söndag 1 maj 2016

Svensk väljaropinion




Enligt "Svensk väljaropinion", den sammanvägning av skilda opinionsinstitut som Novus gör för SR Ekot, backar Sverigedemokraterna i april för fjärde månaden i rad. Det innebär att vi nu faktiskt kan tala om en nedåtgående trend, även om tidigare ökningar gör att bilden blir mer positiv i ett längre perspektiv. Nedanstående kurva, som kommer från just Svensk väljaropinion, visar utvecklingen sedan riksdagsvalet 2010:



Jag kommer här inte göra någon särskilt omfattande analys av denna utveckling, utan hoppas att ni läsare kan komplettera med insiktsfulla kommentarer. Egentligen ser Sverigedemokraternas utveckling i opinionen ut ungefär som man kunde vänta sig. År efter år har asylvansinnet fortsatt, och rentav eskalerat, medan endast ett enda parti har kritiserat det. Följaktligen har, i takt med att allt fler människor kommit i kontakt med mångkulturen och blivit kritiska till invandringspolitiken, stödet för detta enda parti ökat. I denna ohotade situation hade Sverigedemokraterna kunnat göra vad som helst, eller ingenting, och ändå kunnat se stödet öka. 

Det är nu, när både regering och opposition talat för begränsningar av asylinvandringen, som partiet på allvar sätts på prov. I detta sammanhang var ett visst tapp att vänta, eftersom några nytillkomna väljare går tillbaka till sina traditionella partier, men det finns förstås ändå anledning för SD att bryta trenden. Själv vill jag nu se att partiet vässar sin migrationspolitik, snarare än att bara sträva efter att Moderaternas nya linje ska genomföras. Det är möjligt att det tidigare var taktiskt riktigt att tala om en minskning med 90 procent och hjälp till närområdet, men när nu både ledarsidor och politiker ogenerat har börjat tala om problem och volymer, kan SD utan problem kräva att asylinvandringen sätts till noll och att inte en enda ansökan till beviljas. Jag förstår att tanken på ministerposter kan vara lockande, men SD har potential att bli mycket större än de nuvarande 17 procenten. 

I många andra länder, som Österrike, Frankrike och Nederländerna, är de patriotiska partierna ländernas största. Problemen är likartade i de flesta västeuropeiska länder. Personligen tycker jag förstås att SD främst bör titta på Front National för lärdomar och inspiration. Marine Le Pen talar faktiskt inte särskilt mycket om invandring, utan nämner oftast bara i förbigående, och i samband med till exempel EU, att invandringen ska stoppas. Istället talar hon om, förutom problem med EU-medlemskapet, ekonomin och arbetslösheten, om bönder, hantverkare, småföretagare och arbetare. Vad jag nu skulle vilja se från SD, är alltså en hårdare linje i migrationsfrågan, samtidigt som fokus breddas. Det är också värt att notera att Marine Le Pen är omgiven av ett antal högt utbildade experter inom olika områden, en modell som SD mycket väl skulle kunna anamma.

En stor del av Front Nationals valframgångar kan förstås härledas till Marine Le Pens egen personlighet. Hon är energisk, kraftfull och mycket skicklig både som talare och debattör. Det är möjligt att hennes framtoning skulle framstå som aggressiv i vår kultur, men jag skulle iallafall gärna se att Jimmie Åkesson var något mer offensiv i debatter och intervjuer.

Det finns dock partier vars långsiktiga utveckling ser dystrare ut:


Sedan sommaren 2014 har alltså stödet för Miljöpartiet sjunkit nästan oavbrutet. Det mest intressanta med det nuvarande stödet på 5,5 procent är att undersökningarna huvudsakligen gjordes innan de senaste turerna inom partiet, händelser som knappast kan gynna det. Det stora problemet har ju hittills varit att Miljöpartiet har fått ett oproportionerligt stort inflytande oavsett sina opinionssiffror och oavsett vilken regering vi har haft, något som definitivt skulle förhindras om partiet tvingades lämna riksdagen. En längre nedåtgående trend uppvisar förstås också det andra regeringspartiet:


Socialdemokraterna har i svensk politik en mycket speciell roll och befinner sig i en mycket gynnsam position. Vad de än gör och vem som än är partiledare, insisterar åtminstone var fjärde svensk på att stödja dem. Eftersom de själva ser sig som det naturliga regeringspartiet och känner att de ständigt borde få minst 50 procent av rösterna, tycker de att dagens nivå är katastrofal. I själva verket är det helt fantastiskt att ett parti som regerar på detta sätt och vars ledare är Stefan Löfven stöds av över en fjärdedel av befolkningen. I Nederländerna stöds nu det socialdemokratiska PvdA, som också sitter vid makten, av 7 procent, en nivå som skulle vara mycket rimligare också i Sverige. Stödet för nästa parti fascinerar mig:



Vänsterpartiet måste ha landets sämsta valarbetare. Vad som än händer hamnar de kring 6 - 8 procent, vilket är mycket märkligt eftersom partiet borde vara ett naturligt, eller åtminstone tänkbart, alternativ för besvikna socialdemokrater, särskilt i tider då Socialdemokraterna anses gå mot mitten. Dessutom sitter de nu i den bekväma oppositionsrollen, men lyckas av någon anledning ändå aldrig lyfta. Låt oss avsluta med denna skara:

Det intressanta med denna bild är att den ens presenteras. Före Sverigedemokraternas inträde i riksdagen såg alla medier noggrant till att partiets stöd doldes i kategorin "övriga". FI fick däremot en särskild stapel så snart det bildades, och varje ökning med någon decimal uppmärksammades stort. Det rapporterades dag ut och dag in om Gudrun Schymans föredrag och istället för kritiska frågor fick vi höra hur hon verkligen kände "vind i seglen". Ovan ser vi verkligheten och FI kommer sannolikt aldrig att ta sig in i riksdagen.





17 kommentarer:

  1. En stor nyhet idag är Novus poll of polls för april, där huvudfrågan är SD:s fortsatta nedgång i opinionen. Detta är en väldigt dålig poll of polls. Novus har bara med fyra (Sifo, Ipsos, Novus och Demoskop) av de sju opinionsinstitut som rapporterar varje månad. Tar man med övriga tre (Sentio, Yougov och Inizio) så blir resultatet annorlunda. Novus säger att SD har ett stöd på 17,1%, medan alla sju istället ger 18,9% (status.st är inte uppdaterat ännu men det blir resultatet för april). En annan sak som Novus inte visar är hur opinionen ändras under månaden. Detta är lättare att se ju fler institut som finns med. Tar man med alla sju institut ser man att SD tappade 1,6% i snitt innan islamistgate i MP, men ökade 0,5% i snitt efteråt. Därför blir det väldigt intressant att se hur opinionen blir nästa månad eftersom SD verkar vara på svag uppgång i opinionen, inte nedgång som hos Novus,

