Regeringens patetiska migrationsutspel

Idag bjuder regeringen på en version av det där sedvanliga migrationsutspelet, som lika gärna kunde ha skrivits av någon borgerlig företrädare. Texten är formulerad enligt den vedertagna mallen och de så kallade åtgärderna man föreslår är naturligtvis ett slag i luften. Det inleds med den obligatoriska introduktionen till världens elände:

"Det som sker i vår omvärld berör oss alla. Terroristorganisationen IS jakt på flyende familjer, barn som rövas bort av Boko Haram, repressiva stater som förföljer journalister. Det är handlingar som väcker avsky mot förövarna, men också empati med de som drabbas."

Den som tänker lite längre, frågar sig då förstås varför det är nödvändigt att omvandla Sverige till ett Syrien eller Nigeria. Med all sannolikhet föreställer sig ovanstående bilds personer att det finns två helt skilda grupper i dessa länder; förövare och offer. Vidare tänker de sig att Sverige endast tar emot offer, vars enda önskan är att bli helt svenska och få njuta av jämlikhet och demokrati. I verkligheten har vi ingen aningen om vem som kommer från Syrien, eller säger sig göra det. Rimligen får vi en salig blandning av flyende yazidier, kurder, regimtrogna individer och jihadister.

I ett senare stycke lyckas man få med en imponerande mängd kodord:

"En till två promille av världens flyktingar söker asyl i Sverige. Vi bär en liten del av det globala ansvaret, men det är på kort sikt fortfarande en stor utmaning, även för ett rikt land som Sverige. Våra värderingar och vår respekt för människovärdet innebär att vi har en gemensam uppgift att hjälpa människor i nöd. Regeringen kommer alltid att stå upp för en human asylpolitik och konsekvent försvara asylrätten."

Det är märkligt att historien om det rika Sverige aldrig hörs när det handlar om andra politiska frågor. På alla andra områden görs avvägningar, grupper ställs mot varandra och nedskärningar genomdrivs. Självklart kan Sverige endast ta emot en bråkdel av världens 50 miljoner flyktingar, men det verkar ändå som att vårt "ansvar" är mycket större än övriga EU-länders. Eftersom vi inte har något forna kolonialvälde och inte är särskilt aktiva i några krig, kan man undra varifrån detta "ansvar" kommer. Därefter blir det direkt dags för den där fromma förhoppningen, eller kanske snarare de där tomma orden, om att "övriga länder ska ta sitt ansvar":

"FN:s flyktingkommissarie António Guterres lyfte nyligen fram Tyskland och Sverige som föredömen med sitt ansvarstagande för flyktingmottagande och omfattande stöd till UNHCR. Några få av EU:s medlemsstater tar i dag emot en stor majoritet av de asylsökande i EU. Sverige kommer att söka internationella samarbeten för att förmå fler EU-länder att öka sitt ansvar för människor som flyr. Därutöver ska Sverige verka inom EU för att skapa fler lagliga vägar för att söka asyl inom unionen samt för att öka mottagandet av kvotflyktingar i andra länder."

För de flesta av Europas människor är Sverige naturligtvis inget föredöme, även om våra politiker gärna vill fortsätta tro det. Sverige kommer inte att kunna "förmå" ett enda land att anamma vår hämningslösa invandringspolitik. Det eviga talet om att påverka andra länder handlar sannolikt om att vårt lands invandringspolitik skiljer ut sig lite väl mycket från våra grannländers, vilket på något sätt måste viftas bort.

Normala människor använder ordet "problem", men i svensk politisk jargong har detta omvandlats till "utmaning", vilket sedan helt logiskt glider över i "möjlighet":

"Sköter vi mottagandet av nyanlända på ett bra sätt så är det en stor möjlighet. Under många års tid har den offentliga debatten präglats av en oro för den demografiska utmaningen, där de yngre i framtiden ska försörja allt fler äldre. Det ökade antalet nyanlända bidrar till att skapa bättre förutsättningar för att hantera denna utmaning."

