tisdag 12 januari 2016

...och dumheterna fortsätter i mitt vänsterflöde





Som jag tidigare har nämnt, har de flesta vänstermänniskor och islamister blockat mig på Twitter, från Jonas Sjöstedt och Henrik Arnstad till Rashid Musa och Helle Klein, vilket gör att jag har skapat ett rent följarkonto för att kunna ta del av dessas kvittrande. Konsekvensen är att jag har ett flöde med nästan enbart oppositionella och patriotiska meningar, och ett med enbart socialistiska och islamistiska sådana.

I dessa dagar domineras mitt vänsterflöde av de ologiska och inkonsekventa försöken att flytta fokus från kulturella aspekter av sexuella massofredanden till att handla om män, en tendens som jag har tagit upp i tidigare inlägg. Jag tänkte här ta upp några av de senaste, då de ger en konkret bild av de fenomen jag har skrivit om.

Uttrycket "inte alla män", som är en version av det hånfulla ironiserandet kring "inte rasist, men" och "men det får man väl inte säga i det här landet", dyker förstås upp:


Det är ingen slump att användaren har valt ovanstående namn, då dessa feminister verkar sätta en ära i att vara aggressiva och otrevliga, möjligen för att de ser ett trevligt bemötande som någon sorts undergivenhet mot män. Som jag tidigare har påpekat, är det lite märkligt att samma människor som nu vill tala om "män", intar den exakt motsatt hållningen när det gäller andra grupper och aldrig skulle skriva "den offerkoftan vissa muslimer nu stickar på". Som vanligt bland dessa vänstermänniskor är inga jämförelser heller för dumma för att framföra:



Alla bortförklaringar och halmstrån är välkomna. Här om vissa kulturers överrepresentation bland misstänkta för våldtäkt:


Föga förvånande delar ovanstående twittrare, som kallar sig feminist och i hundratals inlägg kritiserar svenska män, ett snyftreportage om en saudisk islamist som greps i talibanernas Afghanistan och skickades till Guantanamo:




Bland det rena tramset finns också en trend som jag tycker är oroväckande. Vissa av dessa aggressiva och dogmatiska feminister är själva mödrar till söner. Hälften av alla barn ska alltså redan från början skuldbeläggas och bearbetas:



Som barn på 1970-talet uppfostrade samhället mig precis i den anda dessa personer föreskriver, även i andra frågor, som när vi ständigt fick höra hur vita förtryckte resten av världen och att varje gång vi åt mat det innebar att en afrikan blev utan. Sedan växte man upp och konfronterades med verkligheten. Att från början skuldbelägga små pojkar, för det blir resultatet av dessa "tips", är inte bara orättvist, utan gör dem dessutom onödigt illa rustade för framtiden. Då får vi unga män som, liksom det västerländska samhället i stort, fokuserar på självkritik och står maktlösa inför attacker mot dem själva. Män ska inte förhålla sig till kvinnor genom att ständigt se dem som offer och konstant ifrågasätta sig själva och se sig själva som potentiella våldtäktsmän som måste tyglas. Små pojkar är lika oskyldiga som flickor och behöver också stöd och självförtroende. Att lära pojkar att alltid lita på flickors ord hör nog till de sämre råden inom barnuppfostran jag har hört.

Researchgruppens Loan Sundmans dotter Martina tillhör en av många som i detta sammanhang reagerar på att "rasister" talar om händelserna i till exempel Köln:




Om jag ser till mig själv, så är det alldeles riktigt att jag skriver om händelserna i Köln därför att de har en kulturell koppling och tydligt visar en aspekt av det mångkulturella samhället som många av oss länge har varnat för. Det är nämligen bland annat om invandringspolitik och mångkultur som denna blogg handlar och jag skriver här därför inte mycket om exempelvis miljöpolitik, försvarspolitik eller jämställdhet. Självklart menar jag ändå att kvinnor ska kunna röra sig var som helst utan att bli attackerade.

