisk mark slås upp, samtidigt som två krönikor skrivna strax innan pryder sidan direkt ovanför. Jag brukar inte uttala mig om motiv och förövare innan bilden har klarnat, men tänker nu göra ett undantag och helt enkelt gissa att gärningsmännen i Bryssel är muslimer. Om det visar sig att det istället är Vlaams Belang som har börjat med självmordsbombare så får jag stå där med skammen.

Lars Lindströms alster är som vanligt fullständigt värdelöst, och inte värt att kommentera, men Bilan Osmans är intressant på det sättet att hon för det mesta skriver om "islamofobi", kränkta muslimer och den där slöjan som alltid ska diskuteras. Idag får vi veta:

"Nationalism är farlig. Det tar nästan emot att skriva det, för vi borde veta det vid det här laget. Den är farlig i alla sina former, men kanske som farligast när den får ekonomisk makt. När den har råd att köpa sig till makten. Och en sådan ideologi kan aldrig bemötas med kompromiss."

Dessa ord kommer alltså från en person som bekänner sig till islam. Den stora europeiska nationalismen handlar om att bevara våra länder, samhällen och kulturer, inte minst från det ökande islamiska inflytandet, som nu har lett till att vi har återkommande terrorattacker från Stockholm till Madrid. Bilan tvekar inte ens inför att skriva:

"Mycket kan sägas om det Sverige vi en dag kommer att lämna kvar till kommande generationer att plåstra och lappa ihop."

Ja, om det kan sannerligen mycket sägas, men att det är "högerextremister" som på något sätt skadar landet och dess framtid är ett helt groteskt påstående. Vi vill att det ska finnas ett land och en kontinent kvar för kommande generationer, utan laglösa områden, gruppvåldtäkter och återkommande bombdåd. I Bilan Osmans fall är dessutom den där slöjan, som hon numera alltid poserar med i offentliga sammanhang, verkligen en ideologisk symbol som möjligen också syftar till att profilera henne inom medier och rörelsen. Så här ser hon ut när hon vill vara mer förförisk:

Nej, en sådan ideologi kan aldrig bemötas med kompromiss.

Det handlar inte om IS

För en vecka sedan skrev en beslöjad kvinna i Gävle ett inlägg på Facebook som givetvis slogs upp stort i våra medier. En annan kvinna ska vid ett tillfälle ha skrikit "Jävla muslim. Mördare" åt henne. Händelsen kan mycket väl ha inträffat och det finns ingen större anledning att försvara utfallet. Idag kände dock Expressens Sakine Madon att det var dags att lyfta saken i en krönika med rubriken "IS mördande ursäktar inte hat mot muslimer". Hennes text är relativt nyanserad och hon har sannolikt inte satt rubriken själv, men låt oss ändå börja med att bemöta den formuleringen.

Det är ju inte med Islamiska statens uppkomst som skepsis mot islam har skapats och just den rörelsen är inte på något sätt den enda företeelsen som gör att vi bör bjuda motstånd mot islams expansion i Europa. De senaste attackerna i Paris verkade ha en koppling till IS, men många fler islamiska attacker har utförts i väst innan dess. Det största problemet med islam i Europa är dock inte att några av dess följare begår terrordåd, utan den syn på majoritetssamhället och det hinder mot integration som verkar följa i ideologins spår. Bara en sådan sak som att den utskällda kvinnan i denna historia, en Hala Qatanani, insisterar på att i Sverige bära ett plagg som skriker ut hennes religionstillhörighet till alla hon möter. Det är inte bara ett tygstycke utan en mycket tydlig symbol för en ideologi som för många av oss är grotesk och som signalerar ett avståndstagande från det omgivande samhället. Det är ingen slump att Qatanani på samma Facebook-sida också skriver:

"Det glädjer mig att representera mitt älskade Palestina, men det glädjer mig mer att representera islam."

Nej, hennes främsta lojalitet ligger inte hos Sverige, ett faktum som redan klädvalet understryker. Innan Sakine Madon bjuder på några nyanserande bilder ur verkligheten, får vi först ett mycket vanligt resonemang som alltid och endast används om muslimer:

"Men inlägget påminner även om att det finns de som har svårt att skilja på fanatiker som använder religionen i syfte att förtrycka, trakassera och döda, och på det stora flertalet muslimer som vill leva sina liv i fred och frihet."

