Karin Pettersson och billiga poänger

Kära läsare. Efter ännu ett litet uppehåll tänkte jag att vi idag kör igång försiktigt med att titta på dagens alster från Aftonbladets Karin Pettersson. När det gäller bloggen, så har det varit sämre produktivitet från min sida under vintern, men vårens glada budskap är att jag nu ser alla möjligheter att åter kunna producera dagliga inlägg.

Festligt nog kallar Karin Pettersson sitt inlägg för "Billiga poänger ger inte bra integration", för att sedan bjuda på något som inte ens med god vilja kan kallas för fantastiska poänger. Det inleds patetiskt:

"Invandring är i grunden något bra för Sverige. Mångkulturella samhällen är rikare och mer dynamiska, vilket Anders Borg påpekade i Ekots lördagsintervju i julas."

Som vanligt utvecklas inte varför och som vanligt får vi veta att "mångfald" på ett magiskt sätt leder till "dynamik". En person som helt verkar leva på denna tanke heter Philippe Legrain, har fått in debattartiklar i svensk media och har därför sågats på detta forum bland annat här och här. Hans huvudsakliga "arbete" verkar bestå i att titta på Silicon Valley och Londons finanscentrum, konstatera att där finns människor av olika ursprung, för att sedan dra slutsatsen att "mångfald" skapar rikedom. Det är naturligtvis idiotiskt att applicera det på Sverige, eftersom vi genom vår politik knappast skapar några Silicon Valley, utan endast det som brukar kallas för "utanförskapsområden". Vi attraherar inte samma grupper och vi kan inte erbjuda samma möjligheter. De erbjuder välbetalda arbeten, medan vi erbjuder PUT och anhöriginvandring.

Pettersson fortsätter:

"Just nu förs en uppjagad diskussion om integrations- och migrationspolitiken, främst mellan borgerliga politiker med usla opinionssiffror. Det är väldigt synd. Krigen i Syrien och Irak kommer att pågå under överskådlig tid, och nu behövs politiker som orkar argumentera för att invandring är såväl en tillgång för Sverige som ett moraliskt åtagande."

Ja, det är "väldigt synd" att frågan aldrig har kunnat diskuterats på ett sansat sätt i Sverige, men det är ju just mediemänniskor som Karin Pettersson själv som säkerställt att den alltid varit "uppjagad". "Rasist", "främlingsfientlighet" och "människosyn" är inte en god grund för en saklig debatt. Vi ser i stycket också hur ett par fulknep återkommer. Först det där påståendet om tillgång, som inte underbyggs, följt av "moraliskt åtagande", som leder till en omöjlig diskussion. Jag hävdar ju att svenskarna överhuvudtaget inte har något ansvar för resten av världen, vilket då bemöts med just tal om "moral", "anständighet" och det eviga "människosyn". Diskussionen dör innan den påbörjats.

Så kommer vi då till Karin Petterssons (föga) egna förslag till hur allt ska ställas tillrätta. Det första handlar om kommunerna:

"Ansvaret för migrations- och integrationspolitiken vilar ytterst på den nationella nivån. Kommunerna bör kompenseras fullt ut för kostnader kopplat till flyktingmottagande. Precis som Centerpartiet föreslagit bör staten också garantera – och finansiera – intensivkurser i svenska för alla nyanlända barn. Samtidigt behövs hårdare krav. Kommuner ska inte kunna vägra ta emot flyktingar med hänvisning till bostadsbrist."

Nu är jag förvisso ekonom, men det är ändå märkligt att man alltid ska behöva påpeka att det handlar om samma pengar; svenskarnas inbetalade skattekronor, och inte det där magiska trädet som vänstermänniskor tänker sig. Med tanke på de volymer vi tar emot, kommer svenskkunskaper snart bli irrelevanta. En allt större del av befolkningen kommer helt enkelt att vara arabiskspråkig. Om vi tittar på Belgien, finns det visserligen en liten del människor som behärskar både nederländska och franska på en professionell nivå, men det är knappast normen. Att sedan Pettersson tycker att tvång för kommunerna är en ypperlig lösning avslöjar henne ännu en gång som vänstermänniska, där alla ska med, oavsett man vill eller ej. Kommentarer kring hur dessa mediemänniskor själva lever må vara uttjatade, men vi kan ju börja med att tvinga in några asylsökande i hennes egen bostad.

Karins andra revolutionerande förslag är att bygga fler bostäder. Det enda man kan säga om det är väl att det är något intressant att frågan väcks, och behovet anses finnas, först på grund av massinvandringen, trots att det länge funnits gott om bostadslösa svenskar. Fler studentbostäder skulle också vara välkommet, men politik handlar som bekant om prioriteringar och nu är det allt överskuggande att se till att få en så stor befolkning som möjligt med bakgrund i Afrika och Mellanöstern.

Den tredje punkten handlar om jobben:

"Som Saco skrev på DN Debatt i går behövs nu en rejäl satsning på validering och komplettering av utbildningar och kunskaper."

100 000. Det är runt denna siffra vi tydligen ska ligga när det gäller inflödet av asylinvandring. Likt alla andra "satsningar på integration" kan man validera och komplettera hur mycket som helst och det förblir meningslöst. Pettersson fortsätter:

"Sverige har också en fantastisk fördel i det att både fackförbund och arbetsgivare är i grunden positiva till den svenska flykting- och migrationspolitiken. Det är viktigt. Arbetsmarknadens parter kan framöver spela en viktig roll både i debatten och när det gäller att hitta ingångar till jobb för de människor som flytt till Sverige."

Jag förstår att mediemänniskorna tycker att det är "fantastiskt" att hela det offentliga Sverige har gått samman för att genomdriva folkutbytet. Det är inte heller märkligt att arbetsgivarna är positiva till en politik som de hoppas kommer att krossa allt vad löner och avtal heter. För fackförbunden är situationen något mer komplicerad. De har egentligen inget intresse av massinvandring, men min ytliga gissning är att det handlar om åsiktskorridoren och banden till socialdemokratin. Karin Pettersson avslutar med:

"Nu ligger bollen hos regeringen."

Nej, den ligger som vanligt hos varje svensk som ska fundera ordentligt på hur landets framtid ska se ut. Och göra motstånd.