söndag 24 maj 2015

"Kostar invandringen för lite?"


Tove Lifvendahl


Ovanstående är rubriken, sannolikt formulerad för att provocera och locka läsare, till en något märklig ledare, signerad av Tove Lifvendahl. Sedan en tid skrivs en del om invandringsfrågan, helst formulerad som den mer acceptabla integrationsfrågan, på borgerliga sidor, men eftersom det som bekant handlar om minerad mark, blir alstren ofta luddiga, motsägelsefulla och i slutändan intetsägande. Lifvendahls text är inget undantag, men efter ett par genomläsningar kan vi nog dra slutsatsen att det i vanlig liberal anda handlar om att använda invandringen för att riva ned välfärdsstaten.

Varje borgerlig artikel om detta förbjudna område måste inledas med lite pekoral och påklistrad medmänsklighet, så även denna:

"En familj jag lärde känna väl, hade när jag mötte dem väntat på sitt besked i mer än tre och ett halvt år. På Arlanda hade de fått höra att deras asylskäl var så uppenbara att det permanenta uppehållstillståndet skulle bli en enkel formsak. Varje dag väntade de, och hoppades att det efterlängtade dokumentet skulle komma med brev, eller att deras offentliga biträde skulle höra av sig. Efter tio månader kom det: avslag."

Nu blev ju det där avslaget i vanlig ordning meningslöst, eftersom familjen helt enkelt överklagade och fick permanent uppehållstillstånd efter en process på totalt fyra och ett halvt år. Jag håller helt med Lifvendahl att längden på handläggningstiden är fullständigt orimlig och på många sätt skadlig. Hon fokuserar på hur väntan knäcker den enskilde individen, men det är förstås också kostsamt för Sverige att hålla kvar människor som saknar asylskäl i åratal. Därtill kommer den märkliga principen att lång väntetid i sig sedan blir ett skäl till att ge permanent uppehållstillstånd. Denna aspekt berörs av Lifvendahl, även om hon tydligen såg generell amnesti som en alldeles rimlig lösning:

"Men volymerna av väntande asylsökande hade blivit så stora att det också förorsakade en graverande rättsosäkerhet. Många fick till slut fick permanenta uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl, vilka hade uppstått i Sverige under den långa väntetiden. Ja, Sverige producerade lidande på löpande band."

Inte nog med att hon vågar använda ordet "volymer", som av någon anledning är kontroversiellt, vi bjuds också på en passage om några följder av just dessa volymer:

"Har Sverige en migrations- och integrationspolitik vi kan vara stolta över? De som avfärdar frågan och salomoniskt säger att ”integrationen måste bli bättre” vill jag fråga efter att nyligen ha besökt en grundskola där nästan alla elever har utländsk bakgrund och inte ens hälften av dem når resultat som tar dem vidare till gymnasiet: Hur kan vi utsätta dem vi bjuder hit för ett sådant svek?"

Ja, "varför" är ett ord man ofta skulle vilja ställa till våra styrande kring detta område. Precis som Lifvendahl påpekar, har "integrationen måste bli bättre" blivit ett standardsvar från varje sjuklöverpolitiker så snart något av massinvandringens konsekvenser berörs. Det verkar omöjligt att inse, eller åtminstone att erkänna, att ingen integrationspolitik i världen kan hantera de volymer vi talar om. Efter en något omotiverad utläggning om behovet av en speciell kommission för integrationen, kommer då stycket som motiverar rubriken:

"Ty den samlade samhällskostnaden resten av livet för dem som inte tar sig vidare efter grundskolan är gissningsvis betydligt högre än vad det kostar att se till att ungarna klarar sig igenom. Och vad är notan för i fredags kväll, då ett 50-tal ungdomar i Tensta kastade sten och brandbomber mot polisen?"

Efter att ledarkrönikan har spretat åt lite olika håll, kan vi mot slutet skönja vad som lär vara själva poängen:

"Vi måste erkänna det faktum att välfärdsstaten i dess nuvarande binära all inclusive-utformning medför ett (för de flesta oönskat) volymtak, och därför förutsättningslöst pröva i tanken och på pappret andra modeller." 

