Herman Lindqvist tar sig ton

Det har länge varit lite svårt att veta var man har haft Herman Lindqvist. Han har skrivit om vår historia, men har då och då kryddat med lite politisk korrekthet. I dagens alster i Aftonbladet, "I dag kan vi vara stolta över vad Sverige gjort", är han dock ovanligt tydlig. Han inleder med att påminna oss om att vi faktiskt har en lång historia:

"I 1 000 år har det funnits något som ­liknar Sverige. Vårt språk är lika gammalt. De tre kronorna har funnits i 700 år. Vår flagga är 500 år."

Betänk hur sällan vi får höra sådan ren fakta i offentligenheten, där man istället lätt kan få intrycket att Sverige först nu har uppstått och då genom mångkulturen. Herman Lindqvist höjer sedan tonen, med ytterligare ett par passager som knappast är vardagsmat i Aftonbladet:

"Den överväldigande majoriteten av Sveriges befolkning är svenskar, födda i Sverige, med svenska som modersmål. Vi vet var våra förfäder föddes, var de slet och kämpade. Många kan gå till fädernas gravar vid den gamla sockenkyrkan.

Sverige är ett land att vara stolt över. Trots en ganska liten befolkning har vi lyckats ta oss högt upp på världsstatistikens tabeller över länder med välstånd, jämlikhet, demokrati och möjligheter för medborgarna att leva ett lyckligt liv. Svenska produkter finns i alla världs­delar, vårt lands varumärke är känt och respekterat."

Det är egentligen alldeles absurt att vi idag har en politiker- och mediekår som ständigt förnekar ovanstående självklarheter. Vi minns alla Fredrik Reinfeldts ord om att "ursvenskt är endast barbariet" och att allt som kommer utifrån därför i sig är positivt. Sedan följer ännu en korrekt beskrivning, som i princip aldrig hörs i etablerade medier:

"Det största problemet i vår tid är så stort att man inte får kalla det problem och det största regerande politiska ­partiet vågar inte ens nämna det på den senaste partikonferensen, därför att ingen politiker har en lösning. Det är som om att eld brutit ut i huset, men vi låtsas inte om det i hopp om att elden ska slockna av sig själv. Många känner sig otrygga i sitt eget land. Många känner inte längre igen sig på sina egna gator och torg."

Helt korrekt. Problemen kallas genomgående för "utmaningar", när de inte istället förvandlas till möjligheter och tillgångar. Socialdemokraterna utelämnade mycket riktigt migrationsfrågan på sin partikongress och skulle antagligen motivera det med att "jobben" täcker även denna fråga. Ingen politiker kan dock "skapa" jobb för tiotusentals nyanlända varje år. Herman Lindqvist påpekar sedan att vi alltid har haft etniska minoriteter i vårt land, men att vi nu står inför något helt nytt:

"De senaste åren kraftigt ökande flykting­invandring från Mellanöstern och Afrika skapar nya problem för kommunerna, som bara tycks kunna erbjuda provisoriska lösningar. De nyinflyttade slår vakt om sin religion och kultur, som min eminente kollega i Aftonbladet, Peter Kadhammar, visar i sin torsdagskrönika har religiösa fundamentalister i Husby utanför Stockholm, liksom fundamentalister i andra förorter till andra storstäder, skapat öar av parallella kulturer be­folkade av människor som vill arbeta och försörja sig i Sverige, men samtidigt inte ändra sin livsinställning. Det kommer att ta årtionden innan dessa nya kulturella murar har slipats ner."

Problemet är att dessa kulturella murar sannolikt aldrig kommer att slipas ner, särskilt inte när vi varje år fyller på med en ny rejäl dos av nämnda kulturer. Avslutningen är ödesmättad:

"Vår långa historia bevisar att ingenting är beständigt att allting förändras och att vi till slut alltid överkommer alla svårigheter. Det gör vi säkert nu också. Men det Sverige som finns då, kommer vara ett helt annat land än det vi har i dag."