Moderaternas tiggeriutspel

Beatrice Ask (M) och Tomas Tobé (M)

Den som rör sig någonstans i Sverige, nästan var som helst, kan notera att antalet romska tiggare ökar kontinuerligt. Faktum är att det totala antalet har fördubblats på bara ett år och nu uppskattas till 4 000 individer. 220 kommuner uppger att man har denna närvaro, och då har ändå inte samtliga kommuner besvarat frågan.

Idag levererade Moderaternas Beatrice Ask och Tomas Tobé ett utspel i frågan på DN Debatt. Som vanligt när Allianspartierna gör ett liknande utspel, under hösten i migrationsfrågan, blir det en symbolisk markering med alldeles otillräckliga åtgärder. Det aktuella förslaget handlar huvudsakligen om sätt att komma tillrätta med illegala bosättningar och, lite intressant, bekämpa organiserat tiggeri. I den offentliga debatten har hittills gällt att tiggeriet inte alls är organiserat, men för Moderaterna blir det nu ett viktigt problem. Själv skulle jag säga att det för Sveriges del är helt ointressant om det är organiserat eller ej, eftersom effekterna blir desamma och ingen form av romskt tiggeri är ett välkommet inslag i vårt land.

Föga förvånande möts utspelet av den förväntade kritiken från sedvanligt håll. Som vanligt dyker också nonsensargument upp, som fokuserar på något helt annat än den faktiska frågan. En god representant för denna taktik är Centerns Johan Hedin, som till Aftonbladet säger:

"Vi är kritiska. Jag tror att man riskerar att hamna väldigt fel. Det finns oerhört stora gränsdragningsproblem med att hitta vad som är organiserat. Vi har också viss typ av organiserade insamlingar som är högst reguljära som vi vill ha kvar. Människor vill till exempel ha möjlighet att skänka till Röda korset."

Hedin är alltså partiets rättspolitiske talesman och menar på fullt allvar att lagstiftning mot tiggeriturism direkt skulle drabba exempelvis Röda korset. I samma anda yttrar sig Gustaf Göthberg, förbundsstyrelseledamot i MUF:

"Med förbud av organiserat tiggeri borde Barncancerfondens insamlingsbössor på Konsum räknas. Det är ju organiserat, om något."

Vi är förvisso vana vid denna nivå på debatten och ovanstående kvalitet hos våra politiker, men man kan ändå bli något beklämd. Socialdemokraternas Åsa Regnér, barn- och äldreminister, välkomnar förslaget, men kan inte låta bli att leverera den tröttaste floskeln i detta sammanhang:

"Jag och regeringen vill inte förbjuda tiggeri som sådant, det är att förbjuda fattigdom, men ingen tycker att det är bra att man utnyttjar fattiga människor som även regeringens samordnare beskriver förekommer."

Ett tiggeriförbud innebär fortfarande inte att man förbjuder fattigdom, utan att man förbjuder just tiggeri. För att få diskutera frågan överhuvudtaget har nu vår elit plötsligt bestämt att organiserat tiggeri förekommer, vilket gör att man kan ta upp problemet, men ge sken av att det handlar om att värna om tiggarna.

Även Aftonbladets samlade krönikörer förfasas av utspelet. Den kommunistiska sidan Aftonbladet Kulturs Petter Larsson jämför med ett förbud mot UFOn och ser utspelet naturligtvis som ett närmande till Sverigedemokraterna:

"Det är svårt att dra någon annan slutsats än att detta är ett rent symbolförslag som mer handlar om att Moderaterna vill visa handlingskraft – och trampa in på SD:s marker – än att lösa ett problem."

Jag tror inte att utspel på tiggeri- eller migrationsområdet nödvändigtvis handlar om att ta väljare från SD. Dessa frågor är nämligen mycket trängande och det blir allt svårare att blunda för dem. Att sedan SD är den enda trovärdiga aktören i riksdagen är en annan sak. Att allianspartiernas förslag dessutom alltid är ytterst urvattnade gör att borgerligheten knappast kan förvänta sig att vinna över särskilt många vakna väljare.

Nu undrar ni sannolikt om inte individer som samma tidnings Anders Lindberg och Oisin Cantwell har yttrat sig i frågan. Det har de. Lindberg hävdar också att det handlar om att attrahera SD-väljare och skriver:

"Det är naivt att tro att förslaget skulle lösa något. Det är sämsta sortens symbolpolitik."

Också Cantwell ser det som "ett populistiskt slag i luften" och får med både kopplingen till SD, samt farhågorna om vad förslaget kommer att innebära för Röda Korsets insamlingar. Lindbergs och Cantwells inlägg är delvis patetiska, men delvis korrekta. Genom att fokusera på just tiggeriets eventuella organisation och kåkstäders boendekvalitet bjuder man på vad som skulle kunna kallas symbolpolitik.

Egentligen är inte frågan så komplicerad som man vill göra den. De romska tiggarna ska inte vara här och vi ska inte bli en attraktiv destination för denna grupp. Det som möjligen komplicerar saken något är att Sverige, liksom Rumänien och Bulgarien, är medlemmar i EU och att det därför står våra medborgare fritt att resa mellan unionens länder. Därför återstår åtgärder som exempelvis tiggeriförbud. Till ett sådant ska läggas allt vi kan komma på för att göra Sverige så oattraktivt som möjligt för gruppen ifråga. Dessvärre agerar fortfarande den politiska majoriteten i motsatt riktning, vilket inte minst framgår av tiggarnas fördubbling under loppet av ett år.