Det är dock personer som Martina Sundman, med ett beteende som i vanlig ordning personifieras av Gudrun Schyman, som medvetet väljer att inte se de allra värsta formerna av förtryck mot kvinnor, som omskärelse, hederskultur och den typ av attacker vi såg i Köln, bara för att det finns en kulturell aspekt. Dessa personer är helt enkelt inte trovärdiga som kvinnorättskämpar om de begränsar sitt engagemang till att handla om kvotering till företagsstyrelser, kamp mot att "vita män tar plats" och "sexistisk" reklam. En twittrare bjuder på riktlinjer för polisen:



Som vanligt går det utmärkt att generalisera om just gruppen män:




Jag ska nu inte tråka ut er med fler tweets, och känner väl själv att jag har fått ut det mesta jag vill säga om frågan i detta och tidigare inlägg, men vi kan sammanfattningsvis konstatera att dessa vänsterfeminister inte har förstått varför den kulturella aspekten spelar roll. De svenska männen har vi i detta land och det finns säkert en hel del man kan göra för att förhindra orättvisa, våld och övergrepp mot kvinnor, men det är fortfarande så att vi lever i ett ovanligt jämställt samhälle, där de flesta män har en positiv syn på jämställdhet. Vi ifrågasätter dock om det är en klok idé att ha en massinvandring av män, för asylinvandrarna är till övervägande del män, som kommer från kulturer där kvinnor ses som ägodelar och själva skuldbeläggs vid våldtäkter. Att samma kvinnor som dag ut och dag in skriver om jämställdhet samtidigt vill ha "öppna gränser" för denna typ av påverkan, och aldrig skulle kritisera islam, är paradoxalt och imbecillt.




6 kommentarer:

  1. Imbecillt är ett milt ord i sammanhanget. Manshatet har till slut ätit upp sin svans och kan inte ta tillbaka trovärdigheten. De kan hata den vita kulturen, men kan inte se den muslimska och det förtryck mot kvinnor som manifesteras i hela islam. Märkligt och livsfarligt! /V

    SvaraRadera
  2. Twitter är ju egentligen ett riktigt skith...l som tar alltför mycket plats i den offentliga debatten. Att man sedan kan blocka människor som försöker debattera emot är ju rentav vidrigt ur ett demokratiskt perspektiv. När jag gick i skolan så var "Talk to the hand" det allra coolaste, och en snabb titt på twitter visar att det är precis likadant där.

    SvaraRadera
  3. Som vanligt bekvämt av dessa ...ähum...feminister att benämna all form av kritik som "skitstorm" eller "hat".

    När folk skrev nåt tillräckligt idiotiskt förr kallades kritik för läsar-, tittar- eller lyssnarstorm.

    Skillnaden mellan dessa begrepp är tydlig.
    Dagens språkbruk ger uttryck för att felet finns hos mottagarna, medan "tittarstorm" etc visar att det är sändaren det är fel på. Och dagens feminister är ju felfria, så det bara måste vara (det vita mans)samhällets fel alltsammans.

    SvaraRadera
  4. Om Twitter hade funnits på 70-talet så hade det sett likadant ut. Det som tölpvänstern och radikalfeministerna sysslar med är en blåkopia av dåtidens maoistiska sektvänsters beteende men med lite modernare språkbruk. Om några år kommer de första tongivande individerna att göra avbön för då har de fått en karriär, jfr dagens mediahöjdare som förr skanderade att direktörer skulle arkebuseras och att ägande är stöld.

    SvaraRadera
  5. Och så plockar du bort min bild eller blir anmäld för upphovsrättsbrott. Plus att du jättegärna får belägga var jag kallade mig feminist. Funderar även på att göra en polisanmälan om förtal. Skärp dig!
    /Vintervittra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Jag tror inte att något brott är begånget, men jag kan plocka bort den av ren artighet.

      Radera