Nytt pekoral av Anders Lindberg

Aftonbladets Anders Lindberg förekommer ofta här, då han har för vana att se ett problem i världen och sedan hävda att det måste tas till just Sverige. Följaktligen upprörs han idag av att ett antal borgerliga debattörer har börjat närma sig invandringsfrågan. Under rubriken "Skrota debatten om volymer" får vi som vanligt veta att det är integrationen som brister, inte själva tanken att Sverige kan ta emot ett obegränsat antal människor varje år:

"Sedan valet har en rad borgerliga opinionsbildare försökt ­lyfta en debatt om ”volymer” i invandringspolitiken. Detta har varit kod för att ta emot färre flyktingar och det har skymt en seriös diskussion om integration."

Och Anders Lindbergs ständiga alster om att öka asylinvandringen innebär "en seriös diskussion"? Faktum är att det är oerhört oseriöst att avvisa varje diskussion kring volym med det fegare "integration", vilket i praktiken säger att 100 000 nya invånare från Afrika och Mellanöstern varje år inte skulle vara något problem, om bara svensken öppnade sitt hjärta lite mer, alla kommuner "tog sitt ansvar" och så vidare. Lindberg är också en av mycket få som uppfattade regeringens utspel igår som någonting viktigt och konstruktivt, varför han hänvisar till de fyra punkterna, som här blir tre:

"Hur ska vi få nyanlända att tidigare etablera sig på arbetsmarknaden?
Det är bra att etablerings­lotsarna avskaffas och att fack och arbetsgivare får vara med i diskussionen om 'snabbspår' till jobb i olika branscher. Men det behövs konkreta förslag nu."

Jag undrar hur han, med många andra socialdemokrater, egentligen tänker sig att arbetsmarknaden fungerar. Att den är ett oändligt hav, där man bara behöver en lots för att ta plats? På samma sätt verkar de borgerliga tänka, när de tror att större krav på egen försörjning automatiskt gör att nyanlända "etablerar sig på arbetsmarknaden". Den bistra sanningen är förstås att arbetsmarknaden inte kan absorbera, eller har något behov av, 100 000 nyanlända utan svenskkunskaper och i många fall utan någon relevant utbildning.

 "Hur ska kunskaper i svenska språket förbättras?"

Det ligger helt på individen själv. Vill man komma in i det svenska samhället och arbeta här, skaffar man självklart eget material och sätter sig för att studera språket. Nu råkar Sverige dock inte fokusera på att få hit människor som vill bli svenskar, utan istället på människor som lämnar sina länder och då är intresserade av att ta sig till det land som har de bästa villkoren, eller där man redan har anhöriga. Om Sverige satsade på att exempelvis få in amerikanska eller holländska ingenjörer, skulle vi knappast behöva någon SFI.

 "Hur ska det bli fler bostäder så att flyktingar snabbare kan lämna förläggningarna?"

Man kan förstås sätta igång att bygga, och modulhus har redan varit på tapeten. Med de volymer som Sverige strävar efter att få in, är dock frågan om det inte börjar bli dags att även här slå upp enorma tältläger i ödemarken. Fredrik Reinfeldt antydde en sådan vision, när han flög över landet och då noterade hur stora ytor som skulle kunna fyllas av asylanter och deras anhöriga.

Det ska bli än mer patetiskt:

"Sverige har tagit emot flyktingar under hela vår moderna historia. Det har krävt uppoffringar i början men ganska snart har de människor som kommit hit integrerats. I dag är de, och deras barn, en självklar del av den mosaik som är ­Sverige."

Sverige har inte tagit emot så många flyktingar som vi har gjort de senaste decennierna, och inte heller från så avlägsna kulturer. Att ta emot ett antal finska krigsbarn är inte samma sak som att ta emot några tiotusen syrier, somalier och afghaner. Vårt land har inte heller varit någon "mosaik" under de sekel som föregick de senaste två decennierna. Lögnerna fortsätter:

"Och vår öppenhet mot världen har gjort oss till ett av jordklotets rikaste länder."

Vi ska självklart vara öppna mot omvärlden, men när ordet "öppenhet" används av en person som Anders Lindberg handlar det inte om turism eller handel, utan som vanligt om att maximera asyl- och anhöriginflödet. Denna tillströmning har ingenting med Sveriges relativa rikedom att göra. Sveriges stora exportföretag grundades på 1800-talet och vi toppade välfärdslistorna på 1960-talet.

Som vanligt kan vi konstatera att massinvandringsförespråkarna bara poserar och endast har floskler och rena lögner till sitt förfogande.