    SvaraRadera
  2. Medias nya taktik att möta SD är uppenbarligen effektiv.
    I stället för att ständigt framhålla hur förfärligt rasistiskt, nazistiskt, fascistiskt, främlingsfientligt och barnamördande partiet är nämner MSM nu endast patiet i samband med att för SD negativa opinionsundersökningar publiceras.
    Partiets politik nämns över huvud taget inte längre, endast negativa uppgifter om personer inom SD eller personer som kan antas ha anknytning till SD förekommer.
    Från taktiken fy och usch om politiken tillsammans med personangrepp har MSM gått över till absolut tystnad och personangrepp.
    Den taktiken tillsammans med SDs försök att tona ner alla sina kärnfrågor och JÅs totala frånvaro på scenen gör att SD inte längre är ett trovärdigt oppositionsparti, SD framstår alltmer som ett ytterlighetsparti utan politik och relevans, helt enkelt ett av media utsuddat mittenparti på fallrepet med suspekta personligheter i ledningen.
    Att försöka smila och lisma sig till en plats vid köttgrytorna är inte en framkomlig väg om SD verkligen står för något genuint svenskt, något folk vill rösta på i hopp om förändring.
    SD är och kommer alltid att förbli paria i det svenska politiska landskapet, partiets politik, demokratiska legitimitet, kompetens och ledargarnityr saknar helt betydelse, partiet är en katt bland hermelinerna och kommer mobbas till döds av det politiska etablissemanget och MSM i samarbete.
    SD är där arbetarrörelsen var i slutet på 1800-talet, en allmänt hatad och avvikande rörelse som kom med skrämmande idéer.
    Och liksom arbetarrörelsen på den tiden var och gjorde så måste SD ägna all kraft åt markarbete, upplysning, agiterande, utbildning och uppsökande av vanligt folk.
    Har man etablissemanget och MSM mot sig återstår det personliga engagemanget med agiterande person till person.
    Detta blir svårt då statsmakten tillsammans med hela etablissemanget har gått in för mobbning och yrkesförbud av de personer som kan misstänkas sympatisera med partiet, något alternativ till 51% finns för närvarande inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det Sverigedemokraterna måste göra är att skapa flera stödjande strukturer vid sidan om partiet. Jag vet inte hur ledningen för SD tänker kring detta. De har gjort en satsning på sin tidningen Samtiden. Partiet bör dock verka för att detta projekt står på egna ben. Ge således stöd en uppmuntra tidningen att anställa säljare som breddar prenumerantbasen istället för att tidningen ska förlita sig på medel från partiet. Samtiden bör bli en papperstidning som ges ut på veckobasis och något slags första mål är att tidningen har kanske 10 000 15 000 prenumeranter. Den kristna tidningen Dagen har + 15 000 prenumeranter. Så varför skulle inte en politiskt socialkonservativ tidning kunna nå en sådan nivå om den bara matchades fram på rätt sätt? Det behövs en något större nationell tidning som kan fungera som plattform för journalister av rätt typ där vänsterhegemonin utmanas på allvar.

      Partiet måste också satsa på att bredda sin politik. Tyvärr noterar jag att i SD belönas många idag för lång och trogen tjänst. Det är väl kanske oundvikligt att det blir så till viss del. Men när de som belönas är tämligen mediokra politiker vars förmågor i princip begränsar sig till praktiska göromål som att dela ut flygblad blir det tokigt. Sådana partimedlemmar behövs såklart men de bör inte sitta i parlamentariska församlingar.

      Partiet måste ständigt utveckla sin politik. Parlamentariskt står sig partiet nu rätt väl, det är ett stort parti. Däremot saknas helt förankring i andra delar av samhället. Den första viktiga sektorn att göra inbrytningar i är mediesektorn som ju är så fruktansvärt förljugen och direkt fientlig idag. Sedan bör också studentförbund och klubbar understödjas. Det är ur sådana sammanhang partiet kan rekrytera kompetenta politiker och tjänstemän i framtiden.

      SD måste således nu gå bortom att fokusera på att partiet växer i valen. Den patriotiska rörelsen måste breddas och synas och höras på en bredare front än så. Högre närvaro genom framväxten av nya medier och en starkare förankring på universitet och högskolor bör nu vara prioriterade frågor.

      Radera
    2. Många har "belönats" för lång och trogen tjänst med uteslutning och fördömanden och demonisering av partiledningen.
      Det är INTE lång och trogen tjänst som belönas, det är underkastelse, lydnad och angiveri.

      Radera
    3. "Många har "belönats" för lång och trogen tjänst med uteslutning och fördömanden och demonisering av partiledningen.
      Det är INTE lång och trogen tjänst som belönas, det är underkastelse, lydnad och angiveri."

