Groteskt, Mona Sahlin

Vid tragedier, attentat och mord, är det inte ovanligt att politiker och andra aktörer använder dessa för att föra fram egna åsikter, som sannolikt har funnits långt innan den aktuella händelsen. Dessa anklagas då, särskilt om de tillhör "fel sida", ofta för att utnyttja händelsen för egna syften eller för att försöka plocka poäng på den, men själv tycker jag inte alltid att det är fel att dra politiska slutsatser även av tragedier. Det skulle till exempel vara mycket märkligt att vid muslimska attentat inte säga någonting om landets invandringspolitik, islamisk expansion eller allmänna släpphänthet. På samma sätt kan det vid andra tillfällen vara motiverat att fundera kring brister i den psykiatriska vården eller polisarbetet. Syftet är att lära sig någonting och undvika tragedier i framtiden.

Idag bjuder dock Mona Sahlin i Aftonbladet på en fullständigt grotesk och enormt förljugen uppvisning av egna åsikter som har mycket lite med de händelser som hon utnyttjar att göra. Som så många andra vill hon se likheter i mordet på Jo Cox och det på Anna Lindh, och det blir omedelbart bisarrt:

"Och två offer för arga män. Troligen två offer för de som hatar och vill de illa som talar för flyktingar och mot nationalism."

Det enda som stämmer är att båda förövarna var män, men i vilken mån de var arga kan vi endast spekulera i. Om Jo Cox mördare, Thomas Mair, och hans motiv, vet vi ännu inte mycket. Medierna har lyft fram kopplingar till obskyra organisationer i bland annat USA, och det är förstås mycket möjligt att mordet hade politiska motiv. Det kan rentav vara så att just Jo Cox inställning till invandring och EU retade honom och ledde fram till mordet, men om det vet Mona Sahlin lika lite som vi andra.

När vi däremot kommer till mordet på Anna Lindh, är Mona Sahlins påståenden helt absurda. Anna Lindhs mördare Mijailo Mijailović kunde inte ge särskilt mycket förklaringar vid rättegången, men hävdade i en intervju 2011 att han kände ett hat mot politiker i allmänhet, både svenska och serbiska. Han hade också sett Lars Leijonborg på ett torgmöte, men då saknat kniv. Vid mordtillfället var han drogpåverkad och hade fått syn på Anna Lindh av en slump. Hans gärning hade absolut ingenting med att Anna Lindh skulle ha talat "för flyktingar och mot nationalism" att göra.

Mona Sahlin fortsätter hämningslöst att utnyttja morden för sina egna syften och uppmanar fler att "bli som dom":

"Vågar stå upp för sina åsikter. Vågar provocera. Vågar säga mot rasism och extremism. Vågar vara internationalister. Vågar vara feminister. Vågar tro på demokratin. I deras död ligger ett ansvar att för oss andra våga bli ännu aktivare och ännu mer intoleranta mot mäns våld och mot extremismen."

Sahlins korta inlägg hör till de mest förljugna utnyttjanden av mördade människor som jag någonsin har stött på från en etablerad person. Vi vet ingenting om dessa två mord som har någonting med "internationalism" att göra, och än mindre med feminism. Man skulle förstås kunna påminna om att Anna Lindhs mördare var barn till arbetskraftsinvandrare och uppväxt i Serbien, om vi nu ska blanda in internationalism, men inte ens det är nödvändigt. Mona Sahlin borde få en storm av kritik för detta inlägg, men att någon som lyfter fram invandring och feminism skulle kunna kritiseras av den svenska offentligheten är nog för mycket att hoppas på. Mona Sahlin, Anna Lindh, Jo Cox, internationalism och feminism, blir ett så starkt koncentrat av godhet att vilka påståenden som helst blir oantastliga.