Daniel Swedin och etablissemangets idémässiga inavel

Idag är det dags för Aftonbladets Daniel Swedin att skriva något om "hat", vilket ska översättas med kritik mot invandringspolitik eller islam. Textens innehåll är naturligtvis helt ointressant, då vi överöses av närmast identiska alster dagligen, men jag tänkte ändå belysa denna ledarkrönika, därför att den är ett ytterligare ett exempel på journalisternas idémässiga inavel. Att de bor i samma område och umgås med varandra är en sak, som redan det sätter sitt avtryck, men de förefaller också endast konsumera varandras medier. Swedin skriver:

"Det är lätt att bli ­nedslagen när man bläddrar i en svensk tidning eller när man ­sätter sig i soffan för att se på tv. “Uppdrag granskning” i SVT visar oss antisemitismen i Malmö och islamofobin i Södertälje. Expressen bjuder på en artikelserie om hatet mot kvinnor
i slöja. Dagens Nyheter publicerar långa och välskrivna texter om judehatare i Frankrike och rasbiologer på Karolinska sjukhuset. De journalistiska prestige­projekten i dag handlar om att granska och visa upp rasism, kvinnohat och människors ­ondska. I november nominerades ­Expressen och Research­gruppen till Stora journalist­priset i kategorin årets avslöjande. Tidningen och gruppen har tillsammans kartlagt anonyma skribenter – inte sällan aktiva i Sverige­demokraterna – på ­rasistiska ­sajter. I mars i fjol fick Researchgruppen och ­Expressen en Guldspade för granskningen."

Om han själv läste igenom sina alster, borde Daniel Swedin direkt se hur hans världsbild är helt formad av samma medieetablissemang som han själv tillhör. Att det dessutom haglar priser, framtagna av samma kår, över rent kriminella aktörer som Researchgruppen och Expressen, säger också en hel del om klimatet i vårt land. Sannolikt är Swedin helt oförstående inför det absurda i Expressens uthängningar. Hans egentliga poäng, i den mån en sådan finns, är dock att medierna kanske fokuserar lite väl mycket på "ondskan", vilket ger en snedvridning. Vi bjuds på en orgie av de vanliga nedsättande epiteten om fri media:

"När medier granskar näthat så citeras det ur den värsta sörjan på hatbloggar, det djupdyks i internets reaktionära dypölar för att hitta de mest motbjudande formuleringarna. Och vi vill se, vill läsa, förfasas, kanske till och med hitta några bra tillskott till det egna ordförrådet.
I sociala medier finns det ­särskilda sidor och konton helt vigda åt att uppmärksamma ­olika sorters hat och olika sorters hatare."

"Dypölar" är ett typiskt uttryck för hur avvikande meningar benämns i etablissemanget. Sannolikt skulle även denna blogg direkt stämplas som en "hatblogg", trots att det faktiskt inte förekommer något hat här, endast för att den berör invandringsfrågan. Redan flaggan längst upp provocerar en del. Styckets sista mening är lite intressant, därför att den belyser vänsterns enorma fixering vid exempelvis sverigedemokrater och besattheten av att "kartlägga" rörelser och människor.

Avslutningen blir i vanlig ordning patetisk:

"Det vore en inte så liten ­seger för de mörkerkrafter som vill söndra och härska."

Redan användandet av ordet "mörkerkrafter" fråntar en sådan här krönika all seriositet, eftersom det i nio fall av tio handlar om varje form av invandringskritik, men framför allt: Är inte just invandringspolitiken det ultimata sättet att "söndra och härska"? Man bygger ett splittrat samhälle, uppdelat i etniciteter och religioner, där en ny etnisk underklass införs som förväntas rösta på vänstern i all framtid.