Amanda Svensson poserar vidare

Amanda Svensson, som står för allt
gott här i världen.

Jag underskattade uppenbarligen i vilken grad mordet på en i Sverige helt okänd brittisk parlamentsledamot skulle utnyttjas av fina mediemänniskor i vårt land. Tydligen var allt som de nu har lyckats leta upp att Jo Cox stod för rätt och riktigt rent objektivt, och sammanfaller också med allt som dessa människor också tycker. Det svenska medieetablissemanget har lyckats göra sig självt till ett lika stort offer, även när gärningsmannen är muslimska invandrares avkomma som svär trohet till IS, alltså precis en sådan person som de annars vurmar för.

Det är idag dags för kulturpersonen Amanda Svensson att fantisera kring den senaste tidens mord i Expressen. Redan de första raderna är något förljugna:

"De två våldsattackerna liknar varandra på många sätt. I båda fall riktades våldet mot det öppna, demokratiska, fria och jämlika samhället."

Nej, attacken i Orlando och mordet i Birstall liknar varandra inte alls. I det ena fallet var målet att döda så många okända människor som möjligt, på grund av deras sexuella läggning, i det andra var målet en särskild person, sannolikt av politiska skäl. Inte heller var dåden, även om det alltid är en populär floskel, riktade mot "det öppna, demokratiska, fria och jämlika samhället". I det ena fallet riktades våldet mot homosexuella, i det andra mot en viss politiker. Det kan ju tilläggas att många homosexuella nu störs av allmänna beskrivningar om "det öppna samhället", eftersom de menar att det måste poängteras att just de var måltavlan. Amanda Svenssons huvudpoäng ska ungefär vara att den så kallade ensamme gärningsmannen måste ses som en del av stämningarna i samhället, men hon lyckas inte låta bli att sväva ut i redan utnötta lögner:

"Den ensamma galningen är i båda dessa fall möjligen ensam som gärningsman, men är inte framsprungen ur intet, är ingen spontan mutation - han är den naturliga slutprodukten av ett nymornat förakt för humanism och öppenhet, toppen av ett anti-demokratiskt isberg som förenar Islamiska staten med brittiska ultranationalister."

Återigen, dådet i Orlando hade mycket lite med "öppenhet" att göra, och än mindre med förakt för demokratin. Hur vansinnig jämförelsen mellan IS och patriotiska partier är, tittade vi på i det förra inlägget. Det finns nu ingen gräns för hur fantastisk den nya och okända ledamoten Jo Cox var:

"Jo Cox var en politiker som britterna kunde vara stolta över. Hon stod upp för öppenhet och demokrati, var närvarande i debatten och tillgänglig för sina väljare. Hon slogs för alla människors lika värde, för kvinnors rättigheter, flyktingars rätt till skydd och för fred. Som politiker var hon beundransvärd, men hon var verksam i ett politiskt klimat som under loppet av folkomröstningskampanjen hårdnat till näst intill outhärdlighet."

Amanda Svenssons text är inte lång, men om man spelade floskelbingo skulle brickan snabbt fyllas. Mot allt det där ljusa som tydligen förkroppsligades av Jo Cox, finns förstås allt det där andra, mörka:

"Krafter från höger har trummat fram inte bara en rädsla för invandrare och flyktingar, för samarbete och öppenhet, utan också ett politikerförakt av stora mått. I det är Storbritannien förstås inte ensamma: också Donald Trumps framgångar i USA är ett uttryck för samma etablissemangshat. När också vanliga människor lyssnar till populisters rädsloargument, hur kan vi då förvånas när också våldsamma extremister som Omar Mateen och Thomas Mair gör det?"

Mycket fult, Amanda. Vi förstår att det för människor av er sort alltid är lockande att se er själva som bärarna av allt som är fint, men det går dessvärre inte ihop. Omar Mateen, självmordsbombaren i Stockholm, gärningsmännen i Bryssel, Paris, Madrid, London och så vidare, ligger på ditt konto, Amanda. Att Omar Mateen skulle ha inspirerats av Donald Trump är inte särskilt sannolikt, särskilt inte eftersom han, så vitt jag vet, inte har attackerat homosexuella. Texten spårar ur allt mer ju närmare slutet vi kommer:

"En annan, betydligt ljusare slutsats man kan dra från den gångna veckan och bära med sig in i framtiden är det här: De här attentatsmännen har riktat in sig på mål som symboliserar allting som är stort och vackert i det fria, demokratiska samhället. Den okuvliga, gränslösa kärleken mellan människor, jämlikheten, dansen, glädjen. Samtalet, mötet, den pragmatiska arbetsviljan, förbättrarivern. Tålamodet. Toleransen. Argumentationen."

Texter av detta slag, och individer som Amanda Svensson, visar i själva verket på ett tydligt sätt varifrån polariseringen kommer. Själva står de i alla lägen för allt som är "stort, vackert och fritt", medan alla övriga följaktligen står för motsatsen. Tänk om verkligheten är mer komplex än så, och att er hållning samtidigt medför det som ni säger er vara emot?

Brittiske predikanten Anjem Choudary

Man kan förstås plädera för en enorm invandring, men då får man också stå upp för att man accepterar allt elände som följer i dess spår, i stället för att försöka skyffla över ansvaret på precis de människor som varnar för just detta. En stor, huvudsakligen muslimsk, invandring kommer att utmana "den gränslösa kärleken mellan människor", "jämlikheten", "den pragmatiska arbetsviljan", "tålamodet" och "toleransen". Det är ditt ansvar, Amanda Svensson, och inte Donald Trumps.

I ett tidigare inlägg berättade Amanda Svensson hur hon, i sin oändliga godhet, skämdes när hon flyttade till Storbritannien, eftersom det skulle vara besvärligare för många andra migranter. Hon kände också att Sverige nu behövde goda människor som hon själv och hon oroade sig bland annat för att det i ett framtida Sverige inte skulle finnas några moskéer, alltså just den typen av byggnader som Omar Mateen besökte innan sitt dåd. Tror hon att det i dessa predikas acceptans för homosexuella, jämställdhet och all den fina liberala öppenheten hon står för? Som jag har sagt många gånger förr, är det få människor som stör mig lika mycket som de som vill stå för allt som anses fint, hur omöjligt det än är att kombinera de olika elementen i denna godhet.

Att personer som Amanda Svensson skulle ta ansvar för sina hållningars konsekvenser är kanske för mycket begärt, men det skulle vara välkommet om debatten befriades från infantila resonemang om "mörka krafter" och "kalla vindar". Dessa idiotiska begrepp kan vi lika gärna vända mot er sida.