Argumentet om den åldrande befolkningen har vi sedan länge hört till leda, och det är fortfarande nonsens. Den verkliga demografiska utmaningen är just den som inläggets undertecknare verkar för, där alla världens kulturer, främst från Afrika och Mellanöstern, ska leva tillsammans, vilket inte ens fungerar i deras hemländer. Man måste vara bra indoktrinerad för att på allvar tro att det ökande antalet nyanlända skapar bättre förutsättningar på något område.

Nästan varje trött floskel och lögn dyker upp i regeringens lilla debattinlägg. Man missar inte heller den där myten om konkurrensfördelar, som även den har smulats sönder av seriösa forskare som Tino Sanandaji:

"I den globala ekonomin är det en konkurrensfördel att ha goda kunskaper om regioner, och kulturer, och språk, inte minst för ett exportberoende land som Sverige."

Sverige har mycket liten export till länder som Afghanistan, Somalia och Syrien. Vi har inget som helst ekonomiskt behov av fler personer med kunskaper i somali, dari eller pashto. Om nu invandringen handlar om att ge oss internationella konkurrensfördelar, borde vi satsa på att få hit kineser och amerikaner. Eller, en vågad tanke, satsa mer på språkundervisning för svenska skolelever.

"Det tar alldeles för lång tid för nyanlända att få ett jobb. När alla kommuner inte tar ansvar för mottagandet, tvingas nyanlända vänta länge på anläggningsboenden i stället för att påbörja sin etablering. De insatser som de nyanlända erbjuds är inte tillräckligt väl anpassade efter målgruppens förutsättningar och behov. Att finna rätt väg och få sina betyg bedömda och sin kompetens validerad kan ta flera år. Det saknas i vissa fall möjligheter till kompletterande utbildning så att yrkesutbildade och akademiker kan få jobb som motsvarar deras kompetens. Många med utländsk bakgrund möter även diskriminering."

Mer nonsens. Det finns säkert ett antal individer som skulle gynnas av att få sina betyg validerade eller ha nytta av en kompletterande utbildning, men dessvärre handlar det om volymer. Den svenska arbetsmarknaden behöver helt enkelt inte 100 000 nya personer varje år. Rent logiskt är inte heller diskriminering en faktor, eftersom ett företag inte låter bli att tillsätta en tjänst bara för att man inte vill ha någon med annan etnicitet på arbetsplatsen. Även om varje arbetsgivare skulle släppa varenda fördom denne har, så uppstår inte magiskt helt nya tillgängliga tjänster.

Inläggets kanske mest förljugna mening skulle kunna vara:

"Regeringens fokus är att skapa fler jobb, minska klyftorna och öka sammanhållningen i Sverige."

Vem tror att en asyl- och anhöriginvandring av tiotusentals individer varje år minskar klyftor och ökar sammanhållningen i landet? Tvärtom skapar det en allt större underklass, vars rena volym gör att inga integrationsåtgärder i världen kommer att göra någon nytta. Som i alla sådana här alster, bjuds vi också på några punkter, som dessa rödgröna till och med kallar för "väl underbyggda reformer". Vi har hört även dessa förut:

1. Snabbt i jobb genom språk, utbildning, validering och bostad. Jobb är det viktigaste för vuxnas etablering. 

Bra att ni ska se till att alla kommer "snabbt i jobb". Dock synd att ni inte har någon politik som kommer att främja företagande och arbetsmarknad.

2. Varje barn och ungdom ska få en bra utbildning i förskola och skola. 

Fina ord. Synd att ni gör allt, och där är också invandringen en faktor, för att förstöra skolan.

3. Alla kommuner ska bidra i mottagandet. 

För Sverige spelar det ingen större roll om Täby tar in 10 eller 100 asylanter. Hela landet ska ta emot en halv miljon individer under de närmaste åren, vilket kommer att göra snart sagt varje kommun till ett Södertälje.

4. Det civila samhället har en nyckelroll. 

Ovan nämnda 500 000 ska integreras genom "alltifrån fadderfamiljer och idrottsverksamhet för barn till mentorer med samma yrkesbakgrund och språkkaféer". Fantastiskt.

Den avslutande meningen blir naturligtvis också enormt förljugen:

"Gemensamt ska vi utveckla vårt land."

Nej, allt ni gör har snarare som mål att avveckla vårt land.