      Partiledningen har sina problem. Jag delar dock inte uppfattningen att alla uteslutningar ur partiet har varit felaktiga. Ungdomsförbundets töntiga revolt mot partiledningen var otroligt korkad och onödig. Problemet med ungdomsförbundet under Kasselstrand var att han tolkade sin roll som ledare för ungdomsförbundets som att han ständigt skulle jävlas med partiledningen. Ett parti kan naturligtvis inte ha ett sådant ungdomsförbund. Nu tänkte jag dock inte diskutera gammalt groll mer utan fokusera framåt. Gamla SDU är historia och irrelevant.

      Framtiden ligger heller inte i att understödja och på olika vis lyfta fram personer från bunkertiden. Partiet bör bygga nytt. Studentföreningar och klubbar som sagt. Där tror jag att man kan rekrytera framtidens partiföreträdare som stärker partiet. Det svider säkert för den del att höra men så tror jag att partiet kan gå framåt, utvecklas och mogna.

      Radera
    4. Jimmie Åkesson är tyvärr en ganska tunn politiker. Han har inte lyckats läsa in sig brett på olika frågor. Ofta svajar han rejält och ger väldigt allmänt hållna svar på frågor som inte rör migrationspolitiken.

      Jimmie Åkesson uttalar sig inte med något djup alls i utrikespolitiska, kriminalpolitiska eller kulturpolitiska frågor. Det är rent ut sagt dåligt av en person som suttit i riksdagen i snart sex år och uppbär rollen som partiledare. Vid någon utfrågning i valrörelsen ställdes också lite frågor syftande till att kolla av partiledarnas allmänbildning. Jimmie Åkesson utmärkte sig som svag i det avseendet.

      Jag vill inte vara hård och kantig mot honom. Men jag tycker egentligen att han är en rätt tunn och intetsägande partiledare. Han är hjälpligt bra i migrationspolitiska frågor men överlag inte särskilt insatt eller välformulerad. Jimmie Åkesson verkar mest titta på sport om han inte läser in några nya argument på migrationspolitikens område. Han bör bytas ut mot någon bättre lämpad person för uppdraget snart tycker jag.

      Radera
    5. I viss mån har Åkesson haft det tufft och fått bära hundhuvudet för andra partimedlemmars korkade uttalanden. Det är inte en särskilt tacksam roll. I en del fall har dock problemet för honom varit att han är dåligt påläst och därför inte kunnat klara sig ur olika situationer genom att argumentera med sunda argument.

      Ungdomsförbundet upprörde exempelvis partiledningen rejält med sin debattartikel om att Palestina borde erkännas som stat. Detta har nuvarande regering faktiskt gjort. Det var ett helt korrekt beslut också. Anledningen att SD är ett så prosionistiskt parti har mycket med partiledningens dåliga allmänbildning att göra.

      De har intagit den positionen för att de inte egentligen vill besvära sig med utrikespolitiska frågor. De tycker också att en prosionistisk hållning är bra ur perspektivet att de kan hänvisa till detta då någon försöker klistra naziststämpeln på partiet. Detta är dock idiotiska grunder för ett parti att försvara skurkstaten Israel på.

      Partiet ligger åt helvete fel i den frågan. Hela inställningen tycks bottna i ointresse från personer som Björn Söder och Jimmie Åkesson. Andra som Kent Ekeroth driver istället frågorna om Israel stenhårt och som en hjärtesak. Kent Ekeroth tycker jag dock inte förtjänar sin riksdagsplats utan han borde mönstras ut ur partiet. En dålig debattör som kompenserar sin grunda argument med ett högt och skitnödigt tonläge. Det är mitt allmänomdöme om honom.

