Det är förstås viktigt att kämpa för att flytta fram slöjans positioner, men som tur är finns även mindre ärbara kvinnor. Diamant Salihu till höger. |
En av Expressens alla juveler heter Diamant Salihu och hans egen bakgrund som bosnier gör att han får skriva om just mångkultur, vilket man kan tycka är en något inskränkt inställning av tidningen. Hans inlägg idag har fått rubriken "De är modiga, vältaliga och starka kvinnor", men handlar varken om Angela Merkel eller Marine Le Pen, utan om kvinnor som bär slöja. Redan rubriken är märklig, för varför skulle en kvinna med slöja nödvändigtvis vara något av det ovanstående? Borde de inte vara människor som alla andra åtminstone? Jag har inte uppfattat någon av slöjfanatikerna, som Carolina Farraj, som särskilt vältalig, även om också en kvinna med slöja skulle kunna besitta alla tre ovan nämnda egenskaper.
Modet och styrkan handlar förstås om all den där "islamofobin" dessa offer möter, för att inte tala om allt våld och alla slöjavryckningar som ständigt sker:
"De som lever med islamofobin i sin vardag.
De som bär slöja. De som blivit så vana att kallas 'påskkärring' att de knappt reagerar på orden.
'Det har blivit normaliserat', säger Halima, Ramla, Sabrin, Amal och Fatima."
Namnen som nämns ska i vanlig ordning leda till en serie, där vi får följa hur kvinnor med slöjor trakasserats. Deras berättelser kan mycket väl vara sanna, även om vi alla minns hur uppenbart uppdiktad historien bakom "slöjuppropet" var. Salihu berättar för oss att det handlar om "tusentals" kvinnor, men det är svårt att föreställa sig att misshandel på grund av slöja är ett särskilt vanligt fenomen, av det enkla skälet att medierna skulle älska det.
Jag tänker, helt utan underlag, gissa att frånvaro av slöja är ett vanligare skäl till misshandel. I Sverige får vi naturligtvis inte veta någonting om det, men det är principen som gäller i bland annat Paris förorter, någonting man där kan tala om. 2002 startades i Frankrike till och med rörelsen "Ni Putes, Ni Soumises" ("Varken Horor Eller Underkastade) av ett antal kvinnor som var modiga på riktigt. Bakgrunden var gruppvåldtäkter som begicks mot (obeslöjade) unga kvinnor i mångkulturella områden. Och kan man tänka sig; rörelsen har fått kritik för att underblåsa "islamofobi".
Låt oss då komma till hyckleriet och vad som stör mig med Salihus inlägg, nämligen att han försöker spöka ut det till att handla om att stå upp för kvinnor. Jag tror inte för en sekund på att han är särskilt engagerad i frågan eller ser sig som feminist. Jag är övertygad om att det för muslimen Salihu som vanligt handlar om att flytta fram ideologins positioner, vilket också är syftet med själva ivrandet för slöjbärande. Ty få saker säger så tydligt "vår ideologi växer och vi tar avstånd från er" som just en slöja. Den flitige läsaren har hört liknelsen många gånger, men jag tänker göra den igen. En person som bär hakkors offentligt skulle inte bara löpa en stor risk att misshandlas, utan dessutom komma i kontakt med rättsväsendet. Denne skulle inte heller kallas för "modig" i medierna. För övrigt räcker en blåsippa på jackan utmärkt för att löpa en hundrafalt större risk att misshandlas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar