"Alla vinner på moskébyggen"

Under ovanstående underrubrik bjuder Aftonbladet idag på ett litet upprop för fler moskéer, författat av bosniern Alen Musaefendic. Hans huvudargument för varför Sverige ska fyllas av moskéer är att det "testar vår tolerans":

"Ett moskébygge i väst är motsvarigheten till en Prideparad i öst. Ett frihetstest som mäter den faktiska, inte den inbillade toleransen i ett samhälle."

Nja, jag förstår poängen, men det är trots allt två helt skilda saker. Framför allt bör man ställa sig frågan om allting verkligen ska "tolereras". Från etablissemangets sida är det mycket som inte tolereras, utan ska störas, hängas ut och demoniseras. Ta bara en sådan sak som att kyrkorna känner sig manade att ringa i klockorna om Svenskarnas Parti råkar ha en sammankomst. De borde då rimligen, i konsekvensens namn, ringa varje gång det sker en samling i en moské.

Musaefendic kallar sig för "mångfaldsvän", även om det som vanligt framför allt handlar om att flytta fram positionerna för islam, och han tyckte därför om Fredrik Reinfeldt:

"Fredrik Reinfeldts framträdande i ”Agenda” (1 februari) framkallade hos oss mångfaldsvänner en viss nostalgi. Inte minst vid åminnelsen av Moderaternas kampanjlåt som gick: ”bygg en moské baby, bygg gärna tre”. Det känns som en svunnen ålder av tolerans och framtidstro, inte som 2010."

Det är naturligtvis fantastiskt att vi svenskar ska se moskébyggen som "framtidstro", när det i själva verket snarare är ett förebud om stundande förfall och inbördeskrig. Vi förstår att Musaefendic nu, när borgerliga partier försiktigt försöker närma sig invandringsfrågan, anser att det "blåser kalla vindar" och så vidare, men frågan är vart Moderaterna nu rör sig. Anna Kinberg Batra är en liberal och något av ett Reinfeldts barn, vilket innebär att vi knappast kan förvänta oss några stordåd i realismens namn. Att de borgerliga partierna dessutom formaliserat Sjuklövern, genom Decemberöverenskommelsen (i folkmun förkortat "DÖ"), gör inte saken bättre, eftersom det inte bara innebär att Sverige ytterligare skärper demokraturen, utan också att Miljöpartiet som vanligt dikterar migrationspolitiken.

Vi bjuds sedan på en något förljugen bild av utvecklingen:

" 'Uppdrag granskning' visar i vilket eländigt skick det islamiska samfundet är i vårt land. Någon organiserad massrörelse på frammarsch är det inte. Snarare en påtagligt marginaliserad, röstsvag och resurssvag grupp vars religionsfrihet förpassats till källaren. Dessa lägenhetsmoskéer, källarmoskéer som den i Eslöv, är ingenting annat än studentrum med bönemattor."

Man kan räkna på olika sätt, men Sverige har idag runt 500 000 personer som har vad som brukar kallas "muslimsk bakgrund". Graden av religiositet kan naturligtvis variera, men av dessa är iallafall sisådär 100 000 - 200 000 organiserade i något muslimskt samfund. Då ska man veta, att senaste gången Sverige gjorde en folkräkning där religion ingick, vilket var många decennier sedan, uppgick antalet till mer rimliga 10 personer. Självklart är det en "massrörelse", särskilt om man ser det i ett internationellt sammanhang och att den är "på frammarsch" är alldeles självklart, då vi årligen tar emot tiotusentals personer som kommer direkt från muslimska länder. Vi kommer snart ha en lika stor andel muslimer som exempelvis Frankrike, vilket man med en underdrift skulle kunna säga inte är problemfritt.

Efter ovanstående stycke kommer det vanligaste argumentet för fler moskéer, och det blir något av ett självmål:

"Muslimer som samlas och ber ovan jord, utan att trängas och gömmas, vinner alla på. De troende får utöva sin bönestund såsom den bör utövas, i ett land där sådant är självklarhet. Det betyder mycket. Även ”islamskeptikerna” borde inse moskéns fördelar. Det är svårare att konspirera, om man är så lagd, i en större församling. Det är svårare att uppbåda hat i ett luftkonditionerat utrymme. Dåden från Drottninggatan i Stockholm till Charlie Hebdo i Paris begicks av unga män som brutit med sina imamer i väst, trötta på deras ”inställsamhet” och mjuka stil. Det var när de lämnade moskén som problemen började."

Den gamla Lorry-sketchen "Men vi har ju ingen lokal" i ny tappning. För att undvika hat och terrordåd ska vi alltså se till att bygga tempel åt ideologin som skapar dessa fenomen. Mest fantastiskt är att islam i Sverige ska ha samma roll som i "ett land där sådant är en självklarhet". Själv skulle jag hellre se att vi kunde få goda skolresultat eller ambulansutryckningar utan stenkastning som i "ett land där sådant är en självklarhet". Det är inte heller så att helt muslimska länder, fullproppade med moskéer, saknar terrorister. En snabb titt på länder som exempelvis Saudiarabien eller Irak kan direkt motbevisa den tesen.

Att troende måste samlas i källare visar inte främst behovet av en mängd nya moskéer, utan helt enkelt att enormt många anhängare kommer till landet. Vi kanske skulle börja i den änden?

Avslutningen är bisarr:

"De riktigt islamskeptiska vet i värsta fall var de ska deponera sina grishuvuden. Och de riktigt toleranta har en alternativ lokal till skolavslutningen. Så bygg en moské, baby."

Huruvida Musaefendic här avser svenska dhimmis eller aktiva muslimer är oklart, men det är fantastiskt att riktig tolerans är att fira skolavslutning i en moské.

Efter att ha läst detta alster, tror jag att jag kommer att få underkänt på toleranstestet.