      Radera
  3. I grund och botten är läget liknande som det varit sedan valet. SD är vågmästare med god marginal. Vill någon bilda en majoritetsregering så krävs att flera partier från andra blocket går över till det egna blocket. De enda realistiska alternativen jag ser är:
    1, S och M. Då blir SD huvudopposition.
    2, S, MP, L och C som minoritetsregering. V stöttar aldrig M och SD. Men endast möjligt om regeringsunderlaget är större än M, SD och ev KD. Annars behöver regeringen V:s aktiva stöd hela tiden.
    3, M och ev KD med SD som stödparti.
    Nu skall det bli intressant att se hur länge islamistgate fortsätter, över MP:s kongress är mitt tips. Sedan är frågan hur länge effekten håller i sig. Temporärt kommer detta antagligen stärka SD:s opinionssiffror. Långsiktigt är det svårare att förutspå utvecklingen. Huvudprognosen är nog en stabilisering runt 20 procent.

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. SDs:s nedgång verkar faktiskt redan vara bruten. I de två senast genomförda undersökningarna stiger partiet igen (med 0,8 respektive 1,9 procentenheter). Att Novus "väljaropinion" visar på sjunkande siffror beror på att de har med mätningar som gjordes för nästan en månad sedan.

    //Andreas

    SvaraRadera
  6. Bara för att vi lever i ett identitetspolitiskt, postmodernistiskt tidevarv intresserar F! i vissa kretsar. Att de trots allt bara attraherar 2 av 100 väljare är ett hälsotecken.

    Antagligen spar de på krutet till valrörelsen och kan knipa några ytterligare tiondelar där.

    SvaraRadera
  7. Konspiratorisk så skulle man kunna tro på en förberedelse till valfusk 2018. Det kommer förmodligen att låta ungefär som att, Denna nedåtgående trend har vi sett sen vintern 2016, så SD’s resultat var väntat. Eller så är den generella Svensken inte så dåligt dumma i huvudet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ligger absolut något i vad du misstänker.
      Att man förbereder marken för en nödlösning i form av valfusk känns oroväckande möjligt.
      MSM småmyser och förutspår SDs snara sotdöd, känns inte alls tryggt eller förtroendeingivande.
      Förhoppningsvis är det endast medias drömmar som uttrycks och inte ett förberedande fotarbete inför partiförbud eller massivt valfusk. Vi är många som lägger märke till ett ökat intresse för svensk politik ute i samhället och vanligt folk visar alltmer att de stöder SD, tvärt emot opinionsundersökningarnas resultat, något är lurt här.

      Radera
    2. jAG håller mned SD 2018

      Radera
  8. Åkesson MÅSTE upp på barrikaderna, skärpa till invandringspolitiken (=nollvisiion"), plus att Oscar Sjöstedt borde användas mycket oftare, han är övertygande inom sitt gebit, ekonomiområdet.

    Nuvarande tysthetsagerande från (sd) kan bli ödesdigert.

    SvaraRadera
  9. Jag tror att medias medvetna val att inte publicera nått om SD har en viss inverkan på resultatet av mellanvalsmätningarna. Hur ofta syns SD i Aftonbladet eller Expressen? Inte ofta. Så Åkesson & CO måste komma på nya sätt att föra ut sin politik på. Och det är fort som f*n

    SvaraRadera
  10. Vi har en parlamentarisk demokrati i landet. Det står var och en fritt att rösta enligt egen bedömning. Men det är också fritt fram att tycka till om hur människor röstar. Jag blir skrämd av statistiken ovan.
    För mig är det mest oroande att ca 15% stöder Kommunisterna, Miljöpartiet och Fi. Ännu mer skrämd blir jag av den (sannolika) statistik som inte finns redovisad.
    Hur står det till i ungdomsförbunden?
    Fruktar att stödet för dessa tre, av en likartad samhällsförstörande agenda, drivna partier är ÄNNU större där.
    Någon kanske invänder med tal om "ungdomlig idealism". Förvisso kanske några ändrar sig, men ändå. Den som har huvudet under armen i övre tonåren kommer knappast att ändra sig i någon väsentlig grad.
    Mer fokus på ungdomsförbundens utspel och åsikter!!

    SvaraRadera