Den där skiljelinjen är i verkligheten inte så skarp och vi vet att stora delar av den muslimska gruppen omfamnar värderingar som är helt främmande i det västeuropeiska samhället. Är man anhängare till en religion eller ideologi, måste man också kunna reflektera kring att den påfallande ofta verkar "utnyttjas" eller "missförstås" för att främja till exempel terror. Samtidigt vet vi att denna åtskillnad aldrig görs för andra ideologier, där vi som vanligt kan ta den historiska och den moderna nationalsocialismen som ett exempel och där inga ansatser görs för att ursäkta fredliga nationalsocialister eller skilja dessa från personer som har begått våldshandlingar i ideologins namn. Bär man ett hakkors får man stå till svars för nationalsocialismens hela innehåll och historia, vilket rimligen borde gälla även muslimer och islam. Sakine Madon ska ha en eloge för att hon trots allt lyfter fram andra problem som inte bara har med IS att göra:

"Dagligen kan vi läsa nyheter om övertygade jihadister som åker ner till Irak och Syrien för att hugga halsen av människor och göra kvinnor till sexslavar. I svenska förorter har kvinnor larmat om hur islamister tagit över mer och mer, och kräver att kvinnor ska klä sig ”anständigt”. Hederskultur, barnäktenskap och könsstympning existerar och måste motverkas. De islamistiska hoten mot konstnären Lars Vilks är reella. Och nu på senare tid har bland annat kristna och ateister vittnat om trakasserier på stökiga asylboenden."

Just IS har även förgreningar till Gävle:

"Gefle Dagblad granskade i höstas de lokala våldsförespråkande islamisterna i läkaren Hala Qatananis hemstad. De visade sig finnas i moskéns högsta ledning. Imamen Abo Raad hade hyllat Islamiska statens terror och ansvarat för en hemsida med budskap om att homosexualitet ska straffas med döden. Enligt vittnen hade det i moskén till och med samlats in pengar till terrorsekten. Den ansvarige för moskéns missionsarbete, Ali Al-Ganas, som jobbade på en muslimsk förskola i kommunen, visade sig också hylla Islamiska staten."

Är det konstigt att vi inte vill ha denna ideologi eller dess anhängare i Sverige?

IS-flickan tillbaka till silkesvantarnas Sverige

Vid det här laget har väl de flesta hört talas om 17-åringen som var på väg till Syrien, men arresterades i Wien. Hon hade mobilen full av material om hur man tar sig till IS och lever som jihadist i väst, samt förstås en mängd bilder på avrättningar och kapade huvuden. På nätforum hade hon deltagit i diskussioner om islam och västerlandets förkastlighet. I de svenska medierna blev det hela i vanlig ordning förvandlat till en snyfthistoria. I Aftonbladet skriver Peter Kadhammar bland annat:

"Mamman grät också. Så stod de länge och kramade varandra, och en bit bort väntade hennes bröder, 12 och 13 år gamla, och hennes 20-åriga kusin och pappa. Det föll ett stilla och ganska varmt duggregn. Flickan som kunde ha blivit en terrorist släppte sin mamma. Hennes läppar darrade och ögonen var tårfyllda och hon såg yngre ut än sina 17 år."

Rubriken är satt efter hennes eget uttalande:

"Jag vill åka hem, sa hon. Det har varit den värsta tiden i mitt liv. Jag vill åka hem till min familj."

Ja, självklart åker man hellre hem än sitter i häkte. Hon får en fråga om bilderna i mobilen och svarar:

"Det var fel. Jag tänker aldrig spara sådana bilder mer eller tala med sådana människor igen."

Det uttalandet tar jag med en stor skopa salt, eftersom det inte är sannolikt att man spenderar månader på jihadistiska fora utan att ha något intresse för saken. Blir man upphetsad av blodiga bilder, vilket verkar vara vanligt i muslimska kretsar, sitter nog även det intresset kvar.

Hon blev i Österrike faktiskt dömd till ett års fängelse för att ha försökt ansluta sig till en terrororganisation, men 11 månader var villkorliga och den sista ansågs avtjänad genom häktningstiden, vilket gör att hon nu direkt kan återvända till silkesvantarna i Sverige. Här blir det hela ett ärende för socialtjänsten och de svenska skattebetalarna. För vårt lands del hade det naturligtvis varit mycket bättre om hon hade fått åka och fått leva eller dö i kalifatet. Jag kommer då att tänka på Samra Kesinovic, från just Wien i Österrike, som i medierna kallades för en "affischflicka för IS". Hon tog sig till Syrien, ska där ha använts som sexslav och slogs ihjäl efter ett flyktförsök.

Samra Kesinovic på plats i kalifatet.

Aftonbladets reportage avslöjar en intressant detalj, nämligen att den somaliska modern inte kunde vittna eftersom hon inte talar tillräcklig svenska. Vi ska då komma ihåg att dottern föddes i Sverige och att denna moder alltså har varit i landet i minst 17 år. Ingen av föräldrarna borde förstås någonsin ha släppts in i Sverige.

Gilbert Collard rasar mot vänsterns beteende

I förrgår tittade vi här på hur Islamiska staten i sin nättidning Dar al-Islam utnämnt Front Nationals medlemmar till första rangens måltavlor. Gilbert Collard, som egentligen inte tillhör Front National, utan paraplyorganisationen Rassemblement Bleu Marine, ville med anledning av detta ställa en fråga i Nationalförsamlingen. Hans inledande ord möts av skratt från vänsterns rader:

IS hotar Front National

"Möte för FN:s avgudadyrkare. Första rangens måltavlor."

I det senaste numret av IS nättidning "Dar al-Islam" pekas Front Nationals medlemmar ut som "första rangens måltavlor", tillsammans med bilden ovan. I en ledarkrönika skriver tidningen:

"Frågan är inte längre om Frankrike på nytt kommer att utsättas för attentat [...] De enda viktiga frågorna handlar om kommande måltavlor och datum."

Företrädare för Front National menar att retoriken från politiska motståndare, med bland annat jämförelser mellan FN och IS, har bidragit till det nya hotet. Partiets generalsekreterare attackerade på Twitter premiärministern:

"FN-manifestationer i Islamiska statens skottlinje. Är du nöjd, Manuel Valls?"

Kelly Betesh, ansvarig för FN i Paris 5:e och 6:e arrondissement, har skapat en ny variant på "Je suis"-temat:

"Jag är en första rangens måltavla"

Machiel de Graaf (PVV): "Sverige ett våldtäktsparadis"

I det nederländska parlamentet höll Machiel de Graaf, ledamot för PVV, ett tal om asylsökande, terrorister och de massofredanden som har uppmärksammats på senare tid. Även Sverige kom med på ett hörn, givetvis som avskräckande exempel. Det är också lite festligt att han vid ett tillfälle använder ordet "asylkrävande". Mannen som begär replik är den i Turkiet födde Selçuk Öztürk, tidigare ledamot för socialdemokratiska PvdA, men nu del av tvåmannagruppen Denk.


AIVD är Nederländernas "Allmänna underrättelse- och säkerhetstjänst".

NCTV är Nederländernas "Nationella koordinator för terrorismbekämpning och säkerhet".

Theo van Gogh var en islamkritisk filmskapare som mördades av en marockansk muslim 2004.

CDA är ett kristdemokratiskt parti.

Marine Le Pen läxar upp Europaparlamentet om terrorbekämpning

Filip Dewinter om terrorhotet

Idag höll Filip Dewinter, en ledande medlem av Vlaams Belang, ett anförande i det belgiska federala parlamentet om det terrorhot som landet de senaste dagarna genomlevt. En höjdpunkt ur talet:

Marine Le Pen i Radio Classique

I fredags var Marine Le Pen inbjuden till Radio Classiques morgonprogram, för att tala om de åtgärder som vidtagits, och behöver vidtas, efter terrorattackerna.


Bernard Cazeneuve är inrikesminister.

Place Beauvau är inrikesministeriets adress.

Manuel Valls är premiärminister.

UOIF (L’Union des organisations islamiques de France) är en muslimsk organisation.

PNR (Passenger Name Record) är en databas där flygpassagerares resor registreras.

Bernard Squarcini var chef för säkerhetstjänsten DCRI 2008-2012

Det där med avståndstagande

Diamant Salihu med cheferna,
redo att få ett nytt mångfaldsuppdrag.

Expressens skribent Diamant Salihu får genom sin albanska bakgrund enbart skriva om ämnen som kretsar kring invandring och integration. Idag skriver han, under rubriken "Dårars handlingar kan inte göra andra medskyldiga", om ett tema som går igen efter varje muslimskt terrordåd. Som vanligt får vi veta:

"Varför ska de 1,6 miljarder människor som är muslimer behöva fördöma en sekt bestående av som mest 100 000 terrorister?"

Svaret är naturligtvis att de båda grupperna faktiskt bekänner sig till samma ideologi, även om de flesta muslimer sannolikt inte stödjer just IS. I dessa sammanhang får vi också alltid ologiska jämförelser:

"Ursäkta på förhand för jämförelsen, men det är som att kräva att 16 000 invånare i Trollhättan ska behöva be om ursäkt för att en invånare i staden mördar mörkhyade på en skola. I stället tar vi för givet att alla fördömer det, utan att kräva offentligt ansvar.
Men samma antagande verkar inte gälla om man råkar vara muslim."

Nej, det är en alldeles felaktig parallell. Det skulle snarare vara som att be de som uttalar sig nedsättande om "mörkhyade" att ta avstånd från ovan nämnda dåd, vilket skulle vara fullt rimligt. Salihus jämförelse skulle enbart vara logisk om alla invånare i exempelvis Damaskus skulle avkrävas ansvar för IS handlingar. En annan ologisk jämförelse, som ibland används, är att dessa frågor om avståndstagande skulle vara som om man skuldbelade alla tyskar för förbrytelser under andra världskriget. Även den parallellen är felaktig, då det snarare skulle vara som att fråga fredliga nationalsocialister om deras inställning till dessa händelser, något som anses fullständigt självklart.

Den här återkommande oviljan att fördöma terrordåd är suspekt. Vi är många som är skeptiska till massinvandring och inte minst muslimsk sådan. Det var även Anders Behring Breivik. Det går utmärkt att fråga mig hur jag ställer mig till hans dåd i Oslo och på Utöya. Jag fördömer dessa rakt av, utan att direkt ställa motfrågor och låtsas förfärad över att frågan ens ställs.

Salihu fortsätter sin ohederliga argumentation:

"Men krav på offentligt fördömande av terrorattentat på grund av min religion? Vänta en sekund. Jag är muslim och lika troende som de flesta kristna jag känner. Låt mig bara ringa ett samtal till Islamiska staten och be grabbarna lägga av med attackerna."

Trams. Ingen tror att den enskilde muslimen på något sätt kan påverka vad IS gör. Det är däremot relevant att fråga anhängare av islam hur de ser på handlingar av andra som bekänner sig till samma religion. Sådana opinionsundersökningar görs av till exempel Pew Institute, och de visar att en relativt stor andel muslimer, om än inte alltid en majoritet, i olika länder stödjer till exempel sharialagar och rentav terrordåd mot civila.

"Dårarnas handlingar kan inte göra andra människor medskyldiga. Terrorism är ett globalt ansvar, oavsett vilka motiv eller i vilka gudars namn man påstår sig kriga för."

Få människor skulle påstå att varje muslim är medskyldig till terrordåd utförda av andra, men kanske bör man rannsaka sig själv om ens religion används om och om igen, år efter år, för att utföra terrordåd. Känner man på allvar att terroristernas gärningar inte på något sätt finner stöd i skrifterna, så kan man ju gå vidare, och varför inte rentav fördöma dessa gärningar, istället för att direkt vända ansvaret mot de som lider av "islamofobi". Slutligen är inte heller attacker, som de som utfördes i Paris, verk av enskilda "dårar". De har en organisation bakom sig, samt en hel del passiva stödjare.

Mona Sahlin hycklar vid franska ambassaden

När Mona Sahlin utsågs till "nationell samordnare mot våldsbejakande extremism" verkade hon inställd på att hennes uppdrag handlade om "högerextremism", men i verkligheten kom det att visa sig att extremism och våldsbejakande främst kommer ur en annan miljö.

Idag visade Mona Sahlin upp sig utanför den franska ambassaden i någon sorts solidaritetsmanifestation. Från just Mona Sahlin blir ett sådant poserande något hycklande, men hon är inte ensam. Våra mediehus har låtit belysa sina byggnader i trikolorens färger, eller lagt till en fransk flagga vid namnet. Sahlin bjuder dock, efter de förväntade flosklerna, på en riktig reflektion:

"Nu är det hela Sveriges problem och kommer vara så under en lång, lång, lång tid."





Vi ville inte ha ett sådant samhälle. Vi var många som var skeptiska till att en stor muslimsk invandring skulle vara ett framgångsrecept för Sverige. Mona Sahlin, däremot, tillhör de sista som idag har rätt att beklaga politikens konsekvenser. Det är varken viktigt eller modigt att hon befinner sig utanför den franska ambassaden, bara motbjudande.

Den knivskarpa gränsen mellan flyktingar och terrorister

I tisdags skrev Sofia Mirjamsdotter i Sundsvalls Tidning att "Skilj på begreppen, flyktingar är inte terrorister".

I söndags bjöd Carina Bergfeldt på sin version i Aftonbladet, rubricerad som inget mindre än "Det finns flyktingar och det finns terrorister – och det är inte samma sak".

I SvD menar Sveriges utrikesminister Margot Wallström att "Man får inte blanda ihop flyktingar med terrorister".

Listan kan göras mycket längre. I etablerad media säger de flesta samma sak, dessutom samtidigt. Ovanstående är exempel på krönikörer och politiker, som säger det som för stunden ligger rätt, men sedan kommer själva verkligheten och knackar på, till och med i Aftonbladet:

Denne Mutar Muthanna Majid kom alltså till Migrationsverkets mottagningscentral i Märsta och fördes sedan till ett asylboende i Boliden. Hans resa började i Irak och han tog sig via Turkiet, Grekland, Bulgarien och Ungern för att komma till Sverige. Uppgifter gör gällande att han tillsammans med andra planerade ett terrordåd i Stockholm. Det verkar som att den där knivskarpa gränsen mellan "de som flyr från terrorister" och faktiska terrorister kanske inte är så knivskarp ändå.