Det inflikade "för de flesta oönskat" är intressant och något man kanske skulle vilja ha källa på. Lösningen är förstås "djärva reformer", eftersom volymtaket tydligen är oönskat:

"Sverige behöver liberaliserande, djärva reformer. De har ännu inte synts till från något håll. Djärvheten ligger nämligen i att de inte ser ut som något vi har prövat tidigare. Våra system tjänade oss måhända väl, som det populärt heter på politiska. Nu är de uppenbart otillräckliga. Reportaget från Studio Ett talar klart: Köerna växer, till asylprövningen, SFI, bostäderna. Ingångarna till arbetsmarknaden saknas, eftersom det är ont om enkla jobb. Vi är vid vägskälet. Den ena vägen är att stänga dörren. Den andra vägen är en helt ny."

Då föreslår jag att vi helt enkelt genomför en folkomröstning om vilken av dessa två vägar vi ska välja; den "helt nya" vägen med avskaffade system och raserad arbetsmarknad, eller en anpassad nivå på asyl- och anhöriginvandringen, det vill säga så nära noll som möjligt.




10 kommentarer:

  1. Tove Lifvendahl är lika genomskinlig som vanligt. Alla vägar bär till Rom sägs det och alla Lifvendahls ledare (de om invandring, i vart fall) slutar någonstans med fri invandring och den totala avregleringen av arbetsmarknaden.

    Ja, låt oss rösta! Låt svenskarna få göra sin röst hörd i denna ödesfråga. Men låt oss då också vara ärliga med vad den fria invandringen leder till. Lägg fakta på bordet. Till slavlöner (ett faktum redan idag enl bla DN. Lönen för en illegal invandrare ligger någonstans runt 20-25kr) och kåkstäder.

    Det leder till rashat och religionskonflikter, vilket vi redan skymtar i Sverige idag. Att något av detta skulle bli bättre med ytterligare 20.000-30.000 invandrare per år (eller vilka nivåer vi nu hamnar på om gränserna öppnas helt) är för mig obegripligt hur någon kan tro på.


    /Fredrik H

    SvaraRadera
  2. Tårarna rinner i långa banor! Innan vi ens fick ansöka om spanskt medborgarskap måste vi bevisa att vi bott sammanhängande i Spanien i TIO år. När ansökan lämnats in tog det ytterligare TRE år innan vi hade medborgarskapet klart. Många PK-tårar fälls när man talar om att ta bort medborgarskap från svenska terrorister. Ingen har sörjt över att vi måste befria oss från våra svenska medborgarskapet. Spanien krävde det.

    SvaraRadera
  3. Folkomröstningen kommer genomföras samma dag som svenskarna hamnat i minoritet i sitt eget land.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! SCB beräknar att 30% av svenskarna 2030 (om 15 år!) är födda utomlands. Om man sedan lägger till barn av dessa utomlands födda, lär man komma över 50%. Notera att man då inte har tagit hänsyn till att de flesta invandrare är unga. Väntar man tills de har fått barn och nått pensionsåldern, så lär 60-70% av Sverige utgöras av invandrare.

      Allt de behöver göra är att vänta litet till, och det finns inte tillräckligt med etniska svenskar för att rösta emot dem. Vi kan säga ajö till Saltkråkan ganska snart...

      Radera
  4. Lifvendahls förra jobb var i organisationen Svenskt Näringsliv så hennes agenda är inte svår att förstå.

    SvaraRadera
  5. https://pappasven.wordpress.com/2015/05/24/1387/

    SvaraRadera
  6. Det blir alltid för oklart vad Lifvendal vill i hennes söndagsfunderingar, man blir bara frustrerad av folk som inte kan kalla en spade för just det. Därför slutade jag med SVD innan dom slutar själva.

    SvaraRadera
  7. Såg arbetsmarknadsministern häromdagen upptäckt att sossarnas arbetslöshetsmål blir "svårt" att nå pga att det kommer in lika många nya arbetslösa som arbetslösa hittar jobb. Ylva sa att de inte hade kunnat förutse hur många som skulle fly till Sverige, men gräddfil för utlandsutbildningar ska troligtvis lösa det hela...

    SvaraRadera
  8. "Hur kan vi utsätta dem vi bjuder hit för ett sådant svek?"
    Eller också kan man omformulera frågan till: "Bör man ställa några krav på människor som tar nacksving på tillvaron, flyttar till andra sidan jorden för att sedan tacka nej till utbildning och jobb, och i stället låter sig försörjas av oss som arbetar?"

    SvaraRadera
  9. 10 år sedan, idag: Frankrikes nej till en EU-konstitution.

    https://fr.wikipedia.org/wiki/Référendum français sur le traité établissant une constitution pour l'Europe

    